Kapitel 33
Draco
Draco gick lättat ut från sjukhusflygeln, han hade äntligen blivit utskriven efter en lång sjukhus vistelse. Han hade fått ett stort ärr längs bröstkorgen, men annars var han precis som förut.
Hermione hade hälsat på honom i hemlighet flera gånger… Draco log och en varm ilning for genom hela kroppen. Hermione och han var tillsammans igen, och allt var som förut. Typ.
Draco och Hermione skulle träffas senare ikväll, men först skulle Draco spendera lite tid i Vid-Behov-Rummet… Han hade ju varit "ledig" att antal dagar nu, och det måste han ta igen. Juni närmade sig med drakkliv och Draco kände sig allt mer stressad när han stod och fixade med borttrollningsskåp.
Det kommer inte gå. Det har ju inte funkat tidigare. Varför skulle det göra det nu? Rösten fyllde hela Dracos huvud och ha fick nästan svårt att koncentrera sig på det han höll på med.
Plötsligt klickade det till, och Draco öppnade dörren med bultande hjärta. Där inne fanns den lilla gula fågeln han frambringat för ett par veckor sedan.
Den fungerade… Den fungerade! Den fungerade!
Draco tjöt och vrålade av lycka. Han dansade runt i ren glädjeyra. Han skulle kunna utföra uppdraget.
Vid sjutiden stod Draco utanför Vid-Behov-Rummet. Han väntade på Hermione.
Hon dök småspringandes upp runt hörnet. Det burriga håret studsade mot hennes rygg när hon ökade farten och sprang mot honom med ett stort leende på läpparna.
Hon flög in i hans famn och Draco borrade in sitt huvud i hennes hår och drog in hennes doft.
"Hej" viskade hon och han kände hur hon log.
"Hej, min älskling" viskade han. " Ska vi gå in?"
Hermione nickade och gick mot ingången.
Väl inne tryckte sig Hermione mot honom och kysste honom med en sådan passion att Draco förvånades. Hermione måste ha känt det för hon log och sa:
"Chilla lite, Draco!" viskade hon mot hans läppar och fnissade. Draco skrattade tyst och kysste henne tillbaka med samma passion. Den välbekanta och härliga elden spred sig i hela Dracos kropp och han anade fyrverkerier någonstans i närheten.
Kläderna åkte av och Draco bar Hermione till sängen, där de förlorade sig i varandra. Det var bara de och ingen annan för stunden.
Dagen därpå
"Vad tänker du på?" viskade Draco mjukt och kysste Hermiones nacke. Han kände hur hon rös av välbehag och Draco log.
Hermione vände sig mot honom.
"Inget" log hon och kysste honom. Men Draco slogs plötsligt av en tanke och avslutade kyssen.
"Vi har lektion om någon timme" sade han och smekte hennes kind.
"Just det…" sade hon och såg nästan förvånad ut. Draco skrattade.
"Har du, av alla människor, glömt att vi har lektion?" frustade han.
Hermione såg närmast förödmjukad ut.
"Vadå, kan inte jag få glömma något en enda gång?" frågade hon och såg honom stint i ögonen.
"Jo, självklart" sade han och gjorde ett misslyckat försök till att försöka samla ansiktet.
Hermione slog till honom på armen och även hon skrattade. Det var verkligen inget hårt slag och Draco kände det knappt, men revanschlusten väcktes i honom och han började att kittla henne. Hermione vred sig under Dracos fingrar och vrålade av skratt. Hermione försökte åla sig ur sängen och bort från Draco, men han höll henne fast och hon kunde inte smita.
En timme senare hade Draco lektion i örtlära tillsammans med Hufflepuff. Draco hade missat en hel del och det skulle ta flera dagar att komma ikapp igen…
Just nu jobbade han med Pansy, som var tack och lov hel koncentrerat försökte avsluta paruppgiften de fått. Draco stod mest och tittade på.
Örtläran tog slut och Draco sprang nästan ut från klassrummet. Han hade inte bråttom egentligen till sin nästa lektion, som var förvandlingskonst. Men så snart dagen tog slut, desto snabbare skulle han möta Hermione…
Förvandlingskonsten segade sig fram trots att Draco verkligen försökte få tiden att gå genom att förvandla så mycket vinäger till vin som möjligt. Han hade redan gjort fem flaskor och var mycket uttråkad. Han sneglade åt Blaise som var djupt koncentrerad på att försöka få sin rosa vätska till vin.
"Hur lyckas du? " frågade han ursinnigt. "Har Granger lärt dig eller?" lade han viskandes till och flinade.
"Nej, jag är född begåvad" flinade Draco tillbaka.
"Visst, vi säger det…" sade Blaise och försökte sluta att flina.
Draco slog till honom på armen, efter att ha sett så att McGonagall inte skulle se.
"Aj!" utbrast Blaise .
"Mr Malfoy och Mr Zabini! Skärp er och fortsätt jobba!" kommenderade höken McGonagall.
"Visst, professor McGonagall" sade Draco och förvandlade ännu en flaska vinäger till ett djuprött vin.
Draco hade håltimma och han spenderade den tiden i uppehållsrummet.
Han behövde en dag som han kunde få in dödsätarna i slottet, en dag då Dumblegubben helst inte var här...