Hermiones hemlighet

Jag äger ingen av karaktärerna, de tillhör J. K. Rowling

Skriv gärna en rad om vad ni tycker!

Del 37.

Hermione stod framför spegeln i sovsalen. Hon tittade på sin spegelbild och trodde inte att det var hon själv. Det hade tagit hela eftermiddagen att få ordning på allt, men nu var det klart. Hon hade sin lavendelfärgade klänning på sig, den hon fått av Draco, fint skuren, den passade hennes former perfekt. Håret satt uppsatt på ett perfekt sätt, men som ändå visade längden på hennes burriga hår som för dagen var format till perfekta lockar. I uppsättningen satt det små blommor, också de av lavendel för att matcha klänningen, och pricken över i var en tiara. Hon hade använt sminket så att hennes ögon framhävdes och bara lagt ett svagt rosa läppglans på läpparna. Runt halsen hade hon halsbandet som hon fått av Draco i julklapp. Hon ställde sig i profil och konstaterade att det såg riktigt bra ut, hon var nöjd.

Just då kom Ginny och Luna in i sovsalen. Båda två blev stående i dörröppningen med gapande munnar och stora ögon.

"Hermione… Du ser underbar ut!"

"Tack…"

Hermione kände hur hon rodnade av Ginnys ord.

"Ni är väldigt fina ni också!"

Hermione beundrade sina vänner, Ginny passade så bra i den smaragdgröna klänningen, med den matchande murgrönan i håruppsättningen. Luna hade en rosa klänning, som passade henne på ett nästan övernaturligt sätt. Ginny hade låtit Lunas hår vara utsläppt, men satt i rosor i massa olika rosa nyansen. Båda två såg ut att vara tagna ur en saga.

De började gå nedför alla de trappor som ledde till entréhallen. Precis innan de rundade det sista hörnet till den sista trappan, så stannade Ginny. Hermione tittade oroligt på henne.

"Vad är det?"

"Hermione stanna här, vi går ner först jag och Luna."

"Varför då? "

"För att du förtjänar den här stunden Hermione!"

Luna tittade runt hörnet och sa sedan.

"Det är fullt med folk där nere, men de har börjat gå in i Stora salen."

"Bra då går vi."

Ginny och Luna försvann runt hörnet innan Hermione hann protestera. En tanke om att fly for genom hennes huvud. Bara vända och springa tillbaka till sovsalen och låtsas att det var en dröm. Men då hördes Ginnys röst nedanför trappan.

"Hermione, kom nu då!"

Hon gick ut på trappavsatsen och började sakta gå ner.

Ron hörde Harry flämta till, och vände sig om, tittade på det som Harry och de andra tittade som förtrollade på. Han kunde inte heller hålla tillbaka en flämtning, där på trappavsatsen stod Hermione, och hon hade aldrig, aldrig varit vackrare.

Hermione hörde också Harrys flämtning, och hon kände sig lite generad över att alla tittade på henne, för alla som stod där nedanför hade vänt sina blickar mot henne. Alla ögon var fixerade på henne, hon hörde flämtningar och mummel om vartannat. Hon rodnade lite lätt och fortsatte nedför trappan, nästan svävande. När hon kom ner till trappans botten, kom Harry och mötte henne, räckte fram sin arm och Hermione fattade den. Det var först när de kom fram till Ron och de andra som förtrollningen, som verkade ha legat över entréhallen, släppte och folk återigen gick in i Stora salen. Ron tittade på Hermione, hon tittade tillbaka.

"Förlåt Mione… För allt… Det var aldrig meningen att tvivla på er, men jag litade inte på Malfoy…"

"Det är ok Ron, jag förstår."

Hon sa orden med en klar och glad röst, men inom sig kände hon tvivlet som legat över henne de senaste dagarna, att Draco hade stuckit ifrån henne. Hon skakade på huvudet åt sig själv, nu var hon tvungen att försöka ha så kul som hon bara kunde. Hon tittade upp och mötte sina vänners blickar. Ron stod och tittade kärleksfullt på Luna, som för ovanlighetens skull såg riktigt närvarande ut. Ginny såg otroligt söt ut där hon stod med ett stort leende bredvid Harry. Neville stod med armen om Hannah, båda såg så där härligt kära ut, och Hermione kunde inte annat än att vara glad för deras skull. Harry sträckte sin ena arm mot Hermione och hon fattade den. Harry räckte sin andra arm mot Ginny innan de började gå mot dörren. Den öppnades och de gick in. Alla blickar vändes mot dem, och de flesta var riktade mot Hermione. Hon rodnade ännu mer, och såg sig om i rummet för att slippa titta på alla som tittade på henne. Rummet var fantastiskt. Det var blommor i hela salen. Långborden var borta och ett dansgolv fanns på plats. Några små bord stod runt om, med sittplatser för de som ville vila, eller inte dansa alls. Överallt fanns levande ljus. Det låg en väldigt romantisk stämning över hela salen. Musiken började spela och många började dansa. Neville och Hannah försvann, likaså Ginny och Harry. Hermione kände sig med ens ensam, men Luna tittade på henne och sa med sin svävande röst.

"Du ska se att det löser sig, allt kommer att bli bra. Kom så tar vi något att dricka."

Som vanligt hade Luna sagt det med sin vanliga svävande röst, men Hermione tyckte att det fanns något mer i den, någon som hon inte kunde placera. De gick bort och tog varsitt glas bål. De pratade och tiden tickade på. Hermione hade trevligt, riktigt trevligt. Harry kom bort till dem då och då för att dricka lite innan Ginny drog ut honom på dansgolvet igen. Hermione bara log.

Draco knöt flugan och rättade till den en sista gång innan han kollade i spegeln, tyckte det såg bra ut. Klädnaden han hade på sig liknade en mugglares smoking. Håret hade han låtit vara som det var, det vill säga välkammat, men hängande ner i ögonen. Snart skulle hans hela öde avgöras. Han skakade av nervositet, han försökte ta djupa andetag. En sista blick i spegeln innan han vände sig om, plockade upp sina saker från bordet. Han tittade sig runt i rummet innan han gick bort mot dörren, lämnade rummet och stängde dörren bakom sig. Hans nya liv skulle börja nu. Allt hängde på denna dagen, den hade varit planerad länge. Kanske alldeles för länge… Men det var en viktig dag, alldeles för viktig för att en enda detalj skulle gå fel, allt hade ju gått så bra hittills… Med Hermione, med Harry och nu till och med Weasley. Han log när han gick genom hallen, ut genom ytterdörren och lämnade huset bakom sig.

En timme gick och Hermione kände sig mer och mer utanför. Det kändes som om hindrade sina vänner från att ha riktigt kul. Det var ju alltid några av dem som stannade hos henne och höll henne sällskap medan de andra dansade. Det verkade nästa som om de hade gjort upp något slags schema, och det besvärade henne. Hon var nästan på väg att gå när Harry kom fram till henne.

"Får jag lov?"

"Javisst."

De skred ut på dansgolvet. Hon märkte att mångas blickar vändes mot dem. Harry förde dem till mitten av dansgolvet och tog tag runt hennes midja samtidigt som han tog tag i hennes andra hand och höll den i sin. Han såg in i hennes ögon.

"Hur är det Mione?"

"Jag saknar honom…"

"Jag förstår det, men…"

"Var är han någonstans? Jag har inte sett honom på flera dagar, inte ens på lektionerna."

"Jag vet inte Mione…"

Han drog henne närmare sig, hon la sitt huvud lätt mot hans axel. Vad skulle hon göra utan Harry? De dansade även under nästa låt. Harry höll henne fortfarande nära.

"Mione? "

"Mmm."

"Har jag sagt att jag tycker du ser helt underbar ut ikväll?"

"Nej."

"Men det tycker jag, du är så vacker!"

"Tack Harry! Du är själv snygg ikväll."

"Tack."

De rodnade lite klädsamt båda två, medan de fortsatte dansa. En tredje låt började spelas. Det var då Hermione märkte det, folk stirrade på dem, inte som förut då de tittade lite stilsamt. Nu stirrade de. Hon kände att Harry stelnade till. Hon undrade varför. Då hörde hon en röst.

"Gör det något om jag tar över dansen?"