Kapitel 7

Sen när brukar jag ha en Remus i min säng

Det är tidig morgon några timmar efter festens slut och solstrålarna lyser rakt in i ansiktet på Sirius. Han öppnar ögonen, men kniper genast igen dem igen när solljuset bländar hans stackars ljuskänsliga ögon. Han ligger kvar, blundar hårt och önskar att någon bara tog och släckte solen – en sen om de skulle frysa ihjäl?! Hans huvud värker och han känner illamåendet ligger molande i bakgrunden. Han hör att sovsalskamraterna fortfarande sover. Klockan kan inte vara mycket, men tillräckligt för att solen är uppe och retas.

Han kan inte förmå sig att hitta orken att resa sig upp och dra för förhängena.

Varför är de inte fördragna? Han brukar alltid dra för dem. Sen kommer han ihåg festen, Isa i skrubben, han med henne i skrubben, scenen på toaletten och att det vara Remus som klädde av honom. Remus måste ha missat att stänga igen dem.

Snälla gode den som lyssnar, kan ingen bara stänga förhängena åt mig? Ingen verkar lyssna på hans inre böner.

Inte heller lyckas han få en ickeverbal förtrollning att funka heller.

Stönande drar han upp täcket över huvudet, det resulterar dock i att han bara några minuter senare inte får någon luft och behöver dra ner täcket igen.

Han sparkar täcket åt sidan och suckar trött, han kommer aldrig kunna somna om nu. Han sätter ner fötterna på golvet och gäspar. Solens värme känns skön mot hans morgontrötta och slitna kropp.

Han reser stönande på sig och börjar gå mot toaletten.

"Siri va gö' du?" frågar en sömndrucken Remus som tittar fram mellan sina fördragna förhängen.

"Tänkte ta och gå upp", gäspar Black sonen ljudligt.

"Halv feeeem på morronen?" En gäspning drar ut siffran fem. "Du har sovit typ tre timmar" säger Remus förvånat efter att ha tittat på sitt armbandsur och stirrar på Sirius som om han är allvarligt sjuk. "Snälla lägg dig igen!"

"Nej, kan inte", protesterar Sirius gnälligt. "Solen…"

Längre hinner Sirius inte innan Remus suckande drar ner Sirius i sin säng.

"Snälla sov", säger Remus enkelt och makar sig till andra sidan av sängen och vänder ryggen mot sin vän.

Mm, varmt och mörkt, tänker Gryffindoraren innan han snabbt somnar om.

Mm, har det alltid varit såhär skönt att sova? Han är fruktansvärt bekväm. Mmh… vänta här ett tag.

Sirius slår upp ett öga, men möts av en hår-suddig värld. Värden ser gyllene ut genom hårstråna som korsar den svarthåriges ansikte. Han blundar igen. Han orkar inte mentalt fundera ut varför världen är gyllene genom sitt korpsvarta hår, han är på väg in i sömnensvärld när hans tankar rycks upp och börjar ifrågasätta varför i hela Merlinsnamn hans håret-över-ögonen-värld är gyllene när han har svart hår? Så har det aldrig sett ut förut och då har han vaknat ett oändligt antal gånger med håret framför ögonen.

Han slår återigen upp ett öga och sedan den andra. Jo, allt ser varmt ut genom håret. Han sätter sig upp, håret glider ner över kinden och faller emot madrassen. I panik kör han upp en hand i sitt hår, men jo allt finns kvar där och inget hår är tappat. Rakt framför sig ser han att han sparkat av sig sitt täcke och de har ramlat ner på golvet och orsakat en spricka mellan förhängena så att solen kan kasta in sina mjuka strålar.

Håret…

Håret!

Vänta, vänta, vänta.

Sirius tittar ner och finner en arm som korsar hans nakna bröstkorg. Han följer armen med blicken och den landar på det gyllene hårrufset som tillhör Remus J. Lupin.

Sen när brukar jag ha en Remus i min säng?

Han kniper ihop ögonen, hans stackars än alkoholstinna hjärna är överbelastad. Självklart finns det ingen Remus i hans säng!

"Jag måste inbilla mig saker", säger han sakta mumlandes för sig själv. "Jag kommer strax öppna ögonen och inse att jag drack lite väl mycket i går kväll."

Han sätter händerna emot ansiktet och gnuggar sitt stackars huvud. Han känner hur Remus inbillade arm faller ner och fastnar någonstans runt naveln. När han tror sig vara lite klarare i huvudet öppnar han ögonen och stirrar in i sina, imorgon ljuset, eldröda fingrar. Försiktigt tittar han fram bakom sin högra tumme och tittar ner. Insikten slår honom i magen.

Jo, det är en Remus i hans säng. Undrar vart den riktiga Remus är…

"Sir, vagöru?" undrar Remus morgontrötta röst och avbryter Sirius tankar. "Sluta rör dig. Jag kan inte sova nä du rör dig."

Det är alltså den riktiga Remusen som ligger i hans säng.

"Snälla sov, Siri. Sluta gunga sängen."

Remus ord får Sirius att rodna, men lägger sig ner igen.

"Vad gör du i min säng?" viskar Sirius och tittar på pojken som blundar.

"Shhh", Remus slänger upp sitt finger emot läpparna för att förtydliga att han absolut vill sova vidare. Han öppnar inte sina ögon. "Du i min säng."

Sirius ögon blir runda som tefat ett tag innan han kommer ihåg att han blev neddragen i Remus säng tidigare i morse.

Ett tappert försök att nå sitt täcke med tårna misslyckas. Remus höjer upp sin överkropp och lutar sig på sina underarmar och tittar sömndrucket på Sirius.

"Black, vad är ditt problem?" mumlar han och kisar åt honom i ljuset.

"Mitt… Ditt täcke ligger på golvet…"

Remus blick följer Sirius pekande tumme. Förstnämnde pojke reser sig upp och drar upp täcket från golvet.

"Så, nu sova", mumlar Varulven och gosar in sig mot Sirius axel. En chockad Sirius stirrar häpet ner på Remus. Såhär nära har de aldrig sovit med varandra. Så här nära har Sirius aldrig sovit med någon.

När första chocken lagt sig så känner Sirius hur en arm letar sig runt Sirius midja, lägger sig tvärsöver Sirius nakna överkroppen med fingrar som letar sig in under Sirius höft för att hålla sig på plats.

Hela Sirius värld stannar upp av känslan. Så varmt. Så skönt. Hjärtat ökar pulsen hos Sirius. Ett leende smyger sig fram över Hunddjurets ansikte. Han vänder huvudet åt sidan, hamnar i perfekt höjd med sina läppar på Remus panna.

"God natt, Remus", mumlar han mjukt mot den lena huden.

"Natt, Sirius." rösten får Sirius att hoppa till lite. Han trodde Remus sov.

"Natt."

Snart sover de båda sextonåringarna tungt. Ända fram tills…

Men oj så kul det var att skriva detta kapitel! Jag har såna visioner för denna berättelse! Men för att jag ska orka med och vilja lägga ut ofta så får ni faktiskt hosta fram lite kommentarer till mig.

Vad var bra? Vad vill ni läsa med av? Vad vill ni INTE läsa mer av?

Kom igen, 30 sekunder av ditt liv förgyller hela din författares liv!

Ha en fin dag

Kram

Angel