Harry Potter och Mugglartjejen
By Smargden
Kap 26
"Vad tror du Luna, är Pansy verkligen på vår sida?
"Ja, faktiskt mer än jag någonsin trott, hon sörjde verkligen Draco, och att hennes far var bland de omkomna i julas fick mig att tro att hon aldrig skulle kunna ens fundera på att ens bli neutral med oss."
"Ginny, vad kände du inför dem?"
"De flesta verkade ju helt 'ok' men det fanns några jag inte vill vända ryggen till. Och ett par stycken som verkligen klädde av mig med blicken. Så, nej, jag ska nog vänta med att flytta in dit åtminstone till hösten."
"Nadja, vad tror du kan hända med de som varit nära nog att bli dödsätare, har de en chans att komma lindrigt undan?"
"Jag vet faktiskt inte, men ser vi på sympati så är ju det detsamma som åsikt. Visserligen får man, kanske inte, ha vilka åsikter som helst, men det blir verkligen svårt att bevisa att någon varit på väg att ta märket. De som tagit märket är ju lite lättare att bevisa."
"Får jag gissa att det finns två med märket redan taget?"
"Får, får du Harry, men du har fel." Sa Luna.
"Jag fick en bestämd uppfattning att Gregory och Vincent redan var märkta."
"De två är märkta Harry, men de är inte de enda, Millicent är en du verkligen ska se upp med. Själv trodde jag Pansy var den säkrast märkta av dem, men hon är den som mest tar avstånd från dem. Hon avgudade Draco, ända tills hon märkte hur kall han verkligen var, det var i samband med Camilias död, men det dröjde till julen innan hon kunde ta till sig det. Jag tror att hennes far hade någon förtrollning över henne. När han dog, då klarnade hennes syn."
"Så Pansy är på vår sida?"
"Det skulle jag inte vara för säker på, men hon är inte på deras sida. Jag tror hon är för försiktig för att komma över till vår sida öppet. Gissar jag rätt, så kommer hon att föreslå en hemlig allians, där hon fortsätter att agera i sin gamla Slytherinstil, men kanske inte så uttalat för Voldemort utan mer för Salazar Slytherin, bli inte förvånad om hon visar intresse för just Salazar och äldre saker här."
"Kan hon på något vis vara en inkarnation av honom, eller någon i hans närhet?"
"Ja, fast inte han själv, snarare en som var hans dotter, men hon har ingen aning om det, hon bara är så fascinerad av just Salazar Slytherin, så när hon insåg att du är arvtagare till honom, då blev du guldkalv. Att du lät henne få en ledarroll, och förmågan att öppna portarna du skapade, det var ett lyckodrag Harry. Hon insåg sen att det var du som gav henne möjligheten om än bara tillfälliga möjligheter. Du har henne i handen Harry, var försiktig med henne och du har en bundsförvant där, jag tror inte hon någonsin kommer att gilla Hermione. Men hon är inte den som godtar att man slår ihjäl såna som Hermione heller. Möjligen kan hon komma att acceptera henne."
"Jag blev rädd att hon såg romantiskt på mig det vill jag inte för det skulle kunna ge ett bakslag när hon sen inser att hon inte är min tjej."
Luna tittade på Nadja, innan hon sa. "Hon är öppen för den möjligheten men hon är realist. Hon har sett er två för mycket för att ens tro sig ha en chans på dig Harry. Nä, hon hoppas däremot att det efter Voldemorts slutliga fall blir allmänt känt att hon varit på din sida, hon ser fördelar med det."
"På det hela taget så gick det riktigt bra idag då, ni ska ha stort tack för att ni kunde tänka er vara med. Som ni hörde, och som vi sa redan innan, vi behöver ta in fjärde och femte årskurserna också. Dem tar vi i morgon. Sen måste vi ta ner några omgångar till Gryffindors kamrar, från de tre övriga husen. Ska vi göra en korridor från Gryffindor som är öppen på onsdag och ta ner femte, sjätte och sjunde årskurserna, på torsdag är det Phoenixgruppen igen."
"Det blir nog bra det, du kommer med Luna, hoppas jag." Sa Nadja.
"Javisst kan jag vara med, Ginny, det är Malcolm Baddock, han är en fjärdeklassare i Slytherin, den skulle jag inte vända ryggen till i mörk gränd. Han var inte här i kväll, men i morgon kväll kommer han nog, se noga på honom, men som sagt, vänd honom inte ryggen.
"DOBBY!"
"Sir, Harry Potter Sir"
"Tack Dobby, tack för en fin kväll, och som vi sa, i morgon kväll Slytherin fjärde och femte årskurserna och på onsdag kväll blir det femte, sjätte och sjunde årskurserna från Gryffindor och naturligtvis då i Godric Gryffindors salar, vi försöker med att ha borden lika där som vi hade här i kväll, det var en mycket bra lösning Dobby, stort tack, och hälsa mitt tack även till de övriga i din grupp."
"Ska vi gå hem då." Det var en fråga men alla tolkade det som en uppmaning, han gick och de följde efter honom. Snart var de åter i hans och Hermiones dagrum, efter att ha passerat Harrys sovrum.
"Go kväll Hermione, något nytt? Skvaller eller viktiga saker?" Frågade Harry.
"Nä, inget verkligt nytt, bara det att Shack och några andra kommer hit på söndag. Istället för att vi kommer till dem, kommer de hit och ger vår speciella grupp lektioner i att transferera med skadade, det innebär att de ska kunna transferera även med medvetslösa personer utan att de skadas mer av det. Alltså vi som brukar vara hos dem på söndagar blir här också."
"Ok, stora salen, vi använder korridoren därifrån. Vi tar upp det på torsdag kväll. Att ta ner Slytherin var ett lyckokast. Äntligen har de insett att de har varit lurade. Tyvärr för några har de redan tagit märket, men vad de sedan har gjort vet vi ju inte. Har de varit med om att mörda och liknande så är risken att de inte har någon utväg. Begär de själva att komma ifrån, så kan vi ju hävda Snapes handlingar som prejudikat. I så fall kan de få vara villkorligt fria. Men när de blir medvetna om att de då kommer att jagas av andra dödsätare som förrädare, då kanske de kommer att begära att bli inlåsta som Råttan och Nott senior."
"Hur många är det som tatt märket?"
"Tre, som vi tror oss vara säkra på." Sa Luna
"Jo, Hermione, på onsdag äter du middag med oss också. Eller rättare Gryffindors elever femte, sjätte och sjunde årskursen i Gryffindors salar, jag säger så nu för jag har faktiskt två omgångar salar, där nere."
De avbröts av en knackning på dörren. "Det är Pansy, hon kommer att vilja prata med dig en stund Harry. Och även om du vill ha Nadja och mig med så tror jag att du ska prata privat med henne, det kan bli väldigt privat, men det är något du måste ta som husföreståndare för hennes hus. Jag ska förresten gå hem till mig nu. Kommer du med Ginny?"
"Tack Luna." Sa Harry och vände sig mot Nadja och gav henne en ordentlig kvällskyss innan han ropade ett "kom in" mot dörren.
"Ursäkta Pansy, jag var tvungen att avsluta min kyss innan jag kunde bjuda dig att komma in, de andra vågade inte." Så skrattade han ett glatt skratt. "Du kom visst så snart du kunde."
Vi skulle just gå." Sa Ginny, och tog Luna i armen och gick mot dörren. Men Pansy la en hand på Ginnys arm.
"Ginny, Luna. Tack för en fin kväll, Luna, ursäkta allt jag sagt och gjort illa mot dig. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra något sånt igen när vi stöter ihop i korridorerna. Jag kommer inte att öppet beblanda mig med er. Du Ginny, kommer inte att ha det bra hos oss om du kommer dit snart. Måste jag, så byter jag officiellt sida, men som det är nu, är det nästan som att skriva under min egen dödsdom, hoppas du förstår det."
"Jag tror jag har förstått det, jag beklagar din sorg, tänker på i julas."
"Ginny, det du sa nu, det säger du aldrig tillsammans med andra. Du kanske märkte att jag inte låtsades om det vid middagen heller. Att ni vet om det betyder inte att de andra vet att ni vet det. Men ska jag vara ärlig, så hade jag hoppats på det länge. Mor också, faktiskt ända sedan vi märkte att han hade gått med, lurad av Lucius Malfoy så klart. Men tack, jag tror jag förstår vad du menar."
"Go kväll på er alla." sa hon och även Luna sa ett "Go Kväll" innan de stängde dörren bakom sig.
"Stör jag?" Frågade hon, mycket försynt.
"Du sa att du behövde prata med mig och det är väl lika bra att vi klarar av den saken så fort som möjligt. God natt Hermione, god natt älskling." Det sista sa han riktad mot Nadja, och han gav henne en snabb kyss på kinden. "Kom med mig." Sa han och gick mot sitt sovrum.
När Pansy såg att det var hans sovrum, stannade hon i dörren. "Här?"
"Nä – inte här. Men kom in, vi ska vidare. Föresten, vi tar en snabbare väg, men jag ska beställa lite te först. Dobby!"
– Pop – "Harry Potter Sir"
"Dobby, te för två, och två kupor, rummet innanför biblioteket."
"Genast Sir"
Han gick mot Pansy, "Tillåter du att jag tar i dig?" Hon nickade.
Hon hade transfererat själv förut, det kunde Harry märka när han transfererade dem båda. Han gjorde sig lös från henne och vek ut ena armen i riktning mot en inbjudande fåtölj. "Var så god att sitt ner."
"Harry, sånt där går inte, har inte Hermione lärt dig att man inte kan transferera inom Hogwarts. Men tack för trippen." Hon log med hela ansiktet.
"Oj, jag glömde mig, du har så rätt, det går ju inte." Han log han också. "Nå, nu är vi här och det är en bit att gå, så varför inte stanna kvar nu när vi ändå är här."
"Var är vi? Det har en annan stil än där vi åt middag."
"Då var vi i Salazar Slytherins privata domäner. Nu är vi i Godric Gryffindors områden, det andra av mina arv."
"Det är så konstigt Harry, du är så ung, du är lärare, du gör saker här inne i slottet som jag inte ens trott var möjligt. Draco sa alltid en massa saker, så självsäkert. Du gör saker, så naturligt. Det är en viss skillnad. Jag ska stöka av det direkt så är det över, jag märkte på Nadja att jag var avslöjad. Ja, jag bannar dig för att du inte godtog att komma till mitt elevhem direkt, då kanske jag hade haft chans på dig. Då kanske Draco aldrig fått en möjlighet med mig. Men det är gamla äpplen nu, och så gamla äpplen har ruttnat. Nå, jag vill vara din vän Harry. Kanske ska jag säga er vän och med det menar dig och hela din grupp. Men tills vidare, ja du hörde vad jag sa till Ginny.
"Det jag kan erbjuda i retur, är att låtsas vara ovänlig och motsträvig. Jag hade väldigt svårt vid middagen, och jag fick verkligen fräsa ifrån när vi kom tillbaks till dagrummet. Att du bevisat att du är Salazar Slytherins riktiga arvtagare gör det hela betydligt enklare gentemot dig Harry. Men involvera inte de andra för mycket, då måsta jag spela ut mitt Slytherinsätt.
"Men jag ska ta det, kanske inte från början, men lite här och där i alla fall. Jag var tvingad att gå med på att gifta mig med Draco. Tvingad hemifrån alltså. Nu gjorde det ju inte så mycket utöver att om jag inte lyckades få han att ta mig till sig hade jag inget hem. När han dog, dog jag en bit också, men när jag kom hem efter den terminen, var jag som en främling hemma. Den jag skulle fånga att gifta mig med fanns ju inte längre. Det var som att de inte kände mig längre, det var hemskt."
Harry satt bara och tittade på henne, han sa inget men visade att han lyssnade på henne, och hon fortsatte.
"Jag visste inte om jag skulle ta livet av mig eller åka hit. Faktiskt så funderade jag ett tag på att istället för att åka hit, ta mig över till Frankrike och mot Spanien, och sedan vidare längs kusten, hitta någon bodega där jag skulle kunna förtjäna mitt uppehälle enkelt. Ingen skulle sakna mig, men det blev hit ändå. Så – i julas, då var det som att vakna ur en mardröm. Mor håller på att försöka hitta ett mugglarställe någonstans i Spanien. Hennes mor var från Baskien, så hon har lärt sig lite spanska och även jag fick lära mig lite, därför är just Spanien ett alternativ.
"Hon hoppas veta var och att allt är klart när jag slutar skolan. Då ska jag också försvinna från den här vansinniga cirkusen. Det var innan jag träffade dig Harry alltså efter jul. Efter i kväll känns det som att det finns en framtid trots allt. Långt borta men ändå. Jag har inte tatt märket, jag var nästan tvingad att ta det som i somras, men då Draco var död så var allt annorlunda. Jag har aldrig velat ha med honom att göra, men Draco var ju den jag var tvungen att vinna. Jag tackar min lyckliga stjärna att han dog innan jag tvingades in i skiten. Jag har inte varit med på något hemskt, så en ärlig rättegång kan fria mig från eventuella anklagelser. Så jag är inte orolig för det. Men här på skolan har vi, enligt Draco inte mindre än åtta stycken som har märket, hos oss i Slytherin är det minst tre, kanske fyra, jag är inte säker på den fjärde. En i ditt eget hus, två i Hufflepuff och en i Ravenclaw. Men om det är bara tre i mitt hus, då är det ytterligare minst en till."
"Pansy, åtta sa du, och du sa att Draco sa det. Det han sa då, alltså förra året innefattade även sådana som har slutat, och några kan ha tagit märket efter det, eller hur?"
Hon tittade upp på honom med stora ögon. Just då knackade det på dörren. "Ja, kom in Dobby."
"Harry Potter Sir, jag försökte undvika att störa, nu verkar det finnas en möjlighet att komma in med det Harry Potter önskade, Sir."
"Det är bra Dobby, ställ in det här."
"Harry Potter, Sir, sa två kupor, sådana där?" Han nickade mot två cognac–kupor. Harry sträckte sig och tog den ena kupan, roterade den lite och luktade på aromen.
"Utmärkt Dobby. Alldeles utmärkt, tack."
Dobby bugade och försvann därifrån ut i tomma intet.
Pansy tittade på honom. "Kupor?"
"Jag som lärare ska inte bjuda på sprit, det är strikt förbjudet för lärare att göra det. Men nu är du hos eleven Harry Potter. Smakar du cognac så har vi var vår kupa att lukta på under kvällen. Te, och biskvier bara att ta för sig. Var så god."
"TACK. Jag tror jag behöver en, och förstår jag dig rätt lär det inte bli mer än en heller. Jo, det var förra läsåret Draco nämnde om åtta, han sa inga namn, men det ligger i sakens natur att de flesta var i avgångsklassen, men jag tror att några var sjätteklassare. Några sjätteklassare var definitivt klara att ta märket. Så de kan mycket väl ha tatt det i sommar. Men i mitt elevhem har vi, det är jag säker på, minst tre stycken nu. Du fattar väl att Gregory och Vincent är rena råsopor. De tog märket samtidigt med Draco, Millicent Bulstrode är den tredje. Jag är rätt säker på att det finns minst en i Hufflepuff, men tyvärr har de inte gett mig några ledtrådar till vem det är.
"Däremot har de fått order att vara väldigt försiktiga och inte göra något som kan avslöja dem. Du såg så fromma Gregory och Vincent var vid middagen. Jag kommer att fortsätta husera med de andra i Slytherin, jag kommer visserligen att även officiellt inom huset godta dig som huschef med hänvisning till att du verkligen är arvtagare till Salazar Slytherin. Det finns det ingen som kan argumentera emot. Att allt det andra bygger på lögner förut, det tror jag de började förstå också, framför allt Millicent, verkade ytterst förvånad.
"Kom in och vänd uppåner på oss några gånger ska du se att det händer saker där. Kom in ganska sent någon kväll och titta på ordningen, den kan behöva en uppryckning. Men, en sak du kanske bör titta närmare på, jag har hittills lyckats hålla de äldre grabbarna borta från de yngre tjejerna, vi i sjuan och även sexorna har tillräckligt med skinn på näsan. Men det är några av femteklassflickorna som är pressade. De kan behöva få uppmuntran att slippa de äldre killarna."
"Tack, det är en sak jag måste göra hör jag. Bra att du sa till, tydligen valde de fel prefekt i Slytherin ändå. Nåja, du verkar ju hålla huset i strama tyglar ändå. Det kan jag stötta dig i, vi hänvisar till Slytherinandan. Du ska få en säkerhetsutgång. Vänta."
Harry gick över till ena väggen och lutade pannan mot den kalla stenen. Så försjönk han i koncentration.
"Pansy. Kom hit – låt din panna vidröra väggen, töm hjärnan på tankar, låt den bli tom på allt, blunda, följ sedan med i tankarna, dagrummet i Slytherin – lite till höger om dörren dit ner. Ännu en dörr, eller mer som en barriär som på Kings Cross, den är endast för dig och behöver du ta med någon så måste du hålla i den och ta med den tillsammans med dig. Inga andra kan komma in där för dem är det bara en slät vägg, den öppnar sig enbart när du vill av fri vilja, eller är tvingad att fly. Du kommer inte att kunna tvingas att öppna den, inte ens på det att du vill när du är hotad den fungerar enbart för dig som säkerhetsflykt. Den delar sig en bit in, raka spåret går till sjukhusflygeln, sidogången går till en dörr som du inte kan öppna, bara knacka på, det är i mitt sovrum. Missbruka dem inte."
Han gick tillbaks till sin sittplats, Pansy följde hans exempel.
"Det där Harry, det är inte vem som helst som gör, jag tror att din plats i framtiden kommer att vara här på skolan, som rektor, och jag tror du redan har en del lärare inplanerade. Jag kan tänka mig att du vill ha Hermione, hon är ju redan lärare så det är ju självskrivet. Jag tror du kommer att ha Ginny här också, Nadja, naturligtvis. Luna, hon förvånar mig verkligen. Hon är den vi lärt oss är en flummig sak som driver fram i sin egen värld, men hon är så närvarande så det ger mig rysningar. Henne släpper du inte långt ifrån dig, har jag märkt.
"Ja – för sjutton, Neville bland grönsakerna, han är ju en naturbegåvning – där, men han har växt grymt den senaste tiden den pojken. Hmm skulle kunna tänka mig en framtid med han. Sorry, kom lite på avvägar där. Jag kanske inte vore så dåligt alternativ i skydd mot svartkonster, tänk på det om det blir så att du behöver en som kan om sånt. Jag är ganska ung, men har tvingats lära mig ett å annat, så skolans nivå klarar jag galant."
"Du är skarpsynt märker jag. Ja man måste nog vara det för att klara sig i Slytherin så bra som du har gjort. Det jag kan, det är jag faktiskt ensam om att kunna. Inte ens som arvtagare av två grundare skulle jag ha kunnat göra de där sakerna jag gör. Det finns mer, ursäktar du om jag inte går närmare in på det?"
Hon tittade med stora ögon på honom. Så väste hon fram "Djävla hatt –" så blev rösten mer normal. "– som inte kunde få dig till Slytherin från början. Då skulle jag ha sluppit alla åren med Draco. Jag skulle ha blivit kär i dig Harry, jag menar det, nu är jag bara så imponerad, och förbannad att du är upptagen. Ja jag vet, jag ska inte ens försöka bräda Nadja, eller Luna."
"Pansy, hur djupt kan du tänka esoteriskt?"
"Isovadå?"
"Esoteriskt, alltså sånt där som innehåller själars liv och omliv."
"Inget – men förklara."
"Den som en gång i tiden, för omkring tusen år sedan, var Salazar Slytherin, han hade en dotter, den som då var den dottern är troligen samma som är du nu. Det skulle förklara varför du är så tänd på att veta mer om sakerna, du var dessutom, nä den som var du då, var i lokalerna där vi åt middag. Eftersom jag är arvtagare så ser du mig som den fadersgestalten, men genom att vi är jämngamla så ser du mig som – din hm . . . hm nästan som, käresta, men det är mer en ung flickas fadersgestalts känslor i det.
"Den som var Godric Gryffindor vid samma tid, är den som är jag nu. Jag är alltså inte han, han är inte jag. Men den som var han då – är jag nu. Den som var en liten flicka då, mötte Godric Gryffindor i de här lokalerna också. Mig ser du som din fars vän, men sen blev vi ovänner i några sekler, många sekler."
"Harry, är sånt där möjligt?"
"Jag tror i vart fall det. Jag har fått en del minnen tillbaks, minnen från förr. Den som var jag en gång i tiden har satt de minnena in i mitt huvud, efter det har jag lärt mig en hel del främst om slottet. Det är därför jag kan saker, jag, eller den jag var, var med och danade det här slottet. Slottet har godkänt mig som en av dem som skapade det. Egentligen den som skapade det. Det var just Godric Gryffindor som gjorde det mesta när det gällde själva skapandet, medan Rowena Ravenclaw, och Helga Hufflepuff var idésprutor, Rowena var faktiskt den som ansvarade för biblioteksdelen. Den som var du då, hennes far hade stor känsla för trolldryckskonst."
"Är Salazar också i dig?"
"Det skulle innebära att jag vore schizofren, alltså vore två i samma kropp. Såna finns, men det är ytterst besvärligt, nej han är inte i mig, och jag vet inte om han är bland någon här nu. Möjligen var han i Draco, vi vet inte – och kommer nog aldrig att få veta det heller. Vore det så, skulle det förklara att vi var antagonister, han mot mig i alla fall, det var så det blev, Salazar bröt med oss, och faktiskt gick han till angrepp mot oss vid några tillfällen också. Så det är mycket som skulle förklaras om han var den som var själen i Draco. Även din känsla för honom, han var ju inte din far i den kroppen, så ja även det kan tyda på det."
"Det har blivit sent Harry, du ska ha klasser i morgon, jag kan ju i alla fall halvsova igenom dem, men du ska utbilda. Ta oss till något ställe där jag kan komma tillbaks ifrån."
"Kom." Han tog den redan etablerade korta vägen till stora salen. "Du går själv till ert dagrum, jag går en bit bakom dig. När jag vet att du är ordentligt tillbaks och har kontroll över situationen där inne försvinner jag."
"Det kan vara dumt om du syns med mig, kanske mer för dig än för mig. Men för mig är det inte alls bra heller."
"Det har du rätt i och därför ska vi inte prata. Jag går osynlig. Tack för i kväll Pansy och god natt." Han försvann inför hennes ögon.
"HARRY!" Ropade hon förskräckt.
"Inte ska du avslöja dig att vara ute sent om natten med Slytherins värsta fiende inte. Ta det försiktigt hem nu."
"Ok Harry, du det där var läskigt, ok God Natt Harry, och tack."
Han gjorde som han sa, han gick tyst en bit bakom henne. När hon hade tjugo meter kvar till dörren till Slytherins elevhus, förnam Harry ännu en känslosfär. Känslor fanns, någon behagade vara osynlig, någon med vassa tankar. Han kunde ana att den som kommit till, fanns mellan Pansy och honom. Han var inte säker, men känslan började likna något som kunde föregå ett angrepp av mycket allvarlig art. Han valde att angripa direkt, han tog inte ens fram sitt trollspö, en enkel stunner borde han klara utan den. Han formade tanken och frigjorde den.
"Harry!" Hörde han henne ropa när hon hörde dunsen. Genast stod hon där med sitt trollspö framme, hon tittade i alla möjliga riktningar. Hon skulle just börja fyra iväg mängder med förhäxningar i alla riktningar när Harry lät sin osynlighet falla.
"O Harry – så du skrämdes. Vad hände?"
"Någon tänkte angripa dig. Jag ändrade på det. Vänta."
Allt blev plötsligt rött, de såg ett skynke som låg på golvet, något verkade finnas under. Harry lyfte på osynlighetsmanteln och neutraliserade det röda. Millicent låg på golvet fortfarande med sitt trollspö i den nu slappa handen.
"Hon tänkte angripa dig i ryggen, med något elakt, vad, vet jag inte men elakt var det. Ta av henne trollspöt och ta hand om manteln, den lär väl vara oregistrerad här på skolan antar jag. Väck henne och fråga ut henne vad hon tänkte göra med dig. Kalla sen på Dobby och be honom att hämta mig, jag är ju trots allt elevhusföreståndare, förresten vänta lite. Dobby!"
Dobby kom och Harry förklarade situationen för honom. Han skulle kallas dit så skulle han försvinna sedan skulle han poppa fram och hålla Harry i handen, som att han hade tagit dit Harry. Efter att Harry hade gjort några Accio trollspö mot Millicent och fått fram ännu ett spö, gjorde Harry på ett infall Point Me dark mark. Hans trollspö visade högt upp på vänstra armens undersida. I en vanlig kontroll skulle den inte ha upptäckts.
"Bra, då vet vi. Ljug, säg att du hörde någon bakom dig och skickade en stunner i blindo bakåt, och att du viskade så tyst att ingen hörde att du gjorde det."
Harry gjorde sig osynlig, Pansy väckte upp Millicent. "Va fan håller du på med, anfalla mig i ryggen. Djävla tur att jag hörde det typiska prasslet av den där manteln du bar. Va fan handlar det om? SVARA! ELLER!"
"J j j jag såg vart du tog vägen, du gick direkt till Harry. Jag vill veta VARFÖR."
"Jasså lilla du, DU vill veta, eller är det din husse som vill veta kanske. Eftersom du är märkt vet du också att jag inte är det. Vad har du för ORDER?"
Millicent valde att vara tyst. "DOBBY!" Ropade Pansy.
"Fröken – ropade."
"Hämta hit föreståndaren för Slytherins elevhus, det lär visst vara professor Potter det."
"Ja fröken – genast fröken."
Strax hördes hans röst igen. "Fröken – Harry Potter Sir, hon kallade på Harry Potter."
"Tack Dobby. Ah en liten nattlig duell månn tro – det blir extratjänst det. Skura kittlar behövs det någon till hörde jag. Du som håller i trollspöt – berätta vad som hänt."
"Hon skulle just anfalla mig bakifrån, jag hörde prasslet av den dära osynlighetsmanteln, när jag hör en sån bakom mig reagerar jag instinktivt. Hon är en av dödsätarna, det är jag säker på."
"Dobby, kan du vara vänlig att tala om för Nadja att auror Tonks behöver komma hit. Hinner hon kalla på någon till, så kan hon använda plan B för att få hit dem hon behöver."
Genast satte Harry igång med att sända henne bilderna av läget, och att han hade öppnat för henne att transferera både ut och in tillbaks, med medföljare. Han upprepade sin sändning tre gånger och fick en glimt av att hon fattat.
Dobby kom strax tillbaks. "Harry Potter sir, Dobby har framfört budskapet."
"Bra, tala om för rektorn också vad som hänt och fråga om vi ska komma till hans kontor."
"Nå fröken Bulstrode, vad har du att säga om det som hänt då? Är det som fröken Parkinson säger?"
"Jag skulle inte alls angripa henne, det var hon som angrep mig." Hon såg kulan som Harry höll i sin hand, den skimrade i en grällt lysande grön färg.
"Ursäktar du mig om jag inte tror dig?" Frågade Harry med en mycket neutral röst. "Berätta nu vad du verkligen sysslade med, och om den här lyser grönt igen så tar vi andra metoder. Så sätt igång."
Återigen valde Millicent att vara tyst.
"Fröken Parkinson, du sa att du trodde hon var en märkt dödsätare, vad bygger du det på?"
"När vi duschade för någon vecka sedan såg jag någon tatuering på ett underligt ställe att tatuera, jag kom direkt att tänka på dödsätarmärkena."
"Och du har ingen sån själv?" Harry var säker på att hon inte hade det så han höll fram sin kula som behöll sin klara ofärgade nyans. När hon sa ett enkelt. "Nej Sir, jag har inte tagit märket."
Längre hann de inte förrän professor Dumbledore kom linkande mot dem, nästan samtidigt kom även Tonks med Kingsley Shacklebolt.
"Bra att ni kom, det verkar som att vi har ett oprovocerat angrepp på en elev här, men det kan också vara ett självförsvar mot en dödsätare. Endera har fröken Parkinson angripit fröken Bulstrode oprovocerat, eller så var det i självförsvar. Jag är böjd att tro på fröken Parkinson då min sanningskula gav utslag för lögn då fröken Bulstrode anklagade fröken Parkinson. Dessutom hävdar fröken Parkinson att det finns ett dödsätarmärke på fröken Bulstrode. Det är ju lätt att kontrollera. Var skulle det finnas?"
Pansy pekade på platsen de nyss hade sett märket på. Då Millicent inte ville gå med på att visa upp sin arms undersida frivilligt bestämde sig Tonks för att använda sin styrka. En enkel viftning med trollspöt så kunde alla se den bekanta dödskallen med en slingrande orm. Rektorn ruskade på huvudet i besvikelse. Skolan skulle ha en elev mindre i morgon. Harry bestämde sig för att med sanningskulan framme fråga om det fanns fler märkta, och kulan visade att hon ljög med sitt "nej". Harry frågade då på namnen och den visade tydligt att hon visste om både Vincent Crabbe och Gregory Goyle. Några fler namn kände hon inte till. Men hon kunde bekräfta att det fanns ytterligare minst tre.
—
EOC