Sirius hade begett sig till ministeriet för att anmäla Remus saknad, den andra mannen hade inte kommit tillbaka, det hade gått tre veckor sedan han försvunnit. Sirius hoppades fortfarande att varulven skulle komma tillbaka men han tvivlade på det. Sirius hade satt på sig den andra mannens förlovningsring och hoppades att få ge honom den igen. Black sonen satt framför brasan med en flaska rom i handen, Harrys brev om att han klarat första utmaningen låg slängd på golvet framför soffan. Han hade inte kunnat glädjas av det. Allt som påminde honom om tuneringen gjorde honom arg, den påminde honom om varför Remus lämnat honom, hur kunde han vara en sådan idiot? Hur kunde han såra den han älskade så?
"Sirius du är den uslaste av människor!" sa han till sig själv och tog en klunk av romen och la sig sedan ner på rygg och stirrade upp i det mörka taket. Han hade förlorat aptiten och det var tur att han hade en hög tolerans mot alkohol annars hade han antagligen varit död vid det här laget, men kanske skulle det varit bättre om han dog, då skulle han inte kunna såra någon igen och han skulle slippa känna saknad, men han var inte värd att dö, han hade sårat Remus. Sirius skrek till av förskräckelse och släppte ner flaskan på golvet och dess innehåll rann ut på golvet. Sirius reste sig upp på vingliga ben och bestämde sig för att försöka finna Remus. Sirius gick ut på gatan och började rastlös vandra omkring, han visste inte var han skulle bege sig. Han vandrade planlöst omkring på gatorna och tillslut hamnade han på King Cross. Han stannade plötsligt, kunde Remus ha begett sig hit? Kunde han ha lämnat landet? Kunde han ha försvunnit bort för alltid? Sirius satte sig besviket ner på en bänk och stirrade på tågen som lämnade stationen, vart var Remus? Skulle han någonsin få se den andra mannen? Han lutade huvudet mot väggen och skrek till, människorna runt honom backade undan ifrån honom men han gjorde inget mer. Han la huvudet i händerna och tårarna började falla, Remus vart är du?

I Paris hade Remus precis ätit middag, han hade en drink i handen där han satt på ett café och trängde undan alla känslor som rörde Sirius. Framför honom på andra sidan bordet satt mannen han mött första dagen han kommit hit, han hette Migel och han visste att något var fel trots att de inte talade samma språk hade de trevligt. Migel var en trevlig man, han hade visat honom stora delar av Paris och Remus hade till sin förvåning haft det trevligt. Migel försökte alltid muntra upp honom och deras dagar var alltid fyllda med äventyr och de gjorde nya saker hela tiden. De fick försöka ta sig fram på ett improviserat teckenspråk, det var primitivt men det fungerade. Men hur trevligt han än hade med Migel gjorde sig Sirius hela tiden påmind och han drack åter en klunk av drinken och Migel strök honom över handen.
"Ditt jarta ledset?" frågade han på sin knackiga engelska med franska brytning. Remus såg på honom.
"Ja" svarade han och suckade. "Någon sårade mig innan jag kom hit."
Migel nickade och reste sig upp.
"Jag dig göra glad" sa han och Remus log och reste sig upp han med och tog honom i handen och de lämnade cafét bakom sig. Remus tittade bort mot tågcentralen och Migel såg på honom.
"Du tillbaka åka?" frågade han och Remus ryckte på axlarna och Migel ställde sig framför honom. "Jag åka också?"
Remus såg på mannen framför honom och log stort, kanske skulle det inte vara någon dum idé, han ville inte vara ensam i England men han kunde inte stanna här för alltid.
"Ja om du vill" sa Remus och log mot mannen som kramade om honom och pussade honom. Remus skrattade varmt och de gick för att packa hans tillhörigheter innan de begav sig till Migel som packade en resväska och log mot Remus.
"Du se mig London. Jag aldrig sett den" sa han och Remus nickade.
"Du kommer älska London lika mycket som jag älskar Paris" svarade Remus och de gick mot tågstationen och beställde biljetter till London. Remus höll hårt i Migels hand och de klev på tåget. Migel såg nyfiket ut genom fönstret när de började färden mot London.
När tåget tillslut stannade i London reste sig Migel upphetsatt upp och drog med Remus ut ur tåget, nyfiken på vad det var för stad han skulle få se. Remus suckade och såg på stationen som han lämnade för några veckor sedan. Sedan log han mot Migel och de började gå mot utgången, plötsligt stannade han, på en bänk en bit bort såg han en välbekant man, en man som han flytt ifrån tre veckorsedan, plötsligt lyfte Sirius på huvudet och deras blickar möttes.
"Vem det vara?" frågade Migel och Remus såg på honom.
"Det var han jag lämnade" svarade Remus endast och Remus såg på Sirius oförmågen att röra sig, vad skulle han göra nu?