Nicole trummade pennan mot förvandlingskonstboken. Svaret på fråga fem borde finnas på uppslaget men hon kunde inte hitta det. Hon suckade. Tom såg upp från sin bok.
"Behöver du hjälp?" frågade han. Hon såg upp på honom.
"Ja, hittade du svaret på fråga fem?" frågade hon uppgivet. "Det står ju ingenstans." Han sneglade över på hennes bok.
"Du kollar ju på fel sida", svarade han och skrattade lite. "Det ska vara 146, inte 156." Hon himlade med ögonen.
"Det förklarar en del", sa hon och bläddrade tillbaka några sidor. "Så, vad ska du göra i morgon?"
"Jag och Isabel ska fika på Madame Puddifoot's", svarade han glatt. "Du då?"
"Sitta på min säng och tröstäta choklad", svarade hon och suckade. "Det verkar som att alla har en dejt i morgon förutom jag." Hon plutade lite med underläppen.
"Draco har ingen", svarade han snabbt.
"Det är ju inte speciellt konstigt", suckade hon. "Han ligger ju fortfarande på sjukhusflygeln och tuppar av då och då. Har Zach någon dejt föresten?"
Han höjde ögonbrynen och såg chockat på henne.
"Är du så desperat?" frågade han.
"Näst intill, ja", svarade hon. Hon vände sig om mot ingången till uppehållsrummet och såg att Blaise kom in tillsammans med Daniel och Zach. Blaise såg Nicole och Tom, log lite och gick mot dem.
"Hej, vad gör ni?" frågade han.
"Läxan vi har i förvandlingskonst", svarade Tom och doppade sin fjäderpenna i bläckflaskan.
"Är ni inte klara med den än?" frågade han förvånat och satte sig i fåtöljen bredvid soffan som Nicole satt i.
"Nej, vi hade läxa i drakologi också så vi har jobbat med den tidigare idag", svarade Tom.
"Nicole, kan du lära mig att frammana en patronus som formar sig till ett djur?" frågade Zach plötsligt och såg förhoppningsfullt på henne.
"Jag gör läxor just nu som du kan se", svarade hon och himlade med ögonen.
"Men sen då?" frågade han och hoppade nästan upp och ner i soffan av förväntan. "Eller kanske i morgon eftersom att du inte heller har någon dejt." Hon såg förvånat på honom.
"Hur kan du veta att jag inte har någon dejt till i morgon?" frågade hon.
"Jag bara vet sådant", svarade han och ryckte på axlarna.
"Vad ska jag hitta på då?" frågade Daniel irriterat. "Jag trodde att du och jag skulle öva quidditchfinter."
"Men det kan vi ju göra någon annan dag", svarade Zach oberört. "Jag vill lära mig hur man kastar en superpatronus."
"Daniel kan väl vara med om han vill", sa Nicole.
"Om vi övar quidditch också", svarade han snabbt.
"Okej, vi lär oss patronussaken först och sen kan vi spela quidditch", sa Zach och suckade. Nicole vände sig mot Blaise.
"Vad ska du göra i morgon?" frågade hon. Han ryckte på axlarna.
"Ingen aning", svarade han. "Jag tar dagen som den kommer."
"Du får vara med oss om du vill", sa hon och log mot honom. Tom såg frågande på honom.
"Skulle inte du gå ut med Flora, eller var det Hestia?" frågade han.
"Nej, jag ångrade mig", svarade han. "Alla Hjärtans Dag är inte min grej." Tom såg fortfarande frågande ut och såg på Blaise och sedan på Nicole och suckade tillslut.
"Varför kollar du så konstigt på mig?" frågade Nicole.
"Nej, det var inget", svarade Tom snabbt och återgick till boken. Nicole gjorde samma sak.
Nicole la sin hand på Dracos panna. Den var fortfarande lite varm. Hon strök honom över kinden och suckade. Hon saknade hans röst och hans skratt. Kunde han inte vakna snart? Hon tog tag i hans hand och smekte den med sin tumme. Dracos mungipa vänstra mungipa höjdes lite. Hon såg förvånat på honom.
"Draco?" frågade hon försiktigt. Han rörde sig inte. Hon suckade och höjde sitt huvud mot dörren och fick se Blaise stå i dörröppningen. Hon log lite mot honom och han gick mot henne. Han ställde sig bredvid henne och såg på Dracos bleka ansikte.
"Har han vaknat någon gång medan du suttit här?" frågade han tyst. Hon skakade på huvudet.
"Nej, men det drog lite i hans mungipa nyss", svarade hon och kände hur Blaise la sin hand på hennes axel.
"Nicole, jag eh... jag vill be om ursäkt", sa han tyst. Hon vände sig mot honom och såg frågande ut.
"För vad då?" frågade hon.
"För att jag var en idiot i höstas", svarade han lika tyst. "Jag var avundsjuk och trodde att du skulle lämna mig för någon annan varje gång du pratade med en kille. Jag var så rädd för att du skulle lämna mig så att jag höll dig för hårt och det slutade med att du lämnade mig i alla fall." Nicole log lite mot honom.
"Det är lugnt, Blaise", svarade hon.
"Nicole, jag tycker fortfarande om dig och vill be dig om att få en andra chans", sa han och såg på henne med hundvalpsögon.
"Menar du allvar?" frågade hon förvånat. Han nickade. "Blaise, jag vet inte om jag klarar av att bli sårad igen."
"Jag kommer inte att såra dig", svarade han snabbt och satte sig på huk bredvid henne. "Nicole, jag är kunde inte bjuda ut Hestia för att jag fortfarande gillar dig. Jag är ärrad för resten av livet tack vare dig och därför ber jag dig om en sista chans." Nicole log mot honom.
"Res dig upp, du vet att jag inte gillar när min kille står på knä och ber mig om något", sa hon. Han såg förvånat på henne och reste sig upp. Hon sträckte ut sin hand mot honom och han drog upp henne från stolen och kramade om henne.
"Expecto Patronum", sa Zach högt och tydligt men ingenting kom ut ur hans trollstav. "Varför går det inte?"
"Du måste vara fokuserad och tänka på ett lyckligt minne", svarade Nicole och höjde sin trollstav. "Expecto Patronum." En ung lejonhane dök fram ur trollstaven och började springa i luften och följde hennes armrörelse. Hon sänkte staven igen och lejonet försvann. Hon bet sig i läppen.
"Vad är det?" frågade Daniel.
"Min patronus har ändrat form", svarade hon. "I Kanada var det ett lodjur och nu är det ett lejon."
"Det var ett lejon när du räddade Cormac också", sa Zach och höjde trollstaven igen. "Expecto Patronum!" En ett vitt ljus sipprade ut från staven, men den tog ingen form.
"Bra, du är på rätt väg nu", sa Nicole uppmuntrande.
"Men är inte stjärnan Regulus med i stjärnbilden lejonet?" frågade Daniel. Hon ryckte på axlarna. "Du fick ju reda på att Regulus Black var din pappa och nu är din patronus ett lejon."
"Du kanske har rätt", svarade hon fundersamt. "Men varför är det inte en fullvuxen lejonhanne?"
"Regulus dog när han var ung", svarade Daniel.
"Expecto Patronum!" skrek Zach igen och ut ur trollstaven sköt ett vitt ljus som formade sig till en duva. "En duva? Är det allt?" sa Zach besviket och sänkte trollstaven.
"Du lyckades i alla fall få fram en patronus som tog form", sa Nicole.
"Ja, men en duva? Kom igen!" sa han surt och sparkade på en sten.
"Kan vi öva quidditch nu?" frågade Daniel och suckade.
"Okej", svarade Zach och stoppade in sin trollstav i bakfickan. "Ska du med Nicole?" Hon skakade på huvudet.
"Nej, jag ska träffa Blaise", svarade hon snabbt.
"Äntligen!" sa Zach högt och Nicole gav honom en konstig blick. "Han har gått och velat i flera veckor nu."
"Har han?" frågade hon förvånat.
"Ja, och nu kan vi äntligen slippa höra hans eviga tjat om att han fortfarande gillar dig och blablabla", sa han lättat.
Nicole kom in i uppehållsrummet och såg sig omkring. Blaise var inte där än. Hon gick mot en av sofforna och slog sig ner. Det gick några minuter innan hon tog upp tidningen som låg på bordet framför soffan och började läsa. Hon hoppade till när hon kände hur två armar kramade om henne bakifrån.
"Skrämde jag dig?" frågade Blaise och pussade henne på kinden.
"Lite kanske", svarade hon och la ner tidningen. Han gick runt soffan och satte sig bredvid henne. Hon lutade sitt huvud på hans axel.
"Så, vill du gå till Hogsmead och fika?" frågade han henne och la armen om henne.
"Det låter inte helt fel", svarade hon, höjde huvudet och pussade honom på munnen.