Kapitel 29 - Run To Me
Over your head, trying not to drown I'm holding on for you, I'm fighting for your life
Reaching
for a breath before it drags you down
Caugth in between all the
pain you feel
You lost control, you're letting go
But I never
will
And
when you're blinded by this jaded world
I'll be your eyes
Even
if you fall, I won't let you break
When all the noise is telling
you to run away
Run to me. -
James
satt uppe i uggletornet och tittade ut. Han tyckte om att sitta här.
Även om hans eget rum hade ett fönster tyckte han om att
vara i uggletornet, han kunde vara ifred där. Folk kom inte hit
alltför ofta, och James tyckte om att umgås med sin egen
uggla. Men just nu njöt han av sin ensamhet. Inte ens Lily
brukade komma på att leta efter honom här.
Han blev på
det här sättet ibland, behövde tid för sig själv.
Behövde tid att tänka. För tillfället var han
orolig. Orolig för sin mamma. Hon hade inte hört av sig och
James visste inte riktigt var hon var eller hur det var med henne.
Han funderade lite på att be sin farbror att leta efter henne,
men ångrade sig. Hon skulle inte tycka om det - lika lite som
han själv hade uppskattat gesten.
Men det stoppade honom inte
från att oroa sig så mycket att han nästan mådde
illa. Om hon åtminstonde bara kunde berätta var hon var,
och att hon mådde bra!
Han suckade för sig själv
och tittade ut över markerna när dörren öppnades.
Han vände sig om och såg Lily stå där, röd
om kinderna och hennes ögon lyste.
"James!" uropade
hon glatt och gick fram till honom för att ge honom en lång
kram. Han begravde sin näsa i hennes hals och kände hur
lukten av hennes parfym fick honom att lugna sig.
"Vad gör
du här?" sa han när de släppt varandra.
"Jag
skulle skicka ett brev, och säga att jag letade efter dig. Men
nu när jag har hittat dig behöver jag inte det
längre."
"Tänkte du skicka en uggla efter
mig?"
"Ja, vet du hur stort det här slottet
är?"
"Du kunde ju bara kollat på
marodörkartan."
Hon suckade och såg aningen surare
ut.
"Tro mig, jag försökte verkligen få
tillgång till den. Men Sirius vägrade låta mig låna
den. Han sa att om jag nu så gärna ville veta var du var
så fick jag bli lite mer kreativ."
"Det låter
som Sirius." sa James och log lite snett, det var skrämmande
hur väl Sirius kände honom. "Vad var det du letade
efter mig för i alla fall?"
"Det är fint
väder! Kan vi inte gå ut och gå?"
"Visst."
Han la ena armen om hennes axlar och hon stack in sin hand under hans
tröja för att värma sin alltid lika kalla hand.
"Något
speciellt ställe?" undrade han när hon styrde honom
mot den förbjudna skogen.
"Inte direkt, jag tycker om
att gå längs med skogskanten bara."
Han log och
tittade ner på henne och överfölls av den där
mäktiga, mäktiga känslan igen.
"Lily, jag
-"
Hon tittade på honom med stora, gröna ögon,
och modet svek honom.
"Tack." var allt han sa och
hoppades att hon skulle förstå.
"Det var så
lite så." log hon och lutade sitt huvud mot hans axel
samtidigt som de fortsatte gå.
Senare den kvällen
satt hela gänget samlat i Lily och James uppehållsrum och
pratade. Lily och James hade intagit soffan och Lily vilade sitt
huvud mot James bröstkorg. Sirius och Haylie hade beslagtagit
platsen framför brasan, Remus och Abigail satt i varsin fåtölj
men sneglade på varandra nästan hela tiden. Joanna och
Peter bråkade om den största fåtöljen där,
och trots storlek verkade det som om Joanna skulle vinna.
"Vad
vill ni bli när ni lämnar Hogwarts?" frågade
Joanna när hon med ett triumferande tjut satte sig ner i
fåtöljen och slängde sina ben över kanten.
Lily
var den första att svara.
"Auror, eller Helare tror jag.
Det verkar som det mest vettiga."
"Auror, definitivt.
Eller spion eller något annat coolt." sa Sirius
självsäkert.
"Jag med." instämde Haylie
och log mot sin pojkvän.
"Jag skulle också
definitivt kunna tänka mig att bli Auror eller Helare, men
samtidigt tror jag att det hade varit jätteroligt att jobba på
den mystiska avdelningen." sa Remus och nästan alla nickade
entusiastiskt. Abigail fortsatte.
"Jag tror att jag skulle
vilja bli lärare. Jag kan inte tänka mig att lämna den
här skolan, inte än på ett tag i alla fall. Jag
skulle älska att undervisa i något ämne. Försvar
mot svartkonster, kanske, där behövs alltid personal."
"Du
skulle passa jättebra som lärare, Abigail." sa Lily
och såg hur Remus tog Abigails hand och tryckte den
hårt.
"Själv skulle jag nog vilja bli en reporter,
tänk få vara den som först får reda på
det senaste och sedan kan berätta för hur många som
helst utan att riskera att man blir relegerad!" log Joanna och
de andra skrattade.
"Du då, Slingersvans?"
Peter
ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, jag får väl
se helt enkelt." sa han tyst och försökte att inte
tänka på märket som brände på
handleden.
Lily vände på sitt huvud lite så hon
kunde se sin pojkvän. Han såg nästan overklig ut i
brasan sken, och hans blick var inte riktigt närvarande.
"Vad
vill du jobba med sen, James?" sa hon och alla vände sin
uppmärksamhet mot dem.
"Ja, du är ovanligt tyst
ikväll, James." sa Abigail och rynkade på
pannan.
"Det är inget, jag är lite trött
bara..." sa han och svarade inte på Lilys fråga. Han
hoppades innerligt att de inte skulle fråga honom igen.
"Kom
igen då, James, säg vad du har för drömmar."
log Joanna och han kände hur hans mod sjönk.
Lily i sin
tur kunde känna hur hela hans kropp stelnade till, och han
skruvade lite besvärat på sig.
"Jag vet inte, jag
kan tänka mig att jobba som något meningsfullt, bara jag
tycker det är roligt."
Alla tittade förvånat
på honom.
"Vill inte du bli en Auror?"
Han
skakade på huvudet.
"Nej, det är så
fruktansvärt farligt, nu när saker börjar bli mer och
mer oroliga. Jag vill ha en fru och barn i framtiden, och då
vill jag inte alltid vara ut och riskera livet eller aldrig vara
hemma med dem. Det är inte rättvist mot ens barn."
avslutade han tyst och de tittade alla på honom med en slags
beundran i ansiktet.
"Jag har aldrig tänkt på det
så," erkände Lily. "Jag har alltid bara tänkt
på mig själv och det jag ville göra. Inte hur det
påverkar folk i min omgivning."
James ryckte bara på
axlarna och stirrade på en punkt på väggen. Han
kände sig sårbar, och han hatade att göra
det.
"Quidditch då? Du har inte funderat på det?"
frågade Sirius.
"Jag vet inte... Kanske. Det är
åtminstonde något jag tycker är roligt. Ett tag hade
jag kanske kunnat tänka mig att spela professionellt."
Joanna
gäspade stort.
"Jag är i alla fall dödstrött.
James, du borde tänka på saken. Resten, nu går jag
och lägger mig."
"Jag följer med." sa
alla de andra i kör och efter att de sagt god natt begav sig
alla utom Lily och James till Gryffindors sällskaps rum.
När
Lily och James gjort sig i ordning för natten och de låg i
James säng vände Lily sig mot honom.
"Du är
orolig för din mamma, eller hur? Det är därför du
har varit så frånvarande på sistonde. Först
trodde jag att du kanske var arg på mig, eller hade tröttnat
på mig. Men efter ikväll satsar jag ganska stort på
att det handlar om din mamma."
James förvånades
över hur väl hon redan kände honom, han tvivlade på
att ens Remus och Peter hade kommit på vad det var som
bekymrade honom. Sirius visste på något sätt
alltid.
Hon strök honom över kinden och han nickade in i
den.
"Du vet väl att du alltid kan prata med mig?"
"Jag
vet... Det är bara vissa saker jag måste fundera ut själv.
Saker jag kanske inte är redo att prata med dig om."
"Men
du kan prata med Sirius?"
Han suckade och drog henne närmre
honom, kände hur hennes mjuka kropp passade perfekt med
hans.
"Jag behöver inte prata med Sirius, han förstår
allting redan. Jag har aldrig berättat för honom, han har
upplevt allting med mig. Han vet inte om det med min pappa för
att jag vill skydda honom från att ännu en familj går
i kras. Kan du förstå det Lily? Du är inte på
något sätt lik Sirius, min relation med dig är helt
annorlunda än den jag har med honom. En dag kommer jag att kunna
prata, och en dag kommer du förstå utan att jag berättar.
Men jag är inte redo för det, precis som du inte är
redo att ha sex."
Hon rodnade och öppnade munnen för
att protestera.
"Jag respekterar att du inte vill, och jag
pressar dig inte. Jag skulle förvänta mig en tjänsten
återgäldigad." sa han, aningen vassare än den
mjuka, lugnande tonen han pratat med innan.
"Okej." sa
hon mjukt och kysste honom lätt.
Det var menat som en enkel
godnatt kyss, men på något sätt djupnade den och
innan Lily visste ordet av låg hon över James och hans
händer smekte hennes rygg.
Hon kunde inte tänka på
något annat än hur hans händer rörde sig över
hennes kropp eller hur gott han smakade. Hon försökte tänka
att det här var fel, att det här inte var något de
skulle göra. Men för första gången kändes
det inte fel, och det enda som hindrade henne från att låta
honom dra av hennes T-shirt var bara skammen av att visa honom sin
kropp.
Men när hon såg in i hans mörka ögon
och så tydligt såg vad det var han ville rämnade
alla hennes försvar.
När James vaknade nästa
morgon kände han att om han blev mördad just då så
kunde han åtminstonde dö lycklig. De hade inte gått
hela vägen förra natten men han kunde nu med stolthet säga
att han sett kvinnan i hans drömmar naken.
Hon låg
jämte honom och andades regelbundet vilket sa honom att hon
fortfarande sov. De hade varit så nära den natten och
minnet av allt fick honom att le onaturligt brett.
Han suckade åt
att de var fredag, han önskade att han kunde bara ligga och
titta på henne hela dagen. Istället blåste han lätt
på hennes bara hud och viskade hennes namn.
"Lily...
Lily... dags att gå upp..."
Hon rörde sig lite
lätt men vaknade inte. Han började röra sina fingrar i
cirklar över hennes rygg och hon skruvade på sig
igen.
"Lily..." sa han lite högre än innan i
hennes öra och kysste mjukt hennes nacke.
Hon blinkade till
några gånger för att vänja sina ögon.
"Vad?"
sa hon sömnigt och lutade sitt huvud bakåt för att ge
honom bättre åtkomst.
"Dags att gå upp om vi
vill hinna i tid till lektionerna..." mumlade han mot hennes
hals. Hans hand började smeka hennes mage för att succesivt
leta sig uppåt. Hon darrade till och trasslade in sin hand i
hans hår.
"Redan?"
"Mhm..."
Hon
rös till igen och insåg att om inte hon gjorde något
åt det skulle de bli väldigt mycket försenade till
lektionen.
Hon lösgjorde sig försiktigt.
"Kom
igen då, dags att gå upp."
Hon tyckte sig höra
ett "det var inte det jag ville höra komma ifrån din
mun..." men hoppades att hon hörde fel.
Hon drog med sig
täcket upp och trippade in i badrummet, i dörröppningen
vände hon sig om och flinade.
"Du kan duscha sen."
"Kom
igen, Lily! Smaka bara en!" sa James och tryckte upp ett glas
med någon obestämbar blå vätska i.
"Jag
har redan smakat fem!" sa hon och himlade med ögonen.
De
hade alla smitit in till Hogsmeade för att äta lite, men
snart hade Sirius utmanat Remus på en drickartävling och
allt var igång.
Lily hade inte druckit särskilt mycket,
men det lilla hon hade fått i sig hade redan gjort henne
fnittrig och svag i benen. Sirius och Remus var båda aningen
dragna och Peter hade praktiskt taget däckat under ett bord.
James hade druckit mest av dem alla, men kände inte någonting.
Allt var med andra ord precis som det brukade.
De satt inne på
Svinhuvudet, det enda stället de kunde dricka på utan att
någon brydde sig. Kvällen till ära var det tre andra
gäster därinne. Klockan var ganska mycket och därför
blev James ganska förvånad när dörren
öppnades.
Han vände sig om och stelnade till när
han fick se vilka det var som kommit in. Fem stycken svartklädda
figurer med huvan uppdragen så man inte kunde se deras ansikten
hade klivit in genom dörren och deras blick fastnade på de
åtta ungdomarna.
Dödsätare.
"Vi måste
gå, nu." sa James lågt och la extra betoning på
ordet nu.
"Men jag har ju så roligt!" klagade Lily
och tittade på honom med stora ögon.
"Jag vet, men
det är dödsätare härinne. Vi måste härifrån
snabbt."
Ordet dödsätare fångade deras
uppmärksamhet, till och med Peter tittade fram under
bordet.
"Vad sa du?" sa Sirius och böjde sig
fram.
"Därborta, dödsätare." väste
James och de båda vännerna utbytte en blick.
"Okej,
vi kommer gå härifrån några stycken i taget.
En tjej och en kille hela tiden. Vi andra kommer att kolla så
att allt går bra. Lily, du får gå först."
sa James och de andra nickade. Alla utom Lily.
"Aldrig i
livet, jag går när du går."
"Lily, det
här är inte rätt tid. Du går först med
Remus, Sirius eller Peter."
"Nej. Jag stannar tills du
går."
James drog frustrerat en hand genom sitt
hår.
"Fint, okej, Sirius, Haylie, gå ni
först."
De två ställde sig upp och gick tyst
ut från stället, efter det gick Peter och Joanna, till
sist var det bara James och Lily kvar.
"Okej, lugnt och
försiktigt nu. Du får inte säga något, hör
du mig Lily?"
"Jag förstår." sa hon och
nickade.
De ställde sig långsamt upp och gick tysta mot
utgången. De var nästan där när Lily råkade
gå in i ett bord och välte ner de två tomma glasen
som stod på det. Det var allt som behövdes.
De fem
dödsätarna runt bordet vände sig mot dem och James
visste att något fruktansvärt höll på att
hända. Instinktivt ställde han sig framför Lily.
"Se
där... James Potter, eller hur?" sa en utav dem. En av de
andra drog ut sin trollstav och låste dörren ut.
"Ja,
det är jag." sa han och ögnade personen som nu stod
framför honom. mannen i fråga var en bit kortare än
honom med breda, massiva axlar.
"Och vem är det jag
talar med?" frågade han i vad han hoppades var en iskall
ton.
"Namn... Ska vi verkligen slösa vår tid på
sådana tråkiga saker?" sa dödsätaren och
vinkade nonchalant med ena handen.
"Och vem är det du
gömmer bakom dig?"
"Jag trodde inte vi skulle
besvära oss med namn?" sa James argt och tog ett hårdare
tag om trollstaven han hade i fickan.
Från ingenstans kom
plötsligt en blixt av blått ljus, och det var bara hans
quidditchreflexer som gjorde att han hann ducka och putta Lily åt
sidan.
Han drog fram sin egen trollstav och det var då allt
började. Det var som om helvetet brakat lös i den lilla
puben. Förhäxningar flög i luften och även om
både James och Lily var duktiga på att duellera för
sin ålder visste han att de inte hade någon chans mot fem
dödsätare.
"Lily, akta!" ropade han när
han såg en röd trollformel närma sig henne bakifrån
samtidigt som han försökte bekämpa den envisa
dödsätaren framför honom.
Hon lyckades ducka i
sista sekunden men James såg hur två stycken började
cirkulera runt henne. James försökte förgäves
besegra de tre han duellerade mot och hålla koll på Lily
men kunde bara hjälplöst se på när hon blev
träffad av något och sedan föll mot marken.
Han
delade ut tre klockrena förhäxningar och kastade sig
framför Lily och tog istället emot en blå stråle
magi. Den träffade honom rätt i bröstet och han kände
hur strupen snördes ihop. Han började hosta och blev
träffad av något annat. Men han kunde inte sluta, han var
tvungen att bekämpa de här för att kunna få ut
Lily i säkerhet.
Han kunde inte använda sig av sin röst
längre, utan var tvungen att försöka med de
icke-verbala förtrollningarna.
"Jag borde verkligen ägna
mer uppmärksamhet på lektionerna..." tänkte han
när hans andra försök till en icke-verbal förtrollning
misslyckades.
Han hörde som i en dimma hur någon ropade
"Cruciatus!", och han hann precis se hur Sirius stormade in
genom dörren innan han överfölls av en sådan
omänsklig smärta att han inte kunde tänka klart längre
