Nästa quidditch match närmade sig och Ron försökte komma på ett sätt att slippa vara med i matchen. Han hade blivit så glad när det kommit fram att han och Hermione var släkt fast på långt håll. Han hade glatts med henne och Harry när de berättade att de träffades som mer än vänner och han ville inte förstöra det nyfunna glada och trevliga bandet mellan dem tre med att avslöja vad han höll på med. Då skulle han lika gärna kunna byta hem till Slytherin.

Han satt i favoritfåtöljen och läste när märket smärtade till. Han ryckte till och reste sig snabbt upp.

"Jag tror jag tar mig en promenad och kollar så att allt är lugnt i korridorerna" sade han till Harry som nickade accepterande samtidigt som han kramade om Hermione. Ron gick ut genom poträtthålet och såg sig omkring. Ingen fanns där. Han fortsatte ner mot källaren. I entréhallen stötte han på en Hufflepuff elev som gick sitt andra år.

"Vad gör du ute så här dags?" frågade Ron.

Eleven ryckte till och började stamma. "ehm, äh, jo det... det var så att jag skulle..."

"Ja, vad?"

Andraårseleven svarade inte, det var sent på kvällen och han skulle inte vara ute i korridorerna då.

"Fem poäng från Hufflepuff och ser jag dig uppe sent igen måsta jag rapportera det" röt Ron.

"Förlåt så hemskt mycket, jag ska inte göra om det" snyftade den unge pojken och sprang iväg mot sitt uppehållsrum.

Ron kände sig förvånansvärt mäktig när han upptäckte hur den andre eleven reagerade. Det kändes skönt att ha makt över någon annan. Dessutom hade han tagit i lite för mycket kände han men det hade ju bara gjort det bättre. Varför hade han inte använt sin makt som prefekt mer förra året?, han funderade på vad han hade kunnat göra.

Väl inne i det vanliga mötesrummet möttes han av Malfoy.

"Gott nytt år, får jag väl säga" sade Malfoy "Är du beredd på ett nytt uppdrag?"

"Jo jag antar att jag är det" svarade Ron "Men jag måste fråga dig en sak först."

"Ja, fram med det då." sade Malfoy lätt irriterad.

"Kan du ordna så att jag blir sjuk till nästa match med?" Fick Ron fram nästan bedjande.

"NEJ!" Sade Malfoy skarpt. "Det är av största vikt att du är med i nästa match, Ravenclaw får absolut inte vinna."

"Varför inte?" ville Ron veta.

"Då kommer dem antagligen att leda quidditch ligan" sade Malfoy så lugnt han kunde.

"Okej" sade Ron "men vad gör det, i det stora hela?"

"Det kommer du att märka!" sade Malfoy nu märkbart irriterad.

"För att återgå till det viktiga för idag. Är du beredd att utföra ett ytterst litet uppdrag men som betalar tiodubbelt." frågade Malfoy med allvarlig röst för en gångs skull.

"Självklart!" sade Ron ivrigt. Malfoy nickade gillande.

"Du måste sprida ett rykte" sade han utan omsvep.

"Okej" det lät inte så svårt att göra.

"Du är säker på att du är beredd att göra det?" frågade Malfoy.

"Ja, helt säker!"

"Bra, du ska sprida följande" sade Malfoy och gick närmare Ron. "Harry Potters pengar kommer från det enda rånet av Gringotts."

"VAD!" utbrast Ron.

"Det är bara ett litet rykte, för det på tal vid lunchen eller något så kommer de andra eleverna göra resten" sade Malfoy.

Tankarna gick fort i Rons huvud.

"Det är nummer ett, det andra du ska göra är att utan anledning göra en Petrificus Totalus och andra enkla formler på ett antal elever, INGA dödliga ännu."

"Du sade att det bara var ett litet uppdrag" protesterade Ron.

"Precis, jag sade att det bara var ett LITET uppdrag" sade Malfoy med ett elakt flin.

Ron såg med ren avsky på Malfoy.

"Du vet vad som gäller! Misslyckas du blir det inga pengar"

Ron nickade.

"Det sista du ska göra är att du måste lura med dig Harry till ett av våra möten inom en snar framtid. Tiden är inne." sade Malfoy avslutande.

På en vecka hade femton elever rapporterat till olika lärare att de blivit överfallna av någon som kastade den totala kroppslåsningsformeln eller andra liknande trollformler på dem. Ännu hade ingen sett eller rapporterat vem som anfallit dem, egentligen var det ju inte så allvarlig eftersom de värsta skadorna var brutna ben, näsblod och förvirring.

"Tycker ni inte att det är hemskt med alla överfall?" undrade Hermione vid frukosten innan de skulle ut och se på eller spela quidditchmatchen mellan Gryffindor och Ravenclaw.

"Jo, jag undrar vem som gör dem och varför det började precis för en vecka sedan" sade Harry.

"Det är säkert någon från slytherin" sade Ron "Vilka skulle annars göra det?"

De andra pojkarna vid bordet höll med och skrattade, även Neville som var en av de överfallna.

"Men vi vet ju inte säkert och eftersom inget har hörts om jakten på Voldemort än så kan det ju vara en av hans följeslagare som gör något litet nu men planerar något större." sade Harry.

Ron rös till vid Harrys ord och tänkte på vad det faktiskt var han höll på med. Än så länge hade Malfoy sett nöjd ut men han verkade missnöjd med att Ron inte spritt ut ryktet än. Och det var en sak han inte tänkte göra. Det var en sak att förstöra ett prov som bara var att göra om men att hitta på och sprida saker som kunde sända Harry till Azkaban, var helt enkelt för mycket. Han tänkte inte sända sin bäste vän och Hermiones pojkvän till Azkaban, inte nu när han inte kände ilska mot dem båda som han hade gjort under hösten.

Harry och Ron gick sedan ner till Quidditch arenan för att byta om. Alla i laget pratade i omklädningsrummet om hur de skulle utklassa Ravenclaw. Harry hämtade sin åskvigg och gick med de andra ut på arenan. Madam Hooch satte igång matchen och ett sus gick genom publiken när Gryffindors jagare snabbt passade klonken mellan sig och redan efter 15 sekunder gjorde det första målet. Ron flög med sansat lugn kring målringarna och övervakade spelet, han höll ett öga på Harry och hur det gick för honom.

Sist Harry hade spelat Quidditch hade han fångat kvicken förgäves då Slytherin hade lett med 170 poäng. Sist han hade spelat mot Cho hade han spelat sin första match med åskviggen. Nu var han ingen gentleman i den här matchen. Han försökte hela tiden finta bort henne samtidigt som han sökte efter kvicken. Det mulna vädret gjorde att han slapp få solen rakt i ögonen. Harry flög runt och sökte efter kvicken medan Ron gjorde en enorm insats vid målringarna. Han hade inte släppt in ett mål ännu och Gryffindor ledde med 120 mot noll. Plötsligt såg Harry något som glimmade till åt vänster nära Ravenclaws vaktare. Han såg Cho i närheten och började dyka neråt i full fart. Precis innan marken girade han undan och satte fart mot kvicken.

"Hon dunsar i backen" Hördes Seamus, som var den nya kommentatorn, ropa ut.

"Potter har otroligt hög fart och... DÄR har han kvicken! Gryffindor har vunnit matchen!"

Harry kände kvicken i handen och omringades av de andra i laget. Väl nere på marken igen omfamnades han av dem alla.

"Härligt Harry, du gjorde en Wronskis Fint, helt underbart!" ropade Ron.

De gick under hurrarop från Gryffindoreleverna in i omklädningsrummet för att duscha och byta om. Han kände sig så otroligt glad. Glädjen över att spela Quidditch och att han dessutom inte släppt in något mål gjorde honom enormt glad.

När de klädde på sig igen glömde Ron bort var han var och stod och pratade med Creevey som var slagman. Han hade skjortärmen uppdragen och Harry såg på honom och såg på hans vänstra arm där ärret lyste klart.

Ron upptäckte snart sitt misstag och drog hastigt upp skjortärmen över armen. Han tittade nästan rebelliskt tillbaka mot Harry som såg bestört ut över vad han sett.