Jag vet, jag vet… Jag är en dålig författare! Kapitlen ligger färdiga, men jag hinner inte lägga upp. Men här kommer det! Fortsättningen. Enjoy!
Kram Angel
Kapitel 8
Vad sägs om att låsa in honom i en koffert och skicka ut den genom fönstret?"
"Siiiiiirius…"
Sirius knorrar när han återigen träffas av solen i ansiktet. Varför kan inte världen bara låta honom vara ifred?
"Siiiiiriusss. Vakna."
"Lägg av, Tagghorn! Plåga Måntand istället! Mitt huvud värker."
"Okej!" svarar James, nästan för snabbt hinner Sirius tänka.
"Vid Merlins strumpor är du sjuk i huvudet, eller?" utbrister Sirius flämtande när James knäar honom i magen för att ta sig upp i sängen. "Sa jag inte åt dig att plåga Måntand?"
"Jo, men du ligger i vägen. Du sover i hans säng."
Vad...? Åh juste!
"Varför sover du här?" frågar James efter en liten stund och börjar kittla Remus med en fjäderpenna.
"JAAAAAAMES!" tjuter Remus och trycker ner den mycket pigga Gryffindoraren i madrassen.
"Men gomorron!" svarar James halvt kvävt av madrassen.
"Vad ska vi göra med honom?"
"Vad sägs om att låsa in honom i en koffert och skicka ut den genom fönstret?" muttrar Sirius och vill bara somna om.
"Kom igen! Det är ju snart lunch! Jag måste få göra något snart!"
"Plåga fröken-så-speciell då! Vi vill sova! Bara för att du är för pigg för ditt eget bästa dagen efter, betyder inte det att alla andra är det."
"Men om jag inte hittar Lily då? Måste du sova, Sirius? Varför är du i Måntands säng?"
Sirius stönar högt åt den långa ramsan av frågor.
"Den är skön och mörk, kan du gå nu?"
"Det är en exakt likadan säng du har, och du har förhängen också vettu…"
Det slutar med att James tillslut får sin vilja igenom och de fyra marodörerna går snart bredvid varandra ner till stora salen för att äta lunch.
En som är överpigg med energi som skulle räcka för att springa till månen med och tre andra som ser ut att vilja slå ihjäl den överpigge människan, låta havsfolket ta honom som lunch och sen leta upp närmsta bästa säng för att sen sova ett par timmar till.
De kommer in i stora salen och ser att det är fler än de själva, förutom James då, som ser halvdöda ut.
"Jag läste någonstans att om man äter för mycket broccoli så kan man bli grön", avslöjar den glasögonprydde pojken muntert samtidigt som han proppar in fyra bitar broccoli i munnen.
"Man ska inte tro på allt man läser", muttrar Remus och lägger lite paj på sin tallrik.
"Men om man inte ska tro på allt man läser, vad ska man tro på då? Och hur kan du då tro på det du läser i alla dina böcker? Varför tvingar lärarna oss att läsa allt om nu trovärdigheten är liten?"
"James, håll käften!" utbrister Marodörgängets övriga medlemmar. James tystnar för några sekunder innan han tar till orda igen.
"Hon spanar in dig!" väser han till Sirius.
"Vem?" Sirius tittar sig runt, men ser ingen.
"Där bakom dig. Isa."
Sirius vänder sig runt och möts av ett par blå ögon. Hon ler emot honom och vinkar lite. Han ler lite tillbaka, höjer handen och vänder sig sen tillbaka mot sin frukost. Han känner inte för tjejer eller charmiga leenden just nu.
"Så, är hon ditt nya offer?"
"Vadå offer?" frågar Sirius och spelar förnärmad.
"Hon var hans offer redan igår kväll", upplyser Peter villigt. "Jag såg när de smet ut."
"Oj, oj, oj då", utbrister James och petar till Sirius. "Vad hittade ni på då, Tramptass?"
"Inget", han kastar en snabb blick på den brunhårige pojken med de bärnstensfärgade ögonen för att se hur denne reagerar, han verkar dock inte reagera så värst mycket över samtalet till hans besvikelse. "Vi pratade…"
"Pratade? I varandras munnar då eller?" flinar James.
"Vi pratade och sen letade jag upp, Måntand här för att sedan gå tillbaka upp till vår sovsal för jag mådde inge bra, okej? Eller hur, Måntand?"
"Huh?" frågar sistnämnde frånvarande och tittar upp från sin tallrik.
"Vi gick upp till vår sovsal tillsammans."
"Ja det gjorde vi, han mådde inge bra", bekräftar han nickande.
"Vad tänker du på?"
"Vad menar du?" frågar Remus och rodnar.
"Du tänker på någon…", flinar James i ett tonfall som kräver att få veta vem.
"Det gör jag inte allste!"
"Joo-o…"
"Kanske det är tjejen igår", muttrar Sirius och petar i sin mat. Han låter mer irriterat än han tänkt låta. Han stänger av det fortsatta tjatandet av att få reda på vem tjejen är, han är inte alls road av ämnet. Han vet inte varför han är så irriterad på tjejen… Eller han kanske är irriterad på Remus för att han utan att veta om det själv, är attraherad av tjejen? Han lämnar ämnet och försöker tänka på annat tills de tillslut reser på sig för att gå.
Peter säger redan utanför dörrarna att han måste till bibblan för att hämta upp lite böcker till sin läxa och så är de bara tre Marodörer som är på väg upp mot uppehållsrummet.
Det tar dock inte lång stund innan de bara är två Marodörer som tillsammans får fortsätta uppåt. James får nämligen syn på Lily på andra våningen och han viker av åt hennes håll och så var de bara två Marodörer. Han och Remus utbyter blickar och rycker på axlarna.
På femtevåningen blir de stoppade av en röst som ropar på Sirius. Han vänder sig om och möts av Isa som kommer skyndande genom korridoren.
"Hej."
"Hej", svarar han kort och avvaktande.
Tystnad.
"Vill du hitta på något?"
"Nej inte direkt, jag är ganska trött", svarar han lite svävande, hoppandes på att hon ska ta den ursäkten och gå.
"Kanske om en timme då?" långa ögonfransar sveper emot hennes kind när hon långsamt och hoppfullt blinkar upp emot honom.
"Nja…", Sirius kliar sig i nacken och sneglar emot Remus.
Isa klickar lite med sin tunga medan hon funderar.
"Men då gör vi såhär, du går och vilar ett tag så ses vi efter maten?"
"Du Isa, alltså… Jag hade kul, men jag tror inte det kommer funka. Jag har för mycket som händer just nu…"
Hon ser ut som om hon nyss fått reda på att hennes pappa egentligen är en hippogriff.
"Du är ett svin, Black", fräser hon och vänder på klacken och marscherar argt iväg.
"Det där vara inte så snällt. Hon tycker verkligen om dig."
"Nej, jag vet Rem. Men man kan inte dejta alla bara för att de tycker om en."
"Vad var det för fel på henne då?"
"Det är inget fel på henne. Jag känner inget för henne. Vi har ingen… kemi?" eftertänksamheten får Sirius uttalande att låta som en fråga och inte ett påstående.
"Och ändå följde du med henne till en skrubb?"
"Jag var full och hon halvt utnyttjade mig."
"Och du klagar?"
"Jag gick ju därifrån."
"Sant. Det kunde faktiskt ha växt fram något mellan er."
Remus kikar på Sirius från sidan.
"Jag tror att ett stadigt förhållande skulle göra dig gott…"
"Det måste vara rätt också, inte bara ett förhållande."
"Vem skulle vara rätt då? Du är ganska kräsen på valet av dina tjejer. Snart kommer tjejer vara en bristvara för dig."
"Jo…" Men det skulle inte göra så mycket, lägger Sirius hjärta till i en tyst konversation, men hjärnan förstår inte alls vad hjärtat vill säga med det.
Tystnaden lägger sig mellan dem.
Det gör inget.
Den är mysig.
Här skulle Sirius för alltid kunna gå.
Äntligen! Nu har jag lagt upp det nya kapitlet. Jag tror att det är från nu som saker kommer ta fart!
I nästa kapitel kommer ni få träffa på andra bekantskaper och Sirius kommer tappa minnet och han kommer inte längre ihåg vem James, Remus eller Peter är! Oj oj oj. Ge en kommentar så kanske jag är snäll och lägger upp ett kapitel fortare!
Kram Angel