Det här är till Marie. Grattis på födelsedagen!

Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter. Men för tretton dagar sen var jag på King's Cross och lekte Harry Potter. Underbart. :P

Som ni säkert märkt har ratingen gått upp. Jag hoppas inte någon tar illa upp av det, men det behövdes för historiens fortsatta skede.


Allt som krävdes var en enkel solskensbesvärjelse. Sen kunde vem som helst ha sitt alldeles egna, helt kostnadsfria och året-runt-vänliga växthus. Familjen Weasleys låg undangömt i en skogsdunge bredvid ängen där barnen brukade spela Quidditch. Till skillnad från mugglares växthus var det inte av glas. Från utsidan såg det ut som vilken liten redskapsbod som helst. De murknande träplankorna och lavbeklädda plåttaket vittnade inte om vad som fanns därinne. Det var fuktigt ute, Ginny fick lirka och vicka på dörren för att få upp den. Harry fick huka sig när han klev över tröskeln, men väl inne hade taket förhöjts med magi.

I mitten av taket hängde en gammal glasburk. Ljuset från den var lika bländande som solljus en högsommardag. Vilket ungefär var vad som fanns i den.

Ginny satte sig på huk vid jordgubbsrabatten och lyfte på bladen för att finna de röda bären. Harry slog sig ned bredvid henne och hjälpte henne plocka, och snart var Ginnys korg full. "Jag brukade älska att komma hit när jag var liten." Sa hon och provsmakade ett. "Jag hade till och med min egen rad där jag odlade saker." Hon pekade med handen bort mot ena väggen. "Man kan höra vad som händer på ängen jättebra härifrån. När jag var yngre satt jag här och väntade tills de andra hade spelat färdigt, så jag kunde öva ostört." Hon plockade upp en jordgubbe och gav den till Harry.

Han höll kvar hennes hand. Hennes fingrar var röda av fruktsaft. Han kysste var fingertopp innan han la dem mot sin kind. "Hermione berättade för mig att du brukade göra det."

Ginny såg på honom förvånat. "När gjorde hon det?"

"Jag tror det var när du först gick med i Quidditchlaget. Ron var lite skeptiskt." Harry himlade med ögonen.

"Och du kom ihåg det." Ginny såg på honom med varma ögon. "Jag trodde inte ens du visste vem jag var på den tiden."

Harry rynkade pannan. "Det är klart jag gjorde. Jag har alltid tyckt om dig Ginny." Han smekte hennes kind. "Även om det har blivit mer med åren." Hon log och la sin hand över hans.

Hennes antydan om att han inte skulle ha brytt sig om henne tidigare hade sårat honom lite. Han kunde inte förstå var den där osäkerheten kom ifrån. Bara den här helgen hade Ginny visat så många nya sidor hos sig själv att Harry nästan hade lite svårt att hänga med.

Han hade fortfarande inte riktigt fått klart för sig hur de gick från att ha deras typ första gräl till att vara förlovade. Han var glad över att det gick över fort, men orsaken till den där strejken gnagde fortfarande i honom. Han hoppades att Ginnys känsla av mindervärdeskomplex bara var tillfällig, och att hon absolut inte kände att hans person överskuggade henne på något sätt.

Dock övervägdes alla oroliga känslor av den otroliga känslan att saker äntligen var på väg åt rätt håll.

"Så där." Ginny torkade av händerna på sina byxor. "Jag tror det där borde räcka." Hon reste sig upp. Men Harry satt kvar och gjorde ingen ansats till att röra på sig. "Har du glömt att jag ska bevisa mina överlägsna kunskaper i bakning för dig?" Hon log retsamt och drog i hans tröjärm.

"Absolut inte. Jag hade tänkt säga att vägen till mannens hjärta går via magen, men mitt har du ju redan, så du behöver inte känna någon press."

"Sånt smicker idag." Ginny la handen för bröstet låtsat förvånad. "Man skulle kunna tro att du var ute efter något."

Harry höll hennes huvud mellan sina händer. "Jag har allt jag vill ha precis här." Han kunde känna hennes förhöjda puls. "Men om jag var det, vad skulle du säga då?"

"Tja…" Ginny slog armarna runt hans midja. "Vet du att det är nästan bara är jag som går hit ut nuförtiden." Hennes fingrar letade sig uppför hans mage och bröstkorg och slöt sig kring hans nacke. Hon tog sakta ett steg bakåt, och drog Harry med sig.

"Ginny Weasley, var det där en invit?" Harry flinade och nöp henne i sidan.

"Behöver du en?" Hon gled med läpparna över hans nyckelben och hals.

Harry svalde ljudligt. "Men nu vet de ju att vi är här." Ginnys fingrar snurrade sig kring lockarna i hans nacke.

"Vi får vara snabba… och tysta." Hon kysste långsamt över hans nacke och nyckelben. Hennes varma andedräkt blåste rakt in i hans innersta, smälte hans ben och hjärta.

"Jag kan kasta Muffliato." Hon skrattade mot hans öra.

"Bra, för det där sista var nog mest önsketänkande. Eller, vänta, det där lät fel." Hon skakade på huvudet och skrattade." Åh, nu kan jag inte tänka igen."

Harry skrattade och viskade i hennes öra. "Jag trodde det var män som anses förlora tankeförmågan i såna här situationer." Ginny nöp honom i armen.

"Ännu en fördom om den kvinnliga sexualiteten. Visst, det syns kanske inte, men vi blir minst lika upphetsade som er."

Harry såg allvarligt på henne. "Då känns det som om vi måste göra något åt det. Jag kan bara tala för mig själv men det här är nästan outhärdligt."

Ginny log. "Du menar det?" Hon knöt armarna stadigare runt hans nacke och drog sig uppåt.

Harry förstod vad hon ville och lyfte upp henne. Hon slog sina ben kring hans höfter medan han tog ett bestämt kliv framåt mot väggen så att Ginny befann sig mellan honom och väggen.

Harry strök med handen upp över hennes revben. Ginny kippade efter andan samtidigt som hon nafsade lätt på Harrys örsnibb. Han flämtade till och kysste henne hårt.

Knak

Ginny drog sig ifrån honom, något mödosamt. "Vad var det?"

Harry såg på henne något desorienterad. "Vad?" Han tryckte sina läppar mot hennes igen.

Ginny skakade på huvudet. "Det gnisslade." Hon vickade på rumpan för att komma loss. "Där var det igen!"

Harry kände på väggen som buktade lite under hans hand. "Det är väl bara några plankor som multnat lite…"

Ginny la instinktivt händerna på huvudet. "Men tänk om hela taket rasar in!"

Harry skrattade åt henne. "Nejdå, det tror jag inte. Hur länge sen var det dina föräldrar var här och kastade någon bevarelse-besvärjelse på huset?"

Ginny rynkade pannan. "Ingen aning, typ 20? Jag sa ju att det typ bara är jag som kommer hit. Kan du någon?" Hon tog ett steg bort från väggen, som om hennes blotta närvaro skulle få allt att rasa.

Harry skakade på huvudet. "Nej, varför skulle jag kunna det? Du har gått på Hogwarts längre än mig."

Ginny petade honom i magen. "Ja, men du är man." Hon la handen kring hans midja och kramade om honom. Hon såg ner på marken, det såg någorlunda torrt ut. "Lägg mig ner istället." Hon försökte dra hans nacke neråt, men han stod kvar.

"På marken? Men det är ju jättesmutsigt." Han rynkade pannan oroligt.

Ginny såg på honom förvånat. "Sen när blev du så petig av dig?"

"Det är jag inte, men jag tänkte att du, jag menar… man kan bli smutsig." Harry rodnade lite lätt, men Ginny så på hans ansikte att han menade allvar.

Hon suckade. "Så vad ska vi göra då?"

Och som en skänk från ovan hördes plötsligt Rons röst. "Harry!"

Ginny svor invärtes. "Åh, typiskt."


Jag vet inte när nästa uppdatering kommer komma. Jag har nämligen inte skrivit den ännu. Men det finns inget som stimulerar mina kreativa krafter som att höra era synpunkter :) Kommentera! :D:D:D:D