"Där fick han!" skrek Fóa.
"Ner med dvärgarna!" skrek Legolas.
"Jag håller med Leggy" sade Saeta.
"Konstigt att det fanns en katapult på taket av hotellet" sade Meyla
PANG!
Något landade i korridoren utanför dörren.
Legolas uppnade försiktigt dörren.
Ett främmande ansikte visade sig i dörrspringan.
Han stängde dörren igen.
"Det var bara någon som snubblade" sade han til dom andra.
Dörren öppnades och personen som Legolas såg igenom dörröppningen stog nu i dörröppningen.
"Nej, Legolas, det var jag som damp ner i historien helt plötsiligt" sade personen.
"Vem är du, frågade Meyla.
"Jag är Thelethir" svarade den främmande personen.
DANG, DANG, DANG!
"Det är mat!" Ropade Sam.
"Skulle jag också få lite mat, jag är utsvulten" svarade Thelethir.
Sam hade dukat ett bod med de mest delikata saker man kan tänka sig och alla var väldigt hungriga.
"Förresten, jag har ett meddelande från Gandalf" sade Thelethir.
"Vadå?" frågade Meyla.
"Att ni genast ska dra till Moria!" svarade Thelethir.
"Jag visste att han skulle säga det någon gång" svarade Fóa.
"Sa han något mer?" frågade Fóa.
"Att jag måste följa med" svarade Thelethir.
"Sa han verkligen det?" frågade Legolas.
"Nej, det sista hittade jag på själv" svarade Thelethir.
Rummet var väldigt litet för åtta personer (nio med Thelethir) och det hade ljusa randiga tapeter.
Ibland, när solen stog på rätt sätt så reflekterades ljuset i varje dammmkorn som virvlade runt i rummet.
Vid sådana tillfällen liknade rummet mest ett litet ljust tempel.
Sam tog hand om de andra och fungerade som en butler.
Hans matlagning vart känd i hela hotellet och ibland hände de att någon hotellgäst "av en händelse" kom förbi deras rum under middagstid.
Ibland blöd Sam in dem till deras måltider, men oftast skickade Fóa iväg dem eftersom sådana "snyltgäster" som hon kallade dem hade en tendens att ta åt sig rikliga mängder av maten.
Snart skulle Meyla, Fóa, saeta, Legolas, Merry, Pippin, Frodo, Sam och Thelethir vara på väg till Mória.
"Ner med dvärgarna!" skrek Legolas.
"Jag håller med Leggy" sade Saeta.
"Konstigt att det fanns en katapult på taket av hotellet" sade Meyla
PANG!
Något landade i korridoren utanför dörren.
Legolas uppnade försiktigt dörren.
Ett främmande ansikte visade sig i dörrspringan.
Han stängde dörren igen.
"Det var bara någon som snubblade" sade han til dom andra.
Dörren öppnades och personen som Legolas såg igenom dörröppningen stog nu i dörröppningen.
"Nej, Legolas, det var jag som damp ner i historien helt plötsiligt" sade personen.
"Vem är du, frågade Meyla.
"Jag är Thelethir" svarade den främmande personen.
DANG, DANG, DANG!
"Det är mat!" Ropade Sam.
"Skulle jag också få lite mat, jag är utsvulten" svarade Thelethir.
Sam hade dukat ett bod med de mest delikata saker man kan tänka sig och alla var väldigt hungriga.
"Förresten, jag har ett meddelande från Gandalf" sade Thelethir.
"Vadå?" frågade Meyla.
"Att ni genast ska dra till Moria!" svarade Thelethir.
"Jag visste att han skulle säga det någon gång" svarade Fóa.
"Sa han något mer?" frågade Fóa.
"Att jag måste följa med" svarade Thelethir.
"Sa han verkligen det?" frågade Legolas.
"Nej, det sista hittade jag på själv" svarade Thelethir.
Rummet var väldigt litet för åtta personer (nio med Thelethir) och det hade ljusa randiga tapeter.
Ibland, när solen stog på rätt sätt så reflekterades ljuset i varje dammmkorn som virvlade runt i rummet.
Vid sådana tillfällen liknade rummet mest ett litet ljust tempel.
Sam tog hand om de andra och fungerade som en butler.
Hans matlagning vart känd i hela hotellet och ibland hände de att någon hotellgäst "av en händelse" kom förbi deras rum under middagstid.
Ibland blöd Sam in dem till deras måltider, men oftast skickade Fóa iväg dem eftersom sådana "snyltgäster" som hon kallade dem hade en tendens att ta åt sig rikliga mängder av maten.
Snart skulle Meyla, Fóa, saeta, Legolas, Merry, Pippin, Frodo, Sam och Thelethir vara på väg till Mória.
