"Ron vi måste prata om en sak" sade Harry till Ron när de var tillbaka i uppehållsrummet.

"Vadå, vi har väl inget särskilt att prata om?" snäste Ron ur sig

"Jag tror att vi har det" sade Harry allvarligt och tittade rakt in i Rons ögon.

Ron veknade inför blicken han fick av Harry och sjönk ner i fåtöljen mitt emot Harrys.

"Jag vet inte vad det var men märket på din arm var mycket..." började Harry men mer hann han inte.

"Förlåt mig Harry. Jag har svikit dig och alla andra!" sade Ron uppgivet och drog upp ärmen på skjortan och blottade märket på armen. Skallen under huden lyste klart.

Harry bara stirrade på Rons arm. "Varför Ron?"

Ron skakade uppgivet på huvudet.

"Jag ville så gärna få min hämnd på mördaren samtidigt som jag ville få ihop pengar att betala dig med. Malfoy kom med ett erbjudande som skulle ge mig en chans att göra båda sakerna. Jag tänkte som så att genom Malfoy´s kontakter kunde jag få reda på vem mördaren var. Men..." Han kunde inte hålla tillbaka en tår som han fick torka bort med handflatan.

"Det var först vid det första mötet när jag fick märket som jag insåg att det var ett misstag!" sade han snyftande och han verkade skaka i hela kroppen.

Harry såg noga på Ron. "Nog var det ett misstag alltid, men varför ville du betala tillbaka. Du visste ju att jag inte ville ha tillbaka pengarna."

"Ja, men Malfoy lyckades övertala mig om att jag bara skulle vara en fattig stackare om jag tog emot gåvor från dig!" sade han nu lite argt, "Allmosor till de fattiga!".

Han drog ner skjortärmen igen så att ingen mer skulle se märket.

"Du har inte berättat för någon?" frågade Harry.

"Nej, det har jag inte. Och du måste lova mig att inte säga det till någon." sade Ron och det hördes en lätt panik i rösten.

"Det lovar jag Ron. Men vi måste komma på ett sätt att få dig ut ur gruppen!"

Han tänkte snabbt nu, vad var det han skulle göra?

"Du kan ju följa med mig på ett möte och se vilka fler det är där. Du kanske kan hjälpa mig att ta mig därifrån och avslöja dem!" sade han förtroendefullt till Harry.

Harry stirrade på Ron som nu trodde att han gjort bort sig totalt.

"Vilken bra idé, när är nästa möte?" sade Harry.

"Imorgon kväll" sade Ron lättat eftersom han trott att Harry skulle ha anat oråd.

"Då säger vi det, imorgon kväll går du och jag och tar hand om dem som spionerar för Lord Voldemort".

Alla hade gått och lagt sig när Harry och Ron tillsammans smög sig ut från Gryffindortornet och begav sig ner till källaren. Utanför dörren till mötesrummet stannade de.

"Här inne är det" sade han.

"Okej, är du beredd att ge igen för hur de lurat dig att vara med i gruppen?" frågade Harry.

"Ja!" sade han med bestämd ton och öppnade dörren och gick in. När han var inne skulle han vända sig om och säga något till Harry men han var borta.

"Harry?" sade han och försökte se vart han tagit vägen.

"Varför skulle han försvinna för, den usliga pottan!" tänkte han "Nu blev inte uppdraget slutfört!"

"Hörde jag det förbjudna ordet?" hördes Malfoy säga.

Ron svängde runt och såg resten av gruppen stå där inne.

"Nej då! Jag svor bara lite"

"Bra, men ta på dig din mask så sätter vi igång!" Ron tog på sig ansiktsmasken och ställde sig på sin plats i ringen av maskerade personer.

Malfoy gick iväg en stund och kom snart med en person som var dold av en huva och bakbundna händer. Han slängde ner personen på golvet i mitten av ringen.

"Idag har vi en tillfångatagen person som har längtat efter att få vad han förtjänar!" Alla i gruppen hurrade, även Ron.

"Låt oss ge honom vad han tål!" vrålade Malfoy och drog fram sin trollstav.

Han riktade den mot den bakbundne personen och sade: "Rictusempra!" Den bundne började skratta hejdlöst. En annan ur gruppen steg fram.

"Tarantallegra" Mannen på golvet började samtidigt som han skrattade dansa omkring på golvet.

Ron klev fram och lät mannen sväva i luften med en enkel "Wingardium Leviosa".

De lät den svävande, skrattande och sprattlande mannen flyga runt och då och då dunsa in i väggarna eller annat. Mitt i skrattet hördes ibland dova stönanden och en rädd röst som skrek "Aaj". Under flera minuter flög fler trollformler och besvärjelser genom luften och vid flera tillfällen skrek mannen av smärta.

Ron fick plötsligt en förfärlig insikt klar för sig. Det var hans bäste vän som de torterade, det var Harry som var den bundne. Han kände sig konstig när han kom på det. Det kändes inte bra längre. Han hade verkligen förrått sin allra bästa vän. Han tittade runt på resten av gruppmedlemmarna som skrattade samtidigt som de plågade den flygande mannen. Ron kunde inte längre känna glädje med det när han förstod vem det var. Samtidigt funderade han över varför ingen använde de verkligt starka formlerna som Cruciatusförbannelsen. Malfoy tog efter en stund ner mannen och tog bort de andra förbannelserna. Istället riktade han återigen sin stav mot den bundne.

"Då kanske vi ska avsluta det hela" sade Malfoy och riktade staven mot mannen och började uttala en ny förbannelse. Ron hörde att det var den han bara för en stund sedan hade undrat varför ingen använde.

"SLUTA!!" hördes en ny röst i rummet. Alla i rummet slutade med ens att skratta och stod som förstenade inför den som kommit in och stod framför dem helt dold i en mörk mantel med trollstaven höjd.

"VAD ÄR DET JAG SER? SADE JAG INTE ÅT ER ATT VÄNTA?" röt den nyanlände till gruppmedlemmarna. Ingen vågade säga något de stod bara och tittade dumt ner i marken.

"JAG SADE DESSUTOM ATT NI INTE SKULLE SKADA PERSONEN!" mannen var rasande.

"Men vi har inte skadat honom, bara roat oss lite" sade Malfoy med en viss rädsla i rösten.

Det var en av de få gånger Ron hört Malfoy vara rädd. Han själv var nu räddare och kände mer fruktan än han någonsin känt. Han hade aldrig träffat ledaren som de andra i gruppen så ofta pratat om och Malfoy använt som hot för att få Ron att göra som han ville. Nu stod de plötsligt i samma rum.

"Jag står nästan öga mot öga med Ni vet Vem!" tänkte han och märkte att han ofrivilligt ryckte till och en kall kår gick längs ryggraden. Han var glad att han hade masken för ansiktet för annars hade hans rädsla synts lång väg.

"Nej! Bit ihop nu Ron!", tänkte han, "Om han märker rädslan kommer han att förstå att jag inte är helt säker på att han ville det här och då kommer han helt enkelt att göra slut på mig".

Han ryckte upp sig och sträckte på sig och tog ett djupt andetag för att möta Han som inte får nämnas vid namn.

"Tro inte att du kan lura mig, Malfoy!" sade mannen och lät irriterad.

Malfoy backade och svarade stammande

"ne...ne... nej då min Herre"

Mannen blickade ut över gruppmedlemmarna och när hans blick, eller Ron antog att det var hans blick för han såg inget av ansiktet under huvan, passerade Ron så verkade han le ett glatt leende.

"Låt oss se vad den här har att säga" sade han och pekade med trollstaven mot den bundne Harry.

Ron hörde små snyftningar komma inifrån huvan. "Han är helt nedbruten, vad har jag gjort?" tänkte han.

Voldemort höjde sin trollstav.

"Var håller Dumbledore den gömd?" frågade han den bundne.

"Hur skulle jag kunna veta det?" En blixt for ut från den svarta trollstaven och träffade rakt i magen, mannen skrek.

"Ljug inte för mig, var håller han den gömd?"

"Jag vet inte!" En ny förbannelse flög från trallstaven och träffade mannen som stönade till.

"Vad är hans nästa steg?" Inget svar kom och en ny förbannelse flög från staven.

"Nåväl, då försöker vi med något annat. Var håller sig din Herre sig gömd?"

Ron reagerade på frågan, varför skulle Harry haft en Herre?

"Skulle jag säga det till dig!" sade mannen trotsigt

"Du gör det om du vill leva ett tag till!" sade Voldemort med lugn ton.

Mannen skrattade ett nästan sjukt skratt. En ny blixt for genom luften. "Ough" var det enda som kom inifrån huvan men det lät mer som att han försökte hålla tillbaka ett skratt från en kittlingsbesvärjelse.

"Du får en chans till med en annan fråga. Var har du den riktige P.W.W?" sade Voldemort med en röst som tydligt klargjorde att hans tålamod var slut.

En lång tystnad följde.

"Han finns i den döda herrgården där inget gott längre bor!" sade mannen med en röst som var en blandning mellan rädsla och uppgivenhet.

Ron undrade vad det var han pratade om. Voldemort gick tillbaka till platsen han stod på förut som var något upphöjd.

"Mina vänner, vi har fått reda på vad vi vill. Låt oss göra vad som mannen där förtjänar om ett tag!" sade han med nästan lycklig röst.

"Men låt oss först ta av oss våra masker. Vi har inget behov av att dölja våra ansikten för varandra. Låt oss visa varandra våra ansikten innan vi går och påbörjar avslutandet!" skanderade han ut.

Ron gjorde som de andra och började ta av sig sin mask. Han såg sig inte om för han ville inte se vilka som mer var i gruppen just nu. Han stålsatte sig för att se Lord Voldemorts ansikte. Voldemort lyfte bort sin mask och blottade sitt ansikte och Ron stod bara och stirrade på det som dolde sig under masken.