Jaha, så sadlade jag gamle snälle Golden och skrittade iväg. Jag var framme vid Hillcrest på knappt en och en halv timme efter att ha travat och galopperat långsamt under korta intervaller. Klättringen upp på berget hade aldrig gått så fort som det nu gick, då Golden blivit pigg efter galoppen.
"Ely! Hej!"
Det var Gilly! Hon stod intill Poppy, som stod och drack ur en hink nära brunnen. Poppy höjde huvudet då hon märkte den nya hästen och gnäggade högt.
"Hej, Gilly!" Jag hoppade av Golden och ledde fram honom till de andra. "Kul att se dig igen! Gick det bra hos Linda?"
"Du skulle ha sett oss", fnissade Gilly. "Linda skickade upp oss till Vårzonen för att vi skulle träna dressyr med Anne istället, och vi tränade dressyr två timmar om dagen i sisådär tre dagar, sen fick vi komma tillbaka till Jorvik och travhoppa banor med hinder på fyrtio centimeter för att vi skulle lära oss att hålla farten." Hon gjorde en grimas.
Jag brast ut i gapskratt då hon berättade om andra saker Linda fått henne att göra innan hon fick hoppa högt på lektionerna. Linda var sträng, men hon tänkte alltid på hästen, och ryttarens bästa.
"Men varför rider du Golden? Har du sålt gamle Dopey?"
Gamle? Tack du.
"Nej, jag har ridit från Valedale. Charlotte och Antlerson ville prompt att jag skulle varna alla byar, så jag red som en galning på Charlottes fullblod. Jag bytte häst i Jorvik och är påväg mot Firgrove."
"Firgrove? Jösses, det hinner du aldrig med Golden! Vänta så ska vi kolla upp det här med Monica."
Gilly drog genast iväg med mig till stallet, där Monica mockade.
"Där är du ju", sade hon så fort hon fick syn på mig. "Gumman, Herman ringde nyss! Det är en stor vargflock på väg mot Firgrove, och du måste fortsätta dit. Eller vill du hänga på, Gilly? Det är tryggare om ni är två."
"Golden kan inte galoppera hela vägen, han har gått lektioner."
"Men ta min lillkille då! Han är inte särskilt van vid att bli riden, men han bryr sig inte bara du ser till att han galopperar på hela tiden."
Monica hastade till en av boxarna och till min stora förvåning ledde hon ut en brun hingst med bläs.
"Butterfly!"
"Javisst ja, det var ju du som hittade honom. Tack så mycket, du har ingen aning om hur orolig jag har varit för honom."
Hingsten stod helt stilla då Charlotte sadlade och tränsade. Sedan räckte hon tyglarna till mig och tog Golden.
"Håll inte för hårt i hans mun, det klarar han inte av", varnade hon. "Och försök att hålla skänklarna så stilla som möjligt. Och nu du, Butterfly", sade hon och klappade hingsten på korset, "så måste du sköta dig."
Butterfly gnäggade högt då jag svingade mig upp i hans sadel. Då jag väl kommit upp kändes det som om jag satt på en riktig klippa, stadig men ändå mjuk.
"Då kör vi", sade Gilly och hoppade upp på Poppy. "Kom igen, Pops, full fart framåt!"
Poppy låg inte på latsidan, hon kastade sig framåt och satte iväg i full galopp. Butterfly dök efter och innan jag ens hann reagera halvskenade båda hästarna längs med stigen ner till stora vägen.
"Häng efter mig bara, jag kan en bra genväg", hojtade Gilly över axeln, och jag såg hur hon kämpade för att svänga Poppy. Stoet gav strax upp dragkampen och smet in mellan två stora granar. Då jag följde efter såg jag en upptrampad stig jag aldrig lagt märke till förut.
Jag hade aldrig varit med om en så hemsk ritt, inte ens den med Ray hade varit värre. Vi red så fort vi vågade och snart hörde vi ylanden. Det började bli mörkt också…
"Tusan, jag ser inte vägen längre." Vi hade saktat av och skrittade i rask takt. Gilly hade tappat bort sig från sin genväg och började bli väldigt nervös. "Jag tror att vargarna börjar komma nära oss. Poppy börjar bli orolig, och hon brukar ha rätt på vargfronten. Vet du vart vi ska?"
"Skojar du? Jag har aldrig varit i Firgrove!"
Ett till ylande hördes och Gilly rös till. Butterfly tvärstannade plötsligt och gnäggade ut i mörkret.
"Jaså, det är ni två." Till vår stora förvåning kom Lisa ut ur mörkret, på en häst ingen av oss sett förut. Det var en stilig brun häst med ljus man och bläs som trampade nervöst på stället då Lisa gjort halt, och man fick genast intrycket att det här var en svårriden häst. "Monica ringde Georgina och sa att två ryttare var påväg för att varna oss om vargar uppe i byn."
"Hon ringde och sa det? Varför sjutton skulle vi då rida i det här mörkret? Vi kan ju bryta benen av hästarna här ute!"
"Monica är lite tankspridd, hon kom säkert på att man kunde ringa precis då ni ridit iväg", sade Lisa och himlade med ögonen. "Oj, lugn nu, Glammie!" Hennes häst hade helt plötsligt kastat sig åt sidan och kastat bakut.
"VARG!" vrålade Gilly och Poppy försvann i fullt sken.
Mycket riktigt stod tre vargar framför oss. De hade hoppat undan då Poppy dundrade förbi men drog sig nu hastigt närmre.
"Kom igen, häng på mig!" skrek Lisa och trängde framåt. Då hennes häst skyggade undan bet Lisa ihop och smällde till på hästens länd med ridspöet. Hästen dök framåt och vargarna flydde åt olika håll då den stora hästen dundrade mot dem. Jag drev på och Butterfly var inte sen att hänga efter.
