Kan jag bara kyssa dig i mina drömmar?
Kommentar: Tyvärr så är det bara ett kort kapitel. jag ska försöka skriva lite längre nästa gång =) // Rania
Kapitel 1 - Drömmen
"Du är min. Du är den enda jag vill ha," sa Harry omtänksamt och böjde sig fram mot Hermione. Hans läppar snuddade försiktigt vid hennes då han kysste henne ömt och innerligt. Hermoine kysste honom tillbaka med samma passion som hans.
Harrys händer vilade på Hermiones höfter med ans hennes egna händer var omsvepta runt hans nacke. De stod där länge tillsammans, tät intill varandra. Allting var så underbart härligt, precis som kärlek ska kännas...
Hermione vaknade upp och såg helt chockad ut. Hennes andetag lät som om hon hade sprungit flera kilometer. Hon höll handen nedanför bröstet och böjde långsamt ner huvudet på kudden.
"Det. det var bara en dröm," stammade hon fram mellan sina lätta andetag. Hon reste sig upp och tittade runt i sovsalen. "Tur att ingen har vaknat" viskade hon tyst för sig själv.
Med försiktiga och långsamma steg klev hon upp ur sin säng. Hennes händer skakade då hon upp glaset, och tog en stor klunk av sitt vatten, som hon hade på sitt sängbord.
Hon kände en konstig smak i munnen. Konstig men härlig. Smaken tillhörde säkert Harry. 'Men hur är det möjligt?' Tänkte Hermione fundersamt.
'Jag kanske har kysst han utan ha vetat det själv,' fick hon för sig. Hon skakade på huvudet bestämt, i ett bestämt nej. Hermione stod brevid sängen i djupa tankar. "Men det kan ju inte stämma" viskade hon tyst för sig själv. "Jag låg ju nyss och sov. Jag kan inte vara på två ställen samtidigt, det är omöjligt." Hur mycket hon än resonerade så fick hon inget konkret svar.
Sakta, men säkert gick hon ut ur flickornas sovsal. Hon stängde dörren långsamt, för att inte orsaka några ljud som skulle väcka de andra. Hon pustade ut i lättnad. 'Jag tror jag nog ska gå och titta om Harry ligger kvar i sängen,' tänkte hon undrande. 'Men varför skulle han inte göra det?' Fortsatte Hermione sitt resonemang. 'Tänk om han kanske njuter av tanken om mig och han? Men han är ju min bästa vän... Han skulle väl aldrig vela att ha mig...eller?'
Snabbt ångrade sig Hermione och gick in i sin sovsal igen och stängde dörren efter sig. Hon gick bort mot sin himmelssäng, men snabbare den här gången. Hon kastade sig på sängen, slängde över sin filt och tänkte över sin dröm.
Men hon satte sig upp igen och steg ur sin säng och gick istället till Lavenders säng. Hermione tänkte att, eftersom Lavender var Rons flickvän sen ett år tillbaka, kanske hon visste vad hon skulle göra åt situationen. Hon klappade henne försiktigt på kinden. "Lavender, vakna" viskade Hermione med en låg ljudnivå.
Lavender öppnade försiktigt ögonen och började gnugga dom. "Hermie? Vad står på?, Vi ska väl inte vakna nu?" Frågade Lavender sömnigt.
"Jag måste berätta något för dig. men det är väldigt hemligt, så du får lova mig att inte säga det till någon annan," sa Hermione med lugn röst. Egentligen var hon väldigt nervös, hon var ju inte direkt den personen som uttalade sina känslor högt.
"Okej, jag lovar. Så vad är det då?" Frågade Lavender otåligt, som nu vaknat så pass att höra vad Hermione hade att säga.
"Jag tror att jag är kär," började Hermione försiktigt.
"KÄÄÄR!? Va?! Du kan inte vara seriös, jag menar att du har ju aldrig brytt dig om kärlek. Du tyckte att jag var konstig ett tag, för att jag hade fixat en kille redan i min ålder," exploderade Lavender chockat.
"Ja, jag vet, men nu känns det så annorlunda" stammade Hermione.
Lavender lugnade ner sig till sin normala igen och tittade på Hermione med ett litet leende på läpparna. "Så, Hermie, vem är den lycklige då?" Frågade Lavender och log lite retsamt.
"Du kommer aldrig att tro mig, Lavender," Viskade Hermione och undvek hennes blick.
"Ah. nå få se då. Kan det möjligtvis vara allas favorit Draco Malfoy." Hermione tittade förskräckt på Lavender och blev lite röd i ansiktet. 'Hur kunde hon bara tro något sånt,' tänkte Hermione och försökte ta bort bilden av hon och Draco tillsammans, tittande kärleksfullt på varandra. 'Nej, hellre dör jag,' tänkte Hermoine spydligt.
"VAA! Draco? Jag skulle aldrig. jag menar, den enda som tycker att det där fula svinet är snygg är ju Pansy" utbrast Hermione skräckslaget. Hon såg sig runt i rummet. "Puh, tur att ingen har vaknat än," viskade hon med lättnad till Lavender.
"Du vet väl att dom är tillsammans?" Fortsatte Lavender och blinkade till.
"Är dom?" Sa Hermione dämpat och såg besviken ut.
"Vad är det med dig då? Du sa ju att inte du gillade han." Undrade Lavender och tittade omtänksamt på Hermione när hon tittade ner i golvet. Hermione titta sakta upp och mötte Lavender blick. Försiktigt böjde hon sig fram och gav henne en stor kram.
Hon släppte henne men inte blicken på henne. "Det är inte det. Jag är lite besviken att alla hittar någon, men inte jag. Jag kommer alltid att förbli ensam," svarade Hermione och brast ut i gråt.
Lavender kramade Hermione hårt. "Men du, Hermie vem är det du är kär i då?" Frågade Lavender och tittade frågande på Hermione, som samtidigt tog sig ur hennes famn och började torka bort tårarna med sitt nattlinne.
"Du kommer inte att tro mig. Du kommer att tro att jag är knäpp." Fick Hermione fram lite genant.
"Nej, du är min bästa vän. Jag skulle aldrig tycka det om dig. Alla har ju olika känslor, ingen kan anklaga dig för vad du känner inuti ditt hjärta." Hermione tittade ännu en gång upp mot Lavender med en klar blick Hon öppnade munnen och sa högt och tydligt, "Det är Harry jag vill ha."
Fortsättning följer.
Kommentar: Så hur var det nu? Hur tror ni att Lavender kommer att reagera? Jag ska försöka göra kapitel 2 klar snart, snälla ge mig lite snälla kommentar om storyn så jag vet om jag gör något fel eller nåt. // Rania
Kommentar: Tyvärr så är det bara ett kort kapitel. jag ska försöka skriva lite längre nästa gång =) // Rania
Kapitel 1 - Drömmen
"Du är min. Du är den enda jag vill ha," sa Harry omtänksamt och böjde sig fram mot Hermione. Hans läppar snuddade försiktigt vid hennes då han kysste henne ömt och innerligt. Hermoine kysste honom tillbaka med samma passion som hans.
Harrys händer vilade på Hermiones höfter med ans hennes egna händer var omsvepta runt hans nacke. De stod där länge tillsammans, tät intill varandra. Allting var så underbart härligt, precis som kärlek ska kännas...
Hermione vaknade upp och såg helt chockad ut. Hennes andetag lät som om hon hade sprungit flera kilometer. Hon höll handen nedanför bröstet och böjde långsamt ner huvudet på kudden.
"Det. det var bara en dröm," stammade hon fram mellan sina lätta andetag. Hon reste sig upp och tittade runt i sovsalen. "Tur att ingen har vaknat" viskade hon tyst för sig själv.
Med försiktiga och långsamma steg klev hon upp ur sin säng. Hennes händer skakade då hon upp glaset, och tog en stor klunk av sitt vatten, som hon hade på sitt sängbord.
Hon kände en konstig smak i munnen. Konstig men härlig. Smaken tillhörde säkert Harry. 'Men hur är det möjligt?' Tänkte Hermione fundersamt.
'Jag kanske har kysst han utan ha vetat det själv,' fick hon för sig. Hon skakade på huvudet bestämt, i ett bestämt nej. Hermione stod brevid sängen i djupa tankar. "Men det kan ju inte stämma" viskade hon tyst för sig själv. "Jag låg ju nyss och sov. Jag kan inte vara på två ställen samtidigt, det är omöjligt." Hur mycket hon än resonerade så fick hon inget konkret svar.
Sakta, men säkert gick hon ut ur flickornas sovsal. Hon stängde dörren långsamt, för att inte orsaka några ljud som skulle väcka de andra. Hon pustade ut i lättnad. 'Jag tror jag nog ska gå och titta om Harry ligger kvar i sängen,' tänkte hon undrande. 'Men varför skulle han inte göra det?' Fortsatte Hermione sitt resonemang. 'Tänk om han kanske njuter av tanken om mig och han? Men han är ju min bästa vän... Han skulle väl aldrig vela att ha mig...eller?'
Snabbt ångrade sig Hermione och gick in i sin sovsal igen och stängde dörren efter sig. Hon gick bort mot sin himmelssäng, men snabbare den här gången. Hon kastade sig på sängen, slängde över sin filt och tänkte över sin dröm.
Men hon satte sig upp igen och steg ur sin säng och gick istället till Lavenders säng. Hermione tänkte att, eftersom Lavender var Rons flickvän sen ett år tillbaka, kanske hon visste vad hon skulle göra åt situationen. Hon klappade henne försiktigt på kinden. "Lavender, vakna" viskade Hermione med en låg ljudnivå.
Lavender öppnade försiktigt ögonen och började gnugga dom. "Hermie? Vad står på?, Vi ska väl inte vakna nu?" Frågade Lavender sömnigt.
"Jag måste berätta något för dig. men det är väldigt hemligt, så du får lova mig att inte säga det till någon annan," sa Hermione med lugn röst. Egentligen var hon väldigt nervös, hon var ju inte direkt den personen som uttalade sina känslor högt.
"Okej, jag lovar. Så vad är det då?" Frågade Lavender otåligt, som nu vaknat så pass att höra vad Hermione hade att säga.
"Jag tror att jag är kär," började Hermione försiktigt.
"KÄÄÄR!? Va?! Du kan inte vara seriös, jag menar att du har ju aldrig brytt dig om kärlek. Du tyckte att jag var konstig ett tag, för att jag hade fixat en kille redan i min ålder," exploderade Lavender chockat.
"Ja, jag vet, men nu känns det så annorlunda" stammade Hermione.
Lavender lugnade ner sig till sin normala igen och tittade på Hermione med ett litet leende på läpparna. "Så, Hermie, vem är den lycklige då?" Frågade Lavender och log lite retsamt.
"Du kommer aldrig att tro mig, Lavender," Viskade Hermione och undvek hennes blick.
"Ah. nå få se då. Kan det möjligtvis vara allas favorit Draco Malfoy." Hermione tittade förskräckt på Lavender och blev lite röd i ansiktet. 'Hur kunde hon bara tro något sånt,' tänkte Hermione och försökte ta bort bilden av hon och Draco tillsammans, tittande kärleksfullt på varandra. 'Nej, hellre dör jag,' tänkte Hermoine spydligt.
"VAA! Draco? Jag skulle aldrig. jag menar, den enda som tycker att det där fula svinet är snygg är ju Pansy" utbrast Hermione skräckslaget. Hon såg sig runt i rummet. "Puh, tur att ingen har vaknat än," viskade hon med lättnad till Lavender.
"Du vet väl att dom är tillsammans?" Fortsatte Lavender och blinkade till.
"Är dom?" Sa Hermione dämpat och såg besviken ut.
"Vad är det med dig då? Du sa ju att inte du gillade han." Undrade Lavender och tittade omtänksamt på Hermione när hon tittade ner i golvet. Hermione titta sakta upp och mötte Lavender blick. Försiktigt böjde hon sig fram och gav henne en stor kram.
Hon släppte henne men inte blicken på henne. "Det är inte det. Jag är lite besviken att alla hittar någon, men inte jag. Jag kommer alltid att förbli ensam," svarade Hermione och brast ut i gråt.
Lavender kramade Hermione hårt. "Men du, Hermie vem är det du är kär i då?" Frågade Lavender och tittade frågande på Hermione, som samtidigt tog sig ur hennes famn och började torka bort tårarna med sitt nattlinne.
"Du kommer inte att tro mig. Du kommer att tro att jag är knäpp." Fick Hermione fram lite genant.
"Nej, du är min bästa vän. Jag skulle aldrig tycka det om dig. Alla har ju olika känslor, ingen kan anklaga dig för vad du känner inuti ditt hjärta." Hermione tittade ännu en gång upp mot Lavender med en klar blick Hon öppnade munnen och sa högt och tydligt, "Det är Harry jag vill ha."
Fortsättning följer.
Kommentar: Så hur var det nu? Hur tror ni att Lavender kommer att reagera? Jag ska försöka göra kapitel 2 klar snart, snälla ge mig lite snälla kommentar om storyn så jag vet om jag gör något fel eller nåt. // Rania