Jag är tillbaka nu efter att ha tagit en paus, en ganska lång sådan och jag förstår om ingen läser den här längre men lägger ut ändå Hur som helst är det här sista kapitlet har en tråkig Epilog nästan klar som jag kommer lägga ut, hoppas ni gillar det och vet att det är lite fel, skrev det här kapitlet för typ 4 och en halv månad sedan och har faktiskt blivit lite bättre nu :P men aja det duger nog ändå.
Kramar Zozzo
Kapitel 35 Smärtan
James började packa ner sina saker i sin väska. Nu var det bara någon vecka kvar innan han skulle lämna slottet för alltid. För runt 6 timmar sedan hade hans liv varit perfekt. Han hade Flickvän, "barn", sina kompisar. Nu låg hans flickvän och svävade någonstans mellan liv och död hans barn var säkert redan dött och några av hans bästa vänner hade samma tillstånd som flickvännen. Det förvånade honom smått att han inte grät med tanke på alla dessa känslor. Men sorgen var för stor så den kom inte ens ut i tårar. Han hade packat ner ungefär till hälften när någon knackade på dörren.
- Kom in! Ropade han och slutade packa och tittade istället upp mot dörren. In kom professor Dumbledore.
- God dag James, hälsade han och stängde dörren efter sig.
- God dag Sir, svarade James ganska stelt. Han kunde inte rå för det. Sorgen gnagde så intensivt inom honom att han inte kunde tala direkt.
- Viruset har smittat fler än dina vänner och därför kommer alla elever att bli tvungna att hålla sig i sina sällskapsrum det närmsta dygnet, började Dumbledore och hans ord påminner James om vad som stod till. Nu var han på gränsen till tårar men höll emot.
- De har även inte funnit något botemedel mot det ännu, fortsätter han. James vågar inte säga ett ord. Han vill inte säga ett ord heller.
- Jag vill bara berätta för dig att de har fått en viss kontakt med Lily borta på Sankt Mungos och jag skulle hemskt gärna vilja att du följde med till mitt kontor, avslutade han.
- Vad sa professorn? Frågade James förvånat. Han hade mycket väl hört professorns ord men vågade inte tro det. Kanske skulle hon överleva den här gången också. Ett hopp tändes inom James, en lycka som han inte trodde han skulle känna igen. Han och Dumbledore följdes åt bort till Dumbledores kontor där Dumbledore hade fixat fram en flytt nyckel som skulle ta honom bort till Sant Mungos. När han väl var framme skyndade han sig fram till receptionen.
- Jag söker Lily Evans, sa han stressat. "tänk om han skulle förlora henne."
- Och du är? Undrade kvinnan bakom disken.
- James Potter, hennes pojkvän, svarade han snabbt.
- Tredje våningen, svarade hon trött och pekade mot hissen. Han nästan sprang fram till den och tryckte stressat på knappen. Dörrarna vekade stängas otroligt långsamt. När han väl anlände på tredje våningen snappade han åt sig ett munskydd ur en av trälådorna i hallen. I ett av hörnen såg han en botare stå och läsa ett par papper. Han skyndade sig fram till honom.
- Vart kan jag finna Lily Evans? Frågade han artigt. Botaren kollade långsamt upp från sina papper och granskade honom från topp till tå.
- Och du är? Frågade han
- James Potter, hennes pojkvän, svarade han något irriterat med tanke på att han redan fått samma fråga nyligen.
- Fadern? Frågade han med bekymrat ansiktsuttryck.
- Ja, vadå har det hänt något? Är hon inte okej? Frågade han oroligt. Tänk om han kommit försent.
- De mår båda fint, du kan gå in och träffa henne, svarade han och drog med sig James till en av salarna. James nästan slängde upp dörren in till Lilys rum och skyndade sig fram till hennes säng.
- Lily! sa han och satte sig ner på stolen och böjde sig fram för att klappa henne på kinden. Men hon slog bort hans hand.
- Lis? Han såg förvånat ner på henne medan hon stirrade skräck slaget upp på honom.
- Känner jag dig? Mumlade hon skräckslaget.
- Lily, det är jag James, din pojkvän, svarade han oroligt.
- Pojkvän, jag har ingen pojkvän! Hon satte sig hastigt upp i sängen och fick ta flera djupa andetag för att inte bli yr.
- Lily?! Mumlade James smått rädd och sträckte sig efter hennes kind igen. Hon hoppade bakåt i sängen för att undan komma den.
- Botare Burk, ta bort den här mannen! Skrek hon panikslaget och började andas mycket häftigt. En av maskinerna började tjuta i hela rummet och Lily föll livlöst ner i sängen igen.
- Lis! Lis! Skrek James när flera botare tog ta i hans armar och lyfte bort honom till en stol i bortre delen av rummet. Där satt ha och lyssnade på botarnas skrik. "Ta vänster, skär försiktigt, få ut den" som ekade med tjutet från maskinen, Ljudet dränkte hans tankar. Vid botaren senaste ord fällde han tårar, "Vi har tappat henne, vi måste få ut barnet nu, skär försiktigt". James fann det inget mer att leva för. På bordet bredvid låg en massa verktyg. Han granskade dem och tog upp en ovanligt lång och blank kniv. Han kände på den med fingertopparna och började smått blöda. Han höjde kniven och stack in den i sin mage. Smärtan var outhärdlig, han kved till och hörde några av botarna vända sig om och se på honom. Varför skulle han leva utan Lily? Det svartnade för hans ögon och han föll ihop.
