A/N: har fixat wifi : ) så här kommer ett kapitel som vanligt!

Draco Malfoy

Den han hade varit innan Hermione hade kysst honom hade utan tvekan tagit med sig Astoria till festen. Hade hade stolt spatserat runt i rummet med henne på armen i hopp om att Hermione skulle känna något när hon såg dem. Ilska, sorg eller svartsjuka skulle han vilja ge henne. För hans största rädsla hade varit att hon inte ens skulle notera hans närvaro, nu visste han att hon gjorde det. Hermione hade haft det jobbigt och det fick henne att inte se klart, se att han var helt rätt för henne. Men Draco, efter Hermione hade kysst honom, skulle visa henne att han var just det och inte ens Merlin skulle kunna undgå att de hörde ihop. Han hade vetat det länge och hon skulle snart se det. Deras tid var bara inte inne ännu. Bara hon skulle förstå hur perfekta de var tillsammans innan det var försent. Innan Mörkrets Herre eller hans far fick tag på honom. Så Draco Malfoy entrade festen ensam, letade upp närmaste dricka och fyllde upp två glas med bål. Sedan ställde hans sig, lutad mot väggen, och väntade samtidigt som han lät blicken glida över rummet. Potter, Weasley och Lovegood stod och pratade nära ingången men Hermione syntes inte till. En förhoppning växte i honom att hon och Weasley hade bråkat vilket hade resulterat i att hon vägrat att gå med honom. Men det kanske skulle betyda att hon inte skulle komma alls vilket han absolut inte ville. Han behövde se henne, behövde känna hennes närvaro.

Några minuter senare, när hans skor hade blivit mer intressanta för hans ögon än människorna i rummet, kände han en hand på sin axel. Han kollade upp med förhoppningen att bli mött av ett par hasselbruna ögon och rynkan mellan ögonbrynen som skulle uppstå när hon såg den andra drinken i hans hand men istället fann han två gröna ögon och ett ärr som alla trollkarlar i hela storbrittanien visste vem det tillhörde. Tanken på att Potter hade rört vid honom fick honom att vilja spy upp middagen han tidigare hade ätit med Theo och Blaise men han motstod impulsen. Han skulle inte ge Potter nöjet att se honom bry sig det minsta om honom, därför log han bar hjärtlöst mot pojken som överlevde.

"Du…?"

Potter verkade ha svårt att formulera sig och Draco skulle inte göra det enklare för honom. Han visste vad han ville därför höjde han bara på ena ögonbrynet och väntade på honom att fortsätta prata.

"Jag vill bar be om ursäkt om du har fått intrycket att jag har dömt dig för att kämpa på Voldemort sida, trots att det helt ärligt var ganska mycket som tydde på det…"

Draco avbröt honom.

"Vad bra du är på att be om ursäkt Potter", muttrade han med rösten drypande av ironi vilket till hans missnöje inte verkade rubba killen med de gröna ögonen.

"Jag är ledsen Malfoy och jag vill bara att du ska veta att vi är jätte tacksamma och om du någonsin behöver någon hjälp så vet du vart jag finns."

Draco kunde knappt hålla tillbaka ett skratt.

"Det är lugnt Potter, jag har vänner du vet."

Med det vände han sig om och lämnade Potter. Tacksam? Han ville inte att Potter skulle vara tacksam, det enda han ville var att Hermione skulle vara trygg. Det var då han såg henne. Hon var nästan plågsamt vacker, i en kort rosa klänning som smet åt på helt rätt ställen med håret lite för ordnat för hans smak. Det här skulle bli en jobbig kväll.

Hermione Granger

"Jag kunde se från andra sidan rummet att du var väldigt törstig", viskade en sammetslen röst i hennes öra och hon vände sig om och fann sig då inte mer än ett par centimeter från en vit skjorta som spände över en muskulös bröstkorg. Hon backade instinktivt bak och kollade upp på Dracos ansikte. Hon tog ena drinken från hans hand och svepte hela. Han hade rätt, hon var otroligt törstig.

"Du kan få den andra också om du vill, inga problem för mig", hon ignorerade retsamheten i hans röst och svepte även den andra.

"Är den inte meningen att din dejt ska se till att du inte törstar ihjäl", han höjde på ena ögonbrynet och tog de två tomma glasen från hennes händer och satte ned dem på bordet bredvid dem.

"Jag kan se efter mig själv Draco", muttrade hon.

"Jo tack, jag vet", skrattade han.

Hermione började kolla över hans axel, vilket var svårt då han var mer än ett huvud längre än henne, efter Ron men hon kunde varken se han eller Harry någonstans.

"Oj, inte bara ser han inte efter dina behov utan han ser inte ens efter dig."

Hermione la armarna i kors.

"Sluta Draco!"

Han skrattade.

"Med vad?"

"Du vet vad."

Draco la en hand under hennes haka och hon tog ytterligare ett steg bak.

"Allt jag säger är att om han inte ens är här borde han inte ha något emot att någon annan håller dig sällskap."

"Jag borde gå och leta efter honom…"

Hermione försökte tränga sig förbi honom men han höll fast hennes arm.

"Snälla bara en dans Hermione. Sedan lovar jag att inte störa dig på hela kvällen."

Hermione kollade ut över dansgolvet. I och för sig var det många som dansade så de kunde lätt förvinna in bland elevhavet. Men tänk om Ron skulle se dem? Han skulle bli helt galen och ännu mer arg på henne än vad han redan var. Det var inte en bra ideé att dansa med Draco, det måste han väl förstå själv?

"Draco… sluta."

Hans grepp mjuknade om hennes arm men han släppte fortfarande inte taget.

"Om det gör någon skillnad så kom precis Potter och pratade med mig, om Vessl-..."

Hon kollade ilsket på honom.

"Weasley", rättade han sig. "Om Weasley frågar så kan du bara säga att du gjorde samma sak som Potter och tackade mig."

"Vad pratade du och Harry om?" frågade Hermione misstänksamt.

Draco flinade.

"Det berättar jag om du dansar med mig?"

Hermione suckade men insåg att hon inte hade något val. Eller så var det han och hennes lätt manipulerade hjärna som lurade henne att hon inte hade något val. Hur som helst följde hon med honom ut på dansgolvet.