Kapitel 36 – Fångad

Voldemort hade inte förlorat medvetandet en enda gång, men du hade han varit där inne så länge att han började bli trött av ren sömnbrist.

Han var inne i en ganska liten cell som han var säker på var utformad för att göra offret så oroligt som möjligt och inviga honom i förvisning om att det inte kunde bli värre.

Men han visste att det alltid kunde bli värre.

Det fanns två olika typer att börja en tortyr. Antingen lät man offret få veta precis vad som skulle hända långt innan det faktiskt hände eller så lät man offret sväva i ovisshet så länge som möjligt.

Personligen brukade han låta offren veta vad som skulle få hända, men det här fungerade säkert också.

Han såg absolut ingenting i cellen, men han hade känt att det fanns både råttor, spindlar och likdelar här nere.

Lukten hade han vant sig vid för länge sedan.

Cellen hade en area på drygt fyra meter. Av fallet att döma var det ungefär tre meter upp till taket. Luften i rummet var stillastående så han kunde inte flyga. Det fanns bara precis tillräckligt mycket frisk luft för att han skulle kunna andas någorlunda. Antagligen var det styrt med magi.

När han kom ut härifrån var han tvungen att fråga Regulus om hur han gjorde det. Eller, slå det ur honom.

Han kunde fortfarande inte förstå att Örnen var Regulus. Han kom ihåg hur han hade bett Snape att döda honom. Men så hade ju Snape varit en förrädare också.

Voldemort hade precis somnat när dörren for upp och han vaknade av ett skarpt ljus. I nästa stund var han korsfest vid väggen.

"Du kan väl inte somna nu när det roliga ska börja?!" självklart var det Regulus.

Voldemort stönade "Såklart inte, det kan vara trevligt att se om du har lärt dig något."

Han fick ett slag i magen för besväret.

Voldemort drog efter andan "Jag menar bara, om jag minns rätt så ville du lämna dödsätarna för att du inte klarade av trycket. Och för den där husalfsincidenten."

Ett till slag "Jag tycker fortfarande inte om att tortera folk, men för dig ska jag göra ett undantag."

"Jag är smickrad…" muttrade Voldemort och såg noggrannare på Regulus "Du är nervös."

Regulus ryckte till "Nej."

"Det gör inget. Det är faktiskt väldigt vanligt."

"Tyst!"

Voldemort log. Han tänkte inte vara tyst när hans psykande uppenbarligen fungerade.

"Vad är du rädd för egentligen? Jag är tämligen harmlös här… fastkedjad vid väggen och allt."

"Ja… gillar Hermione att bli fastkedjad?"

Voldemort kände hur smärta, svartsjuka och ilska växte i honom men han trängde bort det. Han hade inte råd att göra något förhastat nu. Så här illa ut hade han aldrig varit innan.

"Så vi kör på slag under bältet… nåja, nej hon tycker inte om att bli fastkedjad."

Regulus såg arg ut och tog fram en kniv "Jag borde kanske skära av något…"

"Jo visst… Regulus, lyssna på mig, du var aldrig varit någon som torterar folk. Du klarar inte ens av att se när någon torteras."

"Det var 20 år sedan, folk förändras."

"Kanske, kanske inte… men du är fortfarande ett undantag. Du tvingade mig att lämna mina föräldrar… mitt liv!"

"Åh, buhu, du verkar ha skaffat dig ett trevligt nytt liv här. En hel maffia under dig. Det är faktiskt imponerade."

"Du kan inte vara tyst va?"

"Jag har inte så mycket annat att göra än att prata."

"Du försöker psyka mig."
"Ja."

"Men det är jag som ska psyka dig!"

Voldemort log trött "Regulus. Jag har hållit på med det här i över ett halvt århundrade, tror du inte jag redan vet allt om psykisk och fysisk tortyr? Du kan prova vad du vill, men du ska ha i minne att när jag kommer loss härifrån så kommer jag att kunna göra precis samma saker, bara mycket värre."

Till hans förvåning log Regulus "Du har rätt. Men du glömmer att för tillfället har jag övertaget över dig. Och jag vet vad som kommer att såra dig."

Voldemort skrattade "Vad ska du göra? Få mig att gråta?"

"Ja."

Regulus drog fram sin trollstav och pekade på väggen. Något som verkade vara en storbilds-tv dök upp på väggen. Där visades en överblick av ett sovrum och i rummet fanns en person.

Hermione.

Voldemort bet ihop käkarna "Rör henne inte!"

"Jag tror faktiskt jag ska göra det…" sa Regulus milt "Jag har varit förälskad i henne sen jag först såg henne… hon är underbar… Och om hon lyckades bli kär i dig så tror jag att hon, med lite tid, kan bli kär i mig också. Tror inte du det?"

"Nej!" fräste han.

Regulus skrockade "Det finns visst tortyr som du också faller för… Ha det så trevligt här."

Han gick. Voldemort försökte låta bli att gråta.

-----

Hermione hade hittat en stor skjorta som hon dragit på sig bara för att ha något att skylla sig med. Hon hade fått dusch av sig och efter noggrann undersökning ätit lite av maten hon fått, men hon kunde inte stilla sin oro.

Trots att hon visste att mrs Jannis skulle vara med barnen nu så kunde hon inte låta bli att känna att något var fel.

Hon satt uppkrupen i en fåtölj vid fönstret och tänkte.

Gryningsljuset började kika in genom fönstret och hon försökte komma på en plan.

Än så länge gick det dåligt. Hon hade inget trollspö, hon kunde inte transferera sig och hon kunde inte slå sig ut. Allt hon hade var sin hjärna, men tack och lov var det ofta tillräckligt.

Dörren öppnades igen och Hermione behövde inte vända sig om för att veta vem det var.

"Vad vill du?" frågade hon kyligt.

"Bara prata," svarade Regulus. Hon hade fortfarande inte vant sig vid att Regulus var hans riktiga namn.

"Jaså? Inte antasta mig igen då?"

Han suckade "Nej, jag kommer inte röra dig fören du ber om det."

"Så vänligt."

"Det blir mycket roligare då."

"Jag kommer inte att be om det."

Han skrattade kort och gick fram och ställde sig bredvid fönstret med blicken på henne "Ge det lite tid."

Hon fnös, men så började en plan forma sig i hennes huvud.

"Jag kände din bror."

Regulus såg förvånad ut "Sirius?"

"Ja… han var Harry Potters gudfar, och jag var Harrys bästa vän."

"Hum… Potter ja… Sirius hängde alltid ihop med James. Jag var förvånad när Lily Evans valde James."

"Varför då?"

Regulus log "Alla killar gillade Lily. Sirius också… ett tag i alla fall. Men han tyckte väl att vänskapen med James var mer värd än en flirt."

"Ni är ganska lika till utseendet," sa hon oskyldigt.

"Vi har samma gener så det är väl inte så konstigt."

"Varför gillade alla Lily då?"

"Hon var vacker, rolig och smart… som du."

"Killar har aldrig hängt efter mig," fnös hon.

Han rynkade pannan "Det tror jag inte på… de ville väl bara inte ta upp kampen mot Harry Potter."

Hermione skrattade "Jag och Harry? Nej, vi var bara vänner."

"Hade du inte någon pojkvän på Hogwarts?"

Hon suckade "Bara tillfälligt med Viktor Krum…"
"Qudditchspelaren?"

"Ja."
Han skrattade "Då förstår jag, de vanliga killarna på Hogwarts trodde väl inte att de hade en chans med dig när du gick ut med kändisar hela tiden."
Hermione rodnade "Jag har aldrig tänkt på det så…"

"Nej, jag förstår det."

"Du då? Har inte du någon annan?"

"Jag? Nej, jag har aldrig haft tid att knyta någon riktig kontakt med någon… och de jag verkligen vill ha är alltid upptagna…" han såg så hett på henne att hon rodnade igen.

"Regulus," sa hon försiktigt "Kan jag få skicka ett brev?"

Han ryckte till och hon skyndade sig att tillägga, "Till vår barnskötare, du får gärna läsa det innan och så, jag vill bara att hon ska ta hand om barnen."

Han tänkte efter men nickade tillslut "Det ska väl gå att ordna… vänta lite så ska jag hämta papper och penna."

Han försvann ut genom dörren och Hermione log stort. Ett problem mindre att oroa sig för.

-----

Luna bar den lilla flickan genom en trädgård. Det hade fallit på hennes lott att ta flickan hem.

Antonin hade inte velat låta henne gå själv, men hon var helt säker på att Hermione inte skulle låta någon skada henne.

Sally hade varit tvungen att åka tillbaka till Canberra på grund av en krissituation. Tydligen hade någon illegalt importerat odjur från Tasmanien, men nu ville inte myndigheterna i Tasmanien ta tillbaka dem.

Draco och Antonin befann sig i närheten, men Rodolphus hade försvunnit igen så fort han berättat om Voldemorts och Hermione australiska identiteter. Han ville tydligen inte bli indragen i något.

Luna kom fram vill en liten veranda och knackade på. Efter några minuter öppnade en stirrig kvinna dörren.

"Vad vill du… Åh, Pandora, jag har varit så orolig! Var har du varit? Förstår du inte att du inte får springa iväg sådär? Vänta bara till dina föräldrar kommer hem…"

Kvinnan tog Pandora från Lunas famn och vände sig sedan till Luna.

"Tack snälla miss…?"

"Luna," sa Luna svalt "Och du behöver inte tacka, Pandora är en väldigt trevlig flicka."

"Trevlig, men busig," bannade kvinnan "Vill du komma in på en kopp te? Jag har ingen aning om vart Pandoras föräldrar har tagit vägen, de brukar vara hemma vid det här laget…"

Luna följde efter kvinnan "Det var märkligt. Hannah var alltid väldigt ordningsam med tiden i skolan."

Kvinnan såg förvånat på Luna "Känner du makarna Williams?"

Luna nickade "Jag och Hannah gick i skola tillsammans. Hon var en av mina vänner. Och så gifte vi oss nästan samtidigt."

"Var hittade du Pandora?"

De hade kommit in i ett trevligt kök med vitt kakelgolv och köksmöbler som delvis var av trä, delvis av stål.

I en barnstol satt en liten pojke och sög på en nappflaska.

"Det här är Leopold," sa kvinnan med en gest mot pojken "Williams son. Själv heter jag Alma Jannis och är barnskötare."

"Trevligt att träffas."

Jannis satte igång en tekokare "Jag ska bara gå och byta på den där unga damen och stoppa henne i säng. Hon har haft en väldigt stressig dag."
Luna nickade tankspritt och såg på Leopold. Han var väldigt lik Hermione. De hade samma näsa.

Jannis kom tillbaka och hällde upp te i två koppar.

"Pandora är alldeles för smart för sitt eget bästa," suckade hon "Och alldeles för påhittig."

"Jag gillar henne."

Jannis nickade "Jag undrar bara var hennes föräldrar är… och jag skulle behöva komma hem, men jag kan inte lämna dem…"

"Jag kan ta hand om dem," sa Luna. Det skulle vara intressant att ta hand om barn ett tag.

"Pja… jag vet inte… jag känner inte er…"

Luna ryckte på axlarna "Det var bara ett förslag."

Jannis suckade och såg på klockan. Den var halv nio.

"Jag måste hem till mina egna barn… de är visserligen ganska stora, men deras pappa jobbar natt…"

Luna satt bara lugnt och väntade på det som skulle komma.

"Är ni säker på att ni känner Hannah?"

Luna nickade "Hon, Harry, Ronald och Ginny var mina bästa vänner i skolan. Och våra makar är gamla arbetskamrater."
Jannis suckade "Jag skulle ändå inte veta vilka ni var… de pratar aldrig om sin bakgrund…"

"Jag skulle aldrig skada ett oskyldigt barn."

"Det tror jag inte… ni verkar vara en trevlig kvinna och Pandora sa att hon tyckte om er… nåja, jag kommer tillbaka imorgon och ser hur det har gått. Men jag vill ha fullständiga identifikationer på er."

Luna nickade och tog fram ett id-kort som Draco hade skaffat åt dem.

Jannis läste den noga och skrev ner upplysningarna på en liten lapp.

Efter det så tackade hon Luna och begav sig hemåt.

När hon hade gått ropade Luna på Antonin och Draco.

"De är inte hemma," informerade hon dem "Barnskötaren var förbryllad. Jag tror det har hänt något."
Draco såg sig omkring i hallen och gick vidare till vad som verkade vara ett bibliotek "Så det här är Mörkrets Herres hus? Böckerna ser i alla fall ut att vara hans…"
De fortsatte att snoka genom huset och kom tillslut fram till vad som verkade vara det största sovrummet.

Antonin tände en lampa "För någon som påstår sig hata mugglare så kan han verkligen använda deras saker…"

Draco gick fram till en krossad spegel "Det finns blod här."

Luna såg sig omkring och rös "Jag tror mrs Jannis hade rätt att oroa sig… Jag tror Hermione och Voldemort har råkat ut för något hemskt…"

Så nu vet vi varför killar inte hängde efter Hermione

Nä, allvarligt tror jag att killarna inte tyckte om henne för at hon var för smart... men aja, den här teorin är mycket roligare!

Och nu är det bara ett kapitel och Epilogen kvar, får se om jag lägger ut båda i morgon eller om jag drar på det.

Fortsättningen går inte så bra, jag har skrivit nitton sidor, men jag är inte nöjd med det så jag funderar på att skriva om det (igen...) men jag vet inte vad jag ska skriva... eller jag vet vad som skulle vara bäst men då skulle alla mina fina små sexscener mellan Hermy och Voldy försvinna och det vill jag inte!

Så... ja... det dröjer kanske någon vecka innan fortsättningen kommer ut... HAHA, vem försöker jag lura, jag kommer vara alldeles för nyfiken på vad ni tycker så jag kommer lägga ut den så fort jag kan.

Ha en trevlig (grymt) måndag.

Ät inte för mycket godis

Borsta tänderna

Gå och lägg er i tid för fn

OCH FÖR HELVETE, RETA INTE EN TJEJ MED MENS!

Och tyck synd om mina klasskamrater...