Nästa morgon när de gick ner till frukosten tjatade Lily på Sirius att berätta deras hemlighet, men han vägrade, det visade sig att hon hade tjuvlyssnat ifall de skulle säga vad det handlade om. Lily gav upp när de satte sig för att äta, till Sirius stora förtret satte sig SfC tjejerna bredvid honom. Han suckade och åt under tystnad, helt plötsligt gav Lily ifrån sig ett tjut och hoppade upp från sin stol, Jennie kom gående i gången mellan elevhemsborden och Lily sprang fram och gav henne en lång varm kram. Sirius märkte inget, han hade stängt sina öron för att slippa lyssna på SFC tjejernas pladder, han satt och var helt koncentrerad på sin mat ända tills Jennie kom och trängde ner sig mellan Sirius och Elena. Han la ifrån sig sin grötsked och gav henne en kram. Han kände Elenas blick, men han brydde sig inte.
– Mår du bättre? Hon nickade och log.
– Fast det är fortfarande ganska svårt att greppa saker, men annars är det bra tack, hon log och vände sig mot Elena som försökte få Sirius uppmärksamhet.
– Ärligt talat Elena, Sirius är inte intresserad av dig, vilka problem du hade när du skulle klä på dig eller vad Jane sa till Sarah, så låt honom va, okej? Hon log sockersött och vände sig till Sirius igen. Elenas blick mörknade och hon och hennes gäng reste på sig och gick iväg.
– Tack, mumlade Sirius.
– Okej, har det hänt något intressant, förutom att James och Lily har blivit ihop? Alla skakade på huvudet och fortsatte äta. Ligger jag långt efter i alla ämnen?
– Ja det kan man nog säga, sa James och såg på Jennie, vi har börjat förvandla oss själva på förvandlingkonsten, i trolldryckskonst har vi börjat göra elixir som kan förvandla en till ett djur och i försvar mot svartkonster har vi börjat öva på de oförlåtliga förbannelserna. När han såg Jennies ansiktsuttryck la han snabbt till, det var ett skämt.
– Skärp dig James, sa Lily och slog till honom på armen, det var inte roligt. Han log mot henne och gned sin arm.
– Tack så mycket fröken solstråle, vet du en sak? Du är väldigt hårdhänt! Hon log överlägset mot honom, han låtsades bli förolämpad och såg ledsen ut.
– Nä jag skoja bara, sa hon och kysste honom. Sirius gjorde kräkljud bakom James rygg, Jennie log och hon var glad över att vara tillbaka i verkligheten.
– Sirius, bara för att du inte har någon att kyssa betyder det inte att du har rätt att reta James och Lily, sa Jennie, fast jag måste nog hålla med Sirius lite grann, fortsatte hon, vissa sitter och äter här. Lily och James, flinade mot Jennie och Sirius.
– Ska vi gå till lektionen nu? frågade Remus, de andra nickade och tillsammans gick de till lektionen i trollkonsthistoria.
Veckorna gick fort mot jul, gryffindor spelade sin första quiditch match, Hufflepuff mot Gryffindor. Gryffindor vann överlägset, 360 mot 60. När McGonagall gick runt med listan för vilka som skulle stanna på Hogwarts över lovet skulle Sirius skriva upp sig, men James sa att Sirius gärna fick fira jul hemma hos honom.
– Tycker din mamma det är okej då? Jag menar det var faktiskt din mormor i den där urnan vi hade sönder.
– Hon tycker bara att det är trevligt att ha dig hos oss.
– Men kan du hänga med mig hem först? frågade Jennie, jag orkar inte med mina föräldrar själv, men vi kan åka till James sen, om jag får följa med förstås, sa hon och såg på James. Han ryckte på axlarna och nickade.
– Får jag också hänga med? frågade Lily och log åt James ivriga nickanden. Remus och Peter skulle fira jul tillsammans hemma hos Peter.
De reste med flampulver, Jennie och Sirius till Jennies hus, Lily och James till James hus och Peter och Remus till Peters hus.
När Jennie och Sirius båda hade kommit fram gick de upp på Jennies rum.
– Hur länge ska vi stanna här? frågade Sirius Jennie, hon ryckte på axlarna.
– Möjligtvis över natten, fast helst inte, sa hon och log snett.
– Jaja vi får väl se, sa han, vad ska vi göra nu?
– Vi får väl hälsa på mina föräldrar antar jag, sa hon och suckade, fast jag tror att de kommer att vara otrevliga mot dig, så var beredd på det.
– Jag är van, sa han och ryckte på axlarna, hemma hos mig är alla otrevliga mot mig.
– Följ mig, sa hon och gick ut genom dörren, han följde efter henne ner för den stora marmortrappan och in i köket som var helt inrett i vitt. Vid matbordet satt en kvinna som Sirius antog var Jennies mamma, en man med ett strikt utseende, en tjej som Sirius visste var Jennies syster. När Jennie och Sirius kom in i köket tittade Jennies föräldrar upp och såg från Jennie till Sirius.
– Sätt dig ner Jennie, sa hennes pappa med kall röst. Jennie satte sig ner och Sirius satte sig bredvid henne.
– Jennie, vi fick ett brev från en av dina såkallade vänner, sa hennes mamma med minst lika kall röst, brevet sa att du var fast i din mardröm om min odugliga syster Cammie, hon såg på Jennie med en nedvärderande blick.
– Jennie stämmer det? frågade hennes pappa och såg kallt på henne.
– Ja det stämmer hurså? fräste Jennie.
– Hur lyckades du fastna i en dröm?
– När jag kom tillbaka till Hogwarts det här året glömde jag Cammie.
– Ja det var ju inte för tidigt, sa hennes pappa.
– Men saken är den att jag hade lovat att inte glömma henne, så hon blev arg på mig och höll mig kvar i min dröm ända tills jag kom ihåg vem hon var. Och om ni ursäktar mig, sa hon med iskall röst, så har Sirius och jag lite att göra, hon reste sig upp och Sirius följde hennes exempel, han gick före henne ut genom köksdörren, precis när hon skulle följa efter sa hennes mamma.
– Du Jennie, jag ser att du har blivit av med de där extra kilona, det är bra det. Jennie knöt sina händer och gick sedan ut genom köksdörren, Sirius såg frågande på henne, men hon skakade på huvudet och de gick uppför trappan igen.
Sirius som trodde att hans föräldrar var hemska, Jennies föräldrar var nästan lika hemska, istället för att göra illa henne på utsidan gör de henne illa på insidan.
När de kom upp till Jennies rum skrek Jennie rätt ut, Sirius höll för öronen ända tills hon hade skrikit klart.
Hon slet upp sin garderobsdörr och tog fram en tjocktröja och drog den över huvudet, sen gick hon mot dörren med Sirius tätt i hälarna.
– Vi tar en promenad, sa hon, han nickade och de gick ut i hallen, de börjar sätta på sig sina ytterkläder. Då kom Jennies mamma ut från köket.
– Och vart tror du att du är på väg? Hon såg kallt på Jennie.
– Ut, svarade Jennie ilsket och fortsatte att sätta på sig ytterkläderna.
– Tala inte i den tonen till mig Jennie, sa hennes mamma, vi vet båda mycket väl vart du är på väg, du ska till Cammies grav eller hur?
– Bland annat svarade Jennie drog på sig vantar och mössa, hejdå, sa hon och gick fram till dörren.
– Jennie du vet att du inte får gå dit, sa hennes mamma med iskall röst.
– Tror du jag bryr mig om vad du säger eller? Jag är myndig häxa och får göra vad jag vill. Hon öppnade dörren och gick ut med Sirius i hälarna, när de kommit en bit bort kunde inte Sirius hålla sig längre.
– Vad är det egentligen med dina föräldrar?
– De har renblodsmani och hatar att jag är vän med Lily och nu med dig eftersom du är utesluten ur din familj, min mamma tycker att alla ska vara trådsmala och bara bry sig om utseendet, min pappa är en partisk idiot som alltid tycker att min mamma har rätt och att jag har fel och när Cammie hade dött förbjöd de mig att gå till hennes grav för de tyckte att jag skulle glömma henne och gå vidare med mitt liv. Hon såg riktigt förbannad ut och Sirius förstod henne. Snön knastrade under deras skor.
– Jag förstår dig, i alla fall på två punkter, han log ett ansträngt leende, Jennie såg på honom.
– Jag hade glömt att dina föräldrar också är idioter, sa hon och stannade, även han stannade men undvek att se på henne.
– Vissa har tur, mumlade han, hon såg medlidande på honom.
– Sluta tycka synd om mig. Vart är vi på väg egentligen? frågade Sirius efter några minuter.
– Hemlis, sa Jennie och log snett, de fortsatte.
– Är allt det här er trädgård? sa han och såg sig omkring.
– Ja, allt från den stenmuren till den, sa hon och pekade på två stenmurar tjugo meter ifrån där de stod, och allt mellan den där skogen och den skogen, hon pekade på två skogar, den ena låg på andra sidan huset och den andra bakom en välbekant kulle.
– Ni har en ganska stor trädgård, sa han, föresten är vi på väg dit? sa han och pekade på kullen. Hon nickade, när de var i utkanten av trädgården stannade Jennie och satte sig på en stenbänk. Sirius satte sig bredvid henne.
– Jag måste bara samla mig lite, jag har inte varit där på säkert åtta år, på riktigt alltså, tillade hon och log. Han log inte, även om Jennie log så såg han att hon egentligen ville skrika ut sin ilska och gråta ut sin sorg. Efter nån minut ställde hon sig upp och fortsatte mot kullen, med trädet på, Sirius följde efter henne. När de kom upp på kullen satte sig Jennie på huk och strök bort snö, löv och mossa som täckte gravstenen, när hon gjort det syntes orden igen, hon ställde sig upp igen och lutade sig mot trädstammen med pannan mot stammen, Sirius såg att tårar rann ner för hennes kinder, men han visste inte vad han skulle göra. Till slut rörde Jennie på sig igen, hon gick fram till Sirius och la huvudet på hans axel och armarna runt honom, han la sina armar om henne och lät henne gråta, han vet inte hur länge de stod så, men han tänkte stå där så länge Jennie behövde.
