De åt frukosten under tystnad. Alla försökte dra fram alla sina kunskaper om försvar mot svartkonster inför det stundande provet. Samtidigt hade inte Gryffindor något särskilt glatt att prata om. De hade förlorat förra helgens quidditchmatch mot slytherin.

På väg upp mot klassrummet för försvar mot svartkonster försökte Ron dra igång ett samtal.

"Vad tror ni. Kommer det att bli som de förra proven han hade?"

Ingen svarade, de flesta menade att han fejkat sin sjukdom under förra quidditchmatchen och skyllde förlusten på honom, därför pratade de inte med honom om det inte var absolut nödvändigt.

"Han kan ju inte ha förändrats så pass sedan sist, så det borde ju bli enkelt" sade han i ett nytt försök att få igång ett samtal.

"Ron, vara bara tyst" sade Harry. "Alla laddar upp inför provet och har ingen lust att prata men jag tror faktiskt att han har ändrat sig något annars skulle inte alla föräldrar tillåta att han undervisar här igen!"

Ron tystnade och gick som de andra in i klassrummet och satte sig ner och väntade på att Professor Lupin skulle komma in. Lupin kom efter en liten stund in och ställde sig längst fram i klassrummet.

"Välkomna till ännu en lektion i det ädla ämnet försvar mot svartkonster. Idag ska vi som sagt ha ett litet prov. Ni ska inte vara oroliga. Det är proven nästa år som är de viktiga, det här är bara för att ni ska få en uppfattning om vad ni kan och inte. Vad ni behöver läsa på mera om." Han började dela ut proven till dem alla samtidigt som han meddelade. "Även de här proven är belagda med en antifuskbesvärjelse så ni gör inget besvär med att fuska" Han gick tillbaka längst fram och satte sig bakom katedern.

"Börja nu!" Sade han och alla började raspa ner svaren med sina fjäderpennor.

Precis som Ron hade trott hade inte Lupins prov blivit nämnvärt svårare sedan sist och han blev klar fort med det och satt sedan och väntade på att tiden skulle ta slut.

"Nu har ni två minuter kvar"

Ron satt nervös och tittade runt i klassrummet. Nästan alla var klara. Det var enbart Hermione som snabbt kollade igenom sina svar en sista gång.

"Och där var tiden ute" sade Lupin. " Kan Ron och Seamus samla in proven och komma fram med dem."

Ron tog sitt prov och började resa sig och skulle samtidigt ta Harrys som var hans bänkkamrat. Precis när han reste sig upp, snavade han till mot bordsbenet och föll omkull ner mot golvet. Harrys bläckflaska som fortfarande var öppen välte och allt bläck rann ut över provet.

"Neej!" utbrast Harry.

Längre bak i klassrummet hördes någon skratta ett rått skratt men både Harry och Ron var alldeles för upprörda över det inträffade att de inte tänkte på det.

"Förlåt mig Harry, det var inte meningen" sade Ron förskräckt.

"Vad är det frågan om?" kom Lupin och undrade men fick syn på Harrys prov.

"Äsch då, sådant händer. Inget att göra åt det." Sade han och tog alla prov och de fick sedan lämna klassrummet även fast inte lektionen var slut.

"Är du mycket arg på mig Harry?" frågade Ron försiktigt.

"Nej, det var inte ditt fel, det var en olycka. Inget att göra något åt." sade Harry lugnt.

"Tråkigt med bläcket på ditt prov." kom Hermione fram och sade till Harry.

"Jo, men det var ju inte ett särskilt viktigt prov, jag är glad att det inte hände under provet i trolldryckskonst. Snape hade gett lägsta betyg direkt och slängt ut mig från lektionerna. Då skulle jag aldrig bli det jag vill."

"Vad är det?" frågade Hermione.

"En Auror, det vet ju du" sade Harry medan de gick in i växthuset.

"Visst vet jag det, kära du." sade Hermione och kysste honom på kinden med ett leende.

Ron kände en underlig känsla i magen när han såg det och var tvungen att titta bort. Efter lektionen i örtlära när de gick in i stora salen för lunch hade ryktet om det inträffade spridit sig och nästan alla i salen pratade om det fast inte som Ron hade trott. De pratade inte om att Harry skulle få ett misslyckat Försvar mot svartkonstprov utan de pratade om hur klantig Ron var. Harry hade tydligen också trott att det skulle vara tvärtom för han tittade medlidsamt på Ron. Ron ryckte bara på axlarna för att visa att han inte brydde sig, vilket han egentligen gjorde ganska mycket. Sedan vände han blicken bort mot Slytherins bord och såg rakt mot Malfoy som skrattade som de andra. Under en kort sekund möttes deras blick och Malfoy log elakt samtidigt som han nickade lite lätt.