Kapitel två, Ett gatubarn
Kristin kom in i tamburen. Hon läste brevet igen. Hon tittade sej omkring. Alltså, hon skulle bort från det här stället. Ett slott... hon skulle alltså bo på ett slott...
Kristin Paulet, har en mamma som jobbar som servitris, fattig, smutsig, längst ner i rankinglistan, enkel, gick på Stone face Middle, Londons tråkigaste skola. Hon var alltså häxa. Hennes klasskamrater hade alltid sett ner på henne. Tjejerna var avundsjuka på hennes utseende, hon såg bättre ut än tjejerna i innegänget, men hon hade aldrig varit tillräckligt fin. Då kom Carrie till undsättning, hon hade inga kompisar hon heller. Och nu var alltså Carrie bort. Hon såg sej omkring i lägenheten igen. Tur att brevet från den här skolan hade kommit, en biljett ut ur helvetet. En grå tambur, ett kök med kackelackor, en äcklig toalett, ett litet sovrum (hennes mammas) och en liten vind, som hon alltid kallat hennes rum. Hela fastigheten delade på en dusch och tvättstuga.
Kristin gick upp på sitt rum. precis som hon kom upp kom hennes mamma hem.
- Kris!
Kristin suckade, nu igen... Hon gick med tunga steg ner för trappan.
- Klampa inte som en elefant, vad är det där?
Kristin höll fortfarande brevet i handen.
- Ett brev
- Det ser jag! Från vem?
- En skola som jag har blivit antagen till
- Du? För vaddå? Olydiga småflickor?
- Nej mamma, trolldom!
- Va?
- Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, jag är en häxa!
- Häxa? Kristin får jag se?
Kristin gav brevet till sin mamma. Katherin skummade igenom det.
- Häxa, du är alltså en häxa... häxor... hon tystnade en stund. Sen fick hon ett vredesutbrott.
- HÄXA? Jag vill aldrig mer se dej dit... Grodyngel, missfoster, försvinn ut ur mitt hus!
Kristin stod stilla.
- FÖRSVINN!
Katherin öppnade dörren.
- FÖRSVINN! Upprepade hon. Hon tog ett stadigt grepp om kragen på Kristins tröja och drog henne till sej. Sen puttade hon ut henne i trappuppgången och kastade ut brevet. Hon stängde dörren och låste.
Jaha, tänkte Kristin, först tänkte hon gå till Carrie men sen kom hon på att de hade bråkat, nu var hon alltså ensam, i hela världen...
Kristin såg på den låste dörren. Vad skulle hon göra? Hon tog upp brevet och stoppade det i fickan. Sen gick hon ut på stan. Hon hade bara lite pengar, men i alla fall tillräckligt för att äta lite lunch. Hon tittade på listan över saker hon skulle ha... svart klädnad, kokkittel, trollstav, var fanns allt det här? Och hur skulle hon ha råd? Hela eftermiddagen gick hon och funderade. Till middagen gick hon hem igen. Hennes mamma kan inte ha menat allvar. Hon gick upp till tredje våningen och skulle precis sätta nyckeln i låset när hon såg skylten på dörren.
Välkommen till Katherin Paulet
Så stod det inte förut, då stod hennes eget namn också där... Hennes mamma hade menat allvar, ändå. Hon övervägde att gå sin väg... men vart skulle hon bo då? Hon satte nyckeln i låset och vred om. Men dörren gick inte upp. Hon tittade på sin nyckel, Assa stod det på den. På låset stod det Security. Hennes mamma hade alltså bytt lås.
Kristin kände gråten i halsen. Hon lade nyckeln i brevlådan bredvid dörren. I brevlådan låg också ett brev. Hon tog försiktigt upp det. Det var adresserat på samma sätt som det förra, och skrivet med grönt bläck.
Hon stoppade brevet i fickan tillsammans med det andra och gick ner i trappuppgången. Hon satte sej i trappan och läste det. Det stod en massa hur man tog sen in i något som hette Diagongränd och en tågbiljett.
Perrong nio och tre kvart. Fanns den? Det återstod att se. Hon tittade på klockan. Den var redan nio. Om hon satt här när hennes mamma kom hem skulle... Det ville hon inte ens tänka på. Hon reste sej upp och gick ut på gatan. Hon började vandra bort mot varuhuset som hade öppet 24 timmar. Sen fick Kristin en idé. Inne på varuhusets möbelavdeling hittade hon snabbt ett uppbyggt rum med en varm matta på golvet. Hon kröp in under en säng så att hon inte syntes och somnade på mattan...
Kristin vaknade och gick ut på gatan. Hon åt en grapefrukt till frukost, hon hade nämligen inte så mycket pengar, och det skulle räcka i nästan en månad. Idag var det den 2 augusti och tåget till skolan gick den 31:a. Vid lunchtid satt hon i en gränd och vilade lite. Hon slöt ögonen och lutade sej mot muren bakom sej.
En skugga föll över Kristins ansikte. Hon tittade upp. Där stod en tjej, lite längre än henne själv.
- Hej stammade Kristin
- Hallå där, svarade tjejen, är du hemlös?
- N-Ne...
- Johodu, det ser jag på dej... Vad heter du?
- K-K... Katie. Hon tänkte att det var bäst att inte berätta sitt eget namn i fall att... Hon betsämde sej direkt, i en månad framåt skulle hon vara Katie Johnson.
- Jag heter Heather. Kom tjejen!
De gick inåt city. Hela eftermiddagen vandrade de fram och pratade. Heather verkade verkligen trevlig. Framåt kvällen drog Heather med sej Kristin på tunnelbanan, de tjuvåkte. Kristin hade aldrig gjort det förut men Heather verkade van.
- Vi ska hem till några av mina kompisar, där kan vi sova över inatt också.
En halvtimme senare kom de fram till Heathers kompis hus. Det var ett stort gammalt trähus, mitt på Socker Road. Det verkade lite förfallet.
- Kom! Heather drog i Kristin i hallen. Hallå Jo, skrek hon, jag är här nu!
En kille i Heathers ålder kom fram till dem.
- Tjena Hee, vem är det här då?
- Jag heter Kr.. nej jag menar Katie..
- Okej, Katie. Häng med in. Killen drog henne i armen och hon följde efter in i vardagsrummet. Hör upp allihopa! 10 par ögon riktades mot Kristin.
- Det här är Katie.
- Har hon slutat andvända blöjor, alvarligt talat Hee, hur gammal är flickungen? Hon är ju jätte liten! Skrek en tjej i ungefär femton årsåldern. Heather svarade inte.
- Jag är 14, sa Kristin, förvånad över sej själv. Hon hade ju just fyllt tolv! Jag är bara lite kort i växten.
- Då får vi väll lära dej att klä dej som en fjortonåring.
Kristin kollade ner på sina kläder. Hon hade en rosa ärmlös blus och jeans på sej. Men det var sant, hon såg ut som om hon var tio år yngre än de andra i rummet.
- Aja sa Heather, Katie, det här är Josie, Steven, Chris, Mandy, Violet, Peter, Michael, Cory, Maya och Kelly.
Katie satte sej längst ut i soffan. Hon smuttade lite på sin Cola och lade sej inte i diskussionerna så mycket. Vid tiotiden bjöd Kelly runt ett paket cigaretter. Kristin svarade nej när hon blev bjuden.
- Katie, kom ett tag ropade Heather från köket. När Kristin kom ut tog Heather tag i hennes tröja. Ta emot vad de bjuder på, det här är mina vänner, jag vill inte att det ska se ut som om jag släpar hem töntar. De gick in i vardagsrummet igen och Kristin tog emot en cigg. I början smakade det hemskt men efter ett tag blev det bättre. Hon fick öl också men den drack hon bara några deciliter av, Chris ville inte ha någon som låg och spydde på toaletten inatt. Vid tolvtiden gick de och la sej. Kristin fick sova på en madrass på vinden, alla rum var upptagna.
När hon vaknade nästa morgon tog hon på sej samma kläder som igår, hon hade ju inga andra. Mandy, Maya och Josie drog in henne på deras rum.
- Här! De gav henne ett par vita tajta byxor och en liten svart topp. Sen gjorde de slingor i hennes hår och sminkade henne hårt. Hon såg minst ut som 16. Det vara bara längden... hon var en av de kortaste tolvåringarna på hennes skola... Det läste dom genom ett par höga platåskor.
Till lunch gick Kristin, Violet och Josie ut på stan. På stan träffade de Mrs Clanton.
- Kristin frågade hon, Vad har hänt med dej?
Detta kapitlet tilldelas Travina och Cehlina
Kristin kom in i tamburen. Hon läste brevet igen. Hon tittade sej omkring. Alltså, hon skulle bort från det här stället. Ett slott... hon skulle alltså bo på ett slott...
Kristin Paulet, har en mamma som jobbar som servitris, fattig, smutsig, längst ner i rankinglistan, enkel, gick på Stone face Middle, Londons tråkigaste skola. Hon var alltså häxa. Hennes klasskamrater hade alltid sett ner på henne. Tjejerna var avundsjuka på hennes utseende, hon såg bättre ut än tjejerna i innegänget, men hon hade aldrig varit tillräckligt fin. Då kom Carrie till undsättning, hon hade inga kompisar hon heller. Och nu var alltså Carrie bort. Hon såg sej omkring i lägenheten igen. Tur att brevet från den här skolan hade kommit, en biljett ut ur helvetet. En grå tambur, ett kök med kackelackor, en äcklig toalett, ett litet sovrum (hennes mammas) och en liten vind, som hon alltid kallat hennes rum. Hela fastigheten delade på en dusch och tvättstuga.
Kristin gick upp på sitt rum. precis som hon kom upp kom hennes mamma hem.
- Kris!
Kristin suckade, nu igen... Hon gick med tunga steg ner för trappan.
- Klampa inte som en elefant, vad är det där?
Kristin höll fortfarande brevet i handen.
- Ett brev
- Det ser jag! Från vem?
- En skola som jag har blivit antagen till
- Du? För vaddå? Olydiga småflickor?
- Nej mamma, trolldom!
- Va?
- Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, jag är en häxa!
- Häxa? Kristin får jag se?
Kristin gav brevet till sin mamma. Katherin skummade igenom det.
- Häxa, du är alltså en häxa... häxor... hon tystnade en stund. Sen fick hon ett vredesutbrott.
- HÄXA? Jag vill aldrig mer se dej dit... Grodyngel, missfoster, försvinn ut ur mitt hus!
Kristin stod stilla.
- FÖRSVINN!
Katherin öppnade dörren.
- FÖRSVINN! Upprepade hon. Hon tog ett stadigt grepp om kragen på Kristins tröja och drog henne till sej. Sen puttade hon ut henne i trappuppgången och kastade ut brevet. Hon stängde dörren och låste.
Jaha, tänkte Kristin, först tänkte hon gå till Carrie men sen kom hon på att de hade bråkat, nu var hon alltså ensam, i hela världen...
Kristin såg på den låste dörren. Vad skulle hon göra? Hon tog upp brevet och stoppade det i fickan. Sen gick hon ut på stan. Hon hade bara lite pengar, men i alla fall tillräckligt för att äta lite lunch. Hon tittade på listan över saker hon skulle ha... svart klädnad, kokkittel, trollstav, var fanns allt det här? Och hur skulle hon ha råd? Hela eftermiddagen gick hon och funderade. Till middagen gick hon hem igen. Hennes mamma kan inte ha menat allvar. Hon gick upp till tredje våningen och skulle precis sätta nyckeln i låset när hon såg skylten på dörren.
Välkommen till Katherin Paulet
Så stod det inte förut, då stod hennes eget namn också där... Hennes mamma hade menat allvar, ändå. Hon övervägde att gå sin väg... men vart skulle hon bo då? Hon satte nyckeln i låset och vred om. Men dörren gick inte upp. Hon tittade på sin nyckel, Assa stod det på den. På låset stod det Security. Hennes mamma hade alltså bytt lås.
Kristin kände gråten i halsen. Hon lade nyckeln i brevlådan bredvid dörren. I brevlådan låg också ett brev. Hon tog försiktigt upp det. Det var adresserat på samma sätt som det förra, och skrivet med grönt bläck.
Hon stoppade brevet i fickan tillsammans med det andra och gick ner i trappuppgången. Hon satte sej i trappan och läste det. Det stod en massa hur man tog sen in i något som hette Diagongränd och en tågbiljett.
Perrong nio och tre kvart. Fanns den? Det återstod att se. Hon tittade på klockan. Den var redan nio. Om hon satt här när hennes mamma kom hem skulle... Det ville hon inte ens tänka på. Hon reste sej upp och gick ut på gatan. Hon började vandra bort mot varuhuset som hade öppet 24 timmar. Sen fick Kristin en idé. Inne på varuhusets möbelavdeling hittade hon snabbt ett uppbyggt rum med en varm matta på golvet. Hon kröp in under en säng så att hon inte syntes och somnade på mattan...
Kristin vaknade och gick ut på gatan. Hon åt en grapefrukt till frukost, hon hade nämligen inte så mycket pengar, och det skulle räcka i nästan en månad. Idag var det den 2 augusti och tåget till skolan gick den 31:a. Vid lunchtid satt hon i en gränd och vilade lite. Hon slöt ögonen och lutade sej mot muren bakom sej.
En skugga föll över Kristins ansikte. Hon tittade upp. Där stod en tjej, lite längre än henne själv.
- Hej stammade Kristin
- Hallå där, svarade tjejen, är du hemlös?
- N-Ne...
- Johodu, det ser jag på dej... Vad heter du?
- K-K... Katie. Hon tänkte att det var bäst att inte berätta sitt eget namn i fall att... Hon betsämde sej direkt, i en månad framåt skulle hon vara Katie Johnson.
- Jag heter Heather. Kom tjejen!
De gick inåt city. Hela eftermiddagen vandrade de fram och pratade. Heather verkade verkligen trevlig. Framåt kvällen drog Heather med sej Kristin på tunnelbanan, de tjuvåkte. Kristin hade aldrig gjort det förut men Heather verkade van.
- Vi ska hem till några av mina kompisar, där kan vi sova över inatt också.
En halvtimme senare kom de fram till Heathers kompis hus. Det var ett stort gammalt trähus, mitt på Socker Road. Det verkade lite förfallet.
- Kom! Heather drog i Kristin i hallen. Hallå Jo, skrek hon, jag är här nu!
En kille i Heathers ålder kom fram till dem.
- Tjena Hee, vem är det här då?
- Jag heter Kr.. nej jag menar Katie..
- Okej, Katie. Häng med in. Killen drog henne i armen och hon följde efter in i vardagsrummet. Hör upp allihopa! 10 par ögon riktades mot Kristin.
- Det här är Katie.
- Har hon slutat andvända blöjor, alvarligt talat Hee, hur gammal är flickungen? Hon är ju jätte liten! Skrek en tjej i ungefär femton årsåldern. Heather svarade inte.
- Jag är 14, sa Kristin, förvånad över sej själv. Hon hade ju just fyllt tolv! Jag är bara lite kort i växten.
- Då får vi väll lära dej att klä dej som en fjortonåring.
Kristin kollade ner på sina kläder. Hon hade en rosa ärmlös blus och jeans på sej. Men det var sant, hon såg ut som om hon var tio år yngre än de andra i rummet.
- Aja sa Heather, Katie, det här är Josie, Steven, Chris, Mandy, Violet, Peter, Michael, Cory, Maya och Kelly.
Katie satte sej längst ut i soffan. Hon smuttade lite på sin Cola och lade sej inte i diskussionerna så mycket. Vid tiotiden bjöd Kelly runt ett paket cigaretter. Kristin svarade nej när hon blev bjuden.
- Katie, kom ett tag ropade Heather från köket. När Kristin kom ut tog Heather tag i hennes tröja. Ta emot vad de bjuder på, det här är mina vänner, jag vill inte att det ska se ut som om jag släpar hem töntar. De gick in i vardagsrummet igen och Kristin tog emot en cigg. I början smakade det hemskt men efter ett tag blev det bättre. Hon fick öl också men den drack hon bara några deciliter av, Chris ville inte ha någon som låg och spydde på toaletten inatt. Vid tolvtiden gick de och la sej. Kristin fick sova på en madrass på vinden, alla rum var upptagna.
När hon vaknade nästa morgon tog hon på sej samma kläder som igår, hon hade ju inga andra. Mandy, Maya och Josie drog in henne på deras rum.
- Här! De gav henne ett par vita tajta byxor och en liten svart topp. Sen gjorde de slingor i hennes hår och sminkade henne hårt. Hon såg minst ut som 16. Det vara bara längden... hon var en av de kortaste tolvåringarna på hennes skola... Det läste dom genom ett par höga platåskor.
Till lunch gick Kristin, Violet och Josie ut på stan. På stan träffade de Mrs Clanton.
- Kristin frågade hon, Vad har hänt med dej?
Detta kapitlet tilldelas Travina och Cehlina