Jaha då är det tredje december nu då. Andra advent imorgon. Jag borde skriva min Svenska uppsatts men gör jag det? Nope. Jag skriver ett nytt kapitel till er och så försöker jag knåpa ihop en one-shot till imorgon. Har ni läst förra veckans one-shot föresten? :D
Till Lunan95- det går inte att skicka PM till dig. Så jag kan tyvärr inte maila dig… Så svar på din kommentar; det som kommer hända får du veta om du fortsätter läsa ;) Hur menar du med tipsa alla? Prova maila mig och se om det får! Annars förklara i en kommentar :)
KRAMAR!
Angel O :)
Kapitel 48
Innebär detta att du är tänd på mig nu?
"Potter du är äcklig o ful! Hur kan någon älska dig?" rösten från Ron ekar i stenrummet. "Äcklig och ful!"
"Du är inte tillräcklig för mig! Du kommer aldrig kunna älska mig som jag förtjänar." Snape kommer fram och ställer sig bredvid Ron. "Du kommer inte kunna ge mig det jag behöver.
Hermione dyker också upp och går fram och kramar Ron.
"Varför kan du inte älska mig som de älskar varandra?" Snapes röst är kall och hård."Jag behöver inte dig Potter…" Det sista han ser av Snape är hans svarta mantel som försvinner ut ur rummet.
Det tomma stenrummet förvandlas till trolldrykssalen.
"Idag ska vi studera Potter och varför han inte är kapabel att älska någon." Det är Malfoy som håller i lektionen. Varför håller Malfoy i lektionen? Vart är Snape.
Harry tittar sig runt i rummet och ser Snape i ena hörnet, vaggandes av gråt. När han ser den synen får Harry lust att skratta. Men skrattet som kommer ur hans strupe är inte hans eget skratt. Skrattet är hårt och kallt.
"Älska mig, Potter. Tråna mig efter mig, Potter. Snälla tyck om mig, Potter. Du är patetisk Severus. Du kan inte bli älskad. Ingen älskar dig. Din mamma ville inte ens ha dig, Severus." Orden som kommer ur Harrys mun inte är hans egna ord. Han är inte Harry längre, han är Voldemort.
Orden "Din mamma vi inte ens ha dig, Severus" får den lilla del som finns kvar av Harry i Voldemorts kropp växer sig starkare och Voldemort krymper ner och försvinner sen tillslut.
"Din mamma ville inte ha dig. Jag älskar honom! Jag kommer ge honom det han vill ha!"
"Harry. Harry! Lugna ner dig!"
Harry rycker till när han känner att han inte kan röra sig. Han sprattlar och försöker komma loss.
"Harry. Lugna dig, du kommer väcka hela huset. Så ja. Lugn."
När Harry inser att det är Snape som håller i honom så slappnar han av.
"Hade du en mardröm?" frågar Snape tyst.
Gryffindoraren nickar och kryper ännu närmre Snape.
"Vill du prata om den? Jag vet att den handla om Du vet vem. Vi kanske skulle börja med ocklumeneringen igen?"
Harry skakar på huvudet.
"Nej håll bara om mig", mumlar han.
Snape nickar och håller honom närmre.
"Vill du duscha?" frågar Snape och ler.
"Ja tack", svarar Harry och ler han med när han ser Snapes leende.
"Kom då", säger Snape och kysser Harry.
Snapes hand släpar med Harry in i badrummet. Väl där inne fångar han upp Harry och Gryffindorarens läppar. Snapes händer vandrar neråt och drar av honom pyjamasbyxorna.
Harrys hand letar sig också neråt och låter den glida upp för Snapes nakna lår. Denne ger ifrån sig ett lågt stön. Han sliter in Harry i duschen. Kysser honom varmt och djupt under vattenstrålen.
Harry tumlar skrattande in i köket, drar skrattande ner Snape emot sig och stjäl en kyss. Stjäl en till. Känner hur lycklig han är. Känner hur benen nästan ger vika och hur hjärnan snurrar när han kysser Snape, känner dennes smak och kropp emot sig.
Någon harklar sig och de släpper varandra tvärt.
"Hej", säger Harry och håller tillbaka ett leende.
"Du kanske ska knäppa skjortan", säger Sirius. "Ordermedlemmarna är på väg."
Harry tittar ner på Snapes vita skjorta. När blev den uppknäppt. Han höjer ett ögonbryn och tittar upp på Snape som ler oskyldigt. Snape sätter sig ner och drar med sig Harry i knät.
"Som sagt ordermedlemmarna är på väg", säger Sirius igen. "Och det finns tillräckligt med stolar."
Den svarthårige Gryffindoraren flinar till svars och glider ner på stolen bredvid Snapes.
"Varför har mötet ändrat datum?" frågar Snape och tar en bit rostat bröd.
"För att höja säkerheten för alla."
"Har det hänt något i och med att ni flyttar mötet framåt och inte några dagar bakåt?" frågar Harry och riktar sin uppmärksamhet mot Sirius.
"Nej, men Molly har förbjudit oss att ha mötet efter imorgon, det blir tydligen stort påskfirande. Och hon hälsar att alla som inte är med i orden ska städa huset och att hon och Arthur kommer imorgon kväll."
Ljudliga suckar lämnar Fred, George och Ginny.
"Ät upp o sen så får ni börja städa på övervåningen."
"Vi ses sen", Harry böjer sig framåt och kysser Snape innan han reser sig upp och går upp till sitt rum.
"Kan vi inte använda liiiite magi?" gnäller Ron och tittar bedjande på Hermione.
"För hundrade gången – Nej! Vi kan inte använda magi. Och vi har ju bara det här rummet kvar."
Ron suckar och kastar sig ner i soffan.
"Varför är det alltid vi som ska städa? Kan vi inte byta plats. Ordermedlemmarna kan städa och vi kan sitta i köket och prata och dricka kaffe. Vem ska städa när vi alla väl blir medlemmar? Tänk om vi aldrig blir medlemmar, då är vi ju dömda att städa detta hus tills vi dör! Fast det förstås om orden löses upp så borde alla tekniskt sett vara så att alla måste städa då… Eller… Tänk om…-"
"RON!"
"Vad? Vad?"
"Du babblar igen!"
"Men det är ju bara så trååkigt!"
"Äh låt han babbla. Jag gillar när han babblar. Och jag har saknat det…" Harry tittar på Ron för att se hur denne reagerar när han säger så.
"Menar du verkligen det?" frågar Ginny skeptiskt och föser undan sitt hår.
"Ja. Han pratar ju bara!"
"Menar du det?" frågar nu Ron, sätter sig upp och tittar med stora ögon på Harry.
"Ja, Ron. Bara för att du hatar mig betyder inte det att jag hatar dig."
Ron lutar sig tillbaka och studerar Harry ett tag. Ser ut att diskutera med sig själv. Två minuter går innan han plötsligt ställer sig upp och går tveksamt framåt.
"Förlåter du mig?"
Harry nickar och ger Ron ett halvt leende.
"Får man en kram?" Ron ler och ser tveksam ut om vart annat. Harry spricker upp i ett leende och ger Ron en kram.
"Innebär detta att du är tänd på mig nu?" frågar Ron när de väl släppt varandra.
"Eh… Nej… Du är störd!" Säger Harry och skrattar.
