Harry Potter och Mugglartjejen
By Smargden
Kap 55
"Familj fullt ut är ni va, släpper ni in oss?" Frågade Ron och höll om Pansy.
"Inte in i familjen, men som familjevänner är både du och Pansy med och du Neville och Ginny också. Men familj, det är vi fyra, jag med Luna och Hermione tillsammans med Harry. Vad vi gör privat – det är våra egna affärer."
"Tillåt oss att tycka att det är lite – udda – men jag tänker inte lägga mig i det." Sa Pansy. "Och jag tror inte någon annan av oss heller tar illa upp. Jag vet att både jag och Ginny har haft våra synpunkter kring Harry. Men jag vet att jag har ett mycket lugnare och bättre liv med Ron än med Harry. Och jag tror Ginny också känner på samma sätt med Neville. Så ni behöver inte känna er ställning som våra män vara i fara. Harry är inte den som skulle gå bakom ryggen på någon av er, och vi tänker inte försöka något heller, eller hur Ginny?"
"Det fanns en tid jag trodde och hoppades på att Harry och jag skulle bli ihopa igen. Men några ord ur min mun förstörde det. JAG VET Hermione, hade jag inte gjort det – så . . . Det skulle ha varit mycket som vore annorlunda då. Mycket, och säkert mycket sämre. Så, nej jag är inte spekulant på honom, men jag tänker inte neka till att en som Harry får det att krypa på ryggen på en tjej. Jag förstår er så väl."
"Men visst kan vi tänka oss att mysa i kammaren om vi får, jag tänker inte neka han en kram eller så. Det är ju det kammaren är till för, att kunna koppla av. Att få en kram av någon man kan tycka bra om utan att få hans händer innanför byxorna. Så jo, så långt tycker jag att det är okej."
"Kammaren ja, när vi kommer tillbaks så ska vi ha en stund där och efterarbeta överfallet här, Harry och jag pratade lite om det förut. – vänta."
'Ja Luna.'
'Jag var oförskämt burdus nyss, jag talade om att en halvtimma för dem var ett dygn här, då blev de upprörda. De hade ingen aning om det, de håller på som bäst att planera en annan form av möte, vi kommer snart tillbaks – det vill säga, snart med våra tidsbegrepp."
"Bra, Luna sa just att det inte dröjer så länge innan de kommer tillbaks. Jag förbereder de andra på att vi drar direkt vi har Harry och Luna tillbaks. Men det kan dröja från några timmar till ett halvt eller ett dygn."
Det tog inte så lång stund, bara tre timmar. Ändå var det lite efter frukost på onsdag. Nadja hade förberett det mesta på sjukhuset. Hermione med Ginny och Neville hade återgått till skolan och förberedde där. Hermiones föräldrar var fortfarande på skolan, de bestämde att även Leonel skulle vara där en tid.
Hermione och Nadja hade tillsammans med honom kommit fram till att hela Phoenixgruppen kunde få utbildning i politiskt vett och etikett. Och hur man hanterade tidningsreportrar. Han visste vad Harry hade sagt om den stora tidningen. Han tänkte titta efter lämpliga aspiranter.
Visserligen skulle journalister ha mer skolor, men varför skulle inte han kunna ge dem tillräcklig baskunskap för att de skulle kunna vidareutveckla sig själva. Skulle han vara chefsredaktör så borde det vara bra med medarbetare som man kunde lita på.
Redan innan lunch ville Albus och Minerva ha en redogörelse för vad som hade hänt, alltså med Harrys syn på saken. De hade redan fått många olika referat som inte helt stämde överens med varandra. Den stora frågan var varför så många elever kunde vara så överlägsna i jämförelse med vuxna.
Harry berättade vad han hade gjort när de stöttade slottet. Han sa också att han planerade ännu en buffning på dem. Både Albus och Minerva verkade vara motståndare till det, så Harry förklarade.
"Jag gjorde mig av med några enheter där. På sjukhuset tvingades jag att dränera igen. Det var bara två, men där blev jag säker. I sjukhuset fanns det många fler dödsätare. Jag kände tydligt nätverket och att det fanns åtta ytterligare och att de var mycket nära.
"Jag dränerade dem så mycket jag vågade, men jag höll mig också alert, jag kan nu minska av kanalen och jag kan skicka besvärjelser och förhäxningar ut i nätverket så länge jag är förbunden med det. Däremot tror jag inte att Voldemort kan, fast det kanske han kan, det är ju hans nätverk, alltså skicka tillbaks mot mig. Men jag hoppas jag märker det innan det blir för allvarligt."
Harry förklarade vidare hur han förhindrade all in och ut gång just för att hindra dem att fly.
"Harry, du sa att du avser buffa på de andra så de kommer ännu högre, varför?" Minerva såg orolig ut.
"Jag har funderat på det själv, ska jag eller ska jag inte. Men om jag fördelar ut en del, så har jag plats för mer, jag måste vara dränerande för att nå deras nätverk, men de gjorde ett mycket bra jobb att stoppa ytterligare dödande på sjukhuset, så jo jag vill ge dem ännu bättre möjlighet. Jag har en baktanke med det också. Två egentligen."
"Och det är?" Frågade Albus, nästan orolig.
"Det första, jag ska ha några som kan hålla ner mig om jag blir för ivrig. Spårar jag ur ska de kunna hålla tillbaks mig. Den andra är mer egoistisk. Skulle en minister få för sig att jag är ett hinder så ska de veta att det finns ytterligare sju, som kan radera ut dem ifall de gör något mot mig utan orsak."
"Det var en synpunkt så bra som vilken annan, två bra orsaker faktiskt. Men är du inte orolig att någon av de andra spårar ur? Makt korrumperar som du vet."
"Nej, Ron är väl den jag tvekar på, men med Pansy så är han säker. De två tillsammans är en maktfaktor, men om Pansy tror jag att hon vet tillräckligt om maktmissbruk för att gå i den fällan. Neville och Ginny, dem är jag helt lugn inför. Men vi fyra, jag och mina damer, vi klarar dem – om vi någonsin skulle behöva."
"Harry, du sa 'du och dina damer'. Är du med alla tre?"
"Ja Minerva, det har blivit så. Vi är familj, vi kommer säkert inte att få bli lagligt gifta, men vi kommer att deklarera att vi är just familj. Behövs det kommer vi att gifta oss, alltså jag med dem alla och skiljas i tur och ordning där våra barn kommer att födas. Då kommer de att födas inom äktenskapet. Att vi sedan skiljer oss igen någon vecka senare måste ju godtas. För vi kommer inte att göra permanenta äktenskap om vi måste gå på, två i par." Minerva såg förskräckt ut.
"Är du intim med . . . med fröken Lovegood?" Harry förstod att Minerva nämnde just henne därför att hon var dels inte vuxen, men också därför att Harry var att betrakta som lärare medan Luna var elev.
"Ja, med hennes faders välsignelse dessutom. Jag har anat, men jag är inte säker. Hon kan vara en dryg månad redan—"
"MED BARN?" Utropade Minerva.
"Som jag sa, jag är inte säker. Vi gjorde besvärjelsen mot det, men först efteråt. En av ingredienserna i motgiftet var blodet från en just förlorad oskuld. Vi diskuterade det och kom fram till att vi måste försöka. Och vi har botat herr Lovegood. Barnet är ett kärleksbarn, om det nu är ett. Men jag har märkt andra signaturer på Lunas magiska utstrålning den sista tiden."
"Vet . . . vet herr Lovegood . . . om det?" Harry kunde se att Minerva var i upplösningstillstånd.
"Han vet hur brygden måste tillverkas, han hade ett långt samtal med oss fyra. Han vet vad vi var tvungna att göra. Han vet också att vi gjorde det av kärlek dels mellan varandra i hela gruppen samt att vi alla älskar honom. Det räcker visserligen att oskulden älskar offret, men det är inget som hindrar att vi alla älskar honom också. Han sa just att; 'Om det blir barn av det så är det ett välkommet barnbarn'."
"Men om hon är gravid hur kommer det att gå med studierna då?" Minerva hade lugnat sig lite.
"Jag har tänkt på det, vi flyttar oss tillbaks till tiden efter Voldis tidigare fall, på ett ställe där vi kan studera och samtidigt går hon tiden ut. Vi stannar en liten tid ytterligare. Hermione och Pansy läser trolldrycksmagisterexamen, och när vi kommer tillbaks tar de sina examen. Då har vi två behöriga redan i höst. Dessutom kan vi träna i många fler ämnen. Så Luna och Ginny kan ta sina slutexamina tillsammans med oss i år. Allt det utan att ni ens märkt att vi har varit borta."
Harry såg att Albus blev fundersam.
"Harry, för en del år sedan var det en som påstod sig vara missionär, och hade ett par barn som behövde studera, och fick mig att hjälpa till med böcker. Nu förstår jag, jag kunde inte förstå, alla värdena på mina instrument för hur det var med Harry Potter, de visade på utmärkt, under en tid, medan de i övrigt visade uthärdligt. Nu börjar jag förstå. Minerva, Liljan är den flickan vi undrade så mycket över. Liljan Luna och Hermione läste naturligtvis samma böcker, tillsammans med Harry, och hade hjälp av Tonks. Och resten av hela gänget. Jo för tusan. Ni har redan gjort det Harry."
"Albus, menar du att du vet att de redan har varit iväg?"
"Ja, vi vet det, du var själv med och hjälpte till med studieanvisningarna Minerva. Det var då Harry, du lärde dig känna Fawkes, breven kom med en Phoenix, du själv. Att du inget sa, du kunde ju redan då ha förvarnat om en del saker som vi borde ha sluppit."
"Det är just det, man måste undvika att förändra det redan hända. Att vi brevväxlade och fick studiehjälp störde inte så mycket. Tänk om vi hade mötts, hur skulle ni ha reagerat när vi kom hit? En sak kan ha blivit ett resultat av det. Alla vi fanns i samma tid som vi var där som familj. Som magiska så hade vi band med oss själva. Det finns en möjlighet att vi redan då formade våra band. Gjorde att de fanns där utan att vi visste om dem. Men det betyder att vi ska göra det. Vi talar om det vid ett möte vi har i kväll. Eftersom vi kommer att komma tillbaks mycket nära den tid vi lämnar så kommer ingen att märka något utöver att vi möjligen är några år äldre. En sak bör ni redan förbereda en ändring av. Ginny och Luna flyttar över till årskurs sju. Allt annat är ju som förr. Nåja utom några saker, vi kommer att vara några år äldre när vi kommer tillbaks."
"Det är helt i sin ordning och att brevväxla med mig går bra, eftersom du redan har gjort det så vet jag det. Lycka till. Och hälsa alla att ni gjorde väl ifrån er vid försvaret av sjukhuset."
—
Hela gruppen hade samlats hos Harry och Hermione, Dobby och Vinky serverade dem en måltid som de så väl behövde, trots att de hade ätit när de var på sjukhuset var de så gott som utsvultna. Dobby hade förklarat att även alverna tvingades paketera allt de skulle ha med sig och använda flamnätet. Det var först då som de började förstå hur effektivt Harrys skydd var.
Nadja började tala om att de skulle debrefa sig med tanke på striden vid sjukhuset, och att de skulle bli tvungna att vila ut i kammaren. Harry gjorde en gest av att vilja säga något viktigt. Alla visste att han skulle göra det, eller anade det i alla fall.
"Jag har några förslag. Ni vet att ni gjorde förbaskat bra ifrån er. Vi kommer att prata om några detaljer kring det senare. Ni märkte att ni hade krafter avsevärt mer än tidigare, jag vill lyfta upp er ännu ett snäpp.
Det är två orsaker. Ett, jag vill inte vara starkare än er kombinerat. Ni ska kunna ta ner mig om jag går över styr. Det är nästan ett oåterkalleligt krav på det. Den andra orsaken är egoistisk. Om vi får en minister som spårar ur, så ska han inte tro att han kan bli av med ordningsmakten, mig alltså bara genom att ta bort mig, för det finns ytterligare sju som hindrar honom. Det var det. Ni vet hur det går till, och det gör inte ont.
Nästa sak, är lite mer udda. Vi fyra vet det, men inte ni andra. För att skaffa motgiftet behövdes det vissa ingredienser. Blod från en just förlorad oskuld. Luna var oskuld då. Visseligen gjorde vi besvärjelser för att undvika följder, men för att magin skulle fungera så gjordes den först efter att ingrediensen hade använts. Lunas magiska signatur har ändrats den senaste tiden. Jag tror att vi är med barn. Luna – har jag rätt?"
Det blev andlöst tyst. Tills Luna svarade.
"Ja Harry, jag är med barn."
"Nej Luna du är inte med barn, VI är med barn Luna. DU, Jag, Hermione och Nadja. Jag tänkte att vi alla, hela gruppen tar oss till ett behagligt ställe för ett antal år sedan. Ingen Voldemort, inga dödsätare att frukta. Där stannar vi en tid, och där läser vi vad vi behöver. Barnet, eller barnen om vi så vill, föds, och vi sköter om dem en tid. Naturligtvis vill vi ta med dem tillbaks hit, och det kommer vi att göra.
"När vi kommer tillbaks och i vanlig ordning alldeles efter att vi lämnat här, så har vi läst de saker vi behöver. Ginny och Luna ni tar examen samtidigt med oss övriga. Jag har redan pratat med rektorn om det, han godkänner det.
"Pansy och Hermione tar utöver de vanliga slutproven även trolldrycksmagisterexamen. Ginny och Neville kan ta helarexamen och i övrigt vad vi vill studera, jag räknar med två till tre år. Jag har funderat på några varianter av fortsättningen, dem pratar vi om senare.
"Här finns det en möjlighet – men ingen av oss vill nog det, jag vill inte det i vart fall. Nadja, skulle du insistera på att inte följa med, så skulle vi vara jämnåriga när vi kommer tillbaks, men jag vill ha dig med."
"Naturligtvis tänker jag följa med Harry." Sa Nadja bestämt.
"Ja, du kommer att vara lite av lärare också. Vi kommer att läsa på distans jag, som Phoenix, kommer att vara postbud. Alltså i morgon bestämmer vi oss. Om vi gör det så har vi ett dygn eller den tid det tar, att skaffa all litteratur vi behöver. Albus håller redan på att fylla en låda med böcker vi kan behöva."
Tre dagar senare hade de packat allt, pengar skulle de ha. Inget av mynten fick ha ett präglingsdatum senare än 1980. De skulle inte ta några risker med det. De räknade in tre tusen galleons per person och med åtta personer blev det en ansenlig mängd pengar. Harrys Canadensiska guldmynt fanns redan på plats. Dessutom skulle de ha med amerikanska dollar, även här blev det att kontrollera var sedel så den inte var för ny, det skulle bli vissa komplikationer om deras pengar var gjorda senare än aktuellt datum.
De kunde inte räkna med att hämta mer pengar i den tid de fanns, och att hoppa mellan tid var inget som någon ens ville tänka på. Böckerna fick inte heller ha tryckdatum senare än samma år som pengarna. Inte något fick ge minsta antydan till att de var från vad som skulle kallas framtiden för dem som fanns där de skulle vara.
Harry och Nadja hade ordnat ID–handlingar för dem. Även det krävde ett tidshopp så att dokumenten blev tidsenliga. Harry hette James Harry Evans. De övriga fick namn som kunde spåras till familjer, som hade bott i England men emigrerat i olika riktningar. När Hermiones föräldrar hörde om planerna blev det lite diskussioner, kunde de – kunde de följa med? Harry hade redan övervägt den möjligheten, Hermione skulle kunna vara tillsammans med sina föräldrar.
Luna nämnde det för Leonel, han tyckte också det kunde vara en bra idé, han hade aldrig haft ordentlig tid att umgås med sin dotter. Nu skulle han kunna få den tiden. Harry förstod att det skulle bli elva som lämnade Hogwarts, eller kanske mer riktigt, gjorde en tidsresa. Även paret Granger och Leonel fick ID–handlingar som skulle hålla för en prövning. Harry hade tvingats ta Nadja bakåt i tiden för att ordna med alla registerhandlingar. En kontroll skull visa att handlingarna var utfärdade för dem, den tid de antydde.
Några saker gjorde de av säkerhetsskäl. Hermione kontrollerade noggrant att inga naturkatastrofer, flygolyckor eller liknande hade inträffat på platsen Harry hade föreslagit, Barbados. Där pratade man engelska, och det hade varit en engelsk koloni från 1627 och ända fram till 1966. Harry hade också kontrollerat i listan för arvet. En fastighet där tillhörde Potterfonden. Han hade blivit enormt fundersam när han tittade på detaljerna. Han förstod att de hade redan ändrat mycket. Men det var saker han inte kunde nämna om till andra.
Hela gruppen med Ron och Pansy samt Neville och Ginny hade bestämt sig att komma med. Harry märkte att det var inte bara Luna som tänkte ha barn där, kunde en kunde alla. Han hade inget emot det egentligen. Harry studerade kartor en stund och sedan gjorde han en långdistanstransferering.
—
Han kunde på ort och ställe kontrollera hur det såg ut, han försökte titta i tidningsarkiven på bilder av samhället och skaffade sig en uppfattning om hur det såg ut. Det var då han kom på det, ett så underbart hus. Priset var överkomligt. Han tittade noga på tidningens datum. Han bestämde sig, eller rättare han hade bestämt sig redan innan.
—
Han gick vägen upp emot husets grind, skylten "For sale" fanns kvar. Han öppnade grinden och gick vidare mot huset. En hund skällde, en äldre herre kom honom till mötes.
"Jag är spekulant på huset, kan man tänka sig att få göra litet besök?"
"Det går alldeles utmärkt, men är inte ni lite ung för att göra sådana affärer?"
"Kan tyckas, men jag har min farfar bakom mig, jag råkade bli föräldralös i ungdomen, jag har några vänner från där jag växt upp. Passar huset så blir det köp. Vi behöver fem sovrum. Vi är tre par och två ensamma tjejer, som ska bo här." Sa Harry och han såg att den äldre mannen såg missbelåten ut.
"Det ligger lite ensligt, det finns många bättre ställen närmare samhället." Sa mannen.
"Det här passar oss förträffligt. Oh – vad var det där som . . . Så kul . . . ett hus med spöken. Hustomtar, jag har alltid hoppats få se sådana, blir de kvar? Blir de det så tvekar jag inte."
"Jo, de blir kvar. De kan vara lite lynniga. Men de har varit till mycket god hjälp. Så det är inget hinder då att huset har små vättar?"
"Nej inte alls, har de namn, och hur kallar man på dem?" Harry hade sett att det var vanliga husalver, han visste inte om mannen ändå var en trollkarl.
"Man säger deras namn bara, så kommer de."
"Bra, eftersom våra möbler kan komma först om två månader, med båt så vill jag gärna att möblerna är kvar. Kostar det extra då?"
"Faktiskt hoppades jag på frågan, jo tusen dollar extra då lämnar jag allt som det är. Jag har redan tagit undan allt jag ska ha med mig."
"Tjugofem tusen för huset och ett tusen extra för inventarierna. Det tar jag. Jag ska ordna fram det, i morgon? – blir det bra? Amerikanska dollar eller guld?" Nu vaknade han.
"Guld?"
"Ja som i guld galleons."
"Jag har inget emot guld, två galleons per dollar alltså femitiotvå tusen då, det blir utmärkt."
"I så fall, så hittar jag ett annat ställe. Och talar om för folk att det här huset är hemsökt. Nej tio dollar per galleon är mer likt en ärlig kurs. Och eftersom du försökte köra upp mig på det så kan jag tänka mig att två tusen galleons är ett lämpligt pris – som högst."
"Två tusen femhundra."
"Två tusen."
"Två tusen fyrahundra."
"Två tusen."
"Två tusen trehundra"
"Okej då två tusen tre hundra galleons, för rubbet." Sa Harry i ett försök att avsluta.
"Tvåtusen fem hundra. Med husalverna"
"Nä två, annars beordrar jag husalverna till dig och tar med mina egna."
"Så – du har egna husalver, i så unga år. Men låt gå för det då två tusen galleons i morgon den här tiden."
Harry gjorde en snabb runda för att se det mesta. Han skulle visa minnet från det, han hade ju bestämt redan men han ville ha de övrigas godkännande, innan han medgav att han redan hade avtalat om det. Han skulle ha tvingats betala avsevärt mycket mer om han först skulle ha växlat till dollar. Men han spann vidare.
Innan han lämnade Barbados och forntiden kostade han på sig att besöka fastighetsarkivet och en del andra instanser. Det gav en del nyttigheter eller rättare sagt, aningar bekräftades. Han var nu mer motiverad att fullfölja affären än tidigare. Han återvände till sin egen tid och hämtade den extra summa från banken, varefter han återvände till dagen efter forntiden. Han gick mot husets grind, hunden som skulle skälla var tyst – för tyst. Det var fortfarande över trettio meter kvar till grinden.
Han valde att skapa en osynlig reflektorsköld som böjde sig runt honom. Han var skyddad runt om. En bil kom bakifrån, han slappnade av en aning. Han tyckte att ljudet från bilen kom för mycket rakt bakifrån, han valde att flytta sig till en halv minut längre fram i tiden, samt nyttjade ringen. Bilen hade just passerat och stannade. Ut rusade fyra stycken unga män. Harry hörde hur de ropade frågor i stil med "vart försvann han?" Ringens osynlighet var en god hjälp. Harry lyssnade och kom fram till att ungdomarna hade tipsats att en ung herre skulle komma nerlastad med pengar vid ungefär den här tiden.
Så det var den typen av affärer mannen sysslade med. Först gjorde Harry några stunners de var så lätta att slå ut, det var nästan så han skämdes. Accio trollspö gav resultat. De var trollkarlar. Kanske var de en avläggare från pirattiden. Så kom Harry på att, affären i sig själv var bluffen för att någon skulle komma med pengar. Men han visste att affären var överenskommen. De hade visserligen inte gjort något bindande avtal men det fanns inget som hindrade honom från att kalla fram en sådan utifrån gårdagen.
En stund tänkte han gå tillbaks i tiden, men nej för mannen hade tiden gått till nu. Alltså måste det ha hänt. Harry passade på att krympa ungdomarna som avsåg hoppa på honom. Buren han manade fram gjorde han totalt rymningssäker, med fyra isoleringsceller bredvid varandra. Ingen animagustransferering kunde ske i den, och alla spärrar mot magi satte han också på den. Faktiskt ingen aktivitet alls, när burdörren var stängd.
Han leviterade bilen och placerade den innanför staketet. Han hämtade bilnyckeln och behöll den, varefter bilen smälte in i omgivningen att den inte syntes. En bil skulle han behöva, tackar som bjuder.
Gången upp mot huset kändes trygg nu. Han var osäker på om mannen skulle finnas där eller inte. Men han fanns, och som Harry anade han hade inte samma uppfattning som dagen innan, han verkade mycket återhållsam och oförstående. Men för att inte avslöja sig alltför mycket höll han god mig men skyllde på ålder och dåligt minne.
När Harry ställde buren, med de utslagna ungdomarna i på spiselhyllan, vitnade mannens ansikte betydligt.
Utan att verka bry sig lade Harry fram köpekontraktet han hade ordnat medan han gick upp emot huset. Två påsar med tusen galleons i vardera placerade han där också.
"Jag kan inte erinra mig att vi ska ha kommit överens om något." Sa Joshua Collums, som Harry visste att mannens namn var.
"Spelar så liten roll, om du minns eller inte. Skriver du inte på hamnar du inne i buren du också, så skriver jag på i ditt ställe, och sen dumpar jag er i havet. Du tänkte skinna mig, liksom du tydligen har gjort med några tidigare. Jag tvekar inte, ni avsåg döda mig och mata fiskarna med resterna. Så jag har inga skrupler att låta er försvinna. Så skriv på nu – om du vill leva länge nog att se myntet falla i golvet." Sa Harry och slängde upp en knuting i luften. Naturligtvis hade han ingen tanke på att skada mannen, men det visste ju inte han. Och de hade kommit överens om en summa.
Myntet föll som i ultrarapid och Joshua såg det så också, sannolikt fladdrade hans liv förbi i hans inre syn. Han valde att skriva på. Det Joshua inte märkte var att det inte stod galleons utan US Dollar på kontraktet. Men priset var omräknat till det så det spelade inte någon större roll.
Som avslutning tvingade Harry med Joshua Collums till samhället och in på fastighetsarkivet. Där lade han åter fram påsarna med pengar, kontraktet och så vände han sig till Joshua Collums. Harry hade hållit Joshua distraherad tillräckligt länge för att ta av honom två trollspön samt tre andra magiska föremål, helt utan att Joshua märkte något.
"Visst kom vi överens om summan i går, och att jag skulle komma med den idag." Joshua nickade. "Visst är det du som har skrivit namnteckningen som säljare." Åter igen nickade han. "Det står i kontraktet att du är ägare till fastigheten. Är det så?" – nu nickade han inte. "Vem äger den då?" Frågade Harry, men han visste det redan. Det var han själv, eller rättare sagt, den fond Harry så småningom skulle ärva. De på fastighetsarkivet visste vem som var ägare och kunde enkelt konstatera att Harry hade blivit utsatt för ett bedrägeriförsök. Istället ordnade de fram hyresavtelen som den ordinarie ägaren hade försett dem med. De var ackrediterade handläggare av uthyrningen.
Joshua Collums hämtades lite senare av polisen, med Harrys uppmaning att de skulle undersöka även en del tidigare försvinnanden som kanske kunde bindas till honom. Kvar hade Harry fyra banditer, dem tänkte han förhöra senare. Av dem skulle gruppen lära sig det mesta om öns undre värld.
Harry fick det jäktigt, det fanns mycket att göra medan han var kvar i forntiden. Han behövde ha alla handlingar klara för huset. Det var visserligen hans men egentligen inte i den tiden. Därför måste han hyra huset, för det skulle just vara uthyrt.
Han hade fått hyresavtalet klart, han kallade sig James Evans. Stället var betydligt större än vad det hade förevisats, de handlingar han hade läst antydde det också. Däremot var inte allt tillgängligt för honom därför att det fanns andra som bodde där också. Huset Harry skulle ha tillgång till hade tre våningar över mark och två under, i fyra mindre bungalows bodde servicepersonal. Bland annat en gårdskarl, två unga tjejer, mulatter som hade uppgifter huvudsakligen inomhus, samt en som var trädgårdsskötare och fiskare. I en av husets avskilda delar bodde en husa. Hon var den som skötte om allt, en form av vicevärd.
Harry hade inte sett någon av dem när han besökte huset för att köpa det. Han visste när han gick dit andra gången att det var hans eget. Första gången däremot hade han bara anat det och att den som ville sälja det var ute i andra ärenden. Han förstod bara inte vilket, eller hur allvarligt det var innan han fullföljde sin del av det.
Harry förklarade för husan att han skulle komma dit tillsammans med sin familj. Han nämnde också att familjen bestod av tre par och två extra flickor som var mycket goda vänner med honom och hans dam.
Medan han talade med Mari Gilbrandsen om hur han hade tänkt sig mindes han. Han nämnde även det för Mari. Mari nämnde i sin tur att det ibland hände saker i huset utan synbar anledning och hon frågade om husfolket skulle störas av det. Harry försökte lirka ur henne vad hon menade. Till slut sa han rent ut: "Den som hade försökt sälja huset till mig var trollkarl." Han såg hur Mari pustade ut.
"Är master James bekant med sådana?"
"Jag såg husalver, så jag antar att Mari också kan några konster, det stör mig inte. Det kanske till och med kan underlätta i arbetet."
"Är master trollkarl själv måhända?" Harry nickade.
"Bra, då behöver vi inte smyga om sådana saker. De övriga i masters familj, är de bekanta med förhållandet?"
"Ja, när vi ändå är inne på den formen av tillvaro, jag skulle uppskatta om det kan ordnas med lärare i några ämnen. Trolldrycksmagister är det två av min familj som önskar läsa till. Dessutom de övre klasserna i normal magiskolning är önskvärd. Jag har fått löfte från Hogwarts skola i England att få utbildningsanvisningar därifrån, och i de fall jag behöver böcker, skulle de hjälpa mig med det."
"Jag kan lägga några goda ord när jag har mött personerna ifråga, när kommer ni att flytta in?"
"Inom ett par dager borde vi kunna komma. Det finns en del praktiska saker att ordna först."
"Ni är så välkomna. Faktiskt, han som hyrde tidigare var en otrevlig typ. Men, han betalade hyran och vi är städslade att jobba här av de som äger stället, och vår uppgift är att se till att allt är som det ska vara med huset. Jag har fått besked att master har betalt hyran för lång tid framåt, så om inget förstörs så är allt som det ska vara. Vi ska ha några sammankomster där ni talar om vad ni vill ha för service, husalverna är de som sköter om husets renhållning och köket, jag och flickorna sköter serveringen. För att hålla matvaror i huset behövs pengar som husfolket håller, alltså en form av hushållskassa. Vi kan diskutera storleken av den och den klass ni vill att huset ska hålla, sedan sköter vi alla inköp. Dessutom kommer det att komma räkningar på el och bränsle. Så var beredd på att det kommer mer utgifter."
"Jag förstår, men era löner ingår alltså i hyran." Hon nickade. "Beräkna en hushållsbudget utifrån vad gäller min familj, elva personer. Vi kommer att hålla en ganska låg profil, god och näringsriktig mat, ibland lite mer påkostat. Vad gäller gäster, så kan det bli med tiden, men just nu vet jag inte vilket schema det kan bli. Vår huvudsakliga avsikt med att bo här är, lugn och ro."
"Det ska nog bli bra med det, någon tid med anpassning och vi kommer säkert att trivas med varandra. Flickorna och de andra som bor i bungalowerna vet om magi, men är inte utövare själva. Så det är fritt fram att använda magi på ägorna och i huset. Då önskar jag master och herrskapet välkomna"
—
Nästa sak var att gå över till aktuell tid minus ett par dagar, där skulle han göra en sak. Visserligen kände han en viss tvekan inför det, men han avsåg tillbringa ett par dagar med att ögna igenom alla tidningarna, från den tid de skulle flytta in, tills den aktuella tiden, däremot undvek han att besöka huset nu. Eftersom han tänkte flytta alla tillbaks, så hade det egentligen inte hänt, även om det fanns något i tidningarna om dem. Skulle det finnas några beklagliga saker avsåg han planera om. Han kände det som att han behövde veta. Allt verkade vara helt lugnt, inga stora svarta rubriker. Nu skulle han tillbaks till Hogwarts
—
Eftersom de skulle vara borta så länge, och Leonel behövde sjukhusvård varje vecka så bestämde Harry att de måste göra transplantationen innan han kunde komma med. Därför transfererade Harry både Leonel och Luna till sjukhuset.
När Harry, Luna och Leonel resonerade om saken med en av helarna så avråddes en transplantation av Lunas njure, när de upptäckte hennes graviditet. Harry insisterade på att de skulle förbereda för det, alltså göra anpassningstestet som skulle avgöra om en transplantation skulle kunna ske utan komplikationer. Testresultatet visade att en transplantation kunna göras med nittiofem procents resultat. Helaren fortsatte att avråda.
Harry talade om vad han tänkte försöka. Nu syntes en annan lyster i helarens ögon. Harry anade att han hade givit dem en idé för kommande operationer.
Både Luna och Leonel förbereddes för magisk operation. Även Harry kläddes i skyddande klädsel. Han var inte beredd på sin reaktion när Lunas skinn öppnades och han kunde se delar av hennes inre, men han svalde kväljningarna och koncentrerade sig på uppgiften.
När en av Lunas njurar var frilagd, kopierade Harry den, och kopian transplanterades. Sedan gjorde han ännu en kopia, som också transplanterades. Lunas njurar förblev kvar oskadda.
Tre timmar senare och med en Phoenix som gråtit över tre sår var båda patienterna klara. Harry fick lära sig några enkla skanningar han kunde göra för att undersöka de nya njurarnas anpassning och eventuella avstötningstendenser. Dessutom skulle de ge akt på hans eventuella gultoning; om han började se gul ut var de tvungna att komma tillbaks direkt.
Harry bad dem vänta ett ögonblick varvid han tog med Leonel två dygn tillbaks, i Tonks lägenhet. De fick tid att resonera omkring olika saker, Harry förklarade att avsikten var att låta tiden gå två dagar och så skulle de tillbaks till då de just lämnat sjukhuset, så kunde helaren åter kontrollera och se om det verkade fungera.
De första dygnen var mest kritiska. Harry gjorde som han hade fått lära sig, och han märkte inga fel, och när de återvände till sjukhuset i nästan samma ögonblick de försvann förklarade Harry att det nu hade gått två hela dygn för Leonel, och att han borde kontrolleras igen. Allt verkade fungera utmärkt.
De var samlade och klara för avfärd, Harry började med att ta bagaget till husets vind dagen efter att de skulle komma själva. Sedan tog han först sin familj, därefter sina vänner, för att avsluta med Hermiones föräldrar och Lunas pappa.
De skulle vara borta från alla problem med Voldemort och hans dödsätare, de skulle äntligen få ta en tids vila.
—
EOC
