Kapitel sex, Quiddich
- Jag kan visa henne vägen dit hon ska!
Det var Ashley, Annas syster
- Tack miss Lansdale
Ashley reste sej upp och gick fram till dörren.
- Kom viskade hon till Kristin. Kristin följde efter henne. De gick sida vid sida i korridorer och trappor ner till stora salen. Kristin försökte komma ihåg vart de gick men hon tappade bara bort sig hela tiden. Nere i stora salen träffade de Rosie och Anais.
- Jag lämnar dig här Kristin, jag kommer tillbaka sen. Ashley vände sig om och gick tillbaka till sin lektion.
- Tjena Kris! Skrek Anais
- Hej! sa Kristin. Hon gick och satte sig med dem. Har Anna ätit? frågade hon sen
- Nej, inte vad jag har sett svarade Rosie med munnen full.
- Hörru tjejen, kan du inte berätta om dig själv, jag menar, här sitter vi och babblar som gamla kompisar och jag vet bara vad du heter! sa Anais
- Okej, men bli inte skärrade eller någonting, mitt liv är ingen änglasaga...
- Närå, vi blir inte skärrade, du vet inte vilka du snackar med!
- Okej, jag har bott med min mamma hela livet i London, på min tolvårsdag fick jag mitt brev till Hogwarts. Samma dag bråkade jag med min bästa vän Carrie. Carrie och jag gick på någon fin skola med stipendier, så alla andra såg ner på oss. Efter sommaren skulle jag börja på en ny skola för min tid som stipenditant var slut. Min mamma fick veta att jag var en häxa, hon kastade ut mig. Jag fick bo i ett hus med en massa knäppisar, bl.a. en tjej som hette Heather. Jag sa att jag var 14 för att de skulle låta mig bo där. Jag började jobba på ett kafé. Där jobbade Emily och Lana. Heather och hennes kompisar försökte bestämma över mig, jag blev sur på dem och stack. Jag bodde på Läckande kitteln tills jag åkte till Hogwarts. Har lovat att skicka vykort till Emily och Lana. Min mamma är alltså mugglare, hon har visst gift sig med någon som heter John. Jag vet inte vem min pappa är men det vet Dumbledore och han säger att det får jag veta när tiden är inne.
- Oj, vad mycket sa Rosie.
- Jaa.. först var jag lite rädd att berätta, jag menar, jag hat ju faktiskt bott på gatan. Så jag sa inte så mycket när jag träffade Anna. Men nu, kom jag på att jag kan ju inte ljuga, sanningen kommer fram så småningom ändå. Och vilka är ni då?
- Okej, mitt liv är inte hälften så händelserikt som dit. Jag heter Rosie Lovegood. Jag har fyra syskon, alla är äldre, och Gryffindorare, snacka om att de blev besvikna när jag kom i Ravenclaw. Mina bröder heter Will, Steven, Ricky och Jamie. Jag bor med min mamma och pappa i ett hus nära Stoatshead Hill. I närheten bor en familj som heter Weasley, de har också en dotter och en massa söner, dottern heter Ginny och går i fjärde årskursen.
- Okej. Det gick snabbt, men jag tror jag hände med... du då Anais?
- Jag bor med min mormor Catherine. Min mamma var häxa, jag vet inte vem min pappa är heller. Mamma dog när jag var två. Då hamnade jag hos mormor. Jag har en kusin som heter Nicky. Hon är arton. Hon bor också hos mormor. Nicky är jättesnäll, men det är ganska jobbigt att vara släkt med henne, hon är så perfekt. Jag är av vildaste sorten påstår mormor. Jag har just sökt till Ravenclaws Quiddichlag, Hooch säger att jag är bra på att flyga, att all min energi är bra för att spela Quiddich. Sen så vill jag slå Potter. Han är femteårs elev och en massa tjejer gillar honom men jag tycker att han är tråkig. Det var nog allt. Just det. Det finns ett par tvillingar på den här skolan, Weasleys, som Rosie snackade om. De är coola, de hittar på så mycket. Ros och jag är vildast i våran årskurs... som hon sa tidigare. Sprout gillar inte mej, inte heller McGonnagall, Snape eller Flitwick. De vill typ ha mig relegerad, men det går inte för Dumbledore dyrkar mig av någon andledning, han e jättetjust!
- Ojsan... den var inte lite... sa Kristin
- Kristin?
- Ja
- Jag kom just på en sak, vi är lika och vi vet båda väldigt lite om våran släkt... Tänk om?
Det blev tyst en stund
- Tänk om vaddå? sa Kristin
- Vi är typ släkt, kusiner, sysslingar, syskon...
De satt tysta en lång stund. Plötsligt kom Anna springande.
- Hej Kris, Tjena Ros, Hallå Anais! Vad gör ni då?
- Vi disskuterar våra familjer, Anais och Kris tror de är släkt sa Rosie
- Jaha. Anna satte sig ner. Hon tittade menande på Kristin. Och hur får ni reda på om ni är det då?
- Tja, Anais kan ju fråga sin mormor.
- Jag kan ju alltid fråga henne sa Anais, och Kris kan fråga rektorn sen. Men vi måste nog sticka nu, vår lektion börjar om tre minuter, McGonnagall mördar mig om jag kommer för sent.
- Ses senare skrek Anna. Sååå, vad hände?
En timme senare stod de tillsammans utanför slottet och väntade på att få deras första flyglektion. Kristin hade berättat allt för Anna om vad Dumbledore sagt. Efter flygningen hade de trolldryckslära. Så rullade de på i flera veckor. Lektioner på dagarna, läxor på kvällarna. Anna lärde Kristin en massa roliga spel. Anais och Rosie drog med dem ut på en massa tokigheter. McGonnagall var väldigt sträng mot Anna och Kristin. En dag höll hon dem kvar efter lektionen.
- Miss Paulet, Miss Lansdale. Jag måste för erat eget bästa varna er för att umgås med miss Lemanche och miss Lovegood. Jag tycker att ni ska välja lugnare flickor som sällskap. Annars blir ni som dem. Jag tror personligen inte Ravenclaw tål två till sådana bråkmakare. Poängen bara seglar iväg. Fast ni tillhör ju i försej inte mitt elevhem... Aja, gå iväg nu.
Första lördagen i oktober var säsongens första Quiddich match. Anais skulle spela jagare. Rosie, Anna och Kristin satt längst fram på läktaren. Det var Ravenclaw mot Hufflepuff. Anais hade faktiskt erkännt att hon inte velat spela mot Gryffindor första matchen, de var för bra.
- Ravenclaws lag intar planen, det är Davies, Paulin, Drums, Carton, Lemanche, Jocobsen och Chang. Alla är veteraner på planen utom Anais Lemanche, spelar sin första match. Undra hur det ska gå? Och här har vi Hufflepuffs lag. Sju gulklädda spelare intog planen. Kristin lyssnade inte till deras namn, hon iaktog Anais. Hon såg väldigt nervös ut. Kaptenen peppade henne lite grand och gick sen iväg för att skaka hand med Hufflepuffs kapten.
Matchen startade och alla flög iväg. Det började bra. Anais och de andra jagarna samarbetade och gjorde två mål på raken. Tio minuter efter det hade Hufflepuff gjort ett mål. När matchen hade varat i en halvtimme dök plötsligt de två jagarna neråt. Cho Chang var före Hufflepuffs jagare. De susade efter kvicken.
- Titta! Anna nöp Kristin i armen. Hon drog blicken från jagarna. En man i svarta kläder och huva kom gående bakom lärarnas läktare. Han drog fram en trollstav och pekade utåt planen. Plötsligt jublade alla runt om Kristin. Hon tittade sig omkring och såg att Cho hade fångat kicken. Alla Ravenclawsuportrar var på väg ner på planen. Samtidigt hördes ett högt skrik. Kristin vände huvudet åt det hålet skriket kom ifrån. Det var Anais som hade fallit i marken och var nu avsvimmad.
- Titta! Skrek Kristin till Anna och Rosie, Vi måste skynda oss så hon inte blir nertrampad! De sprang ner för trapporna och fram till Anais. Runt henne stod redan en skock lärare.
- Anais, Anais? Skrek Rosie
- Hon vaknar nog snart. Ta henne till madame Pomfrey! Sa Dumbledore till Snape. Och Kristin, du måste nog ta och följa med mig, Det är någonting som du måste veta.
Detta kapitel tilldelas Cicci Green!
- Jag kan visa henne vägen dit hon ska!
Det var Ashley, Annas syster
- Tack miss Lansdale
Ashley reste sej upp och gick fram till dörren.
- Kom viskade hon till Kristin. Kristin följde efter henne. De gick sida vid sida i korridorer och trappor ner till stora salen. Kristin försökte komma ihåg vart de gick men hon tappade bara bort sig hela tiden. Nere i stora salen träffade de Rosie och Anais.
- Jag lämnar dig här Kristin, jag kommer tillbaka sen. Ashley vände sig om och gick tillbaka till sin lektion.
- Tjena Kris! Skrek Anais
- Hej! sa Kristin. Hon gick och satte sig med dem. Har Anna ätit? frågade hon sen
- Nej, inte vad jag har sett svarade Rosie med munnen full.
- Hörru tjejen, kan du inte berätta om dig själv, jag menar, här sitter vi och babblar som gamla kompisar och jag vet bara vad du heter! sa Anais
- Okej, men bli inte skärrade eller någonting, mitt liv är ingen änglasaga...
- Närå, vi blir inte skärrade, du vet inte vilka du snackar med!
- Okej, jag har bott med min mamma hela livet i London, på min tolvårsdag fick jag mitt brev till Hogwarts. Samma dag bråkade jag med min bästa vän Carrie. Carrie och jag gick på någon fin skola med stipendier, så alla andra såg ner på oss. Efter sommaren skulle jag börja på en ny skola för min tid som stipenditant var slut. Min mamma fick veta att jag var en häxa, hon kastade ut mig. Jag fick bo i ett hus med en massa knäppisar, bl.a. en tjej som hette Heather. Jag sa att jag var 14 för att de skulle låta mig bo där. Jag började jobba på ett kafé. Där jobbade Emily och Lana. Heather och hennes kompisar försökte bestämma över mig, jag blev sur på dem och stack. Jag bodde på Läckande kitteln tills jag åkte till Hogwarts. Har lovat att skicka vykort till Emily och Lana. Min mamma är alltså mugglare, hon har visst gift sig med någon som heter John. Jag vet inte vem min pappa är men det vet Dumbledore och han säger att det får jag veta när tiden är inne.
- Oj, vad mycket sa Rosie.
- Jaa.. först var jag lite rädd att berätta, jag menar, jag hat ju faktiskt bott på gatan. Så jag sa inte så mycket när jag träffade Anna. Men nu, kom jag på att jag kan ju inte ljuga, sanningen kommer fram så småningom ändå. Och vilka är ni då?
- Okej, mitt liv är inte hälften så händelserikt som dit. Jag heter Rosie Lovegood. Jag har fyra syskon, alla är äldre, och Gryffindorare, snacka om att de blev besvikna när jag kom i Ravenclaw. Mina bröder heter Will, Steven, Ricky och Jamie. Jag bor med min mamma och pappa i ett hus nära Stoatshead Hill. I närheten bor en familj som heter Weasley, de har också en dotter och en massa söner, dottern heter Ginny och går i fjärde årskursen.
- Okej. Det gick snabbt, men jag tror jag hände med... du då Anais?
- Jag bor med min mormor Catherine. Min mamma var häxa, jag vet inte vem min pappa är heller. Mamma dog när jag var två. Då hamnade jag hos mormor. Jag har en kusin som heter Nicky. Hon är arton. Hon bor också hos mormor. Nicky är jättesnäll, men det är ganska jobbigt att vara släkt med henne, hon är så perfekt. Jag är av vildaste sorten påstår mormor. Jag har just sökt till Ravenclaws Quiddichlag, Hooch säger att jag är bra på att flyga, att all min energi är bra för att spela Quiddich. Sen så vill jag slå Potter. Han är femteårs elev och en massa tjejer gillar honom men jag tycker att han är tråkig. Det var nog allt. Just det. Det finns ett par tvillingar på den här skolan, Weasleys, som Rosie snackade om. De är coola, de hittar på så mycket. Ros och jag är vildast i våran årskurs... som hon sa tidigare. Sprout gillar inte mej, inte heller McGonnagall, Snape eller Flitwick. De vill typ ha mig relegerad, men det går inte för Dumbledore dyrkar mig av någon andledning, han e jättetjust!
- Ojsan... den var inte lite... sa Kristin
- Kristin?
- Ja
- Jag kom just på en sak, vi är lika och vi vet båda väldigt lite om våran släkt... Tänk om?
Det blev tyst en stund
- Tänk om vaddå? sa Kristin
- Vi är typ släkt, kusiner, sysslingar, syskon...
De satt tysta en lång stund. Plötsligt kom Anna springande.
- Hej Kris, Tjena Ros, Hallå Anais! Vad gör ni då?
- Vi disskuterar våra familjer, Anais och Kris tror de är släkt sa Rosie
- Jaha. Anna satte sig ner. Hon tittade menande på Kristin. Och hur får ni reda på om ni är det då?
- Tja, Anais kan ju fråga sin mormor.
- Jag kan ju alltid fråga henne sa Anais, och Kris kan fråga rektorn sen. Men vi måste nog sticka nu, vår lektion börjar om tre minuter, McGonnagall mördar mig om jag kommer för sent.
- Ses senare skrek Anna. Sååå, vad hände?
En timme senare stod de tillsammans utanför slottet och väntade på att få deras första flyglektion. Kristin hade berättat allt för Anna om vad Dumbledore sagt. Efter flygningen hade de trolldryckslära. Så rullade de på i flera veckor. Lektioner på dagarna, läxor på kvällarna. Anna lärde Kristin en massa roliga spel. Anais och Rosie drog med dem ut på en massa tokigheter. McGonnagall var väldigt sträng mot Anna och Kristin. En dag höll hon dem kvar efter lektionen.
- Miss Paulet, Miss Lansdale. Jag måste för erat eget bästa varna er för att umgås med miss Lemanche och miss Lovegood. Jag tycker att ni ska välja lugnare flickor som sällskap. Annars blir ni som dem. Jag tror personligen inte Ravenclaw tål två till sådana bråkmakare. Poängen bara seglar iväg. Fast ni tillhör ju i försej inte mitt elevhem... Aja, gå iväg nu.
Första lördagen i oktober var säsongens första Quiddich match. Anais skulle spela jagare. Rosie, Anna och Kristin satt längst fram på läktaren. Det var Ravenclaw mot Hufflepuff. Anais hade faktiskt erkännt att hon inte velat spela mot Gryffindor första matchen, de var för bra.
- Ravenclaws lag intar planen, det är Davies, Paulin, Drums, Carton, Lemanche, Jocobsen och Chang. Alla är veteraner på planen utom Anais Lemanche, spelar sin första match. Undra hur det ska gå? Och här har vi Hufflepuffs lag. Sju gulklädda spelare intog planen. Kristin lyssnade inte till deras namn, hon iaktog Anais. Hon såg väldigt nervös ut. Kaptenen peppade henne lite grand och gick sen iväg för att skaka hand med Hufflepuffs kapten.
Matchen startade och alla flög iväg. Det började bra. Anais och de andra jagarna samarbetade och gjorde två mål på raken. Tio minuter efter det hade Hufflepuff gjort ett mål. När matchen hade varat i en halvtimme dök plötsligt de två jagarna neråt. Cho Chang var före Hufflepuffs jagare. De susade efter kvicken.
- Titta! Anna nöp Kristin i armen. Hon drog blicken från jagarna. En man i svarta kläder och huva kom gående bakom lärarnas läktare. Han drog fram en trollstav och pekade utåt planen. Plötsligt jublade alla runt om Kristin. Hon tittade sig omkring och såg att Cho hade fångat kicken. Alla Ravenclawsuportrar var på väg ner på planen. Samtidigt hördes ett högt skrik. Kristin vände huvudet åt det hålet skriket kom ifrån. Det var Anais som hade fallit i marken och var nu avsvimmad.
- Titta! Skrek Kristin till Anna och Rosie, Vi måste skynda oss så hon inte blir nertrampad! De sprang ner för trapporna och fram till Anais. Runt henne stod redan en skock lärare.
- Anais, Anais? Skrek Rosie
- Hon vaknar nog snart. Ta henne till madame Pomfrey! Sa Dumbledore till Snape. Och Kristin, du måste nog ta och följa med mig, Det är någonting som du måste veta.
Detta kapitel tilldelas Cicci Green!