Jag har försök att lista ut lite om alla människor som nämns i Harry Potter, vissa kan jag placera in, andra finns det inget riktigt årtal utan bara ett mer ungefärligt, dessa personer väljer jag själv vilket år jag vill att de ska gå :) Men jag äääälskar att kunna bygga upp historien med lite fler kända ansikten.

Läs och skriv en kommentar! Enjoy

Kram Angel

Kapitel 9

Jag trodde du typ hade gått och dött i Snorgärsens säng!

"Quirinus sluta vara så barnslig! Jag behöver träna", Gyllenroy tittar besviket på sin elevhemskamrat och knycker med nacken så det gyllenblonda lockarna hoppar runt ansiktet på honom. Han studerar sina naglar ingående i väntan på att den lilla pojken framför sig ska ändra sig och hjälpa honom istället.

"Jag vill inte bli måltavla för dina formler! Du är ju sämst på dem!"

"Det är ju därför behöver jag träna! Och jag kan faktiskt behärska Obliviate utomordentligt", skryter han och sätter näsan i vädret. Att den lilla skiten ska komma och tala honom vad han kan eller inte kan, hmpf!

"Träna på Kingsley", protesterar den något mindre pojken och drar nervöst i sina ärm slut.

Samtidigt som Quirinus säger det kommer nämnde person gåendes i korridoren med näsan i en bok.

"Ey, Kingsley! Kom hit", ropar den blonda pojken och viftar stort med armarna för att väcka den mörkhyade pojkens uppmärksamhet.

"Vad är det?" undrar Ravenclawaren misstänksamt, tittar från den ena pojken till den andra och stänger sakta ihop sin bok med sitt högra pekfinger mellan sidorna han läser.

"Jo, jag undrar om jag kun…- Obliviate!" ropar Gyllenroy utan förvarning, men Kingsley kastar sig åt sidan och undviker förhäxningen.

"Vad är det för fel på dig?!" frågar han arg och reser på sig.

"Gnäll inte så mycket Shacklebolt, du blev ju inte träffad!"

"Gr-grabbar…", stammar Quirrell och stirrar på något bakom de bråkande pojkarna. "Jag tror du träffade Black…"

"Black? Vilken Black?" fräser Gyllenroy, tydligt irriterad över situationen.

"Sirius…"

"Ni två är så döda när Potter får tag på er!" ler Kingsley stort.

"Du är ju indragen i det här nu", protester Gyllenroy och börjar gå fram emot Sirius.

"Vart är jag?" frågar en stönade Sirius som sätter sig upp. "Vem är jag? Vilka är ni?"

"Vi är så körda!"

Pojkarna ser helt vilsna ut över vad de ska ta sig till.

"Potter kommer döda oss!"

"Ja, om inte Lupin hinner före!" utbrister Quirrell stönande.

"Vad är en Potter och Lupin? Det låter fånigt! Kan man äta det?" skrattar Sirius först, men blir sen allvarlig och sätter sig på marken igen efter att ha ställt sig upp. Han distraheras snabbt av en nyckelpiga som klättrar upp för hans knä. "Kolla!" utbrister han med stora ögon.

"Vi är så döda!" stönar de alla i kör.

"Okej, det enda vi behöver göra är att inte låta Sirius komma undan eller bli sedd av någon annan", resonerar Kingsley, som insett att han kommer bli lika mycket dödad som de andra två. De kommer knappast hålla tyst om hans inblandning i det hela.

"Jag tänker inte vara fången hos er tre som jag inte känner!" tjuter Sirius, hoppar upp på fötter och kutar iväg innan någon av de andra hinner reagera. De står och stirrar fånigt efter Black pojken som för hela sitt liv kutar rätt ut genom den tak beklädde utomhusgången och vidare emot den förbjudna skogen.

"Hej James! Peter och jag undrade just vart ni tagit vägen." Remus slår ihop sin bok och nickar emot Peter som precis hade börjat vecklat upp Marodörkartan. Han blickar ner på James från sin plats på stenmuren.

James suckar olyckligt, tar satts och hoppar upp också så han hamnar emellan de båda andra pojkarna.

"Vi är inte ett vi längre. Han är borta…"

"Vem?"

"Jag borde kanske känna mig lättad och fri. Slippa släpa runt på honom överallt…", James är så melodramatisk att Remus nästan börjar skratta. Dock vill han inte bli nedknuffad från muren så han håller ansiktsmusklerna i schack.

"Vad pratar du om, James?"

"Sirius! Jag har tappat bort Sirius… Jag har letat precis överallt."

"Han kan inte vara långt borta om du är här", säger Remus eftertänksamt. "Det är ganska svårt att tappa bort den pojken."

"Man kunde ju tro det…!" säger James och hänger med huvudet. "Han har säkert lämnat mig för evigt!"

Hade de vänt på sig i den sekunden hade de sett Sirius förvirrat springa förbi dem bakom deras ryggar. För att några sekunder senare förvirrat vända om och vandrande åt andra hållet titta sig runt på innergården, hoppar sen förskräckt till och kutar iväg åt det håll han nyss kommit ifrån. Strax efter honom kutar de tre Ravenclowarna.

"Ja, han har säkert gett upp alla oss och skolan och valt att fly landet", säger Remus tveksamt med en ton drypande av ironi.

"Här, ge mig kartan." James drar kartan ur händerna på Peter utan vänta på svar eller att Peter själv skulle överräcka kartan till James.

Alla tre lutar sig över kartan medan James vecklar ut den helt.

"Titta han är där!" säger Remus och pekar.

"Det är ju där vi är!" säger James och stirrar skeptiskt på kartan.

"Åh…"

Alla tre vänder upp blicken och stirrar på området framför sig för att sedan vända sig om och lutar sig in mot innergården och tittar sig runt pelarna, men ser ingen Sirius.

"Det här kan inte vara rätt. Det är ju helt obegripligt!" muttrar James och tittar tillbaka ner på kartan.

"Kartan visar kanske fel…?" föreslår Peter tyst.

"Kartan har aldrig fel, Slingersvans. Det är hela tjusningen med den…" svarar James och sneglar på den kortare pojken.

"Han kanske är osynlig...?" föreslår James efter en stunds studerande av kartan.

"Osynlig? Har han lånat din mantel, Tagghorn?" frågar Varulven just som Sirius åter igen korsar innergården åt andra hållet. Vänder sig om några gånger och stirrar upp mot skyn.

"Inte vad jag vet…" han vecklar ut kartan ytterligare och försöker hitta Sirius prick igen. "Han brukar aldrig låna den på eget bevåg..."

"Han kanske gick på tidig lunch", säger Remus och svingar över höger benet så han sitter med kroppen emot James istället för jämsides. Han kliar sig förstrött på den bandagerade armen samtidigt som James börjar vika ihop kartan.

Den förtvivlade trion springer över gården, tvärstannar när de får syn på den icke fullständiga gruppen av marodörer sittandes på muren, ser skräckslagna ut och kastar sig framåt för att hitta den fjärde marodören utan minne för att försöka rädda situationen innan de blir slaktade.

"Ja kanske… det är så konstigt, det står att han ska vara här precis vid oss", säger Animagusen och vänder sig om på sin plats och spejar sig runt i området. Remus gör likadant, vänder sig om för att se om han ser något som James missar, men det finns ingen Sirius. Remus lutar sig till och med bakåt för att titta upp på gången ovanför dem men det är tomt sånär på ett par förstaårselever från Hufflepuff.

"Han är inte här", konstaterar Remus.

"Han är inte här", härmar Peter.

James suckar och hoppar ner från muren. "Jag ska fortsätta leta efter honom."

Remus rycker på axlarna åt Peter och hoppar ner han också och följer efter James. Peter är inte sen på att kila efter de andra två marodörerna.

"Vad är ditt namn?" frågar Gylleroy. De har äntligen lyckats fånga in Sirius och övertalat denne att han borde stanna hos dem.

"Sirius Black?" säger Sirius Black frågande.

Trion hoppar upp och ner av glädje.

"Bravo!"

"Hej, killar", säger Remus när de kommer fram runt hörnet.

Gylleroy knuffar Sirius bakom stolpen och ler urskuldande.

"Har ni sett Sirius?" frågar James förtvivlat.

"Sirius? Va, nä! Har ni? Nä… Sirius sa du? Jag har inte sett honom på ett par timmar faktiskt. Kanske inte sen igår…"

"Så ni har inte sett Sirius alls? Inte ens en liten glimt av honom?" frågar Remus.

"Nej!"

"Nej, nej, nej!"

"Inte alls!"

Marodörerna ger trion en sista blick innan de går vidare.

"Det där var så nära!"

"Vi är döda!" stönar Gyllenroy och begraver ansiktet i händerna, "James potter kommer döda mig!"

"Vem är James Potter?" frågar Sirius oförstående.

"Åh, Merlin!" stönar alla tre i kör.

"Vi måste hitta på en ny plan!" stönar Quirrell.

"Vad fokuserade du på att ta bort från mitt minne?" frågade Kingsley. "Det du tänkte ta bort hos mig kanske du har tagit bort hos Black? Men smällen i golvet fick honom att tappa lite mer minne?"

"Jag tänkte får dig att glömma din rädsla för hundar. Men om Sirius inte är rädd för hundar så kan jag ha raderat vad som helst!" Gyllenroy ser förtvivlad ut och det är en känsla som verkligen inte passar in i pojkens ansikte.

"Men om du försökt tagit bort något som inte funnits, så kanske du bara har fått honom förvirrad? Och det i kombination med att han slog huvudet i golvet så har han en tillfällig minnesförlust?"

"Ka-kanske ska vi gå till Madame Pomfrey med honom?" undrar Quirrell tveksamt.

"Och säga exakt vadå hade du tänkt?" Gylleroy fnyser irriterat och knycker på nacken åt den mindre pojken.

"Nä det kanske var en dum idé…"

"Killar…" säger Kingsley plötsligt och de andra vänder sig sakta om.

Emot dem kommer James, Remus och Peter rusande.

"Där är du!" skriker James och kastar sig över Sirius tätt följt av de andra två.

"Aj mitt huvud!" stönar Sirius och tar sig för huvudet som smällt i marken.

"Lämna mig aldrig igen!" tjuter James olyckligt och kramar Sirius hårt.

"Jag har aldrig lämnat er, vad pratar du om?"

"Seriöst, gör aldrig om det där igen!" utbrister Remus.

"Vad har jag gjort?" undrar Sirius förvirrat.

"Det som räknas är att du är tillbaka!" säger James och håller på krossar Sirius revben med sin kram.

"Juste! Lämna oss aldrig igen!" säger Peter pipigt i ett försök att låta hotfull.

"ÅH han vet vem han är igen!" utbrister Gylleroy lättat och börjar sakta med säkert backa bakåt. "Vi har så inte förhäxat Blackk. Och vi kommer få behålla våra viktiga kroppsdelar och Ravenclaw kommer få behålla alla sina poäng. Nu backar vi bort från dem…"

"Jag trodde du typ hade gått och dött i Snorgärsens säng! Eller blivit kysst av en dementor! Eller blivit arresterad för något du inte gjort!"

"Jo tjena! Som om någon skulle vilja sätta allt detta vackra i arrest!" säger Sirius och understryker sina ord med att låta handen svepa från ansiktet ner till tårna. "Alldeles för vackert för det. Kan vi inte gå och äta lite mat nu?"

ÅH vad roligt det var att skriva detta kapitel! Men jag vette sjutton vad som händer med mitt skrivprogram, den vill kopiera in massa rader här nedan och de går inte att radera. Det enda sätt som det gick att ta bort var att skapa nytt dokument och skriva om allt igen. Och det orkar inte denna författare!

Men om ni gillade detta lika mycket som jag så kan ni väl skriva en liten rad till mig!

Kramar Angel