Kapitel 25

Inför Martins femte år blir han utvald till prefekt. Hermione blir så stolt när han visar upp sitt märke och bakom henne står tvillingarna och gör miner. Martin kommer att bli totalt odräglig!
- Det var väl det jag trodde! säger deras mor. Gå över och tala om det för farmor, Martin, hon kommer att bli så glad!
När Ron kommer hem den eftermiddagen hinner han knappt kliva över tröskeln förrän Hermione är över honom.
- Vet du vad som har hänt? utbrister hon.
- Tvillingarna har rivit ner tapeterna i vardagsrummet?
- Nej.
- Daniel har ätit kattmat?
- Ron!
- Jag skojar bara. Säg vad det är.
- Martin har blivit prefekt! ropar flickorna från köket.
- Är det inte underbart? tycker Hermione.
- Verkligen.
- Är du inte glad? Åh, jag är så stolt över honom!
- Jag förstår det.

Lärarna hoppas att Jane och Emily ska lugna ner sig efter att Martin blivit vald till prefekt. Det hjälper inte. De får lika ofta kvarsittningar även efter att Martin blivit prefekt. James och Oscar är inte mycket bättre. De orsakar poängavdrag var och varannan dag. De är faktiskt ganska duktiga i skolan – Oscar är väldigt bra på att förvandla saker – och får ganska ofta poäng också. Problemet är att de lätt blir lite uttråkade och vill att det ska hända något hela tiden. Under andra året smet James och Oscar till Hogsmeade fastän det var, och fortfarande är, förbjudet för så unga elever. Tillsägelser hjälper inte på dem.

Förutom att vakta skolans yngre elever ägnar Martin stor del av femte skolåret till att studera inför GET-proven. Det går väldigt bra. Han får U i alla ämnen utom ett. Det är spådomskonst, det får han Ö i. Hermione är så stolt att hon kan spricka och det förvånar dem alla att hon inte gör det också.

----

När lillebror Daniel blir insorterad i Gryffindor en månad senare suckar elevhemsföreståndaren professor Sinistra tungt och masserar tinningarna med fingertopparna. Inte ännu en Weasley! Om han är likadan som sina systrar kommer de tre förmodligen att vända upp och ner på sällskapsrummet redan första kvällen. Hon har hört att tvillingarna knappt hann komma av tåget innan de lade snubbelförtrollningar på tre andra elever och färgade skägget grönt på Hagrid. Han blev visserligen inte arg, skrockade bara och sade att det åtminstone ser roligare ut än grått skägg, och lovade att inte säga något om det till Ron och Hermione. Nuförtiden är han bara skogsvaktare. Efter ganska många klagomål på undervisningen i skötsel av magiska djur slutade han som lärare. Han saknar Ron, Hermione och Harry, så det blir roligt nu när deras ungar börjar på Hogwarts. Han blir lika god vän med dem om han var med deras föräldrar, och under skolloven blir han ofta hembjuden till Harry och Ginny.
- Fast det kan ju förstås hända att Daniel är som sin äldre bror, mönstereleven Martin Weasley, tänker professor Sinistra.
- Så tyst och skönt det är, säger Ron och sätter sig jämte Hermione i soffan samma kväll. Han har precis burit upp Isaac som somnade efter kvällsmaten. Nästan för tyst, fortsätter han. Vilket elevhem tror du att Danny har hamnat i?
- Gryffindor förmodligen, men du vet att jag inte bryr mig.
- Har de placerat honom i Slytherin, då ska jag skriva till rektorn och…
- Det ska du inte alls, avbryter Hermione vänligt men bestämt. Ska du aldrig ändra uppfattning om Slytherin?
- Nej, det hade jag inte tänkt.
En stund senare går de och lägger sig.
- Jag slår vad om att Danny kommer att ställa till med en förfärlig massa hyss, muttrar hon.
- Oroa dig inte för det, älskling. Inte redan. Låt det vänta tills Sinistra hör av sig åtminstone.
Han kryper ner under täcket och sträcker ut armen så att hon kan lägga sig intill honom.
- Och snart fyller du ju år, säger han. Vad vill du ha då?
- Det vet du.
- Jaja, en snäll man och fem snälla barn, suckar Ron. Men det säger du alltid. I år får du minsann komma på något ordentligt. Och inte en bok! tillägger han innan hon hinner öppna munnen. Det har du ju fått varenda födelsedag och jul de senaste femton åren…
- Bara för att du har så dålig fantasi, älskling, skrattar hon. Men du har ju nästan två veckor på dig att komma på något, så fundera inte på det ikväll. Hon vänder sig mot honom, ger honom en lång kyss och lägger armarna om honom.

Snart nog inser professor Sinistra att Daniel är precis som sina systrar. Han är en pojke som mycket hellre smyger runt i korridorerna om nätterna, smugglar in stinkbomber här och där och råka komma för sent till lektionerna titt som tätt. Att jobba hårt med skolarbetet eller anstränga sig utöver det som är absolut nödvändigt, det verkar inte ligga för honom. Han gör det han ska visserligen, men mycket mer är det inte.

Martin försöker hålla ordning på sina småsyskon, men de lyckas genomföra en del bus ändå bakom hans rygg. Ibland får han hjälp av Percys son John, en annan paragrafryttare. John tillhör också Gryffindor. Han är precis lika laglydig som sin far och kommer säkert att bli prefekt en vacker dag. Percy har en son till, Simon, som är två år yngre än John. Båda är rödhåriga, men John har blå ögon och Simon har bruna. Percys fru heter Camilla och de träffades via hans arbete på Trolldomsministeriet. Elever som tvillingarna och Daniel inte tycker om råkar ut för både det ena och det andra. Ganska ofta råkar dessa elever tillhöra Slytherin.

Daniel brukar roa sig med att kasta darrbensförtrollningar eller skrattförhäxningar efter Slytherinelever och stroppiga Ravenclaware, Jane har som favorit att trolla fram hala bananskal ur tomma intet och Emily älskar att fylla bakelser med sömnpulver, som andra elever sätter i sig med god aptit. Hermione ångrar att hon någonsin berättade om det för sina döttrar. Fast en gång använde hon det faktiskt på tvillingarna när de var små och vägrade sova. Lite sömnpulver i vällingen och saken var ordnad. Det tog de ingen skada av, och hon fick sova ostört.
- Nu får ni lugna ner er! säger Martin strängt när de lyckats få en straffkommendering till. Den här gången ska de damma av varenda tavla på slottet. Det kommer att sluta med att ni råkar illa ut! fortsätter han Det blir inte lika roligt längre sen när det drabbar er!
- Vad du tjatar, Martin! En darrbensförtrollning är väl ingen fara… suckar Jane och himlar med ögonen.
- De kanske skickar något annat på er, deras förhäxningar är inte lika oskyldiga som era. Sluta med sådant där, annars skriver jag till mamma!
- Lille morsgris, skrattar tvillingarna och går upp till sin sovsal, troligen för att planera nya rackartyg.
- Jag borde ge er minuspoäng! ropar han efter dem. Men det drabbar ju inte bara er, och förresten får jag inte göra det, tillägger han för sig själv.
Gryffindor har redan fått tillräckligt med minuspoäng på grund av hans småsyskon, men de är lika populära för det, av någon anledning.

Under det sjätte skolåret får Martin upp ögonen för en flicka. De är lika gamla och läser spådomskonst tillsammans. Hon tillhör dock Slytherin. Hon heter Eirene, efter den grekiska fredsgudinnan, har långt brunt hår och blå ögon. Martin tycker inte att spådomskonst är så roligt, och han blir ännu mindre intresserad av Trelawneys flummande om spådomsmetoder, drömmar och olycksbådande profetior när Eirene sitter i samma rum. En gång när hon mötte hans blick och log, då rodnade han upp över öronen och kunde inte säga något på flera minuter. Hon sade något till sina väninnor och alla började fnissa. Han kan inte förstå varför flickor ska vara så noga med att tala om precis allting för varandra.
- Letar du efter Eirene? ropade sedan en av dem efter honom när de möttes i korridoren senare den dagen. Då rodnade han igen, och vandrade kvickt därifrån.
Av sin far får han senare veta att Eirene är barnbarn till en av Lord Voldemorts anhängare. Och sådana vill Ron inte att hans barn ska umgås med. Men Martin har förstås inte sagt att han var förälskad i henne. Snart glömmer han bort henne, han intalar sig själv att han är för ung för sådant, och dessutom borde han ägna sig åt skolarbetet.

Skolåret går mot sitt slut. Martin pluggar som en dåre inför proven och när han inte sitter i biblioteket eller i elevhemmets uppehållsrum med alla sina böcker patrullerar han korridorerna med de andra prefekterna eller tjatar på syskonen om att de också måste sköta sitt skolarbete.
- Sluta tjata, Martin! suckar Jane. Vi går bara fjärde året, det är inte GET-prov än på ett år!
- Nästa år kommer att bli ert jobbigaste hittills och det blir inte bättre av att ni inte har en stadig grund att stå på. Snälla, gå och läs lite nu, det hinner ni innan middagen.
- Jag har träning med laget, säger Emily. plugga lite för mig också, Jane! skrattar hon och vandrar ner till quidditchplanen tillsammans med kusinen James.
Jane och Oscar Lupin blir kvar i uppehållsrummet och de ägnar faktiskt en timme åt plugg innan de går ner för att äta i Stora salen.

Under sommaren försvinner flickorna titt som tätt ner till byn. De säger att de vill se om de kan träffa på någon gammal klasskamrat, men Hermione begriper lika väl som någon annan att de är ute efter att spana efter pojkar. Inte för det är något konstigt med det – de är i den åldern då de inte kan möta en ung mans blick utan att bli alldeles till sig, rodna och fnittra. Flickorna delar rum med varandra och kan ligga vakna i timmar efter att de gått och lagt sig för att prata om både det ena och det andra.
- Tycker inte du att Oscar ser ganska bra ut? säger Jane en kväll.
- Jo, det gör han väl… men han är lite spinkig.
- Det är för att han växer mycket. James är också jättesmal.
- Jo, det har du rätt i. Jag undrar vilka som blir prefekter i vår klass.
- Inte blir det du eller jag i alla fall, det kan du vara säker på. Förmodligen inte James eller Oscar heller.