Kapitel 26 - Everytime

Everytime I think of you
I always catch my breath - Tyler Hilton

Jullovet gick overkligt snabbt för både James och Lily sedan. Papprena blev som lovat hemskickade till Lily och James skrev under. Några dagar senare kom även hans koffert och en hel del pengar som han tacksamt lyste upp över.
Det enda de sedan gjorde var att umgås, åka till Diagon Gränden och hångla på Floreans glassbar, umgås med Lilys mamma och bara njuta av varandras sällskap.
Lily var förvånad över hur bra hon sov med James jämte sig. I normala fall avskydde hon att ha någon annan så nära sig i sängen som begränsade hennes rörelseförmåga, andades på henne, snarkade eller bara tog upp plats. Men det var något med sättet som hans arm passade så förträffligt bra runt hennes midja, och hur hennes kropp passade mot hans som två pusselbitar och hans djupa andetag som kittlade henne i nacken var mer sövande än irriterande.
Det skrämde henne lite just hur bra allting kändes med honom. Hon hade hatat honom så länge... Tänk om hon bara insett vad hon missat lite tidigare! De hade kunnat få ännu längre tid tillsammans. Alla de timmarna av studier som hon kunde haft med honom...

Det kändes nästan sorgligt att åka tillbaka till Hogwarts, men den 6:e januari stod de på perrongen och hälsade på alla sina vänner efter att ha sagt ett tårfyllt "hej då" till Lilys mamma.
Sirius var som vanligt hypad och tacklade James till marken när han fick syn på honom.
"Tagghorn!"
"Tramptass!" skrek James precis lika lyckligt och försökte kittla Sirius så att han skulle hoppa av. Men han lyckades inte riktigt nå dit och resultatet blev väldigt komiskt.
Folk som gick förbi skrattade åt de två vännerna som rullade omkring på golvet och Lily var tvungen att luta sig mot en vägg för att kunna stå på benen.
Till slut fick James bort Sirius från sig och de ställde sig upp, anfådda och rosiga om kinderna. När de väl kommit upp kramade de om varandra och log brett.
James tog Lilys hand igen (som fortfarande småfnissade) och Sirius började korsförhöra dem båda två.
"Vad har ni gjort under lovet? Varför har ingen ugglat mig? Har någon sett Haylie?"
"Tja, först gjorde inte någon av oss något särskilt, sen bodde James hos mig ett tag. Och nej, vi har inte sett Haylie." svarade Lily och James nickade instämmande.
"Bodde James hos dig?" sa han och Lily nickade. "Varför bodde du inte hos mig?" sa han sedan anklagande till James.
"Jag har ju bott med dig i sju år, det är Lilys tur nu." flinade han till svar och både Lily och Sirius slog honom hårt på hans armar.
"Aj! Vad skulle det vara bra för? Nämn en sak som blev bättre av det!!"
"Passa dig."
"Fruntimmer... Båda två..." muttrade James men Lily låtsades inte höra honom och Sirius hade fått syn på Haylie som fick motta samma hälsning som James.
Hon tittade runt bland folket på perrongen och ett minne väcktes plötsligt till liv i hennes huvud.
Det var under femte året och hon hade sett James och hans kompisar hoppa på tåget. Han hade blåmärken i nacken, ett djupt jack i tinningen och en sprucken läpp. Hon kom ihåg hur irriterad hon var över hur han inte kunde ta hand om sig själv eller trodde att han var så tuff över att han skadat sig när han spelade quidditch.
Nu insåg vad som faktiskt hade hänt.
Hon såg James stå och gnida sig lite på armen hon slagit honom på och kastade sig plötsligt om hans hals och kysste honom.
När de släppte varandra tittade han förvånat på henne.
"Vad var det för?"
"Du vet att jag tycker jättemycket om dig va?"
"Njaaa... Du får nog bevisa det lite mer. Och du kan börja med att inte slå din stackars pojkvän på armen! Du lyckas alltid träffa en nerv!"
Hon kysste honom igen.
"Jag lovar." mumlade hon sedan i hans öra. Han log mot henne innan han drog med henne in på tåget.

Efter att ha suttit i samma perrong som Sirius i tre timmar bestämde sig Lily och James att de hade fått nog.
"Men kom igen! En liten omgång till av kort! Vem kan det skada?"
"Mig," sa Remus och pekade på sina bortbrända ögonbryn.
"Och mig," gnällde Peter och höll om sin brännskadade hand.
"Ja, men bortsett från det..." viftade Sirius bort dem.
"Snälla, ni kan inte lämna oss här ensam med honom!" utropade Joanna skräckslagen. Sedan la hon till, väsandes så att bara Lily kunde höra henne. "Han är helt galen!"
"Nu tycker jag att det klagas onödigt mycket på mig." påpekade Sirius och James skrattade till.
"Vad?"
"Åh inget, det är bara det..." sedan skrattade han igen och Sirius blängde på honom. Vilket bara fick James att skratta ännu mer.
"Vad?"
"Jag tycker bara att det är komiskt att något grönt gegg hänger på baksidan av ditt huvud. Det är allt."
"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAAAAAAH! TA BORT DET!"
"Var du tvungen att säga det?" suckade Haylie. "Jag ville se hur lång tid det tog innan han märkte det."
"TA BORT DET! TA BORT DET TA BORT DET TA BORT DET!"
"Lugna dig Tramptass." skrattade Remus och Sirius vände sig långsamt om mot honom. Näsborrarna fladdrade, hans kinder hade tagit en rosa nyans, håret var på ända efter att ha försökt få bort den gröna geggan och hans ögon var vilt uppspärrade.
"Lugna mig?! LUGNA MIG? JAG HAR NÅGONTING GRÖNT SOM ÄR GEGGIGT I MITT HÅR! I MITT HÅR!"
Remus såg vettskrämd ut.
"Det finns inget grönt i ditt hår." sa James som nu hade slutat skratta och passade på att rädda Remus.
"Vad sa du?"
"Du har ingen grön gegga i ditt hår."
"Men... Men -"
"Men, men-" härmade James honom.
"Men du sa ju!" han svängde runt och pekade på Haylie. "Och du sa ju!"
"Ja, vi ljög Sirius. Hört talas om det?" sa Haylie ironiskt och studerade sina nagelband.
"Ha! har jag, Sirius, hört talas om det?" fnös han. "Jag är mästaren av lögner, jag kan ljuga så bra att min egen mamma skulle tro mig! Jag genomskådar varenda lögn som någon någonsin säger till mig!"
"Så det är bara idag som du är ovanligt trög?" flinade James.
"Nej jag - Eller jo. Det är det."
Han var tyst i några minuter innan han vände sig anklagande mot James.
"Varför skulle du ljuga så för mig? Har jag under alla dessa år gjort något så fruktansvärt mot dig? Nej, jag har älskat och accepterat dig som vän trots alla dina brister och fel. Vilket svek! Hur kunde du någonsin göra så mot mig?"
"Bra fråga," han tänkte efter en stund. "Jag hade tråkigt."
"Jag med," sa Haylie och log inställsamt mot Sirius.
"Hmm, jag förlåter er för den här gången, men om det någonsin händer igen så kommer jag-"
"Hoppa omkring och skrika som en tjej? Nej just det ja, det gjorde du förra gången." sa James och Sirius blängde argt på honom.
"Skulle inte du gå?" sa han vasst och James log.
"Just det ja, kom Lily." sa han och tog hennes hand. De hade precis kommit ut ur tågkupén när James vände sig om.
"Det var inte grön gegga i ditt hår, Tramptass, det är lila."
De hann stänga dörren i tid för att slippa höra Sirius skrik, men kunde fortfarande se hans skräckslagna dans genom rutorna.

Senare på kvällen när de hade ätit, skrattat lite mer åt Sirius och packat upp satt Lily och James framför brasan i deras uppehållsrum och pratade.
"Det var det bästa lovet jag någonsin haft." sa han och kysste henne i nacken. Hon lutade sig mot hans bröstkorg och smekte hans arm och kunde känna sig själv bli sömnigare och sömnigare.
"Jag med..." sa hon och gäspade.
"Trött?" log han och hon nickade.
"Mhm..." sa hon och gäspade igen.
"Gå och gör dig iordning då, och kom tillbaka hit sen. Jag kan bära in dig på ditt rum om du somnar."
"Säkert?"
"Sä ;kert."
Hon gick och borstade tänderna och drog på sig sin favorit pyjamas, en av James gamla T-shirtar. Hon satte sig tillrätta i hans famn igen och lutade sitt huvud mot hans axel och njöt av att känna hans andetag rufsa om i hennes hår. Hon kände sina ögonlock bli tyngre och tyngre. Detta i kombination med att James lekte med hennes hår fick henne snart att somna.
James log när han märkte att hennes andetag hade blivit tunga och regelbundna och efter lite försiktig manövrering lyfte han upp henne i sina armar och bar in henne på sitt rum. Han stoppade om henne och kysste henne mitt i pannan innan han lämnade rummet.
Så fort han gjort det öppnade Lily ögonen. Hennes kropp var dödstrött, men hon kunde inte somna om. Sängen var alldeles för kall och hon saknade något.
Så kom hon på det, James var ju inte där jämte henne. Det var konstigt hur snabbt hon vant sig vid att sova jämte någon annan.
Efter en halvtimme stod hon inte ut längre. Hon tassade ut i det nu mörka uppehållsrummet. Hon rös och skyndade förbi och bort till James rum och öppnade försiktigt dörren.
Han hade redan somnat men låg bara på ena sidan av sängen med armen i en besynnerlig position.
Hon skakade honom försiktigt och han öppnade långsamt ögonen.
"Lily?" sa han hest, hans röst raspig från att just ha vaknat.
"Kan jag sova här?"
"Saknade du mig så mycket?" log han och drog undan täcket för henne. Hon log i mörkret och kröp ner jämte honom.
"Ja." viskade hon sedan till svar samtidigt som hon la sig tillrätta.
Fem minuter senare sov hon djupt.

Klockan ringde och signalerade att nu var näst sista lektionen för dagen över. Lily suckade av lättnad. Även om James hjälpte henne och hade gjort under för hennes betyg i förvandlingskonst var det fortfarande det ämne hon hatade mest.
"Mr Potter! Skulle ni kunna stanna kvar en stund tack?" ropade McGonogall när klassen började röra på sig, James var redan halvvägs ut genom dörren. "Och glöm nu inte uppsatsen om hur man går tillväga för att förvandla animagusar till andra djur!" ropade hon och klassen suckade. Lily hade ingen aning om hur man gick tillväga för att göra det.
"Det är omöjligt, skriv bara om hur man inte kan gå tillväga med det." viskade en välbekant röst i hennes öra.
"vad har du nu gjort?" viskade hon tillbaka och han ryckte på axlarna.
"Ingen aning... Bara hon inte fått reda på gobelängerna i Stora Salen..."
"Vilka gobelänger?" väste hon och han log.
"Nej, inget." han kysste henne lätt och hon rodnade.
"James! Inte framför McGongall."
Han tittade konstigt på henne och skakade sedan på huvudet.
"Vänta på mig utanför."
Hon gick ut och lämnade Jame åt sitt öde.

Fem minuter senare kom han ut.
"Vad ville hon?"
"Hon ville att jag skulle stödundervisa någon tjej i förvandlingskonst imorgon."
"Imorgon?"
"Vadå då?"
"James, det är praktiskt taget den enda dagen du inte har quidditch träning."
Han bleknade.
"Äh, jag är en bra lärare. Ge mig fem minuter så är jag klar med henne."
"James!"
"Vad?"
& quot;Så kan du ju inte säga!"
"Vill du inte att det ska gå snabbt?"
"Jo det är klart att jag vill spendera tid med dig men..."
Utan förvarning puttade han in henne i ett kvastförråd.
"Vad gör du?" sa hon skräckslaget och han böjde sig ner och kysste henne.
"Jag har lite kvalitetstid med min flickvän. Jag kommer nämligen vara väldigt upptagen framöver och jag vill ta vara på så mycket tid som möjligt med henne." mumlade han innan han kysste henne igen.
Lily orkade och ville inte säga emot. Vem brydde sig om deras nästa lektion började om en kvart när hans läppar var så himmelskt mjuka? Varför skulle hon bry sig att alla senare skulle kunna se vad hon hade gjort under rasten när fjärilarna i hennes mage fick henne att bli alldeles varm i hela kroppen?
"Vad är detta?" mumlade han mot hennes läppar och sände en rysning längs hennes ryggrad. "Inga protester?"
"Håll tyst och kyss mig." sa hon bara och drog honom närmre intill sig.
De kom tjugo minuter försent till trolldrycksläran.
Båda med svullna läppar och James med skjortan felknäppt och slipsen på sned. Lily var rufsig i håret och flera knappar var uppknäppta.
Konstigt nog fick bara James straffkommendering den följande måndagen.

Lily satt i bibliotek några bord bort från James och försökte göra sin uppsats i förvandlingskonsten. Men hennes blick sökte sig hela tiden bort mot James och den otroligt söta tjejen han gav stödundervisning till. I början hade han tittat bort mot henne hela tiden och gjort miner som visade hur mycket hellre han skulle vilja vara borta hos henne. Men nu verkade han helt uppslukad i deras arbete och hon hade flyttat sig närmare honom hela tiden tills att det nu bara skiljde några centimeter mellan dem.
Tjejen flirtade helt skamlöst med honom och James verkade inte direkt göra något för att markera att han inte ville att hon skulle göra det. Ett par gånger hade han rentav flirtat tillbaka.
Kort sagt var Lily oerhört förbannad och kunde därför inte göra sitt skolarbete.
Till slut gav hon upp och stormade ut ur biblioteket.
Hon kunde höra stolar skrapas och steg efter henne. Hon hann precis ut i korridoren innan hon kände en arm hålla tillbaka henne.
"Lily, vart ska du? Vi skulle ju plugga tillsammans?" sa James och såg djupt in i hennes ögon. Men inte ens hans vackra, stora ögon kunde distrahera henne från vreden hon kände mot honom för tillfället.
"Släpp mig!" fräste hon och drog åt sig armen. "Jag trodde du hade förändrats!"
Han ryggade tillbaka och tog flera steg bakåt, som om hon slagit till honom.
"Vad har jag gjort?"
"Du kan ju fråga henne därinne! Ni verkar ju har blivit väldigt tajta under senaste tiden!"
Hon vände sig om och stegade bort.
"Lily, vänta!" han sprang efter henne. "För helvete, Lily, vänta!" sa han argt och hon vände sig om.
"Varför är du arg?"
"Om du inte vet det förtjänar du inte att få reda på det!"
"Är du avundsjuk för att jag ger en femteklassare stödundervisning? Är det därför du är arg?" hans ögon blänkte av raseri.
Hon svarade inte ens utan vände bara på klacken.
"Fint, var på det där viset då!" ropade han efter henne och gick sedan argt tillbaka till biblioteket.
De sov i varsin säng den natten.

M/K: Ja, det är sant. Jag uppdaterar. Förlåt att det tog tid, men den glada nyheten är att jag nästan är klar på nästa kapitel också, så det borde inte ta så lång tid :D
Kommentera nu duktigt ;)
Psst, checka in trailern på youtube som Diamond V har gjort till den här ficen. Finns på om ni söker på Amor Vincit Omnia.
Tar :P