Kapitel 27

(James)

Lily satt och öppnade alla presenter som de snott från hennes säng och i stället lagt på ett bord i uppehållsrummet. Han hoppades verkligen att hon skulle gilla det han köpt henne, ett halsband med en silverlilja på. Visst, visst lite fantasilöst men förhoppningsvis skulle hon gilla det.

"Ehm… James skulle du kunna gå upp och hämta min trollstav?" frågade Lily när hon försökte få upp paketet från Sirius, han hade lagt en förhäxning över det…

"Visst!" sa han och började gå uppför trappan. Typiskt Sirius… När han kom in i Lilys sovsal kunde han inte tro sina ögon, Katie låg på sin säng och grät!

"Katie?" frågade han försiktigt. Och la ena handen på hennes rygg.

"James? Förlåt, jag borde ha låst dörren…" sa hon, satte sig upp och torkade bort tårarna som fortsatte rinna nedför hennes kinder.

"Vad har hänt?" frågade han och Katie vände bort ansiktet från honom. "Katie! Har Sirius gjort något?" frågade han när han kom på att Sirius varit sur när han kom tillbaka efter att ha hämtat maten.

"Jag vet inte…" viskade hon.

"Du kan berätta för mig, Katie, det vet du!" sa James och satte sig bredvid henne.

"Jag bara… det var ju inte meningen…" sa hon och började gråta igen. "Vi borde inte… De kommer bli jätte arga!" Pep Katie.

"Vilka? Varför?" Katie tittade på honom med stora röda ögon.

"Sirius och…" började hon men tvekade. "James, om jag berättar får du inte säga till någon! Inte Sirius, inte Alice, inte änns Lily!" James tittade förvirrat på henne. Lily var ju Katies bästa vän…

"Okej" svarade han.

"Lovar du?"

"Jag lovar!"

"Jag kanske… Jag tror att jag kanske möjligtvis kan vara… på smällen…" viskade hon och tittade osäkert på honom.

"Du vadå? Skojar du Katie?" sa han och tittade osäkert på den förtvivlade flickan bredvid honom, han visste att hon inte skämtade men han kunde ju alltid hoppas…

"Det är klart jag inte skämtar!" väste Katie tillbaka.

"Och Sirius är… men du är ju ihop med Nathan! Eller?"

"Jag vet inte!" skrek hon förkrossat. "Jag och Sirius… på festen efter att Nathan hade gått… och sen jag och Nathan några dagar efter… Jag vet inte vem! James, vad ska jag göra? Jag kan inte berätta för någon!" sa hon men fick hela tiden tårar i munnen. Shit! Vad skulle hon göra? Vad skulle Sirius säga? Vad skulle James ha sagt om det var Lily? Fast det var ju en annan sak! De var ju ihop… Tillbaka till Katie nu James! Tänkte han. Hon hade bara berättat för honom, ingen annan! Inte Alice eller Lily!

"Är du helt säker på att du har en… bebis?" frågade han och när han sa bebis kändes det som om ett förbjudet ord kom över hans läppar.

"Inte helt. Men 90% säker!" suckade hon. "Det är väll illa nog?"

"Ja… Såhär ska du göra, Katie, lyssna nu! Du måste gå till Madame Pomfrey! Kolla om du verkligen är… det." sa han, han kunde verkligen inte fatta att hon var gravid!

"Men jag kan inte berätta för henne! Då kommer alla veta!" sa hon och tittade ner på sina händer.

"Om du tar med dig Lily och Alice då?" försökte han.

"De kommer aldrig mer prata med mig! De kommer bli jätte arga! De skällde ut mig för att jag inte visste vem jag ville ha och om de nu… De kommer bara skälla på mig!" sa hon förtvivlat.

"Jag då? Om jag följer med kan du gå till Pomfrey då?" Katie tittade upp på honom.

"Skulle du verkligen följa med mig?" frågade hon förvånat. James nickade bara till svar. "Tack James!" sa hon och kramade honom. "Kom vi måste skynda oss så vi hinner tillbaka till nästa del av Lilys födelsedag!" Katie försökte fokusera på det positiva men James kunde se falskheten i leendet. Hur kunde man le när man trodde att hela ens liv skulle förstöras. Hon skulle kanske aldrig få vara en ungdom! Han tog hennes hand, inte på samma sätt som han brukade ta Lilys, men bara för att hon skulle veta att han fanns där för henne. Hon log lite mot honom och viskade ett tack.

(Lily)

När Katie kom ner för trappan tystnade hela uppehållsrummet. Vad hade hänt med henne? Hennes ögon var röda av tårar och kinderna blöta. Efter henne kom James som försökte skydda henne mot allas dömande blickar. Lily fick ögonkontakt med honom. "Vad?" mimade hon till honom. "Problem. Senare." mimade han tillbaka när han och Katie skyndade ut ur rummet.

(Katie)

James satt bredvid henne och Madame Pomfrey undersökte hennes mage.

"Hur långt skriden är du tror du?"

"Runt två månader…"

"Har du varit illamående? Trött? Dåligt minne?"

"Ehm…aa…" svarade Katie och tittade upp i taket. James tryckte lätt hennes hand.

"Okej, vi ska bara göra några test sen kommer vi säkert att veta vad som hänt."

"Vad tror du nu? Finns det en bebis?" frågade James.

"Inte säkert men det ser inte bra ut för er vän Mr. Potter…" sa hon och gick in i sitt arbetsrum.

(James)

Madame Pomfrey kom in till sjukhussalen igen efter att James sutit där i tjugo minuter och lyssnat på Katies tårar.

"Ja, Miss Collins. Det ser allt annat än bra ut…"


A/N: Vad tror ni? Är hon gravid? Vem vill ni ska vara pappa om hon är det? Let me know ;)