Kapitel 36: Livet förändras
December 2007
Att vara sjuk är aldrig roligt, men på något sätt är det värre att se sina barn vara sjuka. Harrys axel hade börjat stelna vid det här laget, men Albus hade inte somnat än utan befann sig fortfarande i ett feberyrande tillstånd som gav honom lätt panik, vilket var anledningen till att han hängde på Harrys axel – det fick honom att hålla sig någorlunda lugn. Förutom Albus och Harry var det knäpptyst i huset, eftersom barn ofta har en förmåga att bli sjuka just på nätterna, och det var precis vad det var nu, natt. En väldigt kall och snöig decembernatt, dessutom. För att vara ärlig påminde den Harry om natten han varit i Godrics Hollow under horrokruxjakten, natten han besökt sina föräldrars grav och sedan nästan blivit uppäten av en orm i Bathilda Bagshots hus. Harry kunde se huset från fönstret i Albus rum. Det var renoverat nu och till salu, men hade inte blivit köpt än. Det hade gått ganska exakt tio år sedan han var där senast, men det kändes som längre tid. Då hade han varit osäker på om han skulle vara levande om ett år, nu stod han här med två barn och om några månader skulle han ha ett tredje.
"Livet förändras snabbt, eller hur, Albus?" Harry fick inget svar, för Albus hade somnat.
Ett annat tecken på att tiden går snabbt och att livet förändras låg på byrån i köket. De hade fått bilder med sig hem från det senaste ultraljudet, även om det verkligen inte gick att se något – botaren hade kunnat göra det, men varken Harry eller Ginny hade lyckats särskilt bra med att hitta huvud, fötter och ryggrad och vad mer som hade blivit utpekat.
"Du håller fotot upp och ner." Ginny vände det åt honom. "Tror jag. Det står i alla fall siffror där, och de borde vara uppåt."
"Antagligen. Vad står de där siffrorna för?"
"Det sa hon inte ens, så jag vet inte alls… Det enda jag la på minnet är datumet och att det blir en flicka."
"Är du stolt över att du hade rätt?" Harry skrattade.
"Åh, håll tyst…" Hon grimaserade. "Okej då, lite. Men bara lite!"