Kapitel 2
"Lavenders försägelse
Av: Rania Lamti
Det blev inte så lång. men jag hoppas att ni blir nöjda i alla fall.=)
Lavender satt länge och bara tittade på Hermione. Hermione viftade lite med handen framför hennes ansikte. När hon väl hade kommit tillbaka till sitt gamla vanlig jag igen började hon mumla något tyst för sig själv.
Hermione lutade sig närmare och närmare så att hon kunde höra vad det var hon sa. "Ron kommer att bli sur, Ron kommer att bli sur, Ron kommer att bli sur, Sa Lavender om och om igen.
"Vänta, Vänta, Vänta, Vänta lite här nu... Har jag fattat det rätt? . Men, men vad har Ron med det här, men oss att göra?" Sa Hermione.. Och det lät som om hon skulle få ett panik utbrott när som helst.
"Jag vet en sak om Harry... Men du får inte säga att jag har sagt det. Ron kommer att bli galen på mig. eller vänta... jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte berätta...Han kommer att bli galen.. jag kommer dö" "Ta det lugnt Lavender" sa Hermione och fick ett leende på läpparna som fick Lavender att känna sig orolig.
Hermione började skratta och hoppade på Lavender och började att kittla henne... "Sluta, sluta "Skrattade Lavender och till slut gav hon upp och sa: okej, okej, okej... jag berättar väl då, men du får lova att du inte ska säga det" sa Lavender tydligt.
Hermione gav ifrån en lite suck och sa: Okej... jag ska inte säga till någon. "Ron har berättat för mig att Harry är jätte kär i dig" Fick hon fram. "Neej, jag skulle inte ha sagt det, jag skulle inte ha sagt det... men Lavender slutade till sist och bara tittade på Hermione.
Hon såg ut som om hade sett ett spöke, hon var som förstenad... Den var inte den reaktionen som Lavender hade förväntat sig att hon skulle få. "Herm. blev du inte glad?" Frågade Lavender henne omtänksamt.
"Ja, det är klart att jag blev glad. men det kom bara som en chock. tack för att du berättade det Lavender. Sa Hermione och gav henne en stor kram. "Jag tycker att du ska gå och lägga dig nu, Herm" sa Lavender "ja, jag är lite trött" sa Hermione och gäspade. "God Natt"
Morgonen därpå
Hermione vaknade som vanligt tidigt på morgonen. Hon steg upp ur sängen och bäddade den snyggt och såg till att allt var på sin plats. Sedan tog hon på sig kläderna och fixade till sitt hår snyggt.
Hon tog fram en mascara ur hennes väska och började att he på mascaran på hennes långa fina ögonfransar (RL: jag vet att det lät lite konstigt... Jag visste inte hur jag skulle skriva det) När hon kände sig redo öppnade hon dörren för att gå ut ur flickornas sovsal men hejdades av en viss person.
"Vart ska du då" Hermione vände sig om och såg att det var Lavender som stog där med Hermiones mascara i handen. "Lavender" sa Hermione och försökte att undvika hennes blick. "Och vad ska det här betyda?" Sa Lavender och visade klart och tydligt henne mascaran.
"Vadå? Jag har bara tagit lite mascara" sa Hermione och kände att hennes ansikte började hetta till. "Få sa ditt ansikte" Sa Lavender och drog bort hennes händer ifrån hennes ansikte. Lavender upptäckte genast att det inte var så lite som hon hade sagt. "Lite?" Sa Lavender och höjde på ena ögonbrynet. Hermione svarade inte... hon bara tittade ner på golvet.
"En fråga bara Mione" Sa Lavender och tittade på Hermione som hade börjat titta upp mot henne igen. "Gör du det här för att intonera på Harry?" Sa hon och flinade. "Snälla, Lavender... Vi går vårat 7: e på den här skolan och jag är 17 år... alla andra sminkar ju sig... Varför blev det så konstigt när jag plötsligt gör det för första gången" sa Hermione och började se lite osäker ut.
"Det är inte konstigt. men du brukar ju aldrig vara intresserad av det" sa Lavender förstående. Lavender började skratta "Fast du har ju rätt, Herm... Man kan intonera genom de sätten också. Det var lätt för mig att få Rons ansikte rött" Sa Lavender och blinkade mot Hermione.
Hon släppte henne och lät henne gå. "Lycka till" sa hon innan hon försvann. Hermione tittade bak och nickade.
Hon sprang ner för trappan till sällskapsrummet. Med hennes brådska såg hon sig inte för och snubblade över någon "Fann" morrade hon... Men när hon så vem det var så blev hon röd i ansiktet. Det kom ut två personer ur sovsalarna. "Meeen vad i all världen håller ni på med" Röt den ena, och den andra blev helt röd i ansiktet.
Fortsättning följer.
Kommentar: Så hur var det nu? Vem tror ni kommer att ligga under Hermione. och vem eller vilka kommer att se det? Hahaha. det tänker inte jag berätta nu. *ler* Det får ni veta i nästa kapitel.
"Lavenders försägelse
Av: Rania Lamti
Det blev inte så lång. men jag hoppas att ni blir nöjda i alla fall.=)
Lavender satt länge och bara tittade på Hermione. Hermione viftade lite med handen framför hennes ansikte. När hon väl hade kommit tillbaka till sitt gamla vanlig jag igen började hon mumla något tyst för sig själv.
Hermione lutade sig närmare och närmare så att hon kunde höra vad det var hon sa. "Ron kommer att bli sur, Ron kommer att bli sur, Ron kommer att bli sur, Sa Lavender om och om igen.
"Vänta, Vänta, Vänta, Vänta lite här nu... Har jag fattat det rätt? . Men, men vad har Ron med det här, men oss att göra?" Sa Hermione.. Och det lät som om hon skulle få ett panik utbrott när som helst.
"Jag vet en sak om Harry... Men du får inte säga att jag har sagt det. Ron kommer att bli galen på mig. eller vänta... jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte berätta...Han kommer att bli galen.. jag kommer dö" "Ta det lugnt Lavender" sa Hermione och fick ett leende på läpparna som fick Lavender att känna sig orolig.
Hermione började skratta och hoppade på Lavender och började att kittla henne... "Sluta, sluta "Skrattade Lavender och till slut gav hon upp och sa: okej, okej, okej... jag berättar väl då, men du får lova att du inte ska säga det" sa Lavender tydligt.
Hermione gav ifrån en lite suck och sa: Okej... jag ska inte säga till någon. "Ron har berättat för mig att Harry är jätte kär i dig" Fick hon fram. "Neej, jag skulle inte ha sagt det, jag skulle inte ha sagt det... men Lavender slutade till sist och bara tittade på Hermione.
Hon såg ut som om hade sett ett spöke, hon var som förstenad... Den var inte den reaktionen som Lavender hade förväntat sig att hon skulle få. "Herm. blev du inte glad?" Frågade Lavender henne omtänksamt.
"Ja, det är klart att jag blev glad. men det kom bara som en chock. tack för att du berättade det Lavender. Sa Hermione och gav henne en stor kram. "Jag tycker att du ska gå och lägga dig nu, Herm" sa Lavender "ja, jag är lite trött" sa Hermione och gäspade. "God Natt"
Morgonen därpå
Hermione vaknade som vanligt tidigt på morgonen. Hon steg upp ur sängen och bäddade den snyggt och såg till att allt var på sin plats. Sedan tog hon på sig kläderna och fixade till sitt hår snyggt.
Hon tog fram en mascara ur hennes väska och började att he på mascaran på hennes långa fina ögonfransar (RL: jag vet att det lät lite konstigt... Jag visste inte hur jag skulle skriva det) När hon kände sig redo öppnade hon dörren för att gå ut ur flickornas sovsal men hejdades av en viss person.
"Vart ska du då" Hermione vände sig om och såg att det var Lavender som stog där med Hermiones mascara i handen. "Lavender" sa Hermione och försökte att undvika hennes blick. "Och vad ska det här betyda?" Sa Lavender och visade klart och tydligt henne mascaran.
"Vadå? Jag har bara tagit lite mascara" sa Hermione och kände att hennes ansikte började hetta till. "Få sa ditt ansikte" Sa Lavender och drog bort hennes händer ifrån hennes ansikte. Lavender upptäckte genast att det inte var så lite som hon hade sagt. "Lite?" Sa Lavender och höjde på ena ögonbrynet. Hermione svarade inte... hon bara tittade ner på golvet.
"En fråga bara Mione" Sa Lavender och tittade på Hermione som hade börjat titta upp mot henne igen. "Gör du det här för att intonera på Harry?" Sa hon och flinade. "Snälla, Lavender... Vi går vårat 7: e på den här skolan och jag är 17 år... alla andra sminkar ju sig... Varför blev det så konstigt när jag plötsligt gör det för första gången" sa Hermione och började se lite osäker ut.
"Det är inte konstigt. men du brukar ju aldrig vara intresserad av det" sa Lavender förstående. Lavender började skratta "Fast du har ju rätt, Herm... Man kan intonera genom de sätten också. Det var lätt för mig att få Rons ansikte rött" Sa Lavender och blinkade mot Hermione.
Hon släppte henne och lät henne gå. "Lycka till" sa hon innan hon försvann. Hermione tittade bak och nickade.
Hon sprang ner för trappan till sällskapsrummet. Med hennes brådska såg hon sig inte för och snubblade över någon "Fann" morrade hon... Men när hon så vem det var så blev hon röd i ansiktet. Det kom ut två personer ur sovsalarna. "Meeen vad i all världen håller ni på med" Röt den ena, och den andra blev helt röd i ansiktet.
Fortsättning följer.
Kommentar: Så hur var det nu? Vem tror ni kommer att ligga under Hermione. och vem eller vilka kommer att se det? Hahaha. det tänker inte jag berätta nu. *ler* Det får ni veta i nästa kapitel.