Kapitel 28 – Voldemort markerar sitt revir

Det hade tagit över ett dygn för Ginny och Rodolphus att hitta Hermione och Voldemort i Perth. Faktum var att det skulle ta mycket längre tid om det inte hade fått ett brev från professor McGonagall. Hon hade tjuvkikat lite i Hogwarts Bok över häxor och trollkarlar och funnit att Hermione J Riddle (Granger) och Tom M Riddle hade den tjugosjätte mars 1999 fått en dotter, Pandora R Riddle.

Efter ett besök på det lokala sjukhuset fick de, efter lite övertalning, en lista över barn som var födda på det datumet. Listan innehöll namn på tre flickor och ingen av de hette Riddle. Så Ginny och Rodolphus gick för att knacka dörr hela förmiddagen. Första stället hade en lång blond kvinna öppnat dörren och de hade snart kommit fram till att varken Hermione eller Voldemort inte fanns där. Vid nästa ställe hade en argsint liten man öppnat och Rodolphus hade snabbt dragit Ginny därifrån eftersom mannen hade kastat alltför intresserade blickar på henne.

Tillslut fanns det bara en adress kvar. Hannah och Thomas Williams, barnets namn okänt.

"Såklart…" suckade Ginny när de stod utanför den glamorösa lägenhetsbyggnaden "Vi skulle ha valt den dyraste adressen först…"

"Ska vi storma byggnaden eller knacka?" frågade Rodolphus.

"Lika bra att vi är försiktiga, de kan ju vara så att Hermione födde barnet hemma."

Rodolphus nickade bara och de tog trapporna upp. Ingen av dem var riktigt säker på hur hissen fungerade.

De kom fram till dörren och knackade på. Efter en liten stund öppnades dörren av en leende brunhårig kvinna som Ginny mycket väl kände igen.

"Hej, Hermione," sa hon lätt.

Hermione spärrade upp ögonen och smällde igen dörren igen. Ginny kunde höra ljud av någon som rörde sig där inne innan hon öppnade dörren med sitt trollspö.

Hon och Rodolphus steg in i lägenheten och såg sig omkring. Ginny snörpte med munnen. Här var några som inte hade sparat på pengarna.

"Det där var inte snällt, Hermione," sa Ginny och såg på den äldre kvinnan som stod med händerna på en soffrygg "Vi är väl vänner?"

"Jag skulle hemskt gärna vilja vara vän med dig, Ginny," sa Hermione med ett svagt leende "Men om du skadar mitt barn…"

Ginny ryckte på axlarna "Det är mest din man jag är intresserad av att skada… du och ditt barn kan gå, jag bryr mig inte."

"Men du förstår, Ginerva, Hermione skulle bli väldigt olycklig om du skadade mig."

Voldemort hade kommit ut ur ett annat rum och hade en liten flicka över ena armen. I den andra höll han sin trollstav.

Likheterna mellan far och dotter var skrämmande. Båda hade samma bestämda och grymma ansiktsuttryck, ögonen utstrålade samma självsäkerhet och arrogans vilket var märkligt att se på ett barn som inte ens var ett år. Pandora hade till och med fått samma hår som Voldemort, men ögonen var bruna som Hermiones.

Ginny tänkte dystert på hur det skulle bli när ungen hade växt upp. Hon skulle antagligen bli en väldigt vacker och farlig kvinna när hennes tid kom.

"Så trevligt att se dig igen, Voldemort," sa Ginny ironiskt "Det blev lite hastigt förra gången."
Hermione såg förvånat på honom "Vilken förra gång?"

"Hon kom och snokade när jag hämtade de där… böckerna… och…"

Han gav henne en menade blick och Hermione såg en aning rädd ut vilket fick Ginny att bli nyfiken.

"Hur är det med dig Hermione?" frågade Ginny nyfiket.

"Det skulle vara bättre om du ville berätta vad du gjorde här."

"Hämnd såklart," Ginnys ögon smalnade "Tror du verkligen att jag har glömt bort att det var tack vare honom som jag förlorade Harry och var tvungen att gifta sig med ett svin?"

"Men det verkar ju som om allt har ordnat sig nu?" Voldemort höjde ögonbrynen "Rodolphus följer ju efter dig som en kärlekskrank slav… men jag antar att han lärde sig vara en slav under Bella…"

Rodolphus drog sin trollstav och riktade den mot honom "Jag är inte slav till någon längre."

Voldemort såg uttråkad på honom "Bla, bla, du förstörde mitt liv, bla, bla, hämnd…. Bla bla. Allvarligt talat, kom över det. Ni verkar vara väldigt lyckliga tillsammans! Sluta klaga, fast ni kanske kom till mig för att ni inte klarar av att vara lyckliga…"

Ginny kastade en förbannelse mot honom som han blockerade med ett flin.

Flickan i hans famn fnittrade till och väste något.

Voldemort såg leende ner på henne och väste något tillbaka.

Ginny såg på Hermione som såg väldigt förvånad och förfärad ut.

"Förstår du vad de säger?" frågade Ginny nyfiket.

Hermione nickade bara och gick mot Voldemort. Men innan hon hann fram till honom så var Ginny tvungen att hoppa åt sidan för att inte träffas av ett kraftigt ljussken som slungats mot henne.

När hon såg upp såg hon Rodolphus ligga medvetslös bredvid henne. Hon kröp fram till honom och gjorde klart för sig att han levde innan hon reste sig med vreden kokandes.

Pandora såg förtjust ut och Voldemort kysste sin lilla dotter på huvudet.

"Visst är hon duktig?"

Ginny gapade. Kunde ett åtta månader gammalt barn göra något sådant?

"Tom… du borde inte… uppmuntra henne," Hermiones röst var stel när hon tog flickan ur hans armar.

"Hermione…" började han argt, men avbröt sig och vände sig mott Ginny "Vi får inte glömma bort vår gäst. Jag borde verkligen döda dig, Ginerva, du har ändå bara varit till besvär."

Han höjde sin trollstav och hann säga halva förbannelsen som skulle ha tagit hennes liv när Hermione knuffade till honom. Han förlorade balansen och föll ner på golvet.

"Tack, Hermione, jag visste att du fortfarande var…"

"Lamslå," Hermione hade höjt sitt eget trollspö mot henne och med ett förvånat ljud sjönk Ginny ihop på golvet och in i medvetslösheten.

-----

Hermione kände hur en tår rann nerför hennes kind när hon såg sin vän falla ner på golvet.
Voldemort reste sig "Du borde ha låtit mig döda dem," fräste han.

"Nej," sa hon bara och torkade bort tåren "Vi måste ge oss iväg nu."

"Men om jag dödar dem kan vi…"

"Nej," sa Hermione hårdare.

Voldemort muttrade något, men lät dem ligga kvar på golvet och gick för att packa ihop deras saker.

Hermione packade ihop Pandoras och en kvart senare stod de utanför deras lägenhet. Voldemort med väskorna och Hermione med Pandora.

"Vad gör vi nu då?" suckade Hermione.

"Jag sa ju att jag hade skaffat jobb här, och jag är säker på att de har något gömställe."

"Jag vet inte…"

"Du har inget val," sa han kort och stannad en taxi.

De åkte under tystnad. Pandora hade somnat redan innan de lämnade lägenheten så de stördes inte utav henne.

Hermione var väldigt förvånad över vilka krafter hennes lilla dotter hade, men hon misstänkte att Voldemort hade hjälpt till lite. Han ville få det att verka som om Pandora var mäktigare än hon var.

De steg ur taxin utanför en mur och Voldemort betalade innan han gick fram till en porttelefon och mumlade något.

Strax öppnades grinden och Hermione följde efter honom in genom en stor trädgård och fram till ett hus som snarare såg ut som en liten herrgård. Solen reflekterades i de stora fönsterrutorna och gjorde den vita stenen som huset var gjort av ännu vitare.

En man kom emot dem och Hermione svalde en flämtning. Det var en snyggaste mannen hon sett i hela sitt liv. Mugglarnas motsvarighet av Sirius Black. Innan han hamnade i fängelse såklart.

Visserligen var Voldemort också snygg, men det var ändå något i den här mannen som fick Hermione att tänka på en grekisk gud. Lagom solbränd och muskulös med håret sexigt hängandes över ansiktet och med genomträngande gula ögon som fick Hermione att vilja dregla.

"Imam Kematian," nickade mannen mot Voldemort "Jag hade inte väntat dig tillbaka så snabbt, men jag har ett jobb åt dig."

"Utmärkt, jag har massa undantryckt vrede som kan behöva tas ut. Det här är min fru, Hermione, och våran dotter Pandora."

Hermione svalde när mannen nickade mot dem och sedan såg frågande på Voldemort.

"Vi måste hitta något nytt ställe att bo på," förklarade han.

Mannen nickade "Gör jobbet ordentligt så ska jag se vad jag kan göra. Under tiden kan din fru och dotter stanna här."

Han gav Voldemort en papperslapp som Voldemort tittade på innan han försvann därifrån.

Hermione stod osäkert kvar.

"Kom med mig," sa mannen och såg på henne ordentligt för första gången "Jag brukar kallas den Svarta Örnen, men jag antar att du förstår att det inte är mitt riktiga namn."

"Precis som min make inte kallas Imam hemma…" muttrade Hermione.

Mannen skrattade "Om du lovar att inte sprida ut det så kan du kalla mig för Seth."

"Tack…" sa Hermione leende och han ledde in henne i huset och till ett rum i rokoko stil med massa utsmyckningar i taket och på pelare som höll uppe väggen. Till och med möblerna verkade onaturligt utsmyckade.

"Slå dig ner," bad han och synade henne igen.

Hermione skruvade på sig när hon satte sig och önskade att hon inte hade haft Pandora att bära på. Hon lade ner sin dotter bredvid sig och placerade en kudde under den lillas huvud.

"Är du törstig eller hungrig?" frågade han.

"Nej, tack, jag klarar mig."

Hans röst var så uppeggande att Hermione för ett ögonblick funderade på att börja flörta med honom. Innan hon kunde bestämma sig så började han prata.

"Jag förstår inte hur en så ung och vacker flicka som du kunde hamna hos en man som Kematian."

Hermione blev lite röd "En klassiker antar jag, han gjorde mig gravid och jag stannade hos honom."

Seth log och visade sina perfekta tänder "Gör han dig lycklig?"

Hermione ryckte på axlarna "Ibland."

"Ah… jag förstår," han log "Du verkar vara en väldigt sensuell varelse, Hermione."

Hon ryste njutningsfullt när han uttalade hennes namn.

"Jag… hum…" Hermione visste inte vad hon skulle säga.

Seth log bara "Finns det något särkilt du skulle vilja underhålla dig med medan din man är borta?"

Hermione kunde tänka sig ett och annat hon ville göra med Seth, men bestämde sig för att inte trotsa Voldemort alltför mycket. Han skulle märka om hon så mycket som kramade om en annan man.

"Jag vill inte uppehålla din tid," sa hon försiktigt "Jag skulle kunna nöja mig med att bra ha något att läsa."

"Jaså?" Seth såg förtjust ut "Jag har inget särkilt att göra idag i vilket fall som helst. Din man tog hand om det enda som var brådskande, och jag vet inte när jag får chans att tillbringa tid med en så förtjusande kvinna som du."
Hermione rodnade.

"Men vad för sorts böcker uppskattar du? Har du läst Miguel Cervantes Don Quijote?"

"Om jag har!" sa Hermione leende och de började diskutera olika aspekter i boken.

Hon blev så uppslukade i deras diskussion (som snart gick över till andra böcker) att hon inte märkte när Voldemort kom in i rummet. Det var när Seth tystnade som hon såg upp och fick se honom stirra på henne med slutet ansikte.

"Uppdraget slutfört," sa Voldemort utan att ta blicken från Hermione som hade börjat rodna igen.

Han slängde en påse på bordet som verkade innehålla något runt. Hermione fick en obehagligt känsla av att det var ett huvud.

Seth såg bara på påsen "Bra, jag ska visa er vart ni kan bo. Jag har ett gästrum."

Voldemort släppte äntligen Hermione med blicken och log kallt mot Seth "Tack så mycket."

Hermione tog upp det fortfarande sovande Pandora ur soffan och följde efter de båda männen. Hon kände hur hon började få en knut av oro i magen. Voldemort såg inte glad ut, och när han inte var glad blev det alltid bråk.

Seth ledde dem uppför en trappa och in i en ljus korridor. Han öppnade en dörr och visade in dem i ett stort sovrum som gick i rött och svart. Det fanns en stor king-size säng med mörkröda lakan och en soffa med ett bord. Det var inte så stort, men det räckte gott och väl. De hade till och med anslutande toalett.

"Jag ska ordna med en barnsäng," sa Seth "Köket ligger längre ner i korridoren, känn er fria att ta för er, men middagen serveras vid sju. Jag skulle uppskatta om ni ville göra mig sällskap då."

"Självklart," sa Voldemort artigt "Vi ses om ett par timmar då."

Seth nickade och lämnade rummet.

Hermione lade försiktigt ner Pandora i den nya soffan innan hon vände sig mot sin make som hade armarna i kors.

"Det verkade som du hade trevligt när jag var borta?"

"Han är väldigt trevlig, Tom," svarade hon kyligt "Det skulle inte skada om du också försökte vara det ibland."
Han fnös "Trevlig, jovisst, jag såg hur du tittade på honom."

Hermione himlade med ögonen "Okej, jag erkänner, han var attraktiv, men varför skulle jag göra något åt det? Du hoppar väl inte på varje tjej du tycker är attraktiv?"

"Faktum är att jag gör!"

Hon spärrade upp ögonen "Har du varit otrogen?!"

"Såklart inte! Jag har inte hittat någon attraktiv sedan jag gifte mig med dig. Jag är kräsen."

Hermione höjde ögonbrynen "Du vet väl om att du gav mig en komplimang nu?"

"Va? Nej, men… jag gillar inte att du tittar på andra män!"

"Vad ska du göra? Trycka ut mina ögon?"

Till hennes stora skräck såg han faktiskt ut att överväga det.

"Nej, jag skämtade bara…" sa hon darrande.

"Hur ska jag kunna veta att du inte hoppar på mr Örn nästa gång jag är borta? Hm?"

Han rörde sig långsamt mot henne "Jag borde markera mitt revir…"

Hermione stötte emot sängkanten "Tom… vad gör du?"

Utan ett ord grep han tag i hennes ena arm samtidigt som han vände henne om och drog upp armen på henens rygg. Hon kved till av smärta.

Hon tog tag i sitt trollspö med sin fria hand, men innan hon hann göra något hade han gripit tag om hennes näve.

"Du ska ta bort den där trollformeln som hindrar dig från att bli gravid," västa han.

"Nej," väste hon tillbaka "Jag vill inte bli gravid igen."

Han bet henne i nacken och hon kved till igen.

Hans grep om hennes trollspöshand hårdnade "Nu innan jag gör som vampyrerna och sliter av halsen på dig."

"Du skulle inte…"

"Trotsa mig då!" han bet henne på nytt i nacken.

Hon tjöt till och tänkte snabbt igenom sina alternativ.

"Okej då, din förbannade hög med stinkande gammat," fräste hon "Släpp mig så tar jag bort den."

Han släppte hennes armar men höll fortfarande ett hårt tag om hennes midja.

"Men om jag blir gravid nu så ska du tillåta mig att ta elixir mot morgonillamåendet."

"Okej."

"Och du får inte reta upp mig."

"Om du inte retar upp mig."

"Tom…"

"Okej, okej."

"Och när jag vill ha sex så ska vi ha sex."

Han fnös "Då kommer jag inte att få lämna sängen på flera dagar."

"Och?"

"Fint, ta bort den jävla formeln."
Hermione pekade på sig själv och mumlade orden.

"Har du ägglossning nu?" frågade han.

"Jag tror jag ska få det snart."

"Bra."

Och utan så mycket som att fråga trollade han bort deras kläder och böjde henne framåt över sängen.

Hermione flämtade till "Men… Pandora…"

"Sover," avbröt Voldemort och lät snabbt händerna glida över hennes bröst och mage innan han särade på hennes ben.

"Men…"

"Tyst," sa han kallt och började massera hennes klitoris.

Hon stönade tyst och satte upp ena knäet på sängkanten med händerna fortfaraden på madrassen.

Hon hann inte ens börja längta efter att ha honom inuti sig innan han var inne. Han körde snabbt in och ur ut henne i några få minuter innan han fick utlösning och drog sig ur.

Hermione, som just hade börjat känna hur en orgasm var nära tjöt till av frustration.

"Men jag då?"

Hon vände sig om och fick se att han redan var påklädd igen.

Han log kallt mot henne "Vadå du?"

Hon gav honom en örfil och stormade sedan in till toaletten.

Vill man ha något gjort får man göra det själv.


Nytt kapitel idag igen! Yay me! Och jag ser ett triangeldrama komma upp... Undra hur många som har lagt märke till mina små ledtrådar som jag har lagt ut... säg till om ni har en idé! I nästa kapitel kommer ännu fler ledtrådar för er som är inne i egyptisk mytologi :)

Här har vi det runt 27 grader varmt och växlande molnighet. Jätteskönt faktiskt. Hoppas ni inte rostar bort! (Jepp, jag är elak.)