Kapitel 29 - Run To Me

Over your head, trying not to drown
Reaching for a breath before it drags you down
Caugth in between all the pain you feel
You lost control, you're letting go
But I never will

I'm holding on for you, I'm fighting for your life
And when you're blinded by this jaded world
I'll be your eyes
Even if you fall, I won't let you break
When all the noise is telling you to run away
Run to me. -
Nick Lachey

James satt uppe i uggletornet och tittade ut. Han tyckte om att sitta här. Även om hans eget rum hade ett fönster tyckte han om att vara i uggletornet, han kunde vara ifred där. Folk kom inte hit alltför ofta, och James tyckte om att umgås med sin egen uggla. Men just nu njöt han av sin ensamhet. Inte ens Lily brukade komma på att leta efter honom här.
Han blev på det här sättet ibland, behövde tid för sig själv. Behövde tid att tänka. För tillfället var han orolig. Orolig för sin mamma. Hon hade inte hört av sig och James visste inte riktigt var hon var eller hur det var med henne. Han funderade lite på att be sin farbror att leta efter henne, men ångrade sig. Hon skulle inte tycka om det - lika lite som han själv hade uppskattat gesten.
Men det stoppade honom inte från att oroa sig så mycket att han nästan mådde illa. Om hon åtminstonde bara kunde berätta var hon var, och att hon mådde bra!
Han suckade för sig själv och tittade ut över markerna när dörren öppnades. Han vände sig om och såg Lily stå där, röd om kinderna och hennes ögon lyste.
"James!" uropade hon glatt och gick fram till honom för att ge honom en lång kram. Han begravde sin näsa i hennes hals och kände hur lukten av hennes parfym fick honom att lugna sig.
"Vad gör du här?" sa han när de släppt varandra.
"Jag skulle skicka ett brev, och säga att jag letade efter dig. Men nu när jag har hittat dig behöver jag inte det längre."
"Tänkte du skicka en uggla efter mig?"
"Ja, vet du hur stort det här slottet är?"
"Du kunde ju bara kollat på marodörkartan."
Hon suckade och såg aningen surare ut.
"Tro mig, jag försökte verkligen få tillgång till den. Men Sirius vägrade låta mig låna den. Han sa att om jag nu så gärna ville veta var du var så fick jag bli lite mer kreativ."
"Det låter som Sirius." sa James och log lite snett, det var skrämmande hur väl Sirius kände honom. "Vad var det du letade efter mig för i alla fall?"
"Det är fint väder! Kan vi inte gå ut och gå?"
"Visst." Han la ena armen om hennes axlar och hon stack in sin hand under hans tröja för att värma sin alltid lika kalla hand.
"Något speciellt ställe?" undrade han när hon styrde honom mot den förbjudna skogen.
"Inte direkt, jag tycker om att gå längs med skogskanten bara."
Han log och tittade ner på henne och överfölls av den där mäktiga, mäktiga känslan igen.
"Lily, jag -"
Hon tittade på honom med stora, gröna ögon, och modet svek honom.
"Tack." var allt han sa och hoppades att hon skulle förstå.
"Det var så lite så." log hon och lutade sitt huvud mot hans axel samtidigt som de fortsatte gå.

Senare den kvällen satt hela gänget samlat i Lily och James uppehållsrum och pratade. Lily och James hade intagit soffan och Lily vilade sitt huvud mot James bröstkorg. Sirius och Haylie hade beslagtagit platsen framför brasan, Remus och Abigail satt i varsin fåtölj men sneglade på varandra nästan hela tiden. Joanna och Peter bråkade om den största fåtöljen där, och trots storlek verkade det som om Joanna skulle vinna.
"Vad vill ni bli när ni lämnar Hogwarts?" frågade Joanna när hon med ett triumferande tjut satte sig ner i fåtöljen och slängde sina ben över kanten.
Lily var den första att svara.
"Auror, eller Helare tror jag. Det verkar som det mest vettiga."
"Auror, definitivt. Eller spion eller något annat coolt." sa Sirius självsäkert.
"Jag med." instämde Haylie och log mot sin pojkvän.
"Jag skulle också definitivt kunna tänka mig att bli Auror eller Helare, men samtidigt tror jag att det hade varit jätteroligt att jobba på den mystiska avdelningen." sa Remus och nästan alla nickade entusiastiskt. Abigail fortsatte.
"Jag tror att jag skulle vilja bli lärare. Jag kan inte tänka mig att lämna den här skolan, inte än på ett tag i alla fall. Jag skulle älska att undervisa i något ämne. Försvar mot svartkonster, kanske, där behövs alltid personal."
"Du skulle passa jättebra som lärare, Abigail." sa Lily och såg hur Remus tog Abigails hand och tryckte den hårt.
"Själv skulle jag nog vilja bli en reporter, tänk få vara den som först får reda på det senaste och sedan kan berätta för hur många som helst utan att riskera att man blir relegerad!" log Joanna och de andra skrattade.
"Du då, Slingersvans?"
Peter ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, jag får väl se helt enkelt." sa han tyst och försökte att inte tänka på märket som brände på handleden.
Lily vände på sitt huvud lite så hon kunde se sin pojkvän. Han såg nästan overklig ut i brasan sken, och hans blick var inte riktigt närvarande.
"Vad vill du jobba med sen, James?" sa hon och alla vände sin uppmärksamhet mot dem.
"Ja, du är ovanligt tyst ikväll, James." sa Abigail och rynkade på pannan.
"Det är inget, jag är lite trött bara..." sa han och svarade inte på Lilys fråga. Han hoppades innerligt att de inte skulle fråga honom igen.
"Kom igen då, James, säg vad du har för drömmar." log Joanna och han kände hur hans mod sjönk.
Lily i sin tur kunde känna hur hela hans kropp stelnade till, och han skruvade lite besvärat på sig.
"Jag vet inte, jag kan tänka mig att jobba som något meningsfullt, bara jag tycker det är roligt."
Alla tittade förvånat på honom.
"Vill inte du bli en Auror?"
Han skakade på huvudet.
"Nej, det är så fruktansvärt farligt, nu när saker börjar bli mer och mer oroliga. Jag vill ha en fru och barn i framtiden, och då vill jag inte alltid vara ut och riskera livet eller aldrig vara hemma med dem. Det är inte rättvist mot ens barn." avslutade han tyst och de tittade alla på honom med en slags beundran i ansiktet.
"Jag har aldrig tänkt på det så," erkände Lily. "Jag har alltid bara tänkt på mig själv och det jag ville göra. Inte hur det påverkar folk i min omgivning."
James ryckte bara på axlarna och stirrade på en punkt på väggen. Han kände sig sårbar, och han hatade att göra det.
"Quidditch då? Du har inte funderat på det?" frågade Sirius.
"Jag vet inte... Kanske. Det är åtminstonde något jag tycker är roligt. Ett tag hade jag kanske kunnat tänka mig att spela professionellt."
Joanna gäspade stort.
"Jag är i alla fall dödstrött. James, du borde tänka på saken. Resten, nu går jag och lägger mig."
"Jag följer med." sa alla de andra i kör och efter att de sagt god natt begav sig alla utom Lily och James till Gryffindors sällskaps rum.
När Lily och James gjort sig i ordning för natten och de låg i James säng vände Lily sig mot honom.
"Du är orolig för din mamma, eller hur? Det är därför du har varit så frånvarande på sistonde. Först trodde jag att du kanske var arg på mig, eller hade tröttnat på mig. Men efter ikväll satsar jag ganska stort på att det handlar om din mamma."
James förvånades över hur väl hon redan kände honom, han tvivlade på att ens Remus och Peter hade kommit på vad det var som bekymrade honom. Sirius visste på något sätt alltid.
Hon strök honom över kinden och han nickade in i den.
"Du vet väl att du alltid kan prata med mig?"
"Jag vet... Det är bara vissa saker jag måste fundera ut själv. Saker jag kanske inte är redo att prata med dig om."
"Men du kan prata med Sirius?"
Han suckade och drog henne närmre honom, kände hur hennes mjuka kropp passade perfekt med hans.
"Jag behöver inte prata med Sirius, han förstår allting redan. Jag har aldrig berättat för honom, han har upplevt allting med mig. Han vet inte om det med min pappa för att jag vill skydda honom från att ännu en familj går i kras. Kan du förstå det Lily? Du är inte på något sätt lik Sirius, min relation med dig är helt annorlunda än den jag har med honom. En dag kommer jag att kunna prata, och en dag kommer du förstå utan att jag berättar. Men jag är inte redo för det, precis som du inte är redo att ha sex."
Hon rodnade och öppnade munnen för att protestera.
"Jag respekterar att du inte vill, och jag pressar dig inte. Jag skulle förvänta mig en tjänsten återgäldigad." sa han, aningen vassare än den mjuka, lugnande tonen han pratat med innan.
"Okej." sa hon mjukt och kysste honom lätt.
Det var menat som en enkel godnatt kyss, men på något sätt djupnade den och innan Lily visste ordet av låg hon över James och hans händer smekte hennes rygg.
Hon kunde inte tänka på något annat än hur hans händer rörde sig över hennes kropp eller hur gott han smakade. Hon försökte tänka att det här var fel, att det här inte var något de skulle göra. Men för första gången kändes det inte fel, och det enda som hindrade henne från att låta honom dra av hennes T-shirt var bara skammen av att visa honom sin kropp.
Men när hon såg in i hans mörka ögon och så tydligt såg vad det var han ville rämnade alla hennes försvar.

När James vaknade nästa morgon kände han att om han blev mördad just då så kunde han åtminstonde dö lycklig. De hade inte gått hela vägen förra natten men han kunde nu med stolthet säga att han sett kvinnan i hans drömmar naken.
Hon låg jämte honom och andades regelbundet vilket sa honom att hon fortfarande sov. De hade varit så nära den natten och minnet av allt fick honom att le onaturligt brett.
Han suckade åt att de var fredag, han önskade att han kunde bara ligga och titta på henne hela dagen. Istället blåste han lätt på hennes bara hud och viskade hennes namn.
"Lily... Lily... dags att gå upp..."
Hon rörde sig lite lätt men vaknade inte. Han började röra sina fingrar i cirklar över hennes rygg och hon skruvade på sig igen.
"Lily..." sa han lite högre än innan i hennes öra och kysste mjukt hennes nacke.
Hon blinkade till några gånger för att vänja sina ögon.
"Vad?" sa hon sömnigt och lutade sitt huvud bakåt för att ge honom bättre åtkomst.
"Dags att gå upp om vi vill hinna i tid till lektionerna..." mumlade han mot hennes hals. Hans hand började smeka hennes mage för att succesivt leta sig uppåt. Hon darrade till och trasslade in sin hand i hans hår.
"Redan?"
"Mhm..."
Hon rös till igen och insåg att om inte hon gjorde något åt det skulle de bli väldigt mycket försenade till lektionen.
Hon lösgjorde sig försiktigt.
"Kom igen då, dags att gå upp."
Hon tyckte sig höra ett "det var inte det jag ville höra komma ifrån din mun..." men hoppades att hon hörde fel.
Hon drog med sig täcket upp och trippade in i badrummet, i dörröppningen vände hon sig om och flinade.
"Du kan duscha sen."

"Kom igen, Lily! Smaka bara en!" sa James och tryckte upp ett glas med någon obestämbar blå vätska i.
"Jag har redan smakat fem!" sa hon och himlade med ögonen.
De hade alla smitit in till Hogsmeade för att äta lite, men snart hade Sirius utmanat Remus på en drickartävling och allt var igång.
Lily hade inte druckit särskilt mycket, men det lilla hon hade fått i sig hade redan gjort henne fnittrig och svag i benen. Sirius och Remus var båda aningen dragna och Peter hade praktiskt taget däckat under ett bord. James hade druckit mest av dem alla, men kände inte någonting. Allt var med andra ord precis som det brukade.
De satt inne på Svinhuvudet, det enda stället de kunde dricka på utan att någon brydde sig. Kvällen till ära var det tre andra gäster därinne. Klockan var ganska mycket och därför blev James ganska förvånad när dörren öppnades.
Han vände sig om och stelnade till när han fick se vilka det var som kommit in. Fem stycken svartklädda figurer med huvan uppdragen så man inte kunde se deras ansikten hade klivit in genom dörren och deras blick fastnade på de åtta ungdomarna.
Dödsätare.
"Vi måste gå, nu." sa James lågt och la extra betoning på ordet nu.
"Men jag har ju så roligt!" klagade Lily och tittade på honom med stora ögon.
"Jag vet, men det är dödsätare härinne. Vi måste härifrån snabbt."
Ordet dödsätare fångade deras uppmärksamhet, till och med Peter tittade fram under bordet.
"Vad sa du?" sa Sirius och böjde sig fram.
"Därborta, dödsätare." väste James och de båda vännerna utbytte en blick.
"Okej, vi kommer gå härifrån några stycken i taget. En tjej och en kille hela tiden. Vi andra kommer att kolla så att allt går bra. Lily, du får gå först." sa James och de andra nickade. Alla utom Lily.
"Aldrig i livet, jag går när du går."
"Lily, det här är inte rätt tid. Du går först med Remus, Sirius eller Peter."
"Nej. Jag stannar tills du går."
James drog frustrerat en hand genom sitt hår.
"Fint, okej, Sirius, Haylie, gå ni först."
De två ställde sig upp och gick tyst ut från stället, efter det gick Peter och Joanna, till sist var det bara James och Lily kvar.
"Okej, lugnt och försiktigt nu. Du får inte säga något, hör du mig Lily?"
"Jag förstår." sa hon och nickade.
De ställde sig långsamt upp och gick tysta mot utgången. De var nästan där när Lily råkade gå in i ett bord och välte ner de två tomma glasen som stod på det. Det var allt som behövdes.
De fem dödsätarna runt bordet vände sig mot dem och James visste att något fruktansvärt höll på att hända. Instinktivt ställde han sig framför Lily.
"Se där... James Potter, eller hur?" sa en utav dem. En av de andra drog ut sin trollstav och låste dörren ut.
"Ja, det är jag." sa han och ögnade personen som nu stod framför honom. mannen i fråga var en bit kortare än honom med breda, massiva axlar.
"Och vem är det jag talar med?" frågade han i vad han hoppades var en iskall ton.
"Namn... Ska vi verkligen slösa vår tid på sådana tråkiga saker?" sa dödsätaren och vinkade nonchalant med ena handen.
"Och vem är det du gömmer bakom dig?"
"Jag trodde inte vi skulle besvära oss med namn?" sa James argt och tog ett hårdare tag om trollstaven han hade i fickan.
Från ingenstans kom plötsligt en blixt av blått ljus, och det var bara hans quidditchreflexer som gjorde att han hann ducka och putta Lily åt sidan.
Han drog fram sin egen trollstav och det var då allt började. Det var som om helvetet brakat lös i den lilla puben. Förhäxningar flög i luften och även om både James och Lily var duktiga på att duellera för sin ålder visste han att de inte hade någon chans mot fem dödsätare.
"Lily, akta!" ropade han när han såg en röd trollformel närma sig henne bakifrån samtidigt som han försökte bekämpa den envisa dödsätaren framför honom.
Hon lyckades ducka i sista sekunden men James såg hur två stycken började cirkulera runt henne. James försökte förgäves besegra de tre han duellerade mot och hålla koll på Lily men kunde bara hjälplöst se på när hon blev träffad av något och sedan föll mot marken.
Han delade ut tre klockrena förhäxningar och kastade sig framför Lily och tog istället emot en blå stråle magi. Den träffade honom rätt i bröstet och han kände hur strupen snördes ihop. Han började hosta och blev träffad av något annat. Men han kunde inte sluta, han var tvungen att bekämpa de här för att kunna få ut Lily i säkerhet.
Han kunde inte använda sig av sin röst längre, utan var tvungen att försöka med de icke-verbala förtrollningarna.
"Jag borde verkligen ägna mer uppmärksamhet på lektionerna..." tänkte han när hans andra försök till en icke-verbal förtrollning misslyckades.
Han hörde som i en dimma hur någon ropade "Cruciatus!", och han hann precis se hur Sirius stormade in genom dörren innan han överfölls av en sådan omänsklig smärta att han inte kunde tänka klart längre