Kap. 10.

Gläntan.

***

"Varför måste vi förhöra dem igen, Lucius," frågade Pettigrew.

"Men för en gångs skull, Peter! TÄNK med det lilla du har! Om vi skall komma åt Harry Potter måste vi veta var hans elevhem finns!"

"Ja ja, bli inte så aggressiv! Du börjar ta efter Du-vet-vem…"

"Baktala honom inte, Peter! Jag trodde du visste bättre!"

"Där är dom," sa Pettigrew och pekade på Carro och Emma, som skyndsamt kom mot dem med bestämda steg. Snart var de framme i den lilla gläntan som Lucius och Pettigrew befann sig i.

"Stopp," sa Lucius och höjde handen. Emma och Carro stannade bara någon meter framför dem. "Finite Incantatem," sa han och pekade med trollstaven mot dem. De båda flickorna blev sig själva igen, och de såg åter igen sjuka ut. De tittade sig omkring. Carro grep tag i Emmas hand och trevade bakåt.

"Det är ingen idé att försöka undanfly," sa Lucius. "Jag har lagt en besvärjelse över gläntan, så ingen kan vare sig ta sig in eller ut." Carro stannade och släppte taget om Emma, som såg ut att falla ihop när som helst.

"Ni ser rätt slitna ut efter vår lilla behandling mot er," sa Lucius. Han såg inte ett dugg medlidsam ut. Carro och Emma såg dödligt sjuka ut. Deras hår såg onaturligt blekt ut, faktum var att allt på dem såg blekt ut. De till och med utstrålade blekhet. De hade mörka ringar under ögonen, och de stod inte upprätta, utan deras kroppstyngd såg ut att sitta på deras axlar att de inte kunde stå riktigt rakt. Det enda som var ordentligt levande hos dem var ögonen, som ändå var matta, men också vakna och fullt medvetna om var de befann sig. De stirrade ilsket på de båda Dödsätarna, vilket gjorde att deras blickar skar sig mot deras trötta utstrålning.

"Vad vill ni veta den här gången," sa Emma.

"Så skall det låta," hånflinade Lucius. Pettigrew befann sig som vanligen i bakgrunden och var tyst. "För det första, vet ni över huvud taget var Harry Potter, Hermione Granger och Ron Weasly befann sig under det senaste förhöret?"

"Nej."

"Ni har ingen aning?"

"Antagligen var de i uppehållsrummet, eller i biblioteket," svarade Carro. Lucius verkade tro dem om att de ingenting visste om att Harry, Ron och Hermione hade befunnit sig i samma rum som dem då, vilket i och för sig var sant.

"Okej. Berätta nu för mig var Gryffindors uppehållsrum ligger, och var man kan få tag på Harry Potter," sa Lucius.

"Sällskapsrummet finns i ett av de högsta tornen," svarade Emma. "Jag vet inte exakt vilket…"

"Men det borde du veta," sa Lucius. "Försöker du lura mig?"

"Du får helt enkelt ta och lita på mig, eller hur?"

"Varför vill ni veta allt om Hogwarts," frågade Carro. "Om ni så lätt kunde få tag på mig och Emma, varför kan ni då inte bara fånga Harry och så är allt frid och fröjd?"

"Dumma flicka, inte trodde jag att ni var så dåligt allmänbildade! Harry Potter är skyddad av självaste Dumbledore, både utanför och innanför skolan. Det är inte Harry vi måste åt först, det är beskyddaren! Och när vår Herre tar över skolan finns det ingenting i världen som kan rädda Potter, och allt är tack vare er!"

"Men pckeee," mumlade Emma. Lucius brydde sig inte om det. Helt plötsligt hördes ett knak en bit bort från gläntan. Lucius och Pettigrew vände sig hastigt bort åt det hållet som ljudet kom från. Vinden susade lätt i trädtopparna.

"Det låter alltid så där i den här skogen," sa Emma. "Tro mig, jag och Carro känner till den här skogen bättre än någon annan i skolan."

"Vi har själva gått på Hogwarts, " svarade Lucius, "Vi vet precis vad som finns och inte finns i den här skogen."