Hon kände att kudden var våt av tårar, vilket egentligen inte förvånade henne för de verkade aldrig ta slut. Allt kändes så hopplöst, hon hade kämpat sig igenom flera år med Draco och överlevt bara för att få se Fai igen och så på en sekund hade Voldemort förstör det, mannen som skulle vara hennes far. Varför hade han bara inte kunnat hålla sig undan? Bara låtit henne leva sitt eget liv. Hon hörde dörren öppnas och var på väg att snäsa ett otrevligt svar när hon såg på den som vågade inkräkta i hennes rum, det var Jezebel och hon hade aldrig varit gladare att se honom. Han satte sig ner på hennes säng och tog henne sedan i sin famn.
"Han dödade barnet" mumlade hon och det kändes som om det var hennes fel
"Huvudsaken är att du lever. Jag hoppas du stannar borta från honom för alltid" sa Jezebel och bara höll om henne
"Jag kan inte, han har fortfarande Fai och jag kan inte sitta här och vänta på att Draco skall döda honom" sa hon bestämt och såg på Jezebel, han såg frustrerat på henne
"Men ser du inte vad han gör med dig? det här är din chans att komma bort från honom!" sa han bestämt
"Det kanske det är men jag kan inte överge Fai, hur skulle det kännas om jag övergav dig?" frågade hon och såg allvarligt på honom
"Men du vet inte ens om han lever! Och du kommer inte få tillbaka honom! Draco kommer bara döda dig!" sa Jezebel och hon såg iskallt på honom
"I så fall får det bli min död då, för jag överger inte Fai" sa hon bestämt och reste sig upp "Om ni inte vill se helheten kan in allihop bara dra åt helvete" sa hon argt och transfererade sig därifrån, det sista hon hörde var Jezebel ropa hennes namn. Hon landade snart i lägenheten och såg Draco sitta i soffan och hon tog ett djupt andetag och gick mot honom, han såg upp och drog ner henne i sitt knä och slog armarna runt henne och hon blev uppriktigt förvånad när han grät
"Lämna mig aldrig" sa han och hon bara stirrade dumt på honom. Hon hade hört att människor kunde förändras när de varit nära en döden upplevelse, det kanske var sant? Men hon visste inte och hon vågade inte lita på Draco. Han lutade sitt huvud mot hennes axel och höll om henne hårt och hon kände hur ont det gjorde men hon vågade inte protestera, inte efter allt som hade hänt idag.
"Lova mig? lova att du aldrig lämnar mig" sa Draco igen och hon mötte hans blick
"Jag lovar Draco" sa hon lågt, hon visste att det inte var sant, hon skulle lämna honom så fort hon fick Fai men det tänkte hon inte säga till honom.
"Jag älskar dig" mumlade han och hon förblev tyst. Hon hade inget svar på det men hon la tafatt sin
hand på hans axel och hon mötte hennes blick
"jag är ledsen att jag skadade dig" sa han och tog tag i hennes arm och hon skrek till, och först fruktade hon att han skulle vrida om den mer men han tog i stället fram sin stav och började hela den och hon skrek till när benen åkte ihop och han strök henne försiktigt över kinden "förlåt"
Hon mötte hans blick och log svagt, det var det bästa svar hon kunde ge. De bara satt på soffan och såg in i varandras ögon och det kändes nästan som det hade gjort när de först blivit kära. Hon vände tillslut bort blicken, hon visste att det bara skulle vara tillfälligt och hon ville inte få tillbaka känslorna för Draco och sedan bränna sig igen. Leker man med elden, bränner man sig alltid. Hon ville egentligen vara med Jezebel, men Fai var viktigare.
"Sover du bredvid mig?" frågade Draco och hon stirrade förvånat på honom, gav han henne ett val? Hade han frågat någon av de andra gångerna hade hon prompt sagt nej, men nu såg han så sårbar ut och han hade faktiskt frågat henne
"Ja jag sover bredvid dig" sa hon lågt och de gick mot sovrummet och hon tog av sig klänningen och kröp ner i sängen och snart la sig Draco bredvid henne. Hon kände hans hand runt hennes midja och för första gången på många år hade hon inget emot det. hon slöt ögonen och somnade tryggt bredvid henne, väl medveten om att elden fångat henne igen.