Okej jag skriver vad jag har märkt; jag märkte att jag i början bestämt mig för att Sirius är död… Men att han senare i historian lever? Hur skumt är inte det? Ja när jag för det första VERKLIGEN HATAR ATT J.K. har tagit död på honom… så gör jag det själv… hur dum får man bli? ;)

Och så har jag av någon konstigt anledning först skrivit att Hermione ju kom på dem båda när hon gissade namn och allt och sen har jag skrivit att hon inte vet om det? Hur tänkte jag där? Jag kanske tänkte att hon skulle spela att hon inte vet om det? :S hmm… ja jag vet inte alls hur jag vill få till det…

Men nu är frågan om jag ska ändra det…? personligen tycker jag att jag ska skriva om det lite, men i och med att ingen ifrågasatt det så kanske det inte märkts? Men kommande läsare kanske ser det…

Säg gärna vad ni tycker, men i och med igen sagt något så kanske det inte är någon viktigare detalj?

Kram/

Angel 0 :)

Kapitel 35

Hon säger mitt namn och jag vänder mig om och hon hånglar upp mig mot väggen

"God kväll, mr Potter", säger hon lugnt och lägger ifrån sig sin fjäderpenna och tittar upp på honom. "Nå, kan du tala om vart du varit hela dagen?"

Harry väljer febrilt mellan de tre historier han har i tankarna, varav två av dem är sanna och en är påhittad... Han väljer tillslut den om att han vandrat runt i slottet och de måste ha missat honom. Den osanna. Att de måste ha gått om varandra. Att han stannat till uppe i uggletornet kollat till Hedwig och sen vandrat vidare. Planlöst och utan eftertanke.

"Jag har varit lite överallt", säger han lite försiktigt. "Vandrat runt, kollat till Hedwig och sen vandrat vidare."

"Så du menar att du ska ha lyckats vandra runt i slottet utan att någon sett dig? Och att du har skolkat från dina lektioner för att du velat vandra runt lite, är det, det du menar?" frågar hon skarpt och tittar upp på honom.

Harry tvekar lite. Han skulle ju kunna säga att han haft sin osynlighetsmantel, men han vet inte om det lyckats undgå henne att han äger en sådan så han vill inte äventyra att berätta en sån sak och riskera att ännu en person får reda på att han äger en osynlighetsmantel.

"Ja det verkar vara så…", svarar han istället och försöker undvika eventuella besvärliga frågor.

"Okej. Men det är ju inte något svar, Potter. Varför?"

"För att jag ville…"

"Fem poäng från Gryffindor, Potter. Vill du försöka igen?"

"Jag har haft väldigt mycket i huvudet just nu, och jag har plågats av vissa mardrömmar", han lägger betoningen på mardrömmar för att få McGonagall att förstå vilka sorts mardrömmar det var tal om. Han hade visserligen inte plågats av några mardrömmar på ett tag nu, vilket han är evigt tacksam för, Peppar, peppar… inte sen i somras precis innan han och Snape åkte tillbaka till skolan…

Men han tänker att mardrömmarna om Voldemort och dödsätarna och att de har plågat honom, verkar som ett giltigt skäl att slippa undan… tror han i alla fall.

"Vore inte det bättre att komma och prata om dem då, antingen med mig eller med rektorn?" frågar hon kyligt.

"Kanske, men jag fann det bättre att gå till Snape."

"Professor Snape… varför?" frågar hon en aning förbryllat.

"För att som Professorn vet så har han hjälpt mig med mardrömmarna förut och tänkte att han kanske kunde hjälpa igen. Dumbledore har sagt att jag inte ska störa med mina drömmar om det inte är allvarligt. Utan gå till Professor Snape istället. Jag ansåg inte att det var så allvarlig, och därför vart mitt besök hos Snape."

"Harry, jag…" McGonagall ser plötsligt trött ut och hon tar av sig sina glasögon och gnuggar sig trött i ögonen. "Jag vet inte vad jag ska tro. Ingen har sett dig sen du steg in i Snapes klassrum och in på hans kontor. Jag vet vilket förflutet ni har och hur ni känner för varandra", Jo det tror jag säkert du gör, tänker Harry ironiskt, "och att vi inte kan ha sprungit om varandra, så måste jag meddela om att enda gångerna du och professor Snape kommer träffas med mindre än fem meters håll är på trolldryckskonststimmarna. Det kommer vara så här fram tills Snape erkänner eller du vågar berätta sanningen. Eller om det nu skulle vara så att du talar sanning", hon verkar vilja lägga till ett vilket det inte kan vara, "Så alla gånger ni på ett eller annat vis måste träffas och prata med varandra så måste en annan lärare vara med på det mötet."

McGonagall säger vaddå?

Harrys haka faller till golvet. Han kan inte tro sina öron, det kan inte vara sant. Tror McGonagall verkligen att han skulle ljuga för att skydda Snape – jo visst han skulle göra det, men det vet inte hon att han kommer, inte med den anledningen som Harry har då – och hon vet mycket väl att någon Imperius-förbannelsen inte biter på honom.

"Du kan gå, Potter, jag ska samtala med Rektorn nu."

Harry reser sig upp och går chockat genom korridorerna. Hans steg styr honom först ner mot källaren men kommer sen på att det kanske inte är någon bra idé att gå ner dit nu. Så han styr stegen upp mot Gryffindortornet istället.

Han sjunker ner i soffan och stirrar in i elden, tar ingen som helst notis om alla runt omkring honom.

"Harry?" när någon säger hans namn rycker han till och tittar upp. Hermione. "Hur är det?" frågar hon försiktigt.

Varför bryr hon sig egentligen? Visst han måste ju se ut som att han nyss fick reda på att Voldemort blivit rektor på skolan och alla är tvungna att tvätta hans stumpor, eller liknande… Men han har ingen som helst lust att prata med henne om det. Vill inte prata med någon av de som förrådit honom.

Någon tar plötsligt tag i hans arm och släpar med sig honom upp för trapporna och in på hans sovsal.

"Harry?" Han rycker till och blinkar några gånger. "Vad har hänt?" frågar Hermione igen när hon ser att hon fått kontakt med honom.

"De tror Snape kidnappat mig…" säger Harry i aningen en förvånad ton. Som om det nyligen gick upp för honom också.

"Va?"

"De tror att Snape kidnappat mig", mumlar Harry igen.

"Varför tror de det?"

Han förklarar hur det hela ligger till. När han förklarat klart så kommer han på vad han gör, han sitter och berättat allt det här för personer som inte vill ha med honom att göra. Det får honom att kravla bakåt på sin säng och försöker komma så långt ifrån Hermione han kan komma. Snabbt tittar han sig om för att försäkra sig om att de är själva.

"Det är bara jag här", säger hon när hon ser att han tittar sig omkring.

"Vad vill du?"

"Prata med dig… -"

"Varför", avbryter han snabbt. "Vart är de andra?"

"Ron gick iväg ner till maten med Fred och George. Harry jag är så le… -"

"Vad vill du?" frågar Harry igen skarpt, orkar inte höra massa ursäkter och böner om förlåtelse.

"Jag såg att något är fel. Och så har ju ryktet om att Snape kidnappat dig susat runt i skolan hela eftermiddagen. Jag ville bara se om du är okej", säger hon lite urskuldande och tittar ner i marken.

"Det är väl klart att jag inte är okej. De personer jag bryr mig om vänder mig ryggen, jag blir anklagad för massa saker! Hur ska jag kunna vara okej då?" Utbrister Harry.

"Harry jag… -"

"Hur kan du bara komma och tro du kan svansa in här och tro att jag vill prata med dig? Hur kan du tro att tänker förklara allt för dig? Hur kan du tro att jag hux flux ska skita i hur ni behandlade mig. Varför kan ni inte acceptera att jag älskar Severus och… -"

"Älskar du honom?" säger Hermione förvånat.

"Vad trodde ni då? Att jag lekte runt lite eller? Är det vad ni trodde?"

"Nej det gjorde vi väl in… -"

"Är det, det ni tror om mig? Att jag leker runt med Snape för att jag vill ha lite kul? Kanske vill driva er till vansinne? Jag kanske planerade att göra er förbannade? Jag kanske ville att ni skulle vända ryggen till? Jag kanske ville höra era hårda ord mot mig? Är det vad ni tror?" frågar Harry. Han har ställt sig upp och tittar på Hermione. Han ser att hennes läpp börjar darra lite lätt innan tårar börja falla.

"Jag är så hemsk!" säger hon och faller ner på knä. Hon snyftar så häftigt att hela hon skakar.

Ilskan rinner av Harry när han tittar på henne.

"Jag fattar inte…" säger Harry lågt och sjunker ihop mot väggen. "Jag fattar inte hur ni kunde göra så mot mig."

"Jag fattar inte det heller", svarar hon och snyftar häftigt. Harry närmar sig sakta, sätter sig ner framför henne och drar in henne i sin famn. "Jag fattar inte varför vi gjorde så. Jag fattar inte varför jag gjorde så! Jag visste ju om er. Jag hade accepterat det. Men det blev liksom tydligt… det blev något att ta på när de andra också fick reda på det. Ja, alla tror att ni bara leker runt, att det inte är något allvarlig", hon tystnar och tittar upp på honom med blanka ögon, "Harry du vet att allt skulle förändras om du berättade för alla att du älskar honom. Alla skulle kunna acceptera det lättare. Just nu tror alla att det är något du gör för att göra uppror, eller att Snape tvingar dig. De är lite äcklade av dig, och de är arga på dig. Ron är mest arg för det du gjorde mot Ginny… -"

"Men, jag gjorde inget mot henne, jag kommer in på hennes rum, hon ber mig att ställa upp en låda på garderoben och jag gör det, hon säger mitt namn och jag vänder mig om och hon hånglar upp mig mot väggen. Jag har inte uppmuntrat henne på något som helst sätt!"

"Nej, jag vet. Och Ginny har insett det också, hon är bara väldigt ledsen just nu. Mest på sig själv", lägger hon snabbt till, "för att hon letade och hittade tecken som inte ens fanns."

"Mm", Harry tänker tillbaka det och minns plötsligt något. "Men jag sa ju att jag älskar honom! Så det kan ju inte ändra något, att jag säger det igen menar jag."

"Jo, men de antingen hörde det inte, eller tog det inte så ordagrant."

"De borde ha gjort det", muttrar Harry. "Det är ingen som tar mig på allvar."

"Joho! Det gör det visste, men du måste ju förstå att de var och är en aningen förvirrade. Berätta som det ligger till för dem, och ta det varsamt fram. De hatar dig inte, de älskar dig fortfarande. De kanske känner sig svikna för att du inte velat prata med dem om det? Ron gör det i alla fall, även om han är för tjockskallig för att vilja erkänna det", säger Hermione och ler.

Han möter hennes blick och ler han också. Ett litet leende, med det är ett leende.

Hello! Wiiihooo ett nytt kapitel. Nu när ni nu har läst detta kan ni väl ge mig en liten kommentar? Det är ju bara den lilla knappen här nere och det sen skriva någon rad! :)