A/N: Vet knappt själv hur länge sedan det var som Blaise perspektivet var med, förlåt för det. Börjat skolan nu också, hoppas den kan säga förlåt för det.
Blaise Zabini
Att höra hans skratt blandat med hennes ljusa röst blev för mycket för honom men även anledningen till hans plötsliga flykt. Han kunde inte vara kvar i sovsalen längre hur mycket han än försökte fokusera på boken han hade i händerna. Han hade vänt blad tre gånger utan att ens veta på vilken plats huvudpersonerna befann sig på samtidigt som tankarna var på allt annat än boken. Deras samtal var inte hans, men han kunde ändå inte sluta lyssna. Blaise visste själv att han var en besvikelse, någon som hade blivit en last som tyngde ned skeppet men han kunde inte bara flyta med bakom båten. Hans värld hade fallit i bitar för länge sedan och hennes närvaro var bara ännu en kniv i magen. När han lämnade sovsalen kunde han höra Draco ropa efter honom och han ökade på stegen i rädsla för att paret skulle komma springandes efter honom. Han misstänkte dock att han inte var så pass högt upp på deras prioritering lista så att de skulle komma på en gång. Det han snarare behövde oroa sig för var ett samtal senare på kvällen som länge hade legat i luften. Ett samtal han inte var redo för än. För han hade ingen ursäkt till varför han inte tyckte om Hermione, ingen bortförklaring. Bara ett erkännande som han aldrig skulle kunna få ur sig. Ett erkännande som troligtvis skulle betyda slutet på en vänskap som länge hade varit det enda han andades för. Med hans mamma borta gick det inte att förlora Draco också för den smärtan skulle inte kunna lidras. Det var inte Hogsmeade helg men han lämnade slottets marker ändå för den närliggande staden. Det var fortfarande ett par timmar kvar till mötet men han gick hellre runt bland husen än i korridorer fyllda av elever. Kände hellre kylan från stenväggarna under bar himmel än i slottet. Han hade blivit kontaktad i början av veckan och han hade tackat ja utan ens en sekund eftertanke. För vad hade han egentligen att förlora?
Draco Malfoy
Han virade handuken runt midjan och drog en hand genom det blöta håret innan han öppnade dörren som ledde ut från badrummet i flickornas sovsal i Gryffindortornet. Hermiones blick var panikslagen när hennes ögon mötte hans från hennes plats på sängen. Han rynkade bekymrat på pannan och gjorde en ansats till att fråga vad problemet var när han hörde en harkling från sin vänstra sida. Weasleys ansikte var lika rött som färgen på Hermiones lakan och blicken lika mörk som den förbjudna skogen. Bredvid honom stod Potter som hade blicken stadigt fokuserade på hans flickvän som kollade ned i golvet. Draco log.
"Godmorgon Ginny, och ni två andra… Vad vill ni?"
Med det var Weasley tvungen att kolla upp på honom.
"Godmorgon. Vi kom hit…"
"För att prata med Hermione", avslutade hennes bror meningen. "Så om du skulle kunna ursäkta oss."
Trots att det brann inom honom av ilska av att ens vara i närheten av vesslan höll han sig samlad. Det var han som hade sovit i Hermiones säng, inte Weasley och det var han som hon älskade, inte Weasley.
"Malfoy skulle vi kunna få lite tid ensamma?" frågade Potter artigt.
"Han kan stanna. Allt ni har fått veta från Dumbledore förtjänar Draco att höra också", protesterade Hermione och trots att Weasley såg ut att vilja säga emot bet han sig i tungan, vilket han gjorde rätt i. Det var inte bra att argumentera emot när Hermione använde sig utav den rösten, något som Draco i alla fall hade börjat att försöka undvika.
"Du kanske borde klä… på dig." Potter nickade menande mot Dracos bara överkropp och han höjde på ett ögonbryn som svar.
"Distraherar jag dig Potter? Du kanske borde hålla lite koll på din pojkvän Weasley."
Weasley skrattade bara medan en röd rodnad spred sig över Potters kinder.
"Draco… sätt på dig en tröja", uppfodrade Hermione.
"Jag är inte din hund", muttrade Draco så tyst att hon inte hörde men lydde henne och gick till Hermiones garderob där han hade lite kläder. Han satte på sig ett par byxor och en långärmad tröja innan han gick tillbaka och satte sig bredvid Hermione i sängen. Han placerade en kyss på Hermiones kind för att verkligen gör klart för Weasley vem det var som hon tillhörde. Med en hand på hans bröstkorg pressade hon bak honom ett par centimeter samtidigt som hon intensivt lyssnade på något som Potter berättade. Draco flinade ogenerat när Weasley om något bara blev ännu rödare.
"Draco, lyssnar du ens."
Hermione väckte honom ur hans försök att psyka Weasley till galenskap.
"Vad?"
Hon suckade och besvikelsen i hennes röst fick honom att sätta sig rakare upp i sängen och rikta fokuset till samtalet.
"Dödsätarna har dubblat i antalet. Sa inte du att det var ungefär fyrtio som bar masker?"
Draco nickade.
"Men det är bara de närmaste som bär masker. Så alla som har märket har inte masker."
"Bar du mask?" Hermione stelnade till bredvid honom vid Weasleys fråga men Draco hann svara innan hon ens hann öppna munnen.
"Ja, det är fördelen med att vara en Malfoy. Jag fick en mask när jag föddes."
Draco önskade att han kunde ha sagt det sista i sarkasm men verkligheten var lika mörk som hans påstående. Mörkrets Herre hade räknat med honom innan han lärde sig gå.
"Ungefär nittio trollkarlar iklädda masker stormade igår eftermiddag en mugglarskola i södra London och hade ihjäl nästan hundrafemtion elever."
"Det är fruktansvärt", utbrast Hermione förtvivlat. "Vad är meningen med det, jag kan inte för allt i världen förstå syftet bakom att döda oskyldiga barn."
Draco visste anledningen.
"I deras ögon är de inte barn Hermione. De är boskap, några vi har makt över. Om de behöver offras för att skapa obalans i ministeriet så kommer dödsätarna att offra dem utan att ens lägga någon vikt vid det. Mugglarnas liv spelar ingen roll för dem. De kommer att döda och tortera tills de får vad de vill."
A/N: Vem tror ni att Blaise ska möta? ;) Vill bara att det ska vara roligt att skriva så tänker stressa mindre. Därför har jag bestämt att jag ska lägga upp ett kapitel varje söndag. Ficen kommer då också att räcka längre då det börjar dra sig mot sitt slut.
