De överblivna sidorna.

Efter det att Merlon återfört kaos hjärtat till sitt altare skickade han gruppen tillbaka till SU världen. De bestämde sig för att ha en stor fäst och sedan återvända till sina respektive världar efteråt. Just nu sitter SU Sonic, Sonia och Manic lite vid sidan av och tittar på de som är uppe på dansgolvet och dansar. Dom ser sin mamma och oraklet dansar en tryckare. "det är en sak jag inte riktigt förstår" sa Manic Plötsligt. "och det är?" Frågade SU Sonic. "Om vi är oraklets barn, varför har vi inte hans förmåga att se in i framtiden?" frågade Manic. SU Sonic och Sonia var tysta några sekunder, sen sa Sonia. "jag har två svar till det" sa hon "antingen så har den förmågan hoppat över våran generation, eller så har inte genen som ger oss den förmågan aktiverats ännu". Dom återvände till att titta på de dansande, dom såg spel Knuckles och Rouge också dansa en tryckare. Även AM Sonic och Sally samt AoS Sonic och Catty Carlisle, till mångas förvåning.

"om dehär var en saga så skulle man säga, och så levde dom lyckliga i alla sina dagar, ungefär nu" sa SU sonic.

"oturligt not så är dehär ingen saga" sa Sonia. "det slutade inte riktigt lyckligt för alla" .hon pekade på Shadow som satt helt ensam en bit bort från de och tittade på de dansande. Han tittade speciellt på Knuckles och Rouge. Dom kunde se avundsjuka i hans blick. "också inga av oss, Inga av de Tails vi har samt Sonic från den sista världen vi besökte (A/N Spel Sonic) har inte funnit kärleken"

"men inga av våra sagor är ju över ännu" sa SU Sonic "vem vet vad framtiden har att erbjuda?"

"pappa vet" svarade Manic.

"det var inte riktigt det jag menade" sa SU Sonic. Efter ytterligare tystnad, frågade Manic:

"vad tror ni Merlon skickade Robotnic?"

"jag vet inte, jag bryr mig inte" sa Sonia. de blev tyst igen oh fortsatte titta

Robotnik vaknade upp. Han tittade sig omkring. Han var i en vacker grönskande skog och en liten bit bort såg han ett stor herrgård. Han hatade det. Han viste inte var han var. Det sista han mins var dendär clownen skjuta iväg någon form av stråle mot honom. Robotnick bestämde sig för att gå till herrgården för att få reda på var han var. Han knackade på dörren och en grön tjej i en husa uniform på sig öppnade dörren.

"Välkommen Herr Robotnic" sa hon "jag har väntat er"

"hur…" började Robotnic.

"frun är synsk" svarade den gröna tjejen "hon är ute på en resa men sa att jag skulle ta hand om dig, mitt namn är Mimi"

"bra" sa Robotnic när han gick in i huset "jag är hungrig".

"det är värdigt svårt att tro" sa Mimi med ett elakt leende när hon stängde dörren.

Robotnic var i en randig fängelseuniform springande i vad som såg ut som en hamsterhjul.

"När jag kommer ut härifrån så ska ni få" sa han irriterad.

Mimi satt vid en kristallkula, Merlons ansikte syntes i den.

"bra att du behöll allt" sa Merlon till Mimi.

"jag hade en känsla att jag skulle behöva det en dag" svarade Mimi "jag kanske också är synsk".

"vem vet" svarade Merlon "är du inte orolig att han ska finna dedär kassaskåpet som Mario gjorde"

"jag flyttade dom till banken" svarade Mimi. "så han kommer att vara här ett långt tag".

"jag är bara glad att allt är över" sa Merlon.

"så du är säker på att Dimento inte kommer tillbaka denhär gongen?" frågade Mimi

"jag betvivlar det" sa Merlon "boken är det som höll honom vid liv. den är helt förstörd nu."

I det svarta slottet, just innanför dörren som leder ut på taket låg de tre första sidorna som Oraklet rivigt ut. Dörren var fortfarande öppen. en mystisk vind kom tog tag i sidorna och förde dom iväg från slottet. Detta var konstigt, för det hade aldrig blåst tidigare i denna dimension.

STUT?