Hermiones hemlighet

Jag äger ingen av karaktärerna, de tillhör J. K. Rowling

Skriv gärna en rad om vad ni tycker!

Del 36.

Dagen innan balen var en fredag och lektionerna pågick som vanligt, men det var knappt någon av eleverna som kunde koncentrera sig. Alla pratade om balen, tänkte på balen. Det fanns inget annat. Allt handlade om balen. För alla utom Hermione, som hade helt andra saker att tänka på. Hon ville inte påstå att hon verkligen längtade efter balen, hon visste inte ens om hon egentligen ville gå dit, men hon hade ju lovat Harry. Hon sände en tacksam tanke på honom, han hade verkligen ställt upp för henne. Efter att han fått veta hennes hemlighet så hade han varit där för henne, han hade varit där varje timme, nästan varje minut. Hon hade väckt honom under nätterna och de hade suttit uppe och pratade, eller bara satt tysta framför brasan, nära, tills de till slut somnade. Hon undrade om Draco skulle göra likadant? Hon skulle verkligen behöva honom. Han hade knappt sagt ett ord till henne på flera dagar. Han hade saknats på en del lektioner också, och när hon sett honom hade han sett stressad ut. Han hade nästan undvikit henne. Varför? Än en gång kände hon tårarna komma, och hon lät dem falla, det var ändå ingen som skulle se dem, där hon låg ensam i sovsalen under lunchrasten. Hon hade ätit upp, och sen gått upp till Gryffindortornet. Hon ville ha en stund för sig själv, och även vila lite. Hon kände sig trött, och det dröjde inte längre innan hon somnade.

Oron steg inom Harry när Hermione inte dök upp på örtläran efter lunch. Men sedan tittade han bort mot Slytherinsidan av bordet och såg att Draco inte heller var där. De två hade kanske äntligen satt sig ner och pratat. Han hoppades verkligen det. Men när han tänkte på det så hade han inte sett Draco på hela dagen. Inte på dagen innan heller. Vad höll han på med? Hade han stuckit? Hur skulle i så fall Hermione reagera på det? Harry väcktes ur sina tankar att Ron kom fram till honom och knackade honom lätt på axeln.

"Harry? Var är Mione?"

Ron viskade, nästan mumlade trots att det inte behövdes, det var ett himla liv när alla diskuterade hur man lättast skulle sköta om växterna i växthuset.

"Jag vet inte, har inte sett henne sen lunch. "

"Jag måste prata med dig sen."

"Ok. "

Sedan tystnade de båda och arbetade vidare sida vid sida. Harry visste inte vad han skulle tro. Ron hade varit avig mot dem alla sedan händelserna hemma hos Malfoys. Hade han ändrat sig nu? Harry vågade nästan inte hoppas på det.

När lektionen var slut så drog Ron med sig Harry till deras sovsal. Han satte sig på sängen och Harry satte sig bredvid. Han lade märke till att Rons öron var röda, som de alltid var när han var generad. Det var uppenbart att han inte visste hur han skulle börja och Harry tänkte inte hjälpa honom.

"Öh…"

"Ja?"

"Jag… jag är ledsen Harry…"

Ron stirrade stint ner i golvet, han vågade inte se Harry i ögonen, och Harry tyckte nästan synd om honom.

"Det är inte mig du ska säga det till, utan Hermione."

"Jag vet, men jag ville prata med dig först. Jag borde litat på dig. Jag vet ju att du inte är lättlurad eller dum…"

Harry kunde inte låta bli att le.

"Tack för den! "

"Det var ju inte så jag menade…"

Ron slog hjälplöst ut med armarna, och log han också. Harry sträckte fram handen och Ron fattade den, båda log, de var äntligen sams igen.

När Hermione vaknade så var det dunkelt i sovsalen, solen var på väg ner. Hon insåg att hon missat lektionerna på eftermiddagen. Varför hade ingen väckt henne? Hon satte sig hastigt upp, men sjönk genast tillbaka ner mot kuddarna, hon orkade inte. Trots att hon sovit i flera timmar kände hon sig fortfarande trött. Hon funderade en liten stund på att gå upp men övergav snart tanken. Men hon var hungrig också, magen kurrade, middagen var över sedan en stund tillbaka. Hon suckade, och det enda hon kunde tänka på var sömn och mat. Hon var sugen på pumpapaj, och en stor smörgås med skinka och senap, pumpasaft och ett par chokladgrodor.

"Jag önskar att jag hade det där…"

Hon hade knappt tänkt klart tanken innan den stod en husalf framför henne med en bricka full av godsaker. Hermione tittade gapande på den lilla alfen. Den sträckte fram brickan, Hermione tog varsamt emot den och alfen försvann lika snabbt som den kommit. Hermione ägnade några sekunder på att fundera på det, sedan kastade hon sig över maten. Hon tuggade hungrigt i sig allt ihop. När det bara var smulor kvar så ställde hon ifrån sig brickan och la sig ner igen. Inom ett par minuter så sov hon igen.

Nästa gång hon vaknade var klockan två, och hon hörde de lätta snarkningarna från de andra. Hon satte sig upp i sängen, och tassade sedan ut mot toaletten. Hon tittade sig i spegeln. Hon såg trött ut. I sina ögon såg hon oron spegla hur hon kände sig inuti. Hon hoppades verkligen att det bara var hon som såg den, att den inte var där hela tiden. Hennes hår var burrigare än någonsin efter den senaste veckan, då hon knappt dragit en kam genom det. Hon var verkligen tvungen att göra något åt det till balen. Så här kunde hon inte visa sig… Då slog det henne, det var baldag. Tur att balen skulle vara på kvällen, då hade hon hela dagen på sig. Hon var glad att klädvalet var klart i alla fall. Hon skulle ha på sig klänningen hon fått av Draco. Det kändes rätt på något sätt, dessutom hade han ju sagt att hon skulle ha den på sig. Men just nu var hon tvungen att försöka sova lite till, det var ju fortfarande natt. Hon smög ut ur badrummet, hennes bara fötter tassade ljudlöst över golvet, hon huttrade till lite i sitt nattlinne och kröp sedan tacksamt ner i sängen under det varma täcket. När hon låg där under täcket kom hon på något, och hon tog fram sin bok, den som hon alltid bar med sig. Hon tog fram fjäderpenna, bläck och sin trollstav. Tände staven och skrev till Draco.

"Hej älskling. Hoppas att höra något från dig snart. Eller är vår relation slut? Det hoppas jag verkligen inte, för jag älskar dig så mycket. Din Mione"

Hon hade äntligen satt ord på sin oro, den oro som gnagt på henne så länge. Att han inte ville ha henne mer. Hon stirrade som förtvivlat på sidan i boken, hoppades på ett svar. Ett svar som aldrig kom…

Draco kände att den lilla boken som han hade i fickan blev varm, ett tecken på att Hermione hade skrivit till honom. Han tog upp den och läste meningarna som uppenbarade sig. Han visste inte vad han skulle göra. Han visste bara att han inte kunde svara på hennes meddelande. Det var ingen idé. Han kunde ändå inte göra något åt det, där han satt ensam många, många mil från Hogwarts…

Ginny vaknade tidigt nästa morgon. Hon kunde inte sova längre, hon var alldeles för exalterad. Hon längtade så mycket till kvällen. Det skulle bli en helt underbar kväll. Hon hoppade nästan upp ur sängen, rusade ut i trappan och vidare till Hermiones sovsal. Hon slet upp dörren och utbrast glatt "God morgon" högt och tydligt och möttes av irriterade mumlanden från Lavender och Parvati.

"Men kom igen nu tjejer! Det är ju bal idag!"

Det blev genast en massa tjoanden och springanden i sovsalen. Lavender och Parvati hade en livlig diskussion om vem av dem som skulle få använda duschen först, och hur de skulle sminka sig och hur de skulle ha håret. Ginny och Hermione kunde inte låta bli att skratta åt dem.

"Hermione, kan du hjälpa mig med mitt hår sen? Det är så jobbigt att sätta upp det själv."

"Självklart, det ska vi ordna, är det ok om vi gör det innan lunch? Jag måste försöka göra nåt åt mitt burr också…"

"Javisst det blir bra!"

"Men först ska vi äta frukost! Jag är vrålhungrig."

De rusade under glada tjut ner mot Stora salen, och tog för sig av frukosten som stod uppdukad. Ginny skulle precis ta en bit rostad bröd till, är hon hejdade sig och tittade på Hermione, som inte ägnade henne en tanke utan bara slevade på mer och mer mat på sin tallrik.

När de hade ätit så de nästan sprack så gick de upp till sovsalen igen. De plockade fram sina saker och två timmar senare så hade Ginny fått en fantastisk uppsättning som verkligen gjorde hennes eldröda hår rättvisa. Hon var vacker som en älva. Hon såg sig i spegeln, Hermione hade gjort ett riktigt bra jobb. Hon hade lagt in en liten kvist med murgröna och två vita rosor i den lockiga, långa uppsättningen. Ginny kastade i sig i famnen på Hermione och kramade om henne. Hermione kramade tillbaka, innan de reste sig för att gå ner och äta lunch.

Sedan försvann Hermione, Ginny letade efter henne och hittade henne i sovsalen. Hon satt i sängen, med förhängena tillslutna.

"Hermione?"

"Ja…"

"Hur är det?"

"Bra, låt mig bara få vara ifred ett tag…"

Ginny hörde sorgen i hennes röst, och förstod att det var bäst att göra som hon sa.

"Jag finns här om du behöver mig."

"Jag vet. Tack Ginny. Hämta mig till balen sen."

"Javisst, jag går och fortsätter att göra mig i ordning. Jag skulle hjälpa Luna sen också."

Hermione hörde hur hon gick. Hon var ensam i sovsalen. Hon tog fram boken igen, men det hade fortfarande inte kommit nåt svar från Draco. Hon hade inte sett honom på flera dagar, undra var han var… Han kanske hade stuckit ändå? Ron kanske hade haft rätt ändå…