Whaaat, tänker ni nu, är den här ficen fortfarande inte färdig? Nej, den är ju inte det - och jag skäms något så vansinnigt över att jag har segat så enormt länge med den! Men om vi säger så här, det är svårt att få tid över till att skriva fan fiction när man har en ettårig dotter som förvisso är det sötaste som finns men som inte gillar när mamma sitter vid datorn (om det inte är för att titta på Teletubbies förstås) MEN nu ska här tamejsjuttsingen postas ett nytt kapitel!

Kapitel 35

Isaac börjar på skolan samma år som Daniel ska påbörja sitt sjunde år. Han är väldigt förväntansfull. Ända sedan han begrep vad Hogwarts var för någonting, har han längtat efter att det skulle bli hans tur att få börja där. Speciellt ser han fram emot lektionerna i försvar mor svartkonster. Farbror Harry har ju berättat så många spännande historier om när han och Isaacs föräldrar var elever på skolan. Isaac är väldigt stolt över att känna Harry Potter, det är hans största hjälte i trollkarlsvärlden. Han och den där Dumbledore, som var rektor på Hogwarts förr i tiden.

Ron och Hermione står båda sorgsna och ser på när tåget rullar bort från stationen med deras yngste son ombord. Nu känner de verkligen att de börjar bli gamla, trots att de bara är runt fyrtio år gamla. Det verkar i alla fall inte som om Isaac kommer att ställa till det lika mycket som tvillingarna och Daniel gjort under sina skolår. Daniel blev inte vald till prefekt i år heller och det var ju inget konstigt med det, men Hermione tycker att han borde skärpa sig lite, och visa att han fått någon uppfostran över huvud taget. Sedan tvillingarna slutade på Hogwarts har han bättrat dig lite, kanske för att han inte behöver hävda sig och imponera på dem längre. Kanske har han förstått att han ska vara ett föredöme för sin lillebror? Ron tar inte lika hårt på det där, de är ju bara barn, lite skoj måste de väl få ha.
- Jaha, så var vi ensamma igen, säger han och lägger armen om henne när tåget försvunnit. De går till Den läckande kitteln och tar sig en honungsöl innan de åker hem igen.

Hermione har funderat på om hon ska börja arbeta nu när Isaac också kommit iväg till Hogwarts. Men det är förstås ganska trivsamt att gå hemma också, sköta om huset och laga mat. Fast det är inte samma sak nu när Lillen inte är hemma. När Ron och de andra är på arbetet är det så ensamt och tyst i huset. Hon kan gå över till svärmor förstås, men där kan man ju inte sitta varje dag. Några veckor efter skolstarten söker och får hon arbete på Trolldomsministeriet, på flampulvernätsavdelningen, men hon arbetar bara halvtid.

En lördag i oktober går Jane till Den läckande kitteln tillsammans med min syster och hennes fästman. Oscar, James och hans flickvän följer också med. De hänger av sig mantlarna i garderoben och styr sedan stegen mot baren för att beställa något drickbart.
- Jag går och tar ett bord, säger Emily. Richard, jag vill ha en sån där rosa drink med ananas.
När Jane har fått sin drink och ska vända sig om vill det sig inte bättre att hon stöter ihop med en ung man och råkar spilla halva innehållet över honom.
- Åh, förlåt så mycket! utbrister hon.
- Ingen fara, säger han, plockar fram trollstaven och suger upp vätskan.
De börjar prata med varandra och han följer med för att sätta sig med hennes sällskap. De dansar med varandra under kvällen och när det är dags att gå hem bestämmer de sig för att ses snart igen. Emily är väldigt nyfiken och vill veta allting.
- Han såg rätt bra ut, säger hon.
- Om han gjorde! Såg du hans händer?
- Händer? Nej, jag spanade in hans häck.
- Du har en fästman, Em.
- Jag vet. Se men inte röra.

Isaac hamnade förstås också i Gryffindor, något annat vore väl konstigt, och han är lika duktig i skolan som sin äldste bror. Han skriver ofta brev till Martin om vad som händer på skolan, och får hjälp med läxor, när det skulle behövas, och tips till olika lektioner. När de träffas till jul förhörs Isaac om hur det är på skolan, om lärarna är bra och vad de använder för böcker. Sanningen är den att skollitteraturen inte har förändrats ett dugg sedan Martin slutade i skolan. Den är i stort sett den samma som de senaste tjugo åren med undantag för några nya böcker.

Martin arbetar fortfarande på Gringottsbanken, men känner ibland att han skulle vilja göra något viktigare än att räkna guldmynt eller leta efter gömda skatter. Han är fortfarande tillsammans med Patricia, som inte är glad över att han reser så mycket. Ibland är han borta månader i sträck. Hon arbetar fortfarande som skvallerreporter på Hört och Sett. De är förlovade, och hon vill att han ska flytta in hos henne i Diagongränden där hon har en lägenhet. Han föredrar att bo hemma, det är så bekvämt med mamma som sköter det mesta åt honom. Patricias matlagningskonst är inte mycket att lita till, och själv är han ganska kulinariskt obegåvad.
- Du borde söka arbete på Hogwarts, så glad som du är i det stället, retas Jane.
- Nej, jag kunde ju riskera att få elever som dig, svarar han lika kvickt. Det vill jag inte utsätta mig för. Jag tror aldrig att Flitwick kommer att glömma när du satte eld på hans kateder.
- Det var en olyckshändelse!
- Och det var förstås bara en olyckshändelse när du hissade upp Slytherins lagkapten i flaggstången? Eller när du orsakade en översvämning på lärartoaletten? Eller när du färgade skägget grönt på Hagrid? Eller när…
- Det var Emily! avbryter Jane.
- Tjafsa inte nu, ungar! avbryter Ron som sitter med fötterna på soffbordet och läser The Daily Prophet.
- Ner med fötterna, Ron! säger Hermione när hon går förbi i dörren.
- Harry är med i tidningen igen, meddelar han och lyfter lydigt ner fötterna på golvet där de hör hemma.
- Jaha, vad har han gjort nu då? ropar hon utifrån köket där hon håller på med en fruktsallad till efterrätt. Trots Rons och barnens sockerberoende försöker hon göra desserterna så nyttiga som möjligt.
- Det är något om Azkaban… Förrymd fånge. Du ska få läsa när jag är klar, säger han med en rynka i pannan.

En vecka senare får Harry och ett par andra aurorer tag i fången, en gammal dödsätare som gett sig ut på en tortyrturné, det var hans plan i alla fall. Dock hann han inte så långt, eftersom hans foto sattes ut i tidningen så fort det blev känt att han var lös, skulle folk känna igen honom om han inte förvandlade sig, och det var han tydligen inte kapabel till. Efter det blir det en massa diskussioner om vad man kan göra för att säkra allmänheten från fångarna i Azkabanfängelset. Tänk om det är någon ännu farligare som slipper ut nästa gång? Och hur lyckades den här fången med det? Många menar att dementorskyssen skulle vara det bästa alternativet. Då kunde man åtminstone vara säker på att de inte tar sig därifrån. Hermione är mer tveksam, liksom Ron. Vad händer om de dömer en oskyldig?

Snart är julen över igen och det är dags för de yngsta sönerna att resa tillbaka till Hogwarts. Det är bara Hermione som följer med dem till stationen den här gången, för Ron har drabbats av några envisa vinterbaciller och ligger hemma i sängen och gnäller mest hela dagarna om hur otroligt sjuk han är.
- Ta hand om er nu! ropar hon till pojkarna som hänger ut genom varsitt tågfönster. Glöm inte skriva! Och du, Daniel, du passar dig noga för att ställa till med några dumheter den här terminen, varnar hon med en sträng blick.
- Kan inte lova något, mamma!
Hermione suckar. Vad ska hon göra med den ungen egentligen? Ingenting de gör eller hotar med hindrar honom från att hitta på hyss. Hon kan åtminstone trösta sig med att det inte är från henne han har fått det.

Och kan man tänka sig, kanhända att Daniel ändå lyssnade på hennes varningar, för det dröjer hela tre veckor innan de hör något om hans upptåg på skolan. Det är nästan rekord. Själv skriver han inte särskilt mycket till sina föräldrar, det blir en kort rad ibland om det är något särskilt som hänt, men Isaac skriver trofast varje vecka och berättar om hur det går på proven och vad han gör på helgerna när han inte pluggar.

När det blir påsk kommer Isaac hem en sväng, men Daniel stannar kvar för att studera. Han har äntligen insett hur viktiga FUTT-betygen är och sätter sig frivilligt i biblioteket till och med på söndagarna för att verkligen hinna med alla ämnen. Hermione är riktigt stolt över honom. Ja, Ron också naturligtvis, men det är inte han som skickar Daniel en stor låda muffins som uppmuntran. Hermione frågar dessutom runt bland sina bekanta på ministeriet om det händelsevis kan finnas något sommarjobb till Daniel där. Nog för att hon blir glad när han kommer hem, men hon vill inte ha honom drällande hemma hela sommaren. Och vem vet, sommarjobbet kanske blir början till ett framtida yrke om han inte tänker läsa vidare efter Hogwarts?

När terminen är slut och barnen kommer hem väntar ett riktigt kalas för att fira Daniels examen. Eftersom Percys son Simon slutar skolan samtidigt har de festen ihop och på så sätt kan alla Weasley-släktingar samlas för en gångs skull. Det är inte så ofta det händer nuförtiden, dels på grund av att de har blivit så gräsligt många att det är svårt att få plats med alla på samma ställe. De har kalaset hemma hos Molly och Arthur, där de smäller upp ett stort partytält i trädgården.

Det blir ett kort sommarlov för både Daniel och Simon, för veckan därpå börjar båda på Trolldomsministeriet, fast på olika avdelningar. Daniel ska vara på avdelningen som sysslar med flyttnycklar, flampulversystemet och andra färdsätt medan Simon har fått plats som assistent åt en sekreterare på självaste trolldomsministerns våning. Man kan lugnt påstå att både han och Percy är eld och lågor över det sommarjobbet…