p style="text-align: center;"strong1/strong/p
p style="text-align: left;"Orsaken till att Adrian burit den där hatten var, enligt vad hans snyftande pojkvän efteråt förklarade för polisen, att han hade vunnit den i ringkastningsståndet på nöjesfältet i Bassey Park sex dagar före sin död. Han hade varit så stolt över den. /p
p style="text-align: left;""Han bar den för att han emälskade/em den här lilla skithålan!" skrek Adrians pojkvän, Don Hagarty, åt snutarna. /p
p style="text-align: left;""Lugna ner dig nu och försök vårda ditt språk lite", sa polisassistent Harold Gardener till Hagarty. Harold Gardener var en av Dave Gardeners fyra söner. Han hade varit fem år gammal den dagen då hans far upptäckte GeorgeDenbroughs döda kropp med ena armen avsliten. Nu, närmare tjugo sju år senare, var han trettiotvå år och på väg att tappa håret. Harold Gardener var väl medveten om att Don Hagartys sorg och smärta var verkliga nog, men han var samtidigt ändå ur stånd att ta dem riktigt på allvar. För den här mannen – om man nu kunde kalla honom man – använde läppstift och gick i satinbyxor så snäva att man nästan kunde urskilja vecken på hans kuk. Så med eller utan sorg, med eller utan smärta, var han ändå bara en bög, precis som sin nyligen framlidne vän Adrian Mellon. /p
p style="text-align: left;""Vad sägs om att vi går igenom alltsammans en gång till?" sa Harolds kollega Jeffrey Reeves. "Ni kom alltså ut från The Falcon och gick mot kanalen. Och vad hände sedan?" /p
p style="text-align: left;""Hur många gånger ska jag behöva upprepa allt det här för er, era jäkla idioter?" skrek Hagarty rasande. "De mördade honom, det var vad de gjorde! Knuffade ner honom i kanalen! En riktigt härlig machodag för dem bara och ingenting annat!" Don Hagarty började gråta. /p
p style="text-align: left;""En gång till bara", upprepade Reeves tålmodigt. "Ni kom alltså ut från The Falcon. Vad hände sedan?"/p
p style="text-align: left;"Orsaken till att Adrian burit den där hatten var, enligt vad hans snyftande pojkvän efteråt förklarade för polisen, att han hade vunnit den i ringkastningsståndet på nöjesfältet i Bassey Park sex dagar före sin död. Han hade varit så stolt över den. /p
p style="text-align: left;""Han bar den för att han emälskade/em den här lilla skithålan!" skrek Adrians pojkvän, Don Hagarty, åt snutarna. /p
p style="text-align: left;""Lugna ner dig nu och försök vårda ditt språk lite", sa polisassistent Harold Gardener till Hagarty. Harold Gardener var en av Dave Gardeners fyra söner. Han hade varit fem år gammal den dagen då hans far upptäckte GeorgeDenbroughs döda kropp med ena armen avsliten. Nu, närmare tjugo sju år senare, var han trettiotvå år och på väg att tappa håret. Harold Gardener var väl medveten om att Don Hagartys sorg och smärta var verkliga nog, men han var samtidigt ändå ur stånd att ta dem riktigt på allvar. För den här mannen – om man nu kunde kalla honom man – använde läppstift och gick i satinbyxor så snäva att man nästan kunde urskilja vecken på hans kuk. Så med eller utan sorg, med eller utan smärta, var han ändå bara en bög, precis som sin nyligen framlidne vän Adrian Mellon. /p
p style="text-align: left;""Vad sägs om att vi går igenom alltsammans en gång till?" sa Harolds kollega Jeffrey Reeves. "Ni kom alltså ut från The Falcon och gick mot kanalen. Och vad hände sedan?" /p
p style="text-align: left;""Hur många gånger ska jag behöva upprepa allt det här för er, era jäkla idioter?" skrek Hagarty rasande. "De mördade honom, det var vad de gjorde! Knuffade ner honom i kanalen! En riktigt härlig machodag för dem bara och ingenting annat!" Don Hagarty började gråta. /p
p style="text-align: left;""En gång till bara", upprepade Reeves tålmodigt. "Ni kom alltså ut från The Falcon. Vad hände sedan?"/p