Livsvirus
När Lily vaknade kände hon James varma kropp bredvid sig. Allt var normalt Nu. Han vankade upp och log mot henne. Hon böjde sig fram och kysste honom lätt.
- mm, jag har inte vaknat så här bra på länge, mumlade han och rullade över på henne med viss svårighet pågrund av hennes mage och kysste henne länge.
- Skaffa ett rum! Stönade Sirius från sängen bredvid. De skrattade båda två och klädde istället på sig. Hon gick lyckligt ner med James, Sirius, Remus, Alice, Frank och Marilyn till frukosten. Hennes liv kunde nog inte bli bättre, hon hade allt man kunde önska sig. En stilig och omtänksam pojkvän, två bästa vänner och snart även en bebis.
Hon satt och skrattade med sina vänner och fick avundsjuka blickar från andra elever när allt plötsligt blev suddigt. Hon slutade genast skratta och kände sig väldigt konstig. Någonting hände inom henne. James stirrade oroligt på henne. Hon kände hur omvärlden nästan började snurra. Det kändes som om hon blev totalt full , det fans ingen yta kvar inom henne som att hon skulle spricka. Smärtan bildade tårar. Det sista hon såg innan hon föll in i någon slags vit dimma var James som skyndade fram till henne, innan allt föll.
- Lily! Skrek han och han precis ta emot henne. Det rann en vit vätska ur hennes mun. James och de andra såg skräckslaget ner på hennes livlösa kropp. James, Sirius, Remus och Frank hjälptes åt att få upp Lily till sjukhusflygeln, ihop om at de gick tillräckligt snabbt. De fick sedan vänta i timmar på en diagnos. Efter tre timmar utan någon form av kontakt skickades hon upp till Sankt Mungos. James sov inget den natten det ända han låg och tänkte på var Lily och vad som skulle hända. Måndagen kom och lektionerna började igen. Till James sorg så stötte andra tjejer på honom, ihop om att Lily var borta och de kunde ta hennes plats. Men ingen skulle kunna ersätta Lily. Lektionerna gick som i dvalor. Det var inte långt kvar till Futt examen. James dagar bestod mest av lektioner, plugga sova. Han åt nästan ingenting heller. Han kunde inte leva utan henne. På onsdagens lektion i Förvandlingskonst skickade professor Mcgonagall upp honom till sjukhusflygen för att få någonting mot sömn. Han hade inte sovigt på tre dagar. Han var rädd för det som han skulle tänkas drömma. Av Madame Pomfrey fick han en dryck som skulle ge honom en drömlös sömn. När han sedan vaknade timmar senare så såg han att han inte var ensam i sjukhusflygeln. Hans vänner stod omringande runt en av sängarna.
- Vad har hänt?! Frågade han och flög upp ur sängen och skyndade fram till sängen. Hans vänner hade en vit mask som täckte deras munnar och nere på sängen låg Marilyn, lika livlöst som Lily hade gjort, med den vita vätskan rinnande ur munnen.
- Kom nu! Allihop! Sa Madame Pomfrey och vinkade bort dem från sängen bort till ett bord. Hon gav James en mask precis en sådan som de andra hade, även hon själv.
- Jag ska testa erat blod, så vi vet i fall ni också är smittade, sa hon lugnt och höll upp en spruta. James var först att gå in i det lilla rummet där Madame Pomfrey testade, efter några stick i armen så fick han gå ut igen.
- Grönt! Sa han lyckligt och ställde sig bland de andra. Näste man in var Sirius och Sedan Remus båda dem var helt smittfria. Sedan var det dags för Frank som även han var frisk. Sist var det Alice, som tog extra tid på sig där inne och kom ut efter runt sju minuter gråtandes och skakade på huvudet. Madame Pomfrey la henne borta vid en säng och kallade på fler folk från Sankt Mungons för hjälp. Några var redan på väg för att få iväg Marilyn där ifrån.
- Ni kan gå nu, men ta inte av er munskydden! Sa Madame Pomfrey och kallade på rektorn med hjälp av en patronus. När pojkarna följdes åt ut ur sjukhus flygeln mötte de rektorn i trappan.
- God eftermiddag sir, hälsade James artigt.
- God Eftermiddag James, svarade Rektorn bekymrat. När de gått en bit började Sirius klaga på hur löjlig han såg ut i munskyddet. Men James var i sin egen värld. Han tänkte på vad han skulle göra om alla hans vänner dog i viruset. Han skulle bli kvar ensam
Kort men händelserikt! De flesta kapitel kommer att vara korta framöver :p
Hoppas ni gillar det! Och skriv lite kommentarer. ;)
