Efter middagen satt jag och Millicent i sällskapsrummet och pratade. Hon nickade och lyssnade när jag berättade allt. Ändå verkade hon inte tycka synd om mig, likgiltigt frågade hon om saker ibland när jag förklarade dåligt eller gick händelserna i förväg. Det var skönt. Det var skönt att berätta för någon, någon som inte daltade sen.
Från andra sidan av rummet blängde Pansy på mig och Draco syntes inte till. Han hade hållit sig på avstånd från henne hela dagen, något som verkade göra henne ännu mer frustrerad.
"Kolla här Brooke", Millicent lutade sig närmare och sänkte rösten. "De flesta kommer hålla dig om ryggen, så de kan du sluta vara förvånad över redan nu. Det finns två sorters tjejer som hatar Pansy. De ena har en ren anledning: de tycker hon är en subba. En fåfäng, jobbig och egocentrisk brud som aldrig tänker på någon annan. Även Slytherinare är lojala du vet." Jag nickade. Jag visste mycket väl det. "Den andra gruppen, hatar henne bara för att hon står så nära Draco. Du skulle bara veta", flinade hon och såg sig omkring. "Minst hälften av tjejerna i min årskurs tycker att han inte skulle vara helt fel. Du fattar vad jag menar. Och de är ett år äldre." Hon höjde menande på ögonbrynen. "Du vill inte bli vän med fel människor igen Brooke."