Hejhej!
Första jag ska säga är att om ni orkar läsa så kan ni väl orka kommentera? Det förgyller en författares hela dag! Och om ni skriver någon historia vill ni väl också ha kommentarer? Eller?
Här kommer ännu en tillbaka blick. Jag har inte riktigt kommit på vad jag ska hitta på i denna "historia". Hur mycket det ska hända och så? Jag vet i alla fall hur det ska sluta… Några idéer?
I detta kapitel kommer inte något om Harry och hans problem utan bara om marodörerna. Det är lite kort men just nu kommer jag som sagt inte på riktigt vad som kommer hända… nästa kapitel kommer troligen vara en tillbaka blick också och det måste bli ett längre kapitel, troligen kommer vi hoppa i tiden, små händelser under ett år. Om ni fattar :P ni kommer fatta när ni läser det i alla fall :) för denna story är mkt viktigt för vad som kommer hända sen :D
Aja nu ska inte jag störa er längre, R&R.
Kapitel 29
Kan du kolla att vi kan röra oss? Och kanske trassla upp oss?
"Såg du hur hon log?" James kastade sig ner på sängen.
Sirius log åt mig. Han kunde knappt hålla sig för skratt.
"Jadå James! Det var helt underbart", Sirius kastade sig bredvid James.
"Jag tror att hon ändå känner något för mig..." James suckade belåtet.
"För mig också", Sirius suckade han med.
Då registrerade James vad Sirius sa.
"Vad säger du? Säger du att du... att du..."
"Jamiepojken ta't lugnt tänk på blodtrycket", Sirius flinade åt James.
"Åh din… din… din loppbitna hund!"
"Hey jag har inte loppor."
"Kom nu grabbar det är lektion nu."
Jag räckte ut handen mot Sirius och drog upp honom.
Jag tog täten med öronen på spänn. Jag ville veta exakt vad killarna bakom mig gjorde. En bra sak med att vara varulv är att öronen, ögonen och luktsinnet blir bättre. Om Jag skulle välja bort en av dem tre så skulle jag välja bort det sist nämnda, för jag kunde och kan känna Sirius lukt överallt.
Visst jag gillar den, men det är det som är problemet, jag gillar den! Jag vill inte gilla den. För jag skulle aldrig kunna få Sirius, hur ska man kunna få den straightaste killen i världen?
Jag gick i andra tankar och glömde bort trappsteget. Det osynliga trappsteget. Jag föll ner och fastnade.
Sirius föll ihop av skratt och James lika så.
"Ha-ha tramptass kan du dra upp mig? Tagghorn? Någon? Tramptass nu gör du som jag säger, för annars så kommer dina läxor se väldigt blanka ut. Ja det där fick dig att sluta skratta!"
Sirius satte sig hastigt upp och tittade ner på mig.
"Fö'låt Måntand!" Sirius tog tag i mig och drog upp mig. Ena min fot hade fastnat ordentligt och Sirius var tvungen att dra till ordentligt, men han drog till lite för kraftigt och vi föll ner för trappan. James ramlade ihop i ännu en skratt attack och låg och höll sig för magen.
"James! Kan du kolla att vi kan röra oss? Och kanske trassla upp oss? Tagghorn!"
James kravlade sig upp och gick ner för trappan.
"Vad behöver du förstärkta sinnen om du nu ändå inte kan hoppa över ett trappsteg?"
"Ni kunde varna mig!" protesterar jag.
"Jaja vi älskar dig ändå Månis!" Sirius ord fick mig att rodna och titta bort.
