A/N: this is a story in swedish. it is a crossover with Hikaru no Go. sooner och later (perhaps much later) i will translate it into english
A/N: den här historien är en crossover med Hikaru no Go. Hikaru får ett brev från Hogwarts. Jag har ännu inte bestämt mig när Hikaru ska gå på hogwarts, kanske det blir samma år som Harry.
None of this belongs to me. Inget av detta tillhör mig. It is fanfiction. Det är fanfiction.
Kapitel 1: Sai
När Hikarus morfar fick höra om brevet bad han honom att komma till honom ensam. Han sa att han hade något att ge honom inför hans kommande resa till Europa.
"Hikaru, vad bra att du kunde komma."
"Vad var det du ville ge mig? Vad kan jag ha nytta av i Europa."
"Tålamod. Min farfar lämnade efter sig en kista full med konstiga saker, och han ska ha varit en trollkarl. En av sakerna är en nyckel till ett bankfack någonstans i London. Jag har aldrig hittat banken, den verkar vara svår att hitta. Det kanske är en trollkarlsbank, vad vet jag. Jag letade i många år men hittade aldrig banken. Mina föräldrar var inte trollkarlar, och som du vet dog de under kriget. Nu går vi upp på vinden och hämtar ner kistan."
"Okej. Men kan en kista vara något att ha?"
"Du kommer att behöva en kista. Och du kan nog ha användning av sakerna i kistan också. Och du slipper köpa en ny kista."
"Tack morfar."
De gick upp på vinden och tog ner kistan. När de väl var nere öppnade Hikaru kistan. Den innehöll flera intressanta grejer, bland annat nyckeln till bankfacket, flera böcker och något som såg ut som ett go-bräde, fast i skålarna som hörde till fanns inga stenar.
"Det där brädet har jag aldrig förstått mig på. Min farfar skrev i ett brev en gång att han hade införskaffat ett hemsökt Go-bräde."
"Vad är det för fläckar på brädet?"
"Jag ser inga fläckar. Var?"
Hikaru lyfte upp brädet så att det blev lättare att undersöka det och pekade på ett område på brädet
"Där. Ser du inte blodfläckarna?"
>Du kan se fläckarna?
"Ja, det är ju det jag säger!"
"Hikaru?" Sa hans morfar frågande.
>Du kan höra mig? Äntligen får jag möjligheten att spela igen! En till utvald! Fujiwara no Sai uppenbarade sig för Hikaru, och Hikaru svimmade.
Hikarus morfar bar honom till en soffa. Han gissade att Hikaru var utmattad efter de senaste dagarnas händelser. Vad han inte visste var att under tiden som Hikaru var avsvimmad förklarade Sai vem han var. Det visade sig att Sai var en trollkarl under heianeran med en passion för trollkarls-Go. [A/N: det är det enda som skiljer sig från Hikaru no Go, annars är Sai:s historia normal. Om jag kommer på något mer jag vill ändra i Sais karaktär så dyker det upp senare.] För sig själv tänkte Sai att endast den som är utvald kan se honom i början, han funderade på vilket öde Hikaru möjligtvis skulle komma att möta. Fast som gammal trollkarl skulle han kanske kunna hjälpa Hikaru igenom några av svårigheterna.
Omedelbart efter att Hikaru vaknat liggandes på en soffa hos sin morfar letade han upp sin morfar och frågade honom "Morfar, kan du lära mig spela Go?"
>Hikaru?
"Varför...? Du var inte intresserad förr. Du sa att det var ett tråkigt spel för gamlingar..."
>Hikaru! Hur kan du ha påstått något sådant...
"Nu när jag har ett bräde så måste jag ju lära mig spela Go så att jag kan använda det, eller hur?"
"Ja, det kan nog stämma."
Under dagen och kvällen lärde Hikarus morfar honom grunderna i Go, och Sai hjälpte förstås till på ett håll med svar på frågor som Hikaru inte ville ställa till sin morfar. Under de kommande dagarna spelade Hikaru och Sai ofta. Sai krossade alltid Hikaru eftersom han inte var så bra på det men Sai var lycklig ändå. Sen kom dagen då Dumbledore skulle hämta honom.
Vad tyckte ni? Kommentera gärna, jag vill veta vad jag ska göra för att förbättra mitt skrivande. Det blir roligare att skriva då man får positiva kommentarer och vet att det finns folk som läser historien och gillar den.
A/N: den här historien är en crossover med Hikaru no Go. Hikaru får ett brev från Hogwarts. Jag har ännu inte bestämt mig när Hikaru ska gå på hogwarts, kanske det blir samma år som Harry.
None of this belongs to me. Inget av detta tillhör mig. It is fanfiction. Det är fanfiction.
Kapitel 1: Sai
När Hikarus morfar fick höra om brevet bad han honom att komma till honom ensam. Han sa att han hade något att ge honom inför hans kommande resa till Europa.
"Hikaru, vad bra att du kunde komma."
"Vad var det du ville ge mig? Vad kan jag ha nytta av i Europa."
"Tålamod. Min farfar lämnade efter sig en kista full med konstiga saker, och han ska ha varit en trollkarl. En av sakerna är en nyckel till ett bankfack någonstans i London. Jag har aldrig hittat banken, den verkar vara svår att hitta. Det kanske är en trollkarlsbank, vad vet jag. Jag letade i många år men hittade aldrig banken. Mina föräldrar var inte trollkarlar, och som du vet dog de under kriget. Nu går vi upp på vinden och hämtar ner kistan."
"Okej. Men kan en kista vara något att ha?"
"Du kommer att behöva en kista. Och du kan nog ha användning av sakerna i kistan också. Och du slipper köpa en ny kista."
"Tack morfar."
De gick upp på vinden och tog ner kistan. När de väl var nere öppnade Hikaru kistan. Den innehöll flera intressanta grejer, bland annat nyckeln till bankfacket, flera böcker och något som såg ut som ett go-bräde, fast i skålarna som hörde till fanns inga stenar.
"Det där brädet har jag aldrig förstått mig på. Min farfar skrev i ett brev en gång att han hade införskaffat ett hemsökt Go-bräde."
"Vad är det för fläckar på brädet?"
"Jag ser inga fläckar. Var?"
Hikaru lyfte upp brädet så att det blev lättare att undersöka det och pekade på ett område på brädet
"Där. Ser du inte blodfläckarna?"
>Du kan se fläckarna?
"Ja, det är ju det jag säger!"
"Hikaru?" Sa hans morfar frågande.
>Du kan höra mig? Äntligen får jag möjligheten att spela igen! En till utvald! Fujiwara no Sai uppenbarade sig för Hikaru, och Hikaru svimmade.
Hikarus morfar bar honom till en soffa. Han gissade att Hikaru var utmattad efter de senaste dagarnas händelser. Vad han inte visste var att under tiden som Hikaru var avsvimmad förklarade Sai vem han var. Det visade sig att Sai var en trollkarl under heianeran med en passion för trollkarls-Go. [A/N: det är det enda som skiljer sig från Hikaru no Go, annars är Sai:s historia normal. Om jag kommer på något mer jag vill ändra i Sais karaktär så dyker det upp senare.] För sig själv tänkte Sai att endast den som är utvald kan se honom i början, han funderade på vilket öde Hikaru möjligtvis skulle komma att möta. Fast som gammal trollkarl skulle han kanske kunna hjälpa Hikaru igenom några av svårigheterna.
Omedelbart efter att Hikaru vaknat liggandes på en soffa hos sin morfar letade han upp sin morfar och frågade honom "Morfar, kan du lära mig spela Go?"
>Hikaru?
"Varför...? Du var inte intresserad förr. Du sa att det var ett tråkigt spel för gamlingar..."
>Hikaru! Hur kan du ha påstått något sådant...
"Nu när jag har ett bräde så måste jag ju lära mig spela Go så att jag kan använda det, eller hur?"
"Ja, det kan nog stämma."
Under dagen och kvällen lärde Hikarus morfar honom grunderna i Go, och Sai hjälpte förstås till på ett håll med svar på frågor som Hikaru inte ville ställa till sin morfar. Under de kommande dagarna spelade Hikaru och Sai ofta. Sai krossade alltid Hikaru eftersom han inte var så bra på det men Sai var lycklig ändå. Sen kom dagen då Dumbledore skulle hämta honom.
Vad tyckte ni? Kommentera gärna, jag vill veta vad jag ska göra för att förbättra mitt skrivande. Det blir roligare att skriva då man får positiva kommentarer och vet att det finns folk som läser historien och gillar den.