Innan jag börjar förklara det här kapitlet är det en del saker i det föregående jag skulle vilja ta upp. Jag har fått en del anonyma kommentarer som jag skulle vilja adressera. (norr, Anna Kristina och miss. Jag kunde inte svara på era kommentarer, men de gjorde mig lika glad som de andra! :D)

För det hela; Ginnys förhållande med sina föräldrar och äldre bröder. Hon har lite samma problem som Ron. Hon är yngst, och det är svårt att hitta sig själv när man har så mycket att leva upp till. Alla hennes äldre bröder har liksom hittat sig själva och är mer eller mindre väldigt framgångsrika i sina resp. karriärer. Hon är även den enda flickan, vilket gör att hennes relation till sin mor är ganska spänt när hon ska försöka frigöra sig och bli vuxen. Dessutom är jag helt övertygad om att det inte är lätt att vara flickvän till "Den Utvalde". Hur kär man än är.

Och tro mig, ingen mer än jag vill att de ska få ha sitt "lilla roliga". Jag har kapitlet (eller snarare kapitlena) färdigskrivna. Men de har en bit kvar. Dessutom är jag ganska säker på att Harry är en sån som inte skulle vilja stressa en sån sak.

Det är kapitlet är typ ren fluff. Vilket jag älskar. Hoppas ni gör det också! :)

Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter. Men hatet mot servitrisen fortsätter. McLaggen och Lav-Lav äger dock.

Harry hade vad lekmän kallar "teddybjörnseffekten". Ni vet, små barn som sträcker sig efter sina gosedjur, även i sömnen, om någon försöker ta bort dem. Harry var tydligen likadan. Och han var varm också. Ginny kunde känna hur svetten rann nerför ryggen på henne, och huden klibbade fast sig mot hennes tröja. Eller, Harrys tröja borde hon kanske säga.

Luften i rummet var kvav, och hon hade svårt att andas. Det kunde också bero på att Harrys arm låg som en tung stock runt hennes mage. Att hon fryst tidigare var för henne en mysterium. Försiktigt, försiktigt, lirkade hon sig ur Harrys stålgrepp. Hon satte sig mjukt upp i sängen, försiktigt så att hon inte skulle väcka honom.

Det kändes skönt att komma ut från under det varma täcket. Men hettan från den öppna spisen slog nu mot henne med full styrka. Ginny kände sig alldeles svettig och äcklig, så hon bestämde sig för att ta en dusch.

Inte ett ledljus var tänt i korridoren, men som tur var hade hon sin stav riktad framför sig. Ginny hade bara en vag uppfattning om planläggningen av Grimmaldiplan. När hon bott här under tiden som det tjänade som Fenixorderns högkvarter, hade hon bara vistats i rummen på de två nedersta våningarna. Hon visste att badrummet på tredje våningen en gång hemsökts av en gengångare, så den ville hon helst undvika. Och hon hade inte någon lust att gå vilse här på översta våningen. Så hon smög nedför trapporna till andra våningen.

Duschen var precis vad hon behövde. Hon stod länge och lät vattnet svalka henne. Sen klev hon ut, och riktade staven mot sitt hår för att torka det. Hon pekade sen mot tröjan hon haft på sig tidigare, och torkade även den. Medan hon gjorde det märkte hon att hon var ganska hungrig. Det var faktiskt ganska länge sen hon hade ätit. Middagen hade ju inte gått så jättelyckat. När hon ändå var här nere, kunde hon ju lika gärna smita ned i köket och ta något. Krake skulle inte ta illa upp. Hennes mage kurrade uppskattande över hennes beslut.

Till och med i absolut mörker lyckades hon hitta vägen in i köket och fram till skafferiet. Utan att slå i foten en enda gång. Hon skulle ha förstått att hennes tur inte skulle hålla. Helt plötsligt, var det någon som tände taklampan. Ginny flög upp, och tappade flingpaketet hon höll i handen, så att det for över golvet. "Aaaaaah!" skrek hon, med hjärtat i halsgropen.

Ron stod i dörröppningen, med handen hårt pressad för ögonen. "Snälla säg att jag bara drömmer, och att min syster, lilla syster, inte står naken i min tidigare bäste väns kök mitt i natten."

När chocken lagt sig, kände Ginny hur rodnaden snabbt steg. Hon såg ned på sig själv, för att se hur nära sanningen han egentligen var. Men tröjan hon lånat var faktiskt längre än flertalet av hennes shorts hon hade på sommaren. Och ärmarna hängde nästan ända ned till armbågen på henne. "Du kan titta Ron. Jag är påklädd."

"Gode gud, det är ingen dröm. Berätta var Harry är så att jag kan lemlästa honom." Ginny rullade med ögonen. "Eller vänta, jag hoppas att du inte vet var han är någonstans. Glöm lemlästningen, det krävs nog något brutalare här."

"Ron, nej. Bara nej. Lägg av med hela överbeskyddande-storebror-köret." Hon höll upp händerna över huvudet och vände sig om, bort från honom." Jag orkar inte med det just nu. Inget har hänt, så du behöver inte oroa dig."

"Vadå inget har hänt? Du har inga kläder på dig!" Han tog tag runt hennes arm och drog runt henne så att hon såg på honom igen. "Tror du att jag är korkad på något sätt? Att du kan lura i mig någon historia om att du bara är över på kafferep? Jag vet hur tonårskillar tänker, Ginevra. Jag är för tusan en!" Hon ryckte bort sin arm från hans grepp.

"Snälla inte du också!" Ginny fick plötsligt en hemsk flashback från sitt samtal med Bill. Och det var inte roligt. "Och kalla mig inte Ginevra!"

"Jag får kalla dig vad jag vill! Det är min rätt som storebror!" Hans ansikte hade nu gått från rött till nästan lila. Hade hon inte varit så arg hade hon skrattat. Han stod väldigt nära henne, och han böjde sig ned för att komma öga mot öga med henne.

Ginny puttade undan honom. "Lägg av! Jag är myndig! Kan jag få ha mitt eget liv någon gång! Skulle jag någonsin säga något om att du bor tillsammans med Hermione?"

"Det är annorlunda!" Han såg på henne som om det var den mest självklara saken i världen.

"Varför då? För att jag är en kvinna?" Hon stirrade honom stint i ögonen. Hade han något vett i kroppen skulle han ljuga om så var fallet.

"Nej, för vi delar inte rum. Usch, tvinga mig inte att säga det igen!" Han sänkte blicken och såg för första gången förlägen ut.

Men Ginny kunde inte kämpa emot hennes reaktion mot hans ord. Vredet bubblade upp som aldrig förr. "Ron, din fördomsfulla mansgris!" Hon slog till honom på armen. "Tror du att jag inte har någon självbehärskning alls? Jag säger ju att inget hände!" Varför ville ingen tro på henne? Var det en så omöjlig tanke?

"Men varför fortsätter du att skrika då?"

"För att du skriker!" De stirrade på varandra en lång stund. Sen kände Ginny hur musklerna i hennes kinder började få eget liv, och hon kunde inte låta bli att le. Hon visste inte vem som började, men snart skrattade de båda två så att de var tvungna att hålla sig för magen.

Ron la handen på hennes axel. "Jag kanske ska gå och skicka en uggla till mamma. Hon lär vara galen av oro. Det är ett under att hon inte redan är här och letar."

"Jag tror jag gjorde det ganska klart att jag skulle säga upp all kontakt med henne om hon gjorde något sånt. Men du kanske ska flamma henne för säkerhetsskull."

"Bra idé. Kommer strax."

"Jag sätter på lite te så länge."

De satt en länge med varsin tekopp i handen och bara pratade. Ginny hade glömt bort hur trevligt det kan vara att prata med Ron, när han inte betedde sig som ett omoget träsktroll. Han var ju faktiskt också småsyskon, och verkade förstå henne ganska bra vad det gällde det där med att vilja få känna sig fri. Men de sa ingenting om hennes relation med Harry. Det var bäst så.

Tiden formligen flög fram. Det började bli morgon, mörkret utanför fönstret var inte lika ogenomträngligt som tidigare, utan mer grådisigt. Krake kom ner från övervåningen och blev förvånad när han såg de båda sitta därnere. Han blev formligen förfärad över att de inte väckt honom. Sen började han förbereda frukost med stor hast, och lugnade inte ned sig förrän både Ginny och Ron fått varsin portion äggröra, stor nog för tre, framför sig.

Medan de satt och åt, hördes steg i trappan, och en nyvaken Harry, med håret rufsigare än vanligt, steg in i köket. Han andades ut när han såg Ginny sitta vid bordet. Men när han tog in vem som satt bredvid henne, tappade han all färg i ansiktet, och tog instinktivt ett steg bakåt. Ginny kunde inte låta bli att fnissa åt hans reaktion. Men Harry verkade inte lägga märke till det, hans ögon var blint fästa mot Ron. Han höll upp händerna framför sig, som för att visa att han inte ville något illa. "Jag kan förklara!" hasplade han ut sig.

Ron knep ihop ögonen, och tänkte länge. Han verkade tycka om att plåga Harry lite. Sen såg han ned i sin tallrik, och skopade upp en till munfull ägg. "Behövs inte. Ginny har redan gjort det." Harry såg snabbt på Ginny, innan han vände tillbaka blicken mot Ron.

"H-har hon? V-v-va bra."

"Ja." Ron tog en till tugga. Det blev tyst en stund. Sen såg han frågande upp mot Harry. "Ska du inte sätta dig?" Han sköt ut stolen bredvid sig med foten och nickade med huvudet att Harry skulle sätta sig. Harry satte sig ner, han såg fortfarande lite undrande ut, som om han väntade på att allt skulle braka samman. Han fångade Ginnys blick och hon bara log till svar. Krake ställde fram en fullastad tallrik till Harry också.

"Ron, bara så att det inte har blivit något missförstånd. Du vet att Ginny sov här i natt."

"Ja, det vet jag. Eller, hon var här i alla fall." Ron mötte Ginnys blick och hon rodnade tillbaka. Harry såg ut som om han satt en tugga i halsen. Ron dunkade honom i ryggen.

"Mår du bra polarn?"

"Jag vet inte riktigt. Jag kanske ska fråga dig detsamma. Är det inte nu som du brukar springa efter mig, med höjd trollstav skrikandes saker som inte bör upprepas?"

"Tidigare har det varit så. Men jag och syrran har börjat förstå varandra lite bättre. Och du är min bästa vän, trots allt. Så jag tror jag kan hålla på mordhoten tills senare." Harry andades ut, och sträckte sig efter jordgubbsmarmeladen. Ron såg att han slappnade av, och pekade med gaffeln på honom. "Men bara för att du kan slappna av med mig, betyder inte att du kan göra vad du vill. Det finns sex" Han blundade och suckade. "fem bröder till, som du minns."

Ginny tog sin sked och smällde till Ron på baksidan av huvudet. Inte särskilt hårt, men tillräckligt för att budskapet skulle nå fram. "Ron, måste du förstöra ögonblicket?"

"Va?" sa han oförstående och gnuggade sig i huvudet. "Det är ju sant ju!" Ginny bara skakade på huvudet, och återgick till sin frukost.

Nu får ni gärna kommentera! Jag tycker att scenen mellan Ron och Ginny är ganska viktig. Den visar att han mognat en del (mycket). Det kan mycket väl vara pga hans förhållande med Hermione. Men jag tycker det är viktigt att han faktiskt är den som först inser att hon är- och behandlar henne som en- vuxen.