Kapitel 35 – Världen är liten

Hermione vaknade långsamt till liv. Hon hörde röster, men hennes hjärna arbetade så segt så hon förstod inte vad de sa.

Men när hon hörde hur någon skrek så vaknade hennes hjärna ytterligare, men hon kunde fortfarande inte röra sig.

Efter några minuter slutade skriken och hon hörde hur någon pratade igen. Nu förstod hon orden. Det var Seth som pratade.

"Jag undrar om de har förstört dina horrokruxer än… jag hörde att Potter hade varit på jakt efter dem… Du trodde inte någon kände till dem va? Men jag gjorde det. Du borde inte ha använt min husalf."

Då, i knappt mer än en viskning hörde hon Voldemort "Regulus Black."

"Ja," sa Seth "Tillslut kommer du ihåg mig… nåja, jag ska nog få dig att minnas mig. Innan du lämnar den här byggnaden kommer jag vara din stora mardröm."

Hermione kunde öppna ögonen tillräcklig för att se hur Seth öppnade en lucka vid eldstaden och slängde ner något stort där. Sedan tuppade hon av igen.

Nästa gång vaknad hon av att hon frös.

Med snurrande huvud satte hon sig upp och upptäckte att hon var i en säng och hade kastat av sig täcket.

Hon kände inte igen rummet, men hon drog upp täcket och svepte det om sig.

Något hade hänt. Något hemskt.

Hon lade sig ner igen och kände hur det högg till i ryggen.

Just det, Voldemort hade skadat henne och hon hade träffat Seth. Hon hade pratat med honom men sen…

Minnesfragment kom tillbaka. Voldemort hade varit där. Han hade skrikit. Seth hade sagt något… något om horrokruxer.

Och sedan hade Voldemort sagt ett namn, Regulus Black.

Hermione visste att det hade varit Sirius bror, men han hade varit död i mer än 20 år.

Varför skulle Voldmort prata om honom?

Nästa tanke som gick upp var mer panikartad.

Om Voldemort hade varit där med Seth och om hon var här nu… vem sjutton var med barnen?!

Hon kastade sig ur sängen och såg sig om efter sina kläder bara för att komma på att hon inte haft några kläder. Hon hade kommit dit i bara morgonrocken.

Ett nytt minne kom tillbaka till henne. Hon hade haft sex med Seth.

Hermione kände för att börja gråta, men det fanns ingen tid för det, det var redan mörkt ute och hon hoppades verkligen att hon inte hade sovit mer än en dag.

Dörren öppnades och Seth kom in.

"Åh, är du redan vaken?"

Hermione gav honom en örfil.

Han tog sig för kinden "Vad är det med dig?"

"Du drogade mig!"

"Nej… jag vill bara att du skulle… slappna av lite."

"Du våldtog mig."
Han spärrade upp ögonen "Det skulle jag aldrig göra!"

Då såg Hermione att han hade bruna ögon istället för gula och minnena från tidigare kom tillbaka. Seth hade sagt något om en husalf.

Voldemort skulle inte ha använt hans husalf…

"Du är Regulus Black," sa hon misstroget.

Han såg ännu mer förvånad ut "Varför tror du det?"

"Kom igen, du kan lika gärna vara ärlig om att du har ljugit för mig…"
Han suckade "Hermione… jag vill inte skada dig."
"Låt mig gå då."
Han vred sina händer "Det kan jag inte. Inte än."

Hermione grep tag i hans axlar "Seth… Regulus… mina barn är ensamma hemma. De klarar sig inte ensamma."

Han drog sig ur hennes grep och slog ner blicken "Jag är ledsen, Hermione, det är jag verkligen, men jag kan inte riskera att du förstör min hämnd, jag har väntat för länge…"

Han lämnade rummet och Hermione hörde hur en nyckel vreds om.

Hon kastade sig mot dörren "DU KAN INTE GÖRA SÅHÄR! REGULUS! DE ÄR BARA BARN! DE KOMMER DÖ! REGULUS!"

Men han kom inte tillbaka.

-----

Pandora var på alla sett ett annorlunda barn. Två timmar efter att Voldemort försvunnit började Leopold skrika igen. Pandora satt då och såg ner i sin bok och tyckte inte om att bli störd.

"Tyst," väste hon. Hon föredrog att prata prassel. Det var mycket lättare. Men hon pratade bara prassel med sina vänner och sin far. Resten verkade inte förstå henne.

Inklusive Leopold.

Hon gled ner från stolen hon suttit och gick fram till lillebrors säng "Du luktar äckligt. Har du bajsat?"

Leopold skrek.

Pandora tänkte efter. Hon hade flera gånger sett när mamma bytte blöja på Leopold och det verkade inte för svårt.

Och eftersom Pandora var häxa så borde hon kunna göra som häxan i boken och bara få saker att hända.

Hon knep ihop ögonen och önskade att Leopold skulle få ny blöja.

Här skilde sig inte Pandora från andra barn. Hon var precis lika egocentrisk som de och förväntade sig att saker skulle hända så fort hon bad om dem.

I vanliga fall skull hon inte brytt sig om att ens försöka byta blöja på sin bror, men hennes far skulle bli arg om hon inte gjorde det och hon var rädd för honom.

Alltid när mamma var borta och hon gjorde något dumt så skrämde han henne eller nöp henne.

Det fick henne inte att sluta göra dumma saker, bara se till så att han inte upptäckte dem fören mamma var i närheten.

Men nu var mamma borta och Voldemort hade sagt att om hennes bror var skadad skulle hon få skulden.

Alltså bestämde hon sig för att lillebror skulle få en ny blöja.

Ett vanligt småbarn skulle aldrig få idén att försöka byta blöja på någon annan, men mamma hade sagt att Pandora var en häxa och häxor fick alltid som de ville.

Om Pandora varit ett vanligt barn skulle självklart inget ha hänt, men nu var hon inget vanligt barn.

Så vad som hände när Pandora stod där och knep ihop ögonen och önskade att Leopold skulle få en ny blöja var att Leopold flög upp ur sängen och till skötbordet och där hände precis samma sak brukad hända när Hermione var där.

Leopold fick en ny blöja.

Och Pandora svimmade av ansträngningen.

När hon vaknade igen en timme senare var det för att Leopold skrek igen.

Han log fortfarande på skötbordet och när Pandora inte kände någon bajslukt så misstänkte hon att han var hungrig.

Faktum var att hon också var hungrig. Som en varg.

Till hennes stora lycka kom då barnskötaren, mrs Jannis.

"Lilla Pandora, var är dina föräldrar?" frågade hon samtidigt som hon lyfte upp flickan.

"Botta," svarade Pandora med sorgsen min.

Jannis spärrade upp ögonen "Men inte lämnade de er ensamma?"

Pandora nickade sorgset "Mamma spang fån pappa. Pappa dum."

Jannis skakade på huvudet. Hon hade hört ett och annat om makarna Williams, och det var inte bra saker.

För det mesta lät hon folk sköta sig själva, men hon tyckte inte om att se när barnen råkade illa ut.

"Vi ska nog se till så att vi får trevligt i alla fall," sa Jannis och försökte låta glad.

"Hungig," Pandora gapade för att understryka sitt ord.

"Det tror jag din bror också är, men vi ska se vad vi hittar…"
Jannis bar de båda barnen till köket och började laga lite mat till dem.

Pandora satt och såg på och åt sedan maten utan att klaga. Jannis var en snäll dam och tillskillnad från andra barnskötare hon haft så hade Pandora aldrig gjort något elakt mot Jannis.

Efter maten lade Jannis in Pandora i hennes sovrum, men Pandora kunde inte somna.

Hon vänta till att Jannis stängde dörren och hoppade ur sängen.

Hon var tvungen att leta efter sin mamma. Om mamma skulle lämna pappa ville Pandora följa med.

Det gick aldrig upp för Pandora att hon kanske inte kunde hitta Hermione. Med sin vanliga självsäkerhet så fick hon fönstret att öppnas och rullade ner från det till marken. Sedan begav hon sig ut genom trädgården och ut på gatan.

Hon var hela tiden övertygad om att hennes mamma skulle stå och vänta på henne vid nästa gathörn, men det stod aldrig någon Hermione där.

Efter flera timmar kände sig Pandora lite orolig. Hon var nödig och hungrig och jättetrött.

Hon hade kommit in i ett parkområde och satt nu vid en liten strand.

Sanden kliade på benen.

Hon såg sig omkring och blev riktigt arg när Hermione inte var där. Och som vanligt när hon var arg började hon skrika.

"Du borde inte skrika så. Det skrämmer bort sanddemonerna."

Av ren förvåning slutade Pandora skrika och vände sig mot den lugna rösten.

Bakom henne stod en kvinna med lång blont hår och ljusblå ögon. Pandora drog efter andan. Det var den vackraste varelsen hon sett. Och hon vad också häxa. Det kände hon.

Hon stack ut handen mot henne "Häxa!"

Kvinnan log drömskt "Ja. Och vem är du?"

"Pandoa. Okså häxa!" När hon sagt det slog hon handen för munnen. Mamma hade sagt att hon inte fick säga det.

Kvinnan satte sig ner på knä bredvid henne "Var är din mamma och pappa?"

"Botta… pappa dum mot mamma."

Nu rynkade den vackra häxan pannan "Gick du hit själv?"

Pandora nickade.

Då kom tre andra människor mot dem, två män och en kvinna.

"Vad gör du, Luna?" frågade den mörkhåriga mannen.

"Jag pratar med Pandora," svarade den vackra kvinnan.

Pandora log mot henne.

Den andra mörkhåriga kvinnan satte sig bredvid Luna "Nämen hejsan lilla vännen, vad gör du får nått?"

Hon använde en väldigt barnslig ton och Pandora rynkade näsan. Många vuxna gjorde så, men hon förstod inte varför. Det enda bra med hennes far var när han sa till andra vuxna att prata ordentligt med henne. Hon förstod precis vad de sa ändå.

"Du e dum," sa hon surt till den mörkhåriga kvinnan.

Kvinnans leende försvann och hon restes sig och vände sig mot den blonde mannen "Jag säger ju att barn inte tycker om mig."

Den blonde mannen skrattade och satte sig bredvid Luna.

"Vad gör du här då?"

"Jag går och tittar om jag ser någon som verkar leta efter ett barn…" sa den mörkhåriga mannen.

"Jag följer med," sa den dumma kvinnan och de försvann.

Den blonde mannen stack fram sin hans och klappade henne "Du behöver inte vara rädd, flicka, vi ska nog hitta dina föräldrar."

Pandora hade tänkt säga att hon inte alls var rädd, men distraherades av en bild på hans underarm. Där var en orm.

"Om!" utropade hon glatt och petade på den.

Mannen ryckte till och drog hastigt bort armen och gjorde en grimas.

"Vad hände?" frågade Luna.

"Jag vet inte…" han såg fundersamt på Pandora "Det kändes som när Voldemort kallar sina dödsätare men…"

I samma ögonblick kom en man fram ur tomma luften bredvid den blonde mannen. Pandora blev inte förvånad, hon hade sett sin far göra det många gånger tidigare.

Mannen höll en pinne mot dem, men nu sänkte han den "Draco? Vad gör du här?"

"Kände du det?"

"Ja, jag trodde det var Voldemort och jag hade tänkt döda honom eller ta honom till fånga… men jag antar att han inte är så dum att han skulle försökta sända efter oss… vad hände?"

"Jag vet inte…" Draco såg förbryllad ut "Vi satt här med den här lilla flickan och hon petade på tatueringen och då brände det."
Mannen rynkade pannan "Jag tror inte att det är så många som kände det… de flesta har tagit bort den vid det här laget."

Draco nickade.

Pandora, som var trött på att bli ignorerad petade på Luna "Jag e hungig."

Den mörkhåriga mannen såg sig omkring "Var är vi för någonstans?"

"Australien," svarade Draco "Perth för att vara exakt."
Mannen skrattade till "Har den där lilla flickan något namn?"

"Pandora," svarade Draco.

Mannen skrattade igen "Det kan inte vara sant…"

"Vadå?"

"Den där lilla flickan är ingen mindre än Pandora Riddle, Voldemorts och Hermiones dotter."

Världen är faktikst bra liten... Och det har jag dragit nytta av här!

Imorgon får ni veta vad som hände med Voldemort :) Men det avsnittet kommer ut sent, jag slutar inte fören halv sex imorgon!!! Usch för måndagar...

Skirv en liten review!