Okej för att övertydliga några saker (jag var inte så tydlig i förra kapitlet, så jag kanske bara ska förtydliga ^^) Så var inte Mrs. Och Mr. Weasley närvarande i köket i den sista delen av kapitlet, jag tycker det bara försvårar allt jättemycket. De känns inte så jättepålitliga och kan hålla tyst om en sån sak (ja jag vet att det bara är en historia men jag behöver inte lita på dem ändå ;)) och det känns skumt att de vet. Så DE ÄR INTE NÄRVARANDE I KÖKET xD så alla fattar? Good då fortsätter vi historians gång :)
Kapitel 28
År 1979
Hur går det där gamla talesättet…? Bättre fly än illa fäkta? Det är i alla fall så Harry känner sig just nu. Han känner att han vill fly rummet och allas hemska blickar. Han skäms. Men han vet inte varför han skäms. Han borde ju inte skämmas då han vet att han älskar Snape och att han bara en dag tidigare bestämt sig att han ska stå upp för deras förhållande. Men nu skäms han…
Han skäms så innerligt att han vill sjunka genom golvet och aldrig synas till igen. Han vill springa ifrån allt men hans skosulor verkar vara fast limmade i golvet.
"Du flyttar dig ifrån honom!"
Snape flyttar sig genast ifrån Harry när Ron säger åt honom.
"Harry vad är det här? Vad håller du på med? Vad har han använt för förhäxning? Någon trolldryck?"
Det tar två sekunder för Harry att förstå vad Fred babblar om. Åh! De tror att Snape förhäxat honom!
Harry söker upp sin gudfars gråa blick, men det har tydligen gått upp för Sirius vad Harry och Snape håller på med och får inget stöd från honom. Han söker istället upp Remus blick och tittar bedjande på honom, men han viker undan med blicken och backar så Sirius hamnar framför honom.
"Du ska ut härifrån!" Ron pekar med ett finger på Snape. Snape höjer ett ögonbryn innan han med en svepning med sin mantel försvinner.
"Du har ingen rätt att köra iväg honom!" protesterar Harry och blir arg.
"Nej, men det har jag och jag vill inte ha honom i mitt hus…"
"Dumbledore har beordrat honom att vara här!" morrar Harry och vänder sig till Sirius.
"Harry vill du att vi ska ta upp detta med Dumbledore? Vill du att han ska få reda på det här?"
"Få reda på vad? Att jag gillar Snape eller? Jag trodde jag kunde lita på er men det verkar jag inte kunna!" sulorna lossnar från golvet och han försvinner iväg så fort han kan upp till sitt rum och låser dörren. När dörren väl är låst av en förtrollning inifrån kan ingen komma in.
Om de nu inte tänker ställa upp för honom kommer han inte ställa upp för dem.
Okej han kan förstå dem också, de får reda på att han och Snape är tillsammans utan ens någon förvarning, men de verkade ju inte vilja ändra åsikt utan kastar ut Snape ur huset. Hans Snape. Hans egna Snape som han behöver. Som han inte kan leva utan. Han kan ju knappt ens sova utan känna en arm om sig när de ska sova eller att inte höra Snapes andetag bredvid honom. Han kan ju inte ens sova utan honom längre…!
"Harry? Harry snälla släpp in mig." Det är något med Remus röst som får honom att vilja släppa in honom i rummet, men det är även en del av honom som säger att det är en fälla och att han inte ska släppa in honom. "Snälla jag behöver prata med dig, det är bara jag men du måste släppa in mig snabbt om du vill att det ska förbli så." Harry gör som varulven säger och släpper in honom.
"Jag förstår att du är arga på oss…"
"Nej jag är inte arg… eller okej jag är arg men jag känner mig mer sviken än arg på er…"
"Älskar du honom?"
"Snape?"
"Nej jultomten." Ler Remus.
"Ja jag älskar honom."
"Jag förstår faktiskt hur du känner dig."
Harry tittar upp Remus och ser tvivlande på honom.
"Okej jag ska berätta något för dig som jag aldrig har berättat för någon annan. När jag sen har berättat klart så kan du avgöra hur du vill göra… Jag tror att du kommer förstå vad jag menar. Maka på dig."
Harry hoppar lite åt sidan så Remus får plats bredvid honom på sägen.
"För ungefär 19 år sen så hände något fantastiskt men det tyckte inte mina vänner, och inte bara mina vänner, ingen tyckte det!"
År 1979
"Ni menar väl inte att ni tänker göra det?" frågar Peter förvånat.
"Varför inte?" Sirius och viftar irriterat bort sitt svarta hår ur ögonen, men det lägger sig strax i ögonen igen.
"Det är klart att vi ska göra det!" James flinar och jag grymtar något ohörbart i bakgrunden.
"Vad säger du Månis?" frågar Sirius och ler sött.
"Är det verkligen en idé att försöka?" frågar jag och ser skeptisk ut men börjar le ett skevt leende när Sirius började klippa med ögonen och gäspa överdrivet och tillslut luta sig mot James axel.
"Tramptass!"
"Vad! Vad!" ropar Sirius och hoppar, lite för dramatiskt, till.
"Måste du jämt spela apa?" frågar James.
"Nää egentligen inte, för det gör ju du så bra själv", säger Sirius och flinar.
"Vänta bara", morrar James. Men effekten är inte lika stor som om Sirius eller jag skulle göra det.
"Äh, ta det lugnt Taggis. Din ilska har legat vid ytan hela veckan, vad är det?"
"Skit i det. Kan vi inte göra klart det här bara?"
När de gjort klart det sista i planen hör de ett högt jamande och där efter ett par dova dunsar av vaktmästarens skor.
Peter förvandlade sig till råttskepnad och Sirius lyfter upp honom medan James tar upp osynlighetsmanteln och kastar den över oss alla fyra.
Snabbt försvinner vi från korridoren upp till uppehållsrummet.
"Hej Crevi!" säger Sirius högt när vi kommer in och ser hur Crevi står och pratar med Lily. Crevi stelnar till och vänder sig om och väser:
"Vänta bara Black."
"Jag har väntat nu i ett år men det har aldrig hänt något."
" Jag förstår inte varför han inte tycker om mig", Säger Sirius undrande när vi kommit upp i våran sovsal.
"Han är kille och charmas inte av ditt vackra yttre och dina underbara kyssar", svarar jag och himlar med ögonen.
"Jag behöver inte hångla med någon utan de tycker om mig ändå. Och mina kyssar är faktiskt himmelska."
"Jasså? bevisa det", flinar jag men ångrar mig nästan direkt.
"Du bad om det!" för jag inser sekunden efter vad jag egentligen har sagt.
Sirius kastar sig om halsen på mig och kysser mig med öppen mun. Jag faller bakåt och landar på rygg på James säng.
"Aj!" utbrister både jag och Sirius samtidigt. Jag för att jag slår i ryggen i sänggaveln och Sirius för att jag, som i fallet, råkar bita Sirius i läppen
"Ni två är ju sjuka i huvudet!" flinar James.
Sirius tittar leende ner på mig och jag kan bara stirra tillbaka.
"Så vad tycker du nu då? Himmelskt va?" frågar Sirius och blinkar.
"Ja-a", andas jag innan jag kommer på vad jag säger och fortsätter, "Helt underbart fantastiskt!" och flinar mot Sirius, men jag är egentligen helt betagen! "Men jag tror faktiskt att han inte gillar dig för att du dels snodde hans tjej och dels för att du gömde hans kläder efter Quidditchträningen.
"Så…", säger Sirius och kliver av mig, "Har du gjort några framsteg med vår kära Lilly idag då?"
"Nej ser det ut som jag hånglar upp henne mot väggen eller?" muttrar James surt och sätter sig på sin säng.
"Men du måste ju göra något drastiskt! Typ hångla upp henne mot väggen! Ta andan ur henne! Annars kommer du ju inte komma någonstans. Annars kommer hon ju fortsätta som hon gör nu, nobbar dig totalt, som till exempel då du tog mikrofonen av Terry och frågade om hon ville gå ut med dig och hon sa att hon hellre skulle dejta djävulen! Eller då du bestämde dig för att släppa henne och kastade ut alla dina bilder och minnen av henne genom fönstret och ångrade dig och höll på hoppa efter! Och vi var tvungna att låsa in dig medan måntand fixade tillbaka dem!.."
"Ja, ja jag fattar, jag älskar Lily och jag måste göra något drastiskt åt det!"
"Precis!"
"Visst men det skulle vara enklare om jag låg kvar och dog", muttrar James.
"Upp och hoppa ingen chans att förlora."
"Men jag vill inte!"
Jag suckar åt mina vänner och sätter mig i en fåtölj och börjar läsa en bok.
"Har du en ny bok igen?"
"Ja vadårå?" frågar jag och tittar Sirius.
"Bibblan kommer ju inte ha några olästa böcker kvar snart!"
"Det är bra att läsa, man lär sig nya saker och kan bli smartare. Du kanske skulle testa."
"Jag har faktiskt läst böcker!"
"Jasså nämn en!"
"Rödluvan!"
"Mugglarboken?" frågar jag tvivlande.
"Jaa! Men det var i ren och skär protest mot min mamma."
"Ja då har vi en till bok att sätta upp på din lista. Få se nu hur många vi har. En, två, tre, fyr, fem... Nej! Vänta nu… Det här är ju måntands och den orkar man inte läsa på en kväll. Här är din… En..."
"Ja…?"
"Jag är klar", flinar James och börjar att spring med Sirius tätt efter sig.
Jaha då måste man se till att de två inte hittar på något dum, tänker jag och reser mig upp och följer efter dem…
Nu tid
Remus stannar av i sitt historia berättande.
"Nej fortsätt!"
"Snart men vi ska nog äta lite först." Harry kastar en blick på klockan och ser att den är efter sex och han har inte ätit något på hela dagen.
"Okej."
"Vänta här jag går och fixar lite mat."
Remus försvinner ut och Harry låser dörren efter honom.
"Han behöver mat! Tänker ni svälta honom eller?" Hör Harry Remus protestera och förstår att de inte tänker ge honom någon mat. "Sirius jag trodde aldrig det här om dig! Du visste varför gjorde du inget åt det tidigare? Han ska ha mat och sen kan ni döda mig på fläcken om jag måste kämpa för att kunna ge honom mat!"
Harry sjunker ihop på sängen och vill bara dö.
Okej ett till kapitel va duktig jag är :D Ni kanske tycker de är lite hårda mot Harry men jag vill att de ska vara det och de måste få lite tid på sig att acceptera det också (om de nu kommer göra det) och iom att jag gillar lite RL/SB och jag vet att någon annan gillade att jag skrev det tidigare så tänker jag vara snäll mot den personen (den som känner sig träffas får ta åt sig ;)) och lägga in lite mer sånt ;)
