Han satt i biblioteket och arbetade med en uppgift han hade i förvandlingskonst samtidigt som han försökte hitta någon information om en död herrgård. Det hade gått två dagar och ännu hade ingen hittat något. Han trodde sig ha hittat rätt när han hittade ett stycke om en gård i norra Wales men blev besviken när han insåg att det absolut inte var det. Han hade svårt att koncentrera sig, han hade tankarna på det inträffade. Han hade fortfarande lite svårt att acceptera att Malfoy var med dem och att de arbetade under förklädnad mot Ni vet vem. De hade använt hans vilja att göra rätt för sig till att få in honom i deras falskspel mot Mörkrets herre. Hur mycket Harry än intygade att Malfoy var på deras sida litade han inte helt på honom.

Plötsligt kom Ginny springande.

"Ron, kom vi måste genast till Dumbledore!" sade hon andfådd.

"Ta det lugnt, vad är det som är så bråttom?" frågade han lugnt.

"Jag vet inte, Hermione sade att du och jag skulle gå till rektorn omedelbart!" svarade Ginny fortfarande andfådd.

"Okej, jag kommer." sade Ron uppgivet, slog ihop sina böcker och följde efter Ginny.

De gick genom korridorerna och kom tillslut fram till den staty som var ingången till rektor Dumbledores kontor där Professor McGonagall och väntade.

"Vad bra, han väntar på er därinne" sade hon och släppte in dem. Dumbledore stod inne på kontoret och verkade beundra sin egen fågel Fenix och när de kom in vände han sig mot dem.

"Ah, vad trevligt att ni kunde komma så fort!" sade Dumbledore och såg på dem med ett leende ansikte.

"Jag har en glad nyhet åt er." sade han. De såg förväntansfulla på honom. Han harklade sig.

"Jo, det är ju så att ni var ju med när Mr. Fudge tillfångatogs." började han.

"Ja?" sade Ron lite konfunderad.

"Jo, det är så att en ny trolldomsminister har utsetts." Dumbledore gjorde en konstpaus. "Och det blev Mr. Arthur Weasley! Er pappa är numera trolldomsminister" sade Dumbledore med ett ännu större leende.

Ron stirrade först på Dumbledore med ett förvånat uttryck och sedan blev han med ens klar över vad han sagt och sken upp av ren glädje.

"Är det sant?"frågade han eftersom han inte riktigt kunde tro det

"Javisst. Jag ville berätta för er innan ni får läsa det i tidningarna imorgon."

Han kunde inte tro det, hans pappa hade blivit ny minister, det verkade helt osannolikt.

"Ni kanske vill vara för er själva en stund?" frågade Dumbledore.

"Nej, det behövs inte" svarade de båda fortfarande lätt chockade över den glada nyheten.

"Okej, nu har jag bara några saker till att säga er. Ni avgör själva om ni vill säga till era bästa vänner nu ikväll, kom ihåg det." sade han och såg dem i ögonen. "Dessutom kommer det här att innebära att ni två kommer att vara i större fara då Voldemorts anhängare antagligen kommer att försöka få tag i er i utpressningssyfte. Därför kommer ni två att på ett eller annat sätt att få bevakning!" sade Dumbledore med allvarlig min. De nickade båda eftersom de förstod att det var för deras bästa.

"Det är ju helt underbart Ron!" utbrast både Harry och Hermione där de satt i sina fåtöljer när han berättade för dem om vad som hade hänt..

"Jag visste att din pappas hårda arbete skulle ge resultat en dag!" sade Harry med ett leende.

Ron rodnade lite lätt och ryckte på axlarna. "Äsch"

"Vi måste fira det här!" Fastslog Harry. "En fest i Hogsmeade nästa helg skulle inte vara fel."

"Varför inte nu?" sade några som lät bekanta. Alla vände sig om mot de två bekanta rösterna.

"Fred, George! Vad gör ni här!" utbrast Ron och sprang tvillingarna till mötes.

"Tror du att vi lämnar vår bror och syster ensamma här på skolan en sådan här glädjefull dag?" sade de båda. Fler elever hade kommit ner i uppehållsrummet för att se på de två legendariska tvillingarna som gett Filch så mycket problem genom åren.

"För att fira den nye trolldomsministern, bjuder "Bröderna Weasleys trollkarlstrick" på en fest för alla i Gryffindor!" sade Fred och plötsligt fanns det massor med honungsöl, pumpasaft, godsaker och annat över hela rummet och festen var igång.

Ryktet om vad som hade inträffat på ministeriet blev större när tvillingarna Fred och George Weasley klev in i stora salen tillsammans med resten av Gryffindoreleverna för frukost. Några hade redan läst tidningen och därefter hade ryktet spridit sig och tvillingarnas återkomst till skolan bekräftade enligt många det ryktet. Dumbledore satt förvånad vid lärarbordet men han fick snart ett stort leende på läpparna istället. Faktum var att alla lärare, förutom Snape och självklart Filch, log stort när de satte sig vid Gryffindorbordet för att äta. Dumbledore reste sig upp.

"Jag vill hälsa två av våra mest saknade elever välkomna tillbaka även om det bara blir för en stund" sade han och såg rakt på Fred och George.

"Jag har dessutom nöjet att meddela att Arthur Weasley har blivit utnämnd till ny Trolldomsminister." fortsatte han.

Som om Dumbledore beordrat det började nästan alla (inte slytherin) i salen att applådera och riktade sina blickar mot alla Weasleys vid Gryffindorbordet. Ron blev lätt röd om kinderna när han kände allas blickar på sig. Hela dagen gick sedan förvånansvärt snabbt. Alla gratulerade Ron för att hans pappa blivit ny minister. Förutom det hade han faktiskt inte märkt av någon särskild förändring som Dumbledore hade pratat om. Nu satt han i uppehållsrummet tillsammans med Harry och gjorde läxan som de fått av Flitwick. Plötsligt kände Ron hur märket på armen brände till. Han drog försiktigt upp skjortärmen och såg på det. Dumbledores ögon lyste nästan argt upp på honom. Han drog ner ärmen igen.

"Jag tror Malfoy vill att vi ska komma så fort som möjligt" viskade han till Harry som också tittat på sitt märke. Harry nickade och de gick upp med sina böcker innan de lämnade Gryffindortornet för att gå till källaren.

En efter en droppade de in och alla verkade undra samma sak.

"Vad är det frågan om?"

Malfoy hade väntat på dem och när alla äntligen var samlade tog han till orda.

"Jag har varit en idiot!" sade han inledande. Ron reagerade blixtsnabbt.

"Där ser ni, man kan inte lita på honom." sade han med hetta.

Malfoy fortsatte utan att bry sig om hans kommentar. "Jag borde ha förstått vad han menade redan för flera dagar sedan!"

"Vadå, vad menar du?" frågade Harry som inte heller verkade bry sig om Rons kommentar.

"Gömstället som vi letar efter. Det är min fars gård han menade! Det är där vi kommer att hitta det vi söker, där gömmer sig Ni vet vem."

Alla såg på varandra utan att säga något. Ron bröt tystnaden.

"Förlåt mig, jag reagerade visst för snabbt förut" sade han till Malfoy med nedslagen, nästan generad blick.

"Det gör inget. Med tanke på hur jag lurade dig tidigare under hela det här året är det ju inte s konstigt" sade han med ett litet leende.

"Men i alla fall", fortsatte han, "Han har sitt gömställe där nu, eller han gömmer det vi letar efter i alla fall. Om vi åker dit kan vi kanske ta honom!" Alla började prata upphetsat. Var de verkligen nära att slutföra det de hade arbetat hemligt för att uppnå hela året.

"Men hur ska vi ta oss dit?" frågade Hermione.

"Varför tar vi inte bara varsin kvast och flyger dit?" undrade Ron.

"Alla har inte en egen kvast Ron" sade Harry och såg menande på Hermione.

"Just det, men kvastförrådet ligger precis här bredvid." sade Malfoy.

Alla såg på varandra utan att säga något.

"Men då så, då hämtar alla sina kvastar, trollstavar och klär sig varmt medan Malfoy och jag gör ett besök i kvast förrådet." sade Ron.

Ingen rörde på sig.

"Men sätt fart!" utbrast Ron och drog med sig Malfoy till kvastförrådet för att hämta kvastar åt dem som inte hade några. Alla började röra sig mot respektive uppehållsrum för att hämta sina kvastar och ta på sig sina mantlar. Plötsligt kände sig Ron rastlös och otålig på att få komma till Malfoy´s gård. Han kände en otrolig spänning inom sig. Äntligen skulle han få sin hämnd på sin mammas mördare.