Kap. 4.
Tillbaka igen.
För första gången i Harrys liv kom han inte försent till Trolldryckslektionen, vilket gjorde att Snape var på ännu dåligare humör än vanligt. Harry satte sig bredvid Ron och Hermione, som viskade till honom att Emma och Carro var tillbaka nu. De hade satt sig längst fram, vilket inte var någon nyhet längre. De var de enda Gryffindoreleverna som tyckte att Snape var okej.
"Idag skall ni lära er hur man gör ett föryngringselexir," sa han och tittade ut över klassen. "För det måste ni delas upp så att ni är fyra i varje grupp, och jag delar upp er." Han såg på något sett elak ut, men det kunde bero på att han brukade se elak ut jämt. "Brown, Patil, Longbottom och Parkinson, ni är en grupp," sade han och dirigerade med sina långa händer. Elever flängde hit och dit för att sätta sig i sina grupper.
Tillslut var det bara åtta kvar. "Granger, Malfoy, Goyle och Ramstedt, sätt er i en grupp, allihopa." Emma gick och satte sig bredvid Hermione, och Malfoy och Goyle masade sig fram och satte sig vid deras bord. "Svensson, Weasly, Crabbe och Potter, ni sätter er här," fortsatte Snape, och pekade på platsen där Carro ensam satt kvar. Harry, Ron och Goyle gjorde som dom blev tillsagda och satte sig bredvid henne.
"Var har du och Emma varit hela natten," viskade Harry till Carro.
"Hemligt," svarade hon och hackade sniglarna som först skulle ner i kitteln.
"Men berätta," sa Ron. "Fattar du hur orolig Hermione har varit för er skull?"
"Jag sa att det är hemligt, okej? Och även om det inte var det så skulle jag ändå inte kunna berätta det på grund av en viss person i sällskapet." Hon sneglade mot Crabbe, som glodde dumt på dem.
***
"Var har ni varit," frågade Hermione Emma.
"Det angår dig inte," svarade hon.
"Det gör det visst! Fattar du hur orolig jag har varit?"
"Har du varit ute på nya nattströvartåg, Ramstedt," frågade Malfoy och flinade med ett av sina kända Malfoy-leenden.
"Bry dig," svarade Emma.
"Det gör jag inte, men kan jag bara hjälpa er på traven till relegering, så," svarade han och såg otroligt stöddig ut.
Emma gav honom en blick som fick honom att se åt ett annat håll. Sedan började hon räkna droppar av drakblod som var en av ingredienserna.
"Vad skall du göra efter lunch då," frågade Hermione och sträckte sig efter decilitermåttet.
"Vara med Carro," svarade Emma kort.
"Ni skall väl inte göra något förbjudet hoppas jag."
"Vet du, Hermione," svarade Emma och höjde rösten. "Problemet med dig är att du alltid skall lägga näsan i blöt när det gäller något. Kan du inte bara hålla käften för en gångs skull och vara lite mer inriktad på dina egna problem?!" Hermione stirrade på Emma. Sedan tittade hon förskräckt åt Snapes håll för att se hur han hade reagerat när Emma hade pratat så högt. Snape var inte i rummet.
"Emma, vad är det med dig," frågade hon. "Skrik inte så!"
"Jag skriker hur jävla mycket jag vill!!!" Nu tittade alla eleverna på dem, förutom Carro, som fortfarande hackade sniglarna.
"Lugna dig," svarade Hermione. "Förlåt mig då, jag skall inte fråga dig och Carro något mer, bara du slutar skrika!"
"Okej då," sa Emma och satte sig ned på sin plats.
De andra eleverna kastade sig på sina arbeten när Snape trädde in i rummet. Han hade hämtat en bok, som han gav till Pansy som hade glömt sitt exemplar någonstans.
Under hela lektionen sa varken Harry, Ron eller Hermione något till varken Carro eller Emma.