Kap. 13.
Förföljelsen.
***
Harry och Hermione stod i utkanten av skogen vid stigen som Carro och Emma hade följt.
"Jag tror att det var här som Carro och Emma gick in i skogen," sa Harry och pekade på stigen. De började gå in i skogen med sina trollstavar i beredskap. När de hade gått en bit, hörde de ett svagt prassel.
"Sch," sa Hermione. "Man kan aldrig veta vad som finns här inne." De höll andan. Inte ett ljud hördes.
Efter en stund bröt Harry tystnaden.
"Det var bara vinden," sa han, och de gick vidare igen. Luften var full av en obehaglig blandning av fruktan och nervositet. De han inte långt fören de hörde samma prassel igen. Den här gången lät det oroväckande nära. Harry höll sin trollstav beredd. Hela han var varm, och trollstaven gled ideligen ur hans hand som var alldeles svettig.
Nu hörde de röster som kom från en glänta i närheten. De smög sig framåt, men helt plötsligt stannade Harry.
"De är något i vägen här," viskade han och pekade. Ingenting synligt fanns där. Hermione gick fram och kände med handen framför sig. Luften krusade sig där han rörde i luften.
"Det ligger en besvärjelse här," sa hon.
"Då är vi nära," svarade Harry. "Vad är det för besvärjelse tror du?"
"Antagligen en som är gjord med avsikt att hålla oss ute från något längre fram," sa Hermione.
"Kan man inte gå runt den," frågade Harry. Han kände med fingrarna utefter den i hopp om att finna slutet på den osynliga väggen.
"Man kan inte gå runt en besvärjelse Harry," svarade Hermione irriterat.
"Men kan vi inte trolla bort den då?"
"Jo," svarade Hermione. "Det vi måste göra är apage-besvärjelsen…"
"Den kan jag inte," avbröt Harry henne.
"Vi får göra vårt bästa, för jag klarar inte av att försöka mig på den själv" svarade hon. "Du gör så här med trollstaven, samtidigt som du säger 'apage, ' okej?" Hermione utövade en rörelse med sin trollstav.
"Jag förstår," svarade Harry.
"Bra. Då försöker vi tillsammans samtidigt. Apage!".
Ljusblå strimmor kom ut från deras trollstavar. Strålarna möttes och slogs ihop där den osynliga väggen fanns. Så försvann ljusstrålarna. De sänkte sina trollspön. Harry gick fram och rörde med handen i luften framför sig. "Väggen är inte kvar längre," sa han.
De hade precis börjat fortsätta, när de hörde samma prassel igen. Den här gången var det väldigt nära. De vände sig hastigt om. Allt var knäpptyst.
Så hördes plötsligt ett skri skära genom luften.