Kapitel 50

Om det hjälper, så ja, jag är tre!

"Tror du att Harry har blivit bättre?" Sirius häver sig upp och lutar sig mot sänggaveln och tittar ner på Remus.

"Nej, jag tror inte det…"

"Och vi kan inte göra något?"

"Helst inte."

"Inte ens prata med Snorgärsen?"

"Nej. Han måste bevisa det själv. Utan att veta om något. För om han vet om något så kanske han säger fel saker. Eller börjar överbevisa sig själv… "

"Men jag klarar inte av att veta att vi kanske utan att göra något låter honom gå rakt in i en vägg!"

"Det kanske vi gör fast vi gör något åt det."

Sirius suckar. Han drar upp knäna och lägger armarna runt dem.

"Jag vet att du inte klarar av att inte göra något när du vet att någon du bryr dig om inte mår bra. Men i det här fallet kanske du måste backa."

Remus sätter sig upp han med. Han låter sin hand vila på Sirius kind ett tag innan den glider ner för hans hals, nyckelben, axel, arm och ner till fingrarna där han flätar ihop deras händer.

"Jag kan ju ge dig annat att tänka på!" säger Remus efter ett tag och ler busigt. Sirius tittar tvärt upp med ett stort leende.

"Du har verkligen energi veckan innan vargmånaden!" säger han och flinar. Remus struntar i kommentaren och klättrar över Sirius och sätter sig grensle.

Deras läppar möts och kysser varandra lätt. Nästan lite blygt. Som om läpparna lär känna varandra på nytt. Remus backar lite och får med sig Sirius så pass att han kan trycka ner den sistnämnde i madrassen.

Ett triumferat leende sprider sig längs varulvens läppar innan de blir upptagna av att kyssa Sirius hals.

Långsamma och försiktiga fingrar letar sig över varandras kroppar. Retas, leker, smeker.

I ett annat rum i huset…

"Potter!"

"Jaaa?"

"Kan du ta och lägga dig och släcka!"

"Men om jag lägger mig så kommer jag ju inte kunna släcka! Knappen är för långt ifrån!"

"Släck först och lägg dig sen!"

"Då kommer jag inte kunna se något!"

"POTTER!"

"Ja, ja!" muttrar Harry och släcker lampan. Han går fram till sängen och lägger sig ner.

"Vad gör du, Potter?" frågar Snape lugnt.

"Eh… Rör dig…", säger Harry tveksamt.

"Varför?"

"För att jag älskar din seeeexiga kropp", Harry flinar ut i mörkret.

"Och varför kan du inte bara tänka på den…"

Harry börjar ångra att han rört vid Snape och allra helst stället där han har sin hand just nu.

"Jag ska sova. Och du väljer att röra mig?"

"Men jag vill ju inte sova", säger Harry busigt. "Kan vi inte… hitta på något?"

"Jag ska sova, så rör mig inte."

"Okeeej. Vilken är din favoritfärg?"

"Vad gör du nu då?" frågar Snape ansträngt lugnt och med slutna ögon.

"Fokuserar på att inte röra dig. Nå? Vilken är din favoritfärg?"

"Är det inte ganska uppenbart, Potter?"

"Jo… Okej då… Vill du spela klädpoker?"

"Jag har bara underkläder på mig…"

"Desto snabbare får vi av oss kläderna och kan…"

"Potter!"

"Förlåt då, mr surpuppa."

En tystnad breder ut sig. Men inte för under så lång tid.

"Vill du leka en annan lek?"

"Men vid hela Merlins namn!" Snape sätter sig upp tar sin kudde och täcke och reser sig upp.

"Vart ska du?"

"Till ett rum där du inte finns!"

Harry ställer sig på knä i sängen och kryper fram till Snape. Han lägger armarna runt halsen på Snape och håller fast.

"Men jag kan inte sova utan dig!"

"Jobbigt!" svarar Snape och tar ett steg från sängen, men Harry som håller fast sina armar runt Snapes hals följer med.

"Släpp mig."

"Nej!" säger Harry och håller fast hårdare och drar upp benen.

"Hur gammal är du! Tre?"

"Om det hjälper, så ja, jag är tre!"

"Så bra, då är vårt förhållande olagligt och vi kan inte fortsätta ses."

"Meh!"

Snape böjer sig ner och kysser Harry. Denne blir så chockad att han släpper taget och faller ner på fötterna. Han sträcker på sig och kysser Snape intensivare.

Abrupt släpper Snape Harry och vänder sig om.

"Vad gör du?"

"Jag sa att jag ska sova någon annanstans!"

"Men…"

"God natt, Potter."