A/N: Nästa kapitel:D Tack till alla som skriver reviews! De gör mig så glad. Tack: THETWILIGTFAN, Theresejohansson, cupcakeSTAR, Julia96! Ni är bäst!
Disclaimer: Jag äger inte twilight...
Okej, bara så att alla vet...
Carlisle, Esme, Renée och Charlie kommer flyga dit, två dagar innan Bella och Edwards bröllop. Det har nämnts men det berättas inte mycket om dem i detta kapitlet, det kommer mer i kapitlet där de gifter sig.
Det här är alltså det näst sista kapitlet av Medryckt...:( Så njut så länge det varar!:D
BPOV:
Nästa dag...
Vi fyra satt på ett litet kafé, tvärs över vägen från där Rosalie bodde och åt frukost. Angela och Ben njöt båda av New Hampshire och Angela kunde inte komma över hur besviken hon var att de var tvungna att åka härifrån snart. Jag kunde inte fatta det, det var fyra dagar kvar till vårt bröllop på lördag. Man kunde verkligen känna trycket byggas upp dag efter dag men jag var verkligen glad att jag hade mina brudtärnor som hjälpte mig med det här, precis som Esme och Renée. Även om de var i Forks, var de till jättestor hjälp. De hjälpte till med att designa hur festen skulle se ut och skulle komma två dagar i förväg för att jobba med salen så att den skulle vara helt klar vid bröllopet. Jag kan inte ens förklara hur speciell jag kände mig för att alla hjälpte till att förbereda vårat bröllop.
Servitören kom fram till oss med vårt kaffe och muffinsen och satte ner dem på bordet åt oss. Jag drack lite grann och kunde känna det varma kaffet rinna ner genom halsen.
"Mår du bra Bella?" frågade Angela efter att ha tagit ett bett av sin muffins.
"Nej, jag mår skit. Jag ska döda dig Alice, du praktiskt taget tryckte ner shotsen med alkohol i min hals igår kväll." svarade jag surt, och som tack, skrattade de båda åt mig.
"Och av en god anledning. Du surade hela kvällen igår och behövde lite alkohol för att slappna av. Du kan inte säga att du inte hade kul." sjöng hon.
"Döda mig nu." gnällde jag och lät mitt huvud falla ner och slå i bordet, högt. Alla runtomkring oss vände sig om för att se vad som orsakade det höga ljudet. Jag kände mitt ansikte bli varmt.
"Så när flyger alla hit?" frågade Rosalie medan hon la sina händer på sin utskjutande mage. Hon blev större och större, och fort. Men det var egentligen inte överraskande, hon skulle få tvillingar.
"Om två dagar. Alla kommer sova hemma hos oss, Edward organiserar allt." förklarade jag.
"Hur som helst, jag har kollat över allting och floristerna kommer att komma hem till Rosalie klockan åtta på lördag för att lämna buketterna, sedan lämnar de av killarnas blomgrejer hemma hos dig. Båda fotograferna kommer till ert och Rosalies hus samtidigt, så allt det är klart." funderade Alice.
"Jag ska bara ringa stället där festen ska vara för att vara säker på att allt är klart om några timmar." bekräftade jag och gäspade på samma gång.
"Hur som helst, Rose, har du och Emmett bestämt några namn till bebisarna än?" frågade jag, och bytte samtalsä än, jag har tittat igenom några namnböcker men jag har inte fastnat för något än. Vi har ytterligare fem månader så vi har fortfarande tid." hon skrattade.
"Jag kan fortfarande inte fatta hur fort tiden har gått. Du har redan gift dig och väntar tvillingar, jag ska gifta mig, Angela är också gift och det känns som college var bara igår." erkände jag.
"Jag vet, det är så skrämmande." viskade Alice, i sin egen lilla värld.
Vi kom in på en diskussion om Alices jobb, hon skulle släppa ett nytt klädmärke snart och hon var överlycklig för det. Jag var verkligen glad för hennes skull. Hon hade längtat så mycket efter det sedan gymnasiet och det var på tiden att hennes önskan blev sann. Jag upptäckte att klockan redan var kvart i nio och insåg att jag var tvungen att åka till jobbet.
"Hörni, jag måste sticka till jobbet nu annars blir jag sen." förklarade jag och sa fort hejdå och rusade ut ur kaféet.
Jag jobbade fortfarande på den här urusla tidningen, vilket störde mig något enormt. Det var inte särskilt populärt och alla som jobbade här såg precis ut som robotar, och jag bad till gud att magasinet som jag skickade in en jobbansökan till skulle anställa mig.
Majoriteten av folket som jobbade här var 40-åringar och det var bara några få av oss som var runt 20. Jag jobbade i ett litet, inskränkt kontorshörn men det var ändå lite mysigt. Alice och Rosalie fortsatte att tjata på mig att sluta jobba här men jag kunde inte, inte förrän jag fick ett annat jobb, något beständigt.
Där fanns några trevliga tjejer, som receptionsten, Lisa. Hon var tyst men vi kom bra överens, särskilt på våra lunchraster.
Så fort jag skrev klart en artikel om den globala uppvärmningen, skickade jag den till min chef och rusade ut ur byggnaden.
Två dagar senare...
Det var två dagar kvar till bröllopet och allt jag ville var att träffa Edward. Han ringde runt fem gånger om dagen för att se hur jag mådde och vad jag gjorde, jag tyckte det var hur gulligt som helst.
Våra föräldrar hade flugit ner från Forks i morse och Edward ringde för att tala om att han hade hämtat upp dem och att de redan var någonstans i staden. Uppenbarligen, insisterade Esme och Renée på att åka till stan så snart som möjligt så att de kunde se sig om och se om det var något som de fortfarande behövde skaffa till bröllopet. Jag skrattade när han förklarade det, det verkade som om det var våra föräldrar som skulle gifta sig, inte vi.
De två sista dagarna försvann lika snabbt som blixten. Vi spenderade varenda sekund vi hade med att gå över allting, och se till att det var helt klart inför bröllopsdagen och jag började tillslut bli nervös.
Om två dagar skulle jag vara Bella Cullen. Jag skulle gifta mig med Edward och jag kunde inte vara lyckligare men jag var rädd. Jag hade aldrig varit med om något liknande förut och jag visste inte vad jag skulle vänta mig.
"Har du ångrat dig?" flämtade Rosalie, och jag kände mina ögon växa sig stora.
"Aldrig, är du galen? Jag säger bara... jag vet inte vad jag ska vänta mig. Tänk om något går fel? Tänk om vi tappar bort våra ringar?" frågade jag och på samma gång, skrämde jag upp mig själv.
Rosalie gick fram till soffan, där jag satt och satte sig bredvid mig och tog tag i mina axlar.
"Bella, andas in och ut." instruerade hon och jag nickade snabbt. Jag tog ett högt, djupt andetag och andades ut.
"Du kommer att klara det, allt kommer att vara perfekt och ni kommer inte att tappa bort era vigselringar." förklarade hon långsamt, medan hon försökte att inte skratta. Jag öppnade mina ögon och såg bistert på henne.
"Hey, skratta inte åt mig. Kommer du ihåg din bröllopsdag? Du var också skitskraj." påminde jag henne och hon grimaserade och nickade.
"Sant, så lyssna på någon som gick igenom samma sak. Du kommer att klara det. Jag lovar dig, alla de här funderingarna kommer att vara som bortblåsta så fort du ser Edward vid altaret. Jag lovar." försäkrade hon och jag nickade... allt jag kunde göra just nu var att nicka. Ugh.
"Nu, ikväll är din möhippa..." började hon och jag insåg att jag hade glömt bort allt om den.
"Måste jag gå?" frågade jag, bet mig i läppen och hörde någon gå in i huset.
"MÅSTE DU GÅ?" skrek Alice och jag ryckte till.
"Vad för slags fråga är det? Det är din möhippa... klart att du måste gå!" klagade hon och höjde upp sina händer i luften.
"Okej, Alice lugna ner dig... Var ska jag annars gå?" frågade jag medan jag gick in i köket.
"Hur som helst, här, jag köpte det här till dig... gå och ta på dig det." Hon gav mig en kort silkesklänning och matchande högklackade skor och puttade mig uppför trappan.
"Vart ska vi exakt?" frågade jag och tittade på kläderna.
"Vi ska dansa." Hon log slugt.
"Inte en chans, jag ska inte dansa, jag kan inte dansa för mitt liv!" utbrast jag men hon skakade bara på huvudet.
Jag andades ut och gick in i badrummet och bytte om. Om det bara fanns något sätt att slippa det här...
De hade bokat en hel sal åt mig och bjudit in alla våra college och familjevänner för att fira. Det fanns blinkande lampor överallt och alla dansade. Där fanns en enorm poster som det stod `Bellas möhippa´ på. Det var trevligt. Okej, det var jättekul. Men för att säga sanningen hade det var det inte lika kul utan Edward. Jag hatade hur Alice och Rosalie var med mig hela tiden så att det inte fanns en chans att jag kunde rymma för att träffa Edward, vilket var vad jag hade försökt den första kvällen vi var separerade. Det var faktiskt ganska pinsamt, jag hade försökt klättra ut genom fönstret och det slutade med att jag ramlade ner och landade på rumpan, vilket bara resulterade i att Rosalie och Emmett vaknade.
Jag kände någonting vibrera i min ficka och tog ut min mobil. På displayen stod det:
Edward.
"Hej." svarade jag direkt, ivrigt.
"Hej." svarade han i samma ton.
"Hur går din svensexa?" frågade jag och satte mig på en stol vid baren. Bartendern gick fram till mig och frågade om jag ville ha något... dum som jag var, beställde jag vanligt vatten.
"Det är okej, men ingenting är perfekt utan dig." förklarade han och jag log. Han visste alltid hur man fick mig att må bättre.
"Tack, jag skulle mycket hellre vara med dig än att ha den här festen. Jag menar, det är jättebra och allt... men jag saknar dig." erkände jag.
"Så... varför träffas vi inte då?" föreslog han, med iver i sin röst.
Jag kvävde ett skratt.
"Visst, visst." svarade jag obesvärat, varför gjorde han alltid ett skämt av såna här saker?
"Jag skämtar inte Bella, smyg ut och möt mig utanför." föreslog han och jag insåg plötsligt att han inte ljög.
"Du vet vad Alice skulle göra mot mig om hon fick reda på att jag stack va?" frågade jag varsamt.
"Det är Alice, hon skulle inte göra en fluga förnär." påminde han... prick på.
"Men jag får dåligt samvete." gnällde jag. Jag ville gå, men jag ville inte göra Alice eller Rosalie sur.
"Det är okej då. Vi ses på lördag. Du borde gå tillbaka till ditt party." påminde han mig med en glad ton men jag kunde höra att han var besviken.
"Okej." viskade jag och hörde honom lägga på.
Jag upptäckte någon sätta sig bredvid mig och jag tittade upp och fick se Rosalie som tittade på mig.
"Du vill inte vara här, eller hur?" frågade hon med ett litet leende. Hon visste vad som pågick.
Jag nickade med en skuldmedveten min.
"Vem var det i telefonen? Edward?" frågade hon.
"Japp." Jag drog långsamt ut det och stirrade på mina händer.
"Varför går du inte då, och träffar honom?" föreslog hon med en slug min.
"M-men Alice då?" frågade jag.
"Vad är det med henne? Titta här, du har dansat runt, minglat med alla gäster, du har gjort ditt jobb för ikväll. Nu, gå och ha lite kul, jag tar itu med Alice. Se bara till att du är hemma hos mig vid midnatt." Hon log och jag hoppade upp och kramade henne.
"Ha det så kul Bella." viskade hon och jag tog min kappa och väska och smög ut. Jag stoppade en taxi och hoppade in.
Taxin stannade utanför restaurangen där Edward hade sitt party och jag tog ut min mobil och ringde honom.
"Hallå?" svarade han direkt.
"Hej, eh, Edward... uppenbarligen är det någonting utanför stället där du är som du måste hämta... någon beställning eller någonting? Jag är inte säker på vad det är, jag bara fick ett telefonsamtal att det var en leverans till dig..." började jag.
"Vem skulle leverera någonting så sent och av alla ställen, skicka det till restaurangen? Vet du vad det är?" frågade han nyfiket.
"Ingen aning. Kanske en bröllopsgåva eller något, ingen aning." Jag försökte låta som om det var det sista jag kunde komma på.
"Men, berätta inte för någon var du ska, okej?" förklarade jag.
"Okej..." sa han och drog långsamt ut det.
"Hur som helst, ha det så kul ikväll Edward." sa jag och la på.
Jag stod precis runt hörnet av byggnaden, och såg honom gå ut. Han tittade sig omkring och drog handen genom sitt rufsiga hår och efter några sekunder vände han sig om. Han stoppade händerna i fickorna och var på väg att gå in igen innan jag knackade honom på axeln. Han vände sig om och jag hälsade omedelbart med en kyss. Han kysste mig passionerat tillbaka och jag insåg att vi var precis utanför och var tvungna att försvinna innan någon såg oss.
"Surprise." Jag skrattade och han såg chockad ut.
"Hur kom du hit?" frågade han nyfiket.
"Tog en taxi. Nu, kom så går vi." Jag drog i hans hand.
"Bara en sekund, jag har inte haft tid att ge dig ett ordentligt hej." Han drog mig tillbaka för ännu en kyss och jag kände honom le.
Han ledde mig över till sin bil vilken jag var förvånad över att han hade med sig och vi körde iväg.
"Vart ska vi?" frågade jag ivrigt.
"Middag." Han skrattade och tog min han i sin och kysste den.
"Jag har saknat dig." erkände han.
"Jag har saknat dig med." viskade jag och blundade, och njöt av ögonblicket.
Vi spenderade kvällen med att berätta för varandra vad vi hade gjort de senaste dagarna och jag märkte att Edward redan var trött på Jasper och Emmett. Han kom bra överens med Ben och sa att saker och ting över lag gick bra. Jag hade ingen aning om att jag hade så mycket att berätta för honom förrän ikväll.
De kommande timmarna gick plågsamt fort och jag ville inte åka tillbaka till Rosalie.
Innan jag visste ordet av, parkerade Edward utanför Rosalie och Emmetts hus och jag vände mig om för att titta på honom.
"Du vet, det här känns som gymnasiet, när du måste vara hemma vid en viss tid så att dina föräldrar inte tar livet av dig." erkände jag och han skrattade.
"Jag vill inte gå." viskade jag och han strök min kind.
"Jag vill inte lämna dig, men se det från den ljusa sidan, snart kommer du vara Mrs. Bella Cullen och du kan vara med mig för alltid." viskade han mot mina läppar och jag log.
"Du menar du kan vara med mig för alltid." skämtade jag.
"Det är exakt det det betyder..." Han avslutade med en sista kyss.
A/N: Alltså, näst sista kapitlet. Nu är det bara ett kvar, som tröst kan jag säga att det kommer att bli det allra längsta, utan tvekan:D På engelska är det över 5000 ord, de flesta innan har varit mellan 2000 och 3000 ord... Tack alla som skriver helt underbara reviews, fortsätt gärna, det gör mig så himla glad!
Och vill ni ha något annat att läsa på svenska under tiden så vet jag att Julia 96 översätter en annan fanfic till svenska, If Every Word I Said Could Make You Laugh, bara ett tips:D
Så en sista sak; snälla,snälla skriv en rad eller två. det behöver inte ens ta en minut och tänk på hur mkt tid jag lägger ner på att översätta och allt:D Inte ett måste men snälla? Det skulle göra mig så glad:D
